Ukrainas president Zelenskijs dröm om ett Gott Nytt År

 

Precis som i Ryssland firar Ukraina jul som mest över nyår. Ett sovjetiskt arv som ukrainarna av någon anledning biter sig fast vid trots allt tal om att ta sig ur den ryska omloppsbanan, eller russkiy mir (den ryska världen).

Hos president Volodomyr Zelenskij lär emellertid den där riktiga feststämningen få svårt att infinna sig. Förutom att covid19 har plågat landet som mer eller mindre alla andra länder så har det också varit ett år där Zelenskij och hans administration har lidit bakslag efter bakslag och presidentens popularitet har dalat brant i alla mätningar. Likaså hans parti Folkets Tjänare som nu plågas av inre stridigheter.

Läget i landet och för presidenten analyseras i en intressant artikel i Bloombergs i vilken artikelförfattarna Daryna Krasnolutska och Volodymyr Verbyany utser Zelenskij till förlorare i kampen mot landets korrupta och oligarkstyrda system som han ju valts för att ta itu med. Mark McNamee, som tillhör konsultfirman DuckerFrontier, fastslår i artikeln det som även jag efter bara en månad i Kiev noterat:

“Structurally, the country remains much the same: run by oligarchs, with parliament and the judiciary riddled by corruption and external influence.”

Mykhaylo Kosiv, 86-årig jurist och före detta parlamentariker, säger i samma artikel att Zelenskij saknar den erfarenhet som behövs för att kunna bekämpa det djupt rotade korruptionssystemet framgångsrikt. En stor del av hans rådgivarkader har dessutom rekryterats från nöjesbranschen och har därför inte heller just den kompetens som erfordras för kamp mot korruptionen och oligarkernas makt.

Jag har i tidigare artiklar skrivit om striden mellan presidenten och det korrupta system av domare och domstolar som nu hotar landets hela infrastruktur för korruptionsbekämpning. I förlängningen riskeras inflödet av pengar från EU/USA och IMF samt det visumfria resandet för ukrainare i EU-länder. Att bara ge korrupta och motarbetande domare kicken är inte heller en lösning då det är konstitutionsvidrigt och redan har underkänts som lösning från EU-håll.

Presidentens misslyckande liknas i Bloomberg-artikeln vid Viktor Jusjtjenkos, presidenten som vann valkampen 2004/2005 mot Janukovytj efter det folkliga uppror som brukar kallas Orangerevolutionen.

Folkets tjänare?

Det parti som bildades för att backa upp Zelenskijs presidentkandidatur – och som bär namnet på hans populära tv-show – tappar också raskt i popularitet och floppade i lokalvalen nyligen. I parlamentet har partiet egen majoritet efter förra årets succéval men lyckas ändå inte genomdriva presidentens politik till fullo vilket annars såg ut som en möjlighet att få ett tidigare oöverträffat snabbspår för reformer.

Till stor del handlar det om att presidenten fått oligarken Ihor Kolomoisky, som backat upp presidenten och partiet från början och som också äger den tv-kanal där Zelenskij hade sina tv-shower, emot sig. Kolomoiskys största intresse har hela tiden varit att få en lagändring till stånd som skulle göra det möjligt för honom att få tillbaka sin bank, PrivatBank. Den förstatligades under president Porosjenko med vilken Kolomoisky hade en stor fejd för några år sedan och nu såg Kolomoisky en chans att genom Zelenskij få ett mäktigt politiskt inflytande och därigenom sin bank åter. Men Zelenskij har nekat att gå honom till viljes i frågan. Sannolikt har det att göra med det faktum att det statliga bankövertagandet skedde efter krav från IMF som menade att Kolomoisky via PrivatBank sög åt sig av de lån som pumpades in i landet.

Kolomoisky har därför svarat med att knyta till sig en falang inom partiet Folkets Tjänare som obstruerar och förhalar partiets beslutsfattande i parlamentet.

Partiet har alltså fått det allt svårare att leva upp till namnet och är i dagsläget lika mycket Kolomoiskys tjänare. Något som många varnat för redan när det bildades. Bland andra jag själv i ett blogginlägg jag skrev i juli 2019, strax efter presidentvalet, då jag besökte Tjernivtsi i sydvästra Ukraina. Jag skrev bland annat detta:

”Trots att presidenten själv försökt distansera sig från oligarken börjar indicierna bli så pass många att det är svårt att avvärja misstankarna om att Zelenskij kan komma att bli Kolomoiskys marionett”.

De flesta är överens om att det skedde något avgörande i våras för Zelenskij och hans administration och att det då påbörjade reformarbetet stannade av och snarast tog ett steg bakåt.

Ruslan Ryabosjapka, tidigare vid Transparency International och den förste åklagare Zelenskij utnämnde ifjol, säger i Bloomberg-artikeln att Zelenskij istället för att bekämpa oligarkerna har valt att ”fredligt samexistera med dem” och att 2020 blev ännu ett år av ”förlorade förhoppningar och tillfällen”.

Foto: Hans Wåhlberg. Nästan dagliga protester mot Zelenskij och hans regering har jag bevittnat under november och december. Jag har ingen aning om vem som får en kram här men det är definitivt inte Zelenskij.

Gott Nytt År Zelenskij!?

Zelenskij har alla skäl att hoppas på ett bättre år 2021. Det kan inte bli väldigt mycket sämre (väl?).

En färsk undersökning visar att bara 15 % anser att han är ”årets politiker” jämfört med 46 % förra året. Ännu värre är det förstås att han i samma undersökning utsetts till ”årets loser” av 28 % och därmed fått det tvivelsamma nöjet att toppa den listan. I en annan undersökning toppar han också som ”årets besvikelse” bland alla politiker.

Den ukrainske filosofen Vakhtang Kebuladze har drivit tesen att Zelenskij med sitt politiska projekt Folkets Tjänare, antingen medvetet eller intuitivt, infört en ny approach till politiken som är mer inkluderande men också mer vag för att attrahera fler väljare ur flera olika läger. Volodymyr Yermolenko fyller i med sin tes och menar att Zelenskij i sin valkampanj inte drev några politiska idéer eller slogans utan istället lanserade sig själv, ungefär med andemeningen att ”jag är en av er, inte någon av dem”, med vilka han menade de etablerade politikerna.

Det ligger nog väldigt mycket i det och denna populism slår nu sannolikt just därför tillbaka mot honom dubbelt hårt.

Nästan dagligen under november och december har Zelenskij från sitt kontorsfönster kunnat se demonstrationer mot än det ena och än det andra. Det är inte utan att man tycker lite synd om denna komiker som gjort verklighet av sin tv-show som mannen från gatan som råkar bli president. När folket reser sig mot Folkets Tjänare vore det i vart fall inte märkligt om han börjat längta tillbaka till den tiden då han var uppburen tv-stjärna och stod utanför den brutala ukrainska politiken.

 

 

Protesternas Kiev 3 - Våldsamheter på Majdan

 

Jag har tidigare skrivit om de demonstrationer som pågått i Kiev vid flera tillfällen nu i december då småföretagare har reagerat våldsamt på nya lagförslag som skulle innebära tvång att införskaffa dyrbara kassaapparater samt nya skatteregler som skulle innebära skattehöjning för dem.

De tidigare demonstrationer jag observerat här i Kiev där jag bor tillfälligt har gått tämligen lugnt tillväga. Igår däremot vandrade ungefär 3000 demonstranter ned från parlamentet Verkhovna Rada till stora torget Majdan Nezalezjnosti/Självständighetstorget för att fortsätta sin protest där. Demonstranternas missnöje gäller nu också i hög grad den lock-down som planerats efter nyår men som efter ett nytt beslut nu införs redan 19 december. Det är alltså inte bara småföretagarna som nu protesterar utan även folk som är allmänt motståndare till den partiella lock-down som redan råder och den som planeras i julhelgen. Demonstrationen annonserades också med parollen ”STOP lock-down”.

Foto: Hans Wåhlberg. Från demonstrationen igår (15 dec) innan våldsamheter utbröt på Majdan.

Denna nya och hårdare lock-down som planeras innefattar förbud för massmöten på skolor, restauranger och nöjeslokaler. Restauranger ska dessutom tvingas stänga mellan 23.00-07.00. Dessutom innebär de nya reglerna restriktioner för hur många som tillåts vistas i kulturella och religiösa institutioner, det vill säga muséer och kyrkor bland annat. Det är med andra ord restriktioner som inte är värre än på många ställen i det EU som ukrainarna under Euromajdan slogs så intensivt på samma Majdan för att komma med i. En skillnad däremot är att de företag som drabbas av restriktionerna här i Ukraina inte får samma statliga stöd som de får i de flesta EU-länder. Här ges endast ett engångsstöd på en summa motsvarande ca 290 USD.

När jag anlände till Majdan igår var det lugnt men just när jag lämnat torget utbröt våldsamheter och sammanstötningar mellan demonstranter och polis.

Enligt polisens uppgifter skadades runt 40 polismän som fick kemiska brännskador i ögonen av allt att döma sedan demonstranter använt tårgasspray mot dem. En polisman slogs medvetslös och ett antal demonstranter ska också ha skadats och vårdas nu på sjukhus. Oklart dock hur många, hur skadorna uppstått och vilken typ av skador det handlar om.

Våldsamheterna uppstod när polis försökte hindra demonstranter att sätta upp tält på torget, på samma sätt som man gjorde under vintern 2013-14, de s.k. Euromajdan-protesterna mot president Janukovytj.

Det har som sagt förekommit protester mot lockdown tidigare men aldrig så våldsamma som igår. Idag fortsätter demonstrationen på Majdan men deltagarna är bara runt 300 och det gick lugnt tillväga när jag passerade platsen för ett par timmar sedan. Däremot var polispådraget påtagligt och fler poliser på plats än demonstranter.

Foto: Hans Wåhlberg. Långa rader av polistransportfordon på gatan intill Majdan-torget idag (16 dec).

Foto: Hans Wåhlberg. Polispådraget idag (16 dec) var påtagligt större än deltagarantalet vid demonstrationen påkallat. Gårdagens våldsamheter fanns förstås i polisens minne.

 

Foto: Hans Wåhlberg. En del demonstranter konfronterade polis även idag, men på gatan intill Majdan-torget. Min uppfattning var att de försökte provocera eller möjligen protestera mot deras närvaro och att demonstranter vid gårdagens sammanstötning blivit skadade.

Ett samhälle på helspänn

Det som framstår tydligt är att spänningarna i Ukraina tilltar i takt med att pandemin tilltar i styrka och restriktionerna hårdnar. Här finns ingen marginal för uppoffringar och människor lever redan innan på gränsen till fattigdom eller värre än så.

Tålamodet med politiker har även tidigare varit mycket lågt och det hopp som knöts till president Zelenskij som valdes 2019 och hans parti Folkets Tjänare som fick egen majoritet vid parlamentsvalet samma år börjar nu tryta rejält.

Nu handlar det inte om att vara pro-EU eller pro-rysk eller någon annan politisk träta utan nu handlar det om överlevnad, om levebrödet.

Det bäddar för kanske än allvarligare sammanstötningar i framtiden om nu inte julhelgen trots allt lägger band på folk. Det firas jul ganska länge här, bland annat med tanke på att den sovjetiska traditionen med betoning på nyår fortfarande i högsta grad lever kvar i Ukraina. Det är olika helgdagar och firande ända till mitten av januari som väntar och kanske vänder demonstranterna hemåt och ägnar sig åt familj och vänner istället.

Men missnöjet jäser och det pyr i hela landet. Jag har observerat att många demonstranter har skyltar och banderoller som visar att de kommer från andra orter än Kiev. Det har uppenbarligen rest folk hit från alla delar av landet, även Donbass, för att protestera.

Vi får se vad som väntar men jag misstänker att det kommer demonstreras igen nästa år. Möjligen växer det hela till något som liknar Euromajdan 2013-14. Frågan är bara vilka alternativ som finns? Då sattes hoppet till en process som skulle föra Ukraina till EU-medlemskap. Följde gjorde istället ett lågintensivt krig i Donbass och en rysk annektering av Krim. Vad sätts hoppet till nu? Frågan hänger i luften.

Protesternas Kiev 2 – gatans lag styr men vem drar i trådarna?

 

Igår skrev jag om ett stort protestmöte utanför ukrainska parlamentet Verkhovna Rada. Det var småföretagare som protesterade mot nya skattepålagor och mot tvånget att införskaffa kvittoapparater (cash registers). Jag gissade då att det var minst 3000 deltagare och idag bekräftas den officiella siffran till ca 4000.

Protesten fortsätter dessutom idag men med betydligt färre deltagare. Jag uppskattar det till ca 500 då jag var där vid 11-tiden. Att den fortsätter är intressant på flera sätt. Dels fick deras protester effekt direkt då parlamentet röstade fram en uppskjutning av kravet att skaffa kassaapparater och företagarna har nu ett år på sig att göra detta. Dels kom också beslutet att avskaffa den weekend-lockdown p.g.a. corona-pandemin som infördes i början av november. Detta var ett av företagarnas krav om än inte lika högt på listan.

Foto: Hans Wåhlberg. Småföretagarnas/handelsfackets protest fortsatte idag. Dock med betydligt färre deltagare än igår.

Det är inte första gången som ledande politiker tar intryck av högljudda gatuprotester vilket i sin tur ökar incitamentet för att genomföra just sådana för olika intressegrupper för att få gehör för sina behov och krav. På ett sätt gäller gatans lag i Ukraina och på ett annat sätt råder egenintresset hos politikerna över allt annat. Men det gäller att hålla sig populär inför nästa val för att klamra sig kvar vid maktpositionerna. Ett visst mått av populism men samtidigt ett annat beteende, dolt och ljusskyggt, vid sidan av strålkastarljuset.

Foto: Hans Wåhlberg. Även idag var det stort polispådrag, om än inte alls av samma magnitud som under gårdagens demonstration.

En del funderar också över vem som finansierar protesterna. Igår slussades folk in från hela landet och en stor scen har uppförts alldeles framför parlamentet. Dessutom ljudanläggningar och annat som medföljer, som en stor generator för eltillförsel, stor videoskärm på scenen, etc. Enhetliga flaggor och annat material har också framtagits och annat material. Flaggorna som dominerade under dagens möte tillhörde Federatia Profesinich Spilok Ukrayiny (Federation of Trade Unions Ukraine), det vill säga handelsfacket. Det är åtminstone frontorganisationen kan konstateras.

Foto: Hans Wåhlberg. Handelsfackets flagga fladdrade mest under dagens protestmöte.

Foto: Hans Wåhlberg. En scen har riggats precis framför parlamentsbyggnaden och med stor videoskärm som på bilden visar president Zelenskij som får sina slängar av sleven från talaren.

Det är lätt att överskatta graden av spontanitet i den här sortens protestmöten. Det är en ganska invecklad historia bakom kraven men klart är att storföretag också tjänar på att status quo råder avseende skattefrågan. De har satt i system att undvika skatt för företag med över tusen anställda genom att istället anlita underentreprenörer, egenföretagare helt enkelt. Det är just dessa som nu står för fotfolket. Frågan om finansiering hänger fortfarande i luften.

Foto: Hans Wåhlberg. Scenen som riggats är placerad nära parlamentsbyggnaden. Jag har svårt att se att samma förfarande skulle accepteras utanför svenska riksdagen för att anordna protestmöte. 

Men liksom oppositionspolitiker drog nytta av Euromajdan 2013-14 för att stärka sina positioner och överta makten i landet är det säkert så att en och annan oligark och ett och annat storföretag möjligen har intresse av att stödja gårdagens och dagens protester. Jag betonar att jag inte har någon information som styrker detta utan är bara mina egna tankar och misstankar, baserat på erfarenhet av den ukrainska politiken och samhällsdebatten.

Det är inte svårt att förstå ukrainska statens önskan att dra in mer skatt när landet befinner sig i den svåra ekonomiska sits som det gör. Samtidigt går det inte att bortse ifrån att ”vanligt folk” lider oerhört under pandemin. En redan knackig ekonomi har nu fått en knäck som kan ta många år att hämta ikapp till den redan tidigare låga nivån alltså. Dessutom kan man ha lika stor förståelse för att folk inte litar på att skatteintäkter kommer medborgarna till godo då korruptionen och misshushållningen med allmänna medel är så utbredd och djupgående.

Jag noterar också under mötet idag att det fanns en liten skara som höll ett eget litet möte vid sidan av det stora. Det var samma gäng som jag stötte på utanför presidentens administrationsbyggnad för ett par-tre veckor sedan. De är tvärsäkra på att corona-pandemin bara är ett påhitt av frimurare för att knäcka vanligt folk. Världsbanken är också inblandat menar de och då jag pratade med en av dem förra gången jag stötte ihop med dem påstod de också att brittiska drottning Elisabeth på något sätt var involverad, trots att de samtidigt påstod att hon var död sedan 2016 (??!!).

Foto: Hans Wåhlberg. Är drottning Elisabeth död? Och varför är hon i så fall inblandad i sammansvärjning mot ukrainska folket i samarbete med frimurare och Världsbanken? Ja, konspirationsteorier får ofta fäste i Ukraina. Och förutom alla andra inblandade är naturligtvis Ryssland med på ett hörn. Alltid.

Det är inte helt lätt att hänga med i protesternas Ukraina. Kraven är inte alltid glasklart formulerade och trådarna till den som rycker i dem är sällan synliga.

Protesternas Kiev

 Nog kokar det i Ukraina alltid. Det går nästan inte en dag utan att jag stöter på en demonstration eller protestaktion i Kiev. Igår var det några hundra utanför stadens administration och krävde borgmästarens uppmärksamhet på sina problem med bostadsprojekt. Idag var det småföretagare som höll ett stort möte utanför parlamentet för att protestera mot höjd skatt och tvånget att inköpa kassaapparater. Något som blir alltför dyrt och alltför abrupt beslutat, menar de.

Foto: Hans Wåhlberg. Minst 3000 personer samlades utanför Verkhovna Rada idag.

Ungefär 3000 personer samlades utanför parlamentet Verkhovna Rada i en ljudlig protest, med tutor och klappor, musik och tal.

Foto: Hans Wåhlberg. Även det mediala intresset var stort förstås. Demonstrationen gick dock lugnt tillväga.

Det krävde också en massiv polisinsats, ungefär 1000 poliser totalt enligt min beräkning, för att hindra att massorna skulle storma in i parlamentsbyggnaden vilket de försökte göra i en tidigare demonstration den 17 november.

Foton: Hans Wåhlberg. Polisinsatsen var massiv. Framför parlamentet en mur av kravallutrustad polis och i Marinskijparken framför och på gatan Hrusjevskoho ytterligare flera hundra poliser utposterade. De höll dock låg profil.

Denna gång gick det dock lugnt tillväga och demonstranterna tågade sedan nedför gatan Hrusjevskoho och vek sedan in på stora huvudgatan Khresjtjatyk och förbi Majdan bort mot Bessarabia-kvarteret, destination oklar. Vid det laget var jag hemma i värmen.

Det ukrainska folket är mer härdade och tycks ha blivit något av experter på demonstrationer. Kyla och snö stoppar dem inte och tankarna går till Euromajdan-protesten som inleddes, nästan på dagen för sju år sedan.

Foton. Hans Wåhlberg. Det ukrainska folket är härdade demonstranter. Jag minns uttrycket "yrkesdemonstranter" från min barndom då vänstervågen svepte över Europa och Sverige. Här i Ukraina har det mer relevans.

Det tillåts också en hel del. Här hade man fått bygga en hel scen framför parlamentet och gatan utanför var naturligtvis spärrad av polis, som dock höll sig passivt i bakgrunden eller framför parlamentet i kedja, men utan provokationer eller försök att bryta mötet.

Foto: Hans Wåhlberg. Även polishundarna höll sig lugna och kelade mest med sina hussar.

Det är en märklig tradition i Ukraina det här. Först väljer folket sina representanter, sedan demonstrerar de mot de beslut som tas, och sedan väljer de samma politiker igen, eller i vart fall likadana. Många hade nog satt ett stort hopp till presidenten Zelenskij som valdes förra året. Men nu verkar han stå lika lågt i kurs som de tidigare.

Frågan är vart det slutar?