lördag 28 juli 2018

RESA i Ryssland – VM och annan kultur: Del 5: HBTQ-kamp i Murmansk


I början av juni reste jag till Ryssland. Hela mitt liv har jag drömt om att få se en VM-match i fotboll och lyckades få tag i biljetter till mig och sambon. Hon befann sig redan där sedan fyra månader så vad passade bättre än att göra verklighet av drömmen nu? Men givetvis passade vi på att se lite av landet samtidigt. Ryssland är stort så det blev bara ett par platser i ett litet hörn i nordväst med Murmansk som huvudmål. Jag hade också satt mig i sinnet att göra hela resan med tåg. Fick ge upp första biten till St. Petersburg, men därifrån blev det tåg hela vägen innan Viking-båten förde oss hem från Helsingfors. Här är min berättelse i flera delar för den som är nyfiken på det stora landet i öster.

Detta är femte delen av min reseblogg. Del 1 finns här.
Del 2 finns här
Del 3 finns här
Del 4 finns här




Del 5: HBTQ-kamp i Murmansk

14 juli 2018


Vi har stämt träff med Valentina Likosjva, psykolog som arbetar med HBTQ-frågor för Maximum i Murmansk, en NGO som kämpar för sin existens i Ryssland. Den är egentligen nedlagd eftersom den hamnade på listan för organisationer som räknas som ”Utländska agenter”. Uppenbarligen driver dock aktivisterna verksamheten vidare genom lite olika projekt. Hon tar i vart fall emot oss i vad hon kallar för deras kontor som dessutom ligger i kontorsdelen av skyskrapan som också hyser stadens stora hotell, Azimut, beläget mitt på stadens stora centrala torg ”Five Corners”, där nationaldagen firades för bara ett par dagar sedan.

Egen bild. Valentina Likosjva jobbar vidare för HBTQ-personers rättigheter trots hot om fängelsestraff.


Kämpar för sin rätt att existera på rysk mark gör också de som är öppet homo-, bi- eller transsexuella. År 2012 kom en rysk lag mot ”propaganda för homosexualitet” vänt mot minderåriga. Den skulle kunna tolkas på flera sätt men sedan dess är det ännu svårare att komma ut med kommunikation, berättar Valentina. Dessutom har den inneburit en stor ökning av hjälpsökande till NGO:n. De arbetar med rättshjälp men tillhandahåller också skyddat boende (shelters), lägenheter med hemlig adress. Ibland bor det flera stycken i en och samma lägenhet. En del är utslängda av sina föräldrar, andra kanske utsatts för hat och hot.

Det är svårt att vara öppen med sin sexuella läggning i Murmansk, enligt Valentina. Många flyttar till Moskva eller St Petersburg, där det är lättare att leva som HBTQ-person, säger hon. Lättare att ”försvinna” i mängden så att säga.

HBTQ-personer möter mycket hat och hot i Ryssland. Valentina tror det är mest vanligt folk som står för dessa och ser ingen statlig styrning bakom hoten. Men organisationen trakasseras av myndigheter på flera andra sätt. Framför allt i enlighet med en annan lag, den om organisationer ”finansierade av utländska agenter”. Det finns också förslag om en lag om ”oönskade aktiviteter inom riket”. Maximum är alltså officiellt nedlagt enligt lagen om ”finansiering av utländska agenter”, men verkar driva verksamheten vidare ändå under andra projektnamn. Men långt ifrån utan risk. Fängelsestraff kan vänta Valentina i värsta fall. Hon skulle egentligen hellre vilja fly hellre än sitta i fängelse, säger hon, men har svårt att förmå sig att lämna familj och vänner här i Murmansk. Hon har ändå inget emot att ställa upp för fotografering. Kanske finns inget att dölja längre och myndigheterna måste förstås veta om vilken verksamhet som pågår i Azimut-skrapan.

Egen bild. Valentina Likosjva, modig HBTQ-aktivist som är glad för stöd utifrån.


Intressant nog är det ändå många som flyr till Ryssland på grund av sin sexuella läggning, men då från de före detta sovjetrepublikerna i Centralasien (Tadjikistan, Uzbekistan, Kazakstan osv). I dess länder är det ett brott som kan ge två års fängelse att vara homosexuell. Det är det trots allt inte i Ryssland så många söker sig alltså dit. Maximum-aktivisterna hjälper också den här gruppen flyktingar att finna sig tillrätta i Ryssland och med papper som ger uppehållstillstånd (arbetstillstånd egentligen) och annat.

Valentina Likosjva var också en av initiativtagarna till den Pride-festival, Barents Pride, som genomfördes förra sommaren 2017. Men i Kirkenes i Norge. I Ryssland går det inte att arrangera något sådant på grund av lagen om ”propaganda”. Kirkenes ligger bara någon mil från ryska gränsen och ca tio mil från Murmansk. Kontakterna med Norge är märkbara här vid Barents Hav och utbytet täcker flera nivåer och områden, såväl offentliga som akademiska och affärsmässiga. Och så för NGO:er som Maximum som tack vare denna kontakt och närhet kan arrangera en Pride-festival där ett femtiotal personer från Ryssland, Vitryssland och Kazakstan deltog. Den kommer att hållas där igen i september i år om allt går som planerat. 

Egen bild. Pride-flaggan för "Barents Pride 2017". Valentina Likosjva är en av de stolta initiativtagarna till festivalen som kommer hållas i år också om allt går som planerat, men i Kirkenes i Norge.


Själv är hon ursprungligen ukrainska från Tjerkassy men hennes föräldrar tyckte det ukrainska utbildningssystemet var alltför korrupt och beslutade därför att för Valentinas skull flytta till Ryssland. Maximum har samarbetat med ukrainska organisationer i Kiev, Lviv och andra städer. De internationella kontakterna är viktiga. Men ger också komplikationer p.g.a. ovan nämnda lagar. Jag frågar henne om hur hon ser på detta med att utländska media och organisationer försöker sätta press på ryska myndigheter att lätta på trycket mot HBTQ-personer? Om det är till hjälp eller om det istället får myndigheterna att skruva åt ännu hårdare?

Valentina förstår frågan men menar att opinionstrycket utifrån inte påverkar lagstiftarna och inte heller allmän opinion då väldigt få kan läsa engelska eller andra språk och mest konsumerar ryskspråkiga nyhetsmedier. Men, understryker hon, det ger henne och andra som jobbar med HBTQ-frågor självförtroende och styrka att fortsätta. Valentina förklarar känslan:

- Det är inte fel på mig, det finns stöd utifrån.

Här hemma har Stockholm Pride just startat. I Ryssland finns de som kämpar mot repressiva lagar och för att över huvud taget kunna driva en verksamhet. 








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar