Hans lilla gröna: RESA i Ryssland – VM och annan kultur: Del 3

I början av juni reste jag till Ryssland. Hela mitt liv har jag drömt om att få se en VM-match i fotboll och lyckades få tag i biljetter till mig och sambon. Hon befann sig redan där sedan fyra månader så vad passade bättre än att göra verklighet av drömmen nu? Men givetvis passade vi på att se lite av landet samtidigt. Ryssland är stort så det blev bara ett par platser i ett litet hörn i nordväst med Murmansk som huvudmål. Jag hade också satt mig i sinnet att göra hela resan med tåg. Fick ge upp första biten till St. Petersburg, men därifrån blev det tåg hela vägen innan Viking-båten förde oss hem från Helsingfors. Här är min berättelse i flera delar för den som är nyfiken på det stora landet i öster.

Detta är tredje delen av min reseblogg. Del 1 finns här.

Del 2 finns här

Del 3 – Nationaldag i Murmansk

Den 11/12 juni 2018

Frågan är hur mycket ryssen firar sin nationaldag 12 juni?

- Inte mycket, säger min taxichaufför i St. Petersburg när jag ställer frågan redan vid ankomsten till St. Petersburg ett par dagar tidigare. – Den 9 maj är MYCKET större, hävdar han och har förmodligen alldeles rätt. Egentligen borde väl segerdagen 9 maj vara rysk nationaldag. Den verkar betydligt mer förankrad i den ryska folksjälen och som nationaldag säkerligen lika relevant som om vi hade firat vår på Midsommarafton. Segern i Det Stora Fosterländska Kriget har präntats in i ryssens minne och i stort sett alla har minst en anhörig som dött i kriget och vars minne vårdas ömt.

Den taxichaufför som kör oss från hotellet i Kem till järnvägsstationen säger något liknande när vi frågar honom. Min finskfödda sambo tycker att han ser finsk ut. Hon inleder med att fråga om han gillar fotboll.

- Nej hockey, svarar han, och tillägger att han gillar de finska spelarna och alltid hejar på Finland.

I backspegeln hänger finska flaggor och min sambos fråga, om han har band till Finland, känns helt följdriktig. Det har han mycket riktigt. Han berättar om sin far Viktor (född Ville) från Lahtis i Finland som var glödande kommunist och flyttade till Sovjet någon gång mellan krigen för att hjälpa till att bygga det kommunistiska samhälle han drömt om. Ryska kunde Ville redan vid flytten. Nu blev tillvaron inte så som Ville och flera andra finska immigranter tänkt sig så Ville/Viktor hamnade i arbetsläger. Där träffade han sin blivande fru som var född i Karelen. De etablerade sitt liv först utanför Leningrad men senare i Kem eller i vart fall ryska Karelen. Själv heter vår chaffis Juri men kallar sig gärna Jyrkki, säger han. Om jag hörde rätt var hans efternamn Jounilainen eller något liknande. Han har själv aldrig varit i Finland avslöjar han men pappan har varit där och besökt sin bror som stannade kvar i Finland när Ville flyttade. Pappa Viktor lever än men är förstås en mycket gammal man nu.

Med Viktors livsöde i tankarna somnar vi på nattåget som går först efter midnatt. Imorgon är det Rysslands nationaldag. Vi är rätt nyfikna på hur den kommer att firas i Murmansk.

Nationaldag i Murmansk

Ryska nationaldagen den 12 juni kallas officiellt för ”Rysslands dag”. Den firas till minne av att den Ryska Federationen bildades 1990. Ett och ett halvt år senare upphörde Sovjetunionen att existera. Något större firande är det inte som vi konstaterat redan på förhand. För många är det okänt varför man firar den här dagen och för vissa är anledningen till firandet snarare ett skäl att sörja. Det var ju början till slutet för Sovjetunionen. Det är många som längtar tillbaka till Sovjetunionen av flera olika skäl. Kommunisterna brukar få ungefär tio procent av folkets röster i valen men det är betydligt fler som ser Jeltsins styre under 1990-talet som en period man helst vill glömma och minns hellre storhetstiden som Sovjetunionen.

Egen bild. Vi ankommer till den ståtliga järnvägsstationen i Murmansk för att fira nationaldag

Egen bild. Stadens firande sker på det centrala torget invid Hotell Azimut. Den riktiga feststämningen vill inte infinna sig

Att Sovjet blev Ryssland är det långt ifrån alla som anser värt att fira. Det är inte heller många som samlats på stora torget i Murmansk. Den riktiga feststämningen vill inte riktigt infinna sig vilket delvis kanske beror på att det är ganska kallt och regnet hänger i luften. Men det känns inte heller särskilt viktigt för det fåtal som ändå anslutit för att lyssna på tal och låta sig underhållas av folkdans och sång.

Egen bild. Nationaldagsfirande i Murmansk. Festligare än så här blir det inte

En kvinna står på andra sidan Leningatan och delar ut pamfletter och sovjetiska flaggor. Hon är kommunist och kommer alltid vara det, hävdar hon. Allt var bättre då innan oligarker och banditer roffade åt sig av folkets egendom, tillägger hon bittert. Hennes flaggor är de enda vi ser på matgatan där grillspetten ligger på rad och vi kan värma oss i den 4-gradiga arktissommaren. Inga ryska flaggor, bara sovjetiska. Jag är lite förvånad och förundrad och samtidigt fascinerad. Alla verkar spara sig inför VM-euforin och för de kanske flesta är Segerdagen den 9 maj den stora ryska nationaldagen.

Egen bild. En kvinna som säger sig vara kommunist in till döden delar ut sovjetiska flaggor. De går åt och syns mer än de ryska på gatorna intill

Egen bild. Kommunisterna tycker inte Jeltsins Ryssland är något att fira och drömmer om det forna Sovjetunionen. Och många med dem, inte bara kommunister

Egen bild. Nationaldagsmiddag i Murmansk

Egen bild. Uteservering, 4 grader varmt, regn i luften och rysk nationaldag i Murmansk

"Murmansk hjältestad" står det med stora röda bokstäver på en höjd ovanför Murmansks centrum. Staden bombarderades svårt av tyskarna under 2vk och var den stad som blev mest förstörd, efter Leningrad och Stalingrad (numera St Petersburg och Volgograd). Mitt intryck här under ryska nationaldagen är att den firas pliktskyldigt eller inte alls medan krigets hjältar, det sovjetiska samhällsbygget och det faktum att staden faktiskt (!!) byggts upp igen, rest sig ur ruinerna och att folket här trotsat kyla och umbäranden och stretat vidare är det som betyder något. Vackert eller inte men de gjorde det. Tror det är därför Jeltsins bedrifter tas med en axelryckning eller rentav med förakt. Vad gav det Murmansk frågar sig många? En djup kris med arbetslöshet och befolkningsminskning. Men de dryga 300.000 som bor här stretar på. Av dem var kanske 300 på torget för firande av nationaldagen.

Egen bild. Leningatan är centrala stadens pulsåder

Egen bild. Självklart står Lenin staty vid Leningatan

Egen bild. Murmansk - Hjältestad står det med stora röda bokstäver intill det gigantiska bostadsområdet som byggdes kring skiftet 1960/70-tal ovanför stadens centrum

Egen bild. Man får klättra en bra bit för att nå höjden men närmare hjälteskriften än så här kommer man knappast

Egen bild. Symboler från fornstora dagar. Den till vänster bör vara hedersordern "Hjältestad" som Murmansk tilldelades 1985 vid 40-årsjubiléet av Segerdagen

Murmansk förstördes till stor del av tyska bombningar som inleddes med Operation Silverräv från finskt territorium. Tyskarna lyckades dock aldrig ta staden, vilket annars hade varit fatalt för den sovjetiska krigsförmågan. Envist motstånd av stadens försvarare och - förstås - det bistra klimatet, hindrade dem från att lyckas. Något som Murmanskborna förefaller mer stolta över än den ryska federationens tillblivelse 12 juni 1990.

Egen bild. Murmansk och ett av många monument över stadens försvarare

Egen bild. Pamyatnik Anatoliy Bredovu. Bredov var en soldat som sprängde sig själv och sin kulspruta med en granat när han omringats av fiender.

I närheten av Leningatan och det centrala torget (Fem Hörn-torget) står monumentet över Anatoliy Bredovu. Det representerar på något sätt känslan som majoriteten av det ryska folket bär på för krigets hjältar. Det verkar vara det som ligger allra närmast ryska hjärtan. Bredov var en soldat som sprängde sig själv och sin kulspruta med en granat när han omringats av fiender. Monumentet avtäcktes 1958 efter att pengar samlats in bland invånarna i Murmansk och av medlemmar ur Komsomol som samlade metallskrot, returpapper och annat för att få in pengar. Vid avtäckningen ska Anatolijs föräldrar ha deltagit och fadern lär själv ha varit frontsoldat under kriget.

Egen bild. Bostadsområdet på höjden ovanför Murmansk centrum. "Retro City" ?!

Egen bild. Bostadsområdet ovanför Murmansk centrum är gigantiskt stort

Egen bild. Närmare centrum blir husen lite äldre. Men inte mycket äldre än så här. Staden grundades 1916 och närapå totalförstördes under andra världskriget

Vi hinner bli lite frusna under "nationaldagsfirandet" och trötta efter långpromenad och den nattliga resan med tåg. Så vi vänder åter mot hotellet och vilar ut för att utforska Murmansk senare. Nationaldagens firande verkar ändå slut och blir inte roligare än grillspett och folksång. Imorgon väntar dock en heldagstur till Teriberka, vid världens slut.