Jubileiumsåret 2021 – Ukraina 30 år! Del 3 Ukraina firar 30-årsdag

 

Ukraina vaknar idag efter gårdagens firande av 30 år som självständig stat. En dag som började med solsken över Kiev men avslutades med ett häftigt regnfall över de som fortfarande firade strax före midnatt. Officiell slogan för firandet har varit “You are my only one.”

I Kiev fanns scener riggade på olika platser och en avslutande och tv-sänd show på Olympiastadion rundade av festligheterna. Under min promenad genom centrala staden noterade jag till min glädje att många gjort dagen till en familjefest och en hel del hade egen pic-nic i parker och det gick inte att ta miste på stoltheten och glädjen över självständigheten. Mina många finska vänner här kände starkt igen känslan från sin egen självständighetsdag den 6 december. Detta är lätt att sympatisera med. Den kändes helt igenom djupt liggande och fylld av glädje, utan uttryck av agg mot andra eller annan antagonism. Den kändes också inkluderande, oavsett språk eller nationalitet (i den mening som är vanlig här, dvs. etnisk nationalitet).

Foto: Hans Wåhlberg. Kiev på fötter för att fira 30-årsdagen.

Militärparad huvudnumret

Den stora parad som hölls på stadens paradgata Chresjtjatyk saknade däremot helt civila inslag. Mer än 5000 soldater ur 400 militära enheter marscherade gatan fram, under rop av slogans, en mängd stridsflygplan vrålade fram lågt över åskådarmassorna och ett stort antal tanks, missiler och andra militära fordon dundrade i svansen på militärparaden. Det sägs här att gatan måste repareras i efterhand eftersom den egentligen inte håller för denna mängd av tunga fordon. Även utländska enheter deltog, bland andra nio Nato-länders samt mindre enheter från Finland och Sverige.

Foto: Hans Wåhlberg. Paraden som en stor åskådarmassa bevittnade saknade i stort sett helt civila inslag.

Hela firandet lär kosta många miljoner dollar och den militära paraden lär utgöra en hel del av denna summa.

Jag är ingen vapenexpert men enligt uppgifter i Kyiv Post fanns ukrainska bepansrade fordon som Bars-8, Kozak-2, BTR-3 och BTR-4 samt tanks av modell T-84. Dessutom ett antal amerikanska Humvees och antitank-missiler av modellen FGM-148.

Foto: Hans Wåhlberg. Tanks, artilleripjäser och tunga militärfordon dundrade fram över Chresjtjatyk.

Artilleripjäser av modellerna 2A36 Giatsynt-B och 2A65 Msta-B segade sig också fram i slutet av paraden samt missiler av modellerna Vilkha, Buk-M1 och S-300 samt den nyproducerade Neptun-missilen för sjökrigföring.

Många fordon/flygplan har dock tillverkats under Sovjet-tiden, enligt Kyiv Post.

I luften fanns helikoptrar av typen Mil Mi-8s and Mi-14s, samt Mi-24. Dessutom en ny modell inköpt från Frankrike, Eurocopter EC225. Därtill Antonov-plan av modellerna An-26, An-70, An-72, samt vattenbombaren An-32. Utöver dessa också Illiyshyn Il-76, strids/bomb-flygplanen Sukhoi Su-25, Sukhoi Su-24, Sukhoi Su-27 och Mikoyan MiG-29, samt det gigantiska civila transportplanet Antonov An-225 Mriya, som lär vara det största i världen av sitt slag.

Utöver dessa deltog också slovakiska flygvapnets helikoptrar Sikorsky UH-60 Black Hawk samt Typhoon-plan från brittiska Royal Air Force.

Hela spektaklet påminde starkt om det sovjetiska/ryska firande av Segerdagen 9 maj. Det var också mer eller mindre uttalat att syftet är att visa musklerna för den stora grannen i öst. 

Foto: Hans Wåhlberg. En del av alla militärfordon som rullade i militärparaden.

Internationella delegationer och Crimean Platform

På hederstribunen satt delegationer från ungefär nationer och andra internationella organisationer. Tunga namn som Angela Merkel och Emmanuel Macron fanns dock inte med.

Dagen före hade också flera företrädare för olika nationer deltagit i vad som kallas Crimea Platform. Ett möte som resulterade i ett gemensamt uttalande som fortsatt fördömde den ryska annekteringen av Krim, eller ”ockupationen” som det formuleras i uttalandet. Dessutom ”militariseringen av halvön, brott mot mänskliga rättigheter och den fria rörligheten inom regionen. Det ställdes också krav på Ryssland att engagera sig konstruktivt i Crimea Platforms aktiviteter.

EU:s ”president” Charles Michel lovade att EU skulle stå emot alla överträdelser av internationell lag. The Guardian konstaterar dock lakoniskt att “in truth, the Russian annexation is a fait accompli that no one expects to be reversed”.

Beslutet från USA:s sida att inte vidta några åtgärder för att stoppa Nordstream 2 har irriterat Ukraina och president Zelenskij under sommaren. I presidentens högtidstal, som exponerades på storbildsskärmar och sändes i tv innan militärparaden, fanns också en sorts markering som troligen adresserade den här besvikelsen över EU:s och USA:s passivitet i frågan, samt över de krav som ställts från dessa för medlemskap i EU och Nato. Han sa bland annat, översatt till engelska på presidentens hemsida:

”We are descendants of a powerful country that was the center of Europe. But we should not only feel accordingly. We must behave accordingly […] I devote a lot of time to the glorious past so that we can all finally believe in ourselves in the future and build a powerful state together. What is a powerful country? A country that dreams ambitiously and acts decisively […] That is why, for the first time in 30 years, Antonov is building three planes for the state. New tanks and helicopters with Ukrainian blades are being built for the army this year. A powerful country is reviving its naval fleet, naval bases and building corvettes. A powerful country is a country that adopts a missile program for 10 years […] Such a country becomes a NATO partner with enhanced opportunities. Such a country will be officially supported by others when it applies to join the EU. But if it is such a country, it won’t need to ask for an invitation, others will invite it.”

Kontinuiteten ett andra tema

I våras skrev jag en B-uppsats i historia om en utställning som exponerats på Självständighetstorget Majdan under året, ”The Century of the Undefeated”. Med uppsatsen ville jag visa hur en ung nation kan göra för att skapa ett narrativ om nationen som sträcker sig längre bak än den formella självständigheten. Utställningen, som anordnades av Ukrainska Institutet för Nationellt Minne, fokuserade mycket på tiden 1917–1921, och gjorde en tydlig koppling till modern tid, Euromajdan och den moderna ukrainska armén. Detta tycks vara ett tema som anammats också av arrangörerna av 30-årsfirandet.

Det här temat som knyter an till det som här kallas frihetskriget och bildandet av Ukrainska Folkrepubliken (UPR). Efter att tidigare ofta gått tillbaka till OUN/UPA och deras kamp för självständighet, som innebar allians med Nazityskland och strider mot Sovjet men senare även mot sina tidigare allierade tyskar verkar fokus nu ha vridits till den kortlivade republik som utropades i samband med första världskrigets slut och åren därefter fram till 1921.

Under militärparaden igår presenterades ett militärt marschsteg som ska ha använts av UPR-armén 1918.

Nationalmuseet för Ukrainas historia under andra världskriget [Sic] har en utställning med titeln "För Ukrainas frihet!” med hjälp av bland annat amerikanska bidragsgivare. Den berättar om den ukrainska arméns historia under frigörelsekriget 1917–1921. Enligt programpresentationen ska den ”vittna om livslängden, kontinuiteten och den starka historiska kopplingen mellan den moderna generationen av försvarare i Ukraina och deltagarna i den ukrainska revolutionen 1917–1921.

En fotodokumentärutställning, "Art of the Free: Artistic Aesthetics of the Ukrainian Revolution 1917–1921", tillägnad konstens utveckling under den ukrainska revolutionen 1917–1921 ägde också rum den 20 augusti.

President Zelenskij ägnade också en del av ovan nämnda högtidstal åt historiska kopplingar med temat kontinuitet. Bland annat detta:

” [And] it is fairer, in my opinion, to say: the 30th anniversary of the restoration of Ukraine's independence! Because on August 24, 1991, Ukraine restored its statehood. Our Constitution is 25 years old. But our Constitution is 311 years old. Written by Pylyp Orlyk (se min not längst ned), it is finally at home, and everyone can see it in St. Sophia Cathedral. We are a young family from the glorious dynasty of Kyivan Rus’ - Ukraine. We consider the year of Kyiv's foundation to be its starting point. The capital of Kyivan Rus’ - Ukraine, which is rightly called the city where it all begins. We will never give anyone a single stone of our history again, we will not allow "occupying" any page of our history, "annexing" our writers, our scientists, our athletes, our heroes who defeated Nazism.”

Foto: Hans Wåhlberg. President Zelenskij träder in på scenen och storbilds-tv:n.

Folkets högtidsdag

Den militära maktdemonstrationen till trots upplevde jag, som sagts i inledningen, också en folklig glädje och stolthet över självständigheten. Den kändes äkta och inte vänt mot det förflutna utan i högre grad till nuet och med en tillförsikt inför framtiden som berörde. Detta var också folkets dag och varken jag eller någon annan har rätt att nedvärdera den glädjen och den sortens patriotism. Förhoppningsvis är den något att bygga på för den ukrainska staten.

Foto: Hans Wåhlberg. Ukrainas framtid bör vara en inkluderande patriotism.

Det kändes också positivt att president Zelenskij i sitt högtidstal även berörde folket på ett inkluderande sätt. Han betonade att landets styrka låg också hos medborgare av alla nationaliteter, varvid han räknade upp de största. Märkligt nog fanns finnar med i uppräkningen, vilket kanske hade att göra snarare med den gemensamma historien som rysk provins (?).

Alla foton ovan: Hans Wåhlberg. Folket firar i Kiev.

Om Ukraina ska gå en ljus framtid till mötes bör enigheten prioriteras enligt mitt sätt att se det. Det handlar förstås i första hand då om de etniska ryssar som utgör den största minoriteten och som är de som främst representeras i utbrytarrepublikerna Donetsk och Luhansk. Det är dessa som måste lockas tillbaka och inlemmas i ett Ukraina som kan stå starkt emot alla utländska influenser. Det må innebära tillhörande av internationella organisationer som EU eller Nato men i så fall med folkets goda vilja. Den finns inte riktigt idag, som jag tror jag visade i mitt förra inlägg. De avgörande val som måste göras bör inkludera alla ukrainska medborgare, även de som idag befinner sig i provinser som utropat sig självständiga. Annars riskerar landet att slitas sönder för alltid, eller åtminstone för en lång tid framöver. Det kommer att krävas kompromisser och eftergifter såväl från rysk som ukrainsk sida. Självständighetsdagen gav tyvärr inga goda tecken från den ukrainska statens sida då den militära styrkan framhölls så kraftigt och dominant.

Folket på Kievs gator gav däremot tillräckligt med syre för att hålla en fredlig utveckling vid liv. Låt oss hoppas att en sådan kan bli möjlig. För det ukrainska folkets skull.

 

 

Not om Pylyp Orlyk: Orlyk var kosack-hetman och efterträdde Ivan Mazepa som allierade sig med Sverige och Karl XII inför slaget vid Poltava 1709 och som flydde med sina överlevande kosacker tillsammans med svenskarna till Bender. Där skrevs konstitutionen som också angav Sverige som beskyddare av det självständiga Ukraina som man hoppades skulle bli verklighet i framtiden. Orlyk gav sig senare av tillsammans med svenskarna och ett antal av kosack-krigarna till Sverige (kalabaliken i Bender) och slog sig ett tag (1716–1719) ned i Kristianstad. Själva konstitutionen har sedan dess legat i Sverige och senast i Riksarkivet i Stockholm från vilket den nu har transporterats till Kiev. Tydligen för att stanna där, åtminstone enligt president Zelenskij.