Feministen Arnholm undviker kvinnors känslor – folkpartistisk förnekelse 1

”Vi måste till varje pris undvika känslan av att man blir utkastad ur Sverige om man lämnar en man som slår en”

Citatet är feministen och jämställdhetsministern Maria Arnholms som högtidlighöll den internationella kvinnodagen igår med att berätta att hon inte ser någon anledning att avskaffa regeln som säger att utländska kvinnor som gift sig med en svensk man och bosatt sig i Sverige ska avvisas om de avbryter ett äktenskap inom två år.

Hon går emot regeringens egen expert, Eva Eriksson, som menar att regeln låser in kvinnor i osunda och våldsamma relationer. Hennes rapport har nu legat på någon hylla i regeringskansliet sedan juni 2012 och lär få stanna där och samla damm alltså, om Maria Arnholm får bestämma. 

Hon vill istället informera kvinnor ”innan kvinnorna kommer till Sverige”. Allt för att undvika känslan av att de blir utkastade får man förmoda. Men nog menar hon väl ändå bara att hon själv och andra folkpartistiska medsystrar därmed kan undvika den känslan? Eller?

Smaka på den där repliken igen:

”Vi måste till varje pris undvika känslan av att man blir utkastad ur Sverige om man lämnar en man som slår en”

Så kan en feministisk jämställdhetsminister uttrycka sig på internationella kvinnodagen.

 

Vad gjorde Maria Arnholm som statssekreterare?

En del har gjort sig lite lustiga över den nya jämställdhetsministerns, Maria Arnholm, iver att tillfråga sin man innan beslutet att acceptera utnämningen till posten. Jag kan väl tycka att det visar på en hänsyn som kanske fler (män) skulle ta innan de kastar sig in i tidskrävande uppdrag som drabbar de närmaste. 

Däremot är det ett helt annat uttalande som det finns mycket goda skäl att reagera starkt på. I SvD idag förklarar hon att det nu är många saker att skaffa sig koll på; ”som vad regeringen gjort och vad Folkpartiet tycker i mina frågor”.

- Läser jag rätt?, tänker jag. – Kan hon verkligen ha sagt så?

Maria Arnholm har tidigare beskrivits som en person som länge befunnit sig i Folkpartiets toppskikt och hon har också rört sig mycket kring jämställdhetsfrågor.  

Det senaste halvåret har hon varit statssekreterare åt jämställdhetsministern Nyamko Sabuni. En statssekreterare ska, under statsrådet, leda arbetet vid departementet och förväntas därmed vara mycket väl insatt i vilken politik som ska föras och vilka uppgifter som ligger på bordet och vilka som väntar härnäst.

Anders Ivarsson Westerberg har forskat i statssekreterarens roll och menar att det är en position med stor makt; ”Statssekreteraren har stor makt genom att vara den som har ansvar för att politiken genomförs”.

Jag måste bara stillsamt fråga om det är någon som vet vad hon gjort under sitt halvår som statssekreterare om hon inte har satt sig in i vad regeringen gör?