Zelenskij – och sen då?

Många frågar mig förvånat hur komikern och tv-stjärnan Volodomyr Zelenskij lyckades vinna det ukrainska presidentvalet och hur jag tror att han kommer att lyckas?

Ja, många har chockats av Zelenskijs framgång men de som är lite mer inlästa på ukrainsk politik skulle nog säga att det snarare varit överraskande om sittande presidenten Porosjenko hade vunnit andra rundan av valet. Ukrainaren rösta traditionellt mer emot någon än för, och när det gäller Porosjenko var det många som varit rejält trötta på honom ganska länge nu. En del experter såg valet rentav som en folkomröstning för eller emot Porosjenko.

Zelenskijs brist på erfarenhet som politiker har motståndarna försökt lägga honom till last men har i de flesta väljares ögon istället blivit till en tillgång. De hoppas på att den till synes obefläckade, oskuldsfulla och sympatiske mannen av folket ska rädda dem från korrupta politiker och oligarker och få slut på konflikten i öst.

Många väntade sig att Zelenskij efter första valrundan skulle söka stöd och bilda allians med de toppkandidater som inte tog sig till andra rundan, främst då Tymosjenko och Hrytsenko. Det är ett normalt sätt att försöka säkra röster inför avgörande rundan. Men Zelenskij stod emot lockelsen, troligen väl medveten om, eller av sina rådgivare upplyst om, att såna allianser skulle förstöra hela hans image som anti-etablissemangskämpen som håller sig för god för intriger och korruption.

De uppgifter som väntar för Zelenskij är allt annat än enkla. Dels är den ukrainska ekonomin, som alltid men kanske nu mer än någonsin, i uselt skick och behöver en rejäl injektionsspruta. Kopplat till detta är korruptionen som är ständigt närvarande i stort och smått och en bromskloss för ekonomisk utveckling samt ett irritationsmoment och hinder för vanliga människors möjligheter att bedriva rörelser, leva ett normalt liv och ta del av offentlig service. Dessutom måste konflikten med separatisterna i Donbass och kriget som pågår på lågvarv sedan fem år tillbaka få ett slut.

Bild: EPA Images. Volodomyr Zelenskij firar segern. Smekmånaden kan dock bli kort.

Hopp för östra Ukraina, för den som vill ha fred vill säga

Porosjenko såg kanske Putin som sin främste motståndare och försökte rigga sin kampanj till att kretsa kring försvaret, säkerheten och allmänt anti-ryska sentiment och han sågs också av många som garant för ett fortsatt starkt försvar och anti-ryskt motstånd. Det mest intressanta nu är kanske hur Zelenskij tänker närma sig den store grannen i öst och hur han avser hantera konflikten i Donbass.

I östra Ukraina är stödet för pro-ryska politiker fortsatt starkt. I presidentvalets första runda fick den pro-ryske kandidaten Boyko flest röster i Donbass (de som där lyckades ta sig till en vallokal och rösta förstås) och räknat över hela östra Ukraina fick han näst flest röster av alla. Det som i de flesta media i väst låter som en unison ukrainsk anti-rysk hållning är alltså klart mer nyanserad i verkligheten. Det har Zelenskij att förhålla sig till vilket han mycket väl kan vara fullt medveten om, uppvuxen som han är i Kryvij Rih i östra Ukrainas industribälte och med ryska som sitt modersmål.

De flesta opinionsundersökningarna visar också att hela ukrainska folket önskar sig fred. Det är väl egentligen ganska okontroversiellt och ingen seriös debattör uttalar sin vilja att kriga, den däremot menar en del röster att det inte kan bli tal om fred till varje pris. En del misstänker att Zelenskij antingen är för svag att stå emot ryska krav medan en del till och med tror att han avsiktligt tänker ”sälja ut” Ukraina till Ryssland eller att han till och med finansierats och styrs av Kreml. Det är förmodligen ingen sanning i detta men han har förvisso uttalat en del som kan tydas som att han vill låna ett öra till de som lever i sydöstra Ukraina och rysktalande som är lojala ukrainare men samtidigt trötta på Porosjenkos militanta hållning. Kan det innebära en öppning för nya lösningar av låsningar och en varaktig fred i Donbass möjligen?

Förhållandet till Ryssland

Brian Whitmore, Senior Fellow och Chef för Ryska Programmet vid the Centre for European Policy Analysis (CEPA) menar, i Hromadske Radio19/4-19, att kampen mot korruptionen är en del av ukrainsk emancipation från det ryska. Han säger där att:

”Ukraine is trying to break free from what the Russians call ‘systema’ This system of patron-client, corrupt kleptocratic relationships is really how Russia has always been governed”

Samtidigt gör Putin vad han kan för att rätta in Ukraina i den ryska omloppsbanan. Häromveckan undertecknade han ett dekret om att erbjuda ryskt medborgarskap till de som lever i de självutnämnda republikerna Luhansk och Donetsk och uttalade tankar om att även utöka erbjudandet till att gälla alla ukrainare. Något Putin kallade en ”humanitär gest”. Det förefaller dock tydligt att det är ett försök att förryska Donbass och underlätta för att i ett senare skede kunna annektera området för att ”skydda ryska medborgare”. En princip som alltid varit en mycket framträdande rysk sådan och exempelvis tillämpades gentemot Georgien 2008.

Zelenskij har sedan svarat med att erbjuda ukrainskt medborgarskap till ryssar som känner sig förföljda i Ryssland. På sin facebook-sida skrev han för några dagar sedan att;

”Ukrainarna är ett fritt folk i ett fritt land. Vi erbjuder en fristad till människor som försmäktar under auktoritära och korrupta regimer. Det gäller framför allt ryssar, som antagligen lider mest av alla”.

Han framhåller att Ukraina är ett fritt land med fri press och yttrandefrihet vilket han menar särskiljer landet från Ryssland. Möjligen kanske han kunde ha utelämnat det där om korruption, vilket ju är ett i högsta grad ukrainskt problem också. Men med Whitmores resonemang skulle det problemet alltså vara ett arv från Sovjetunionen och en rysk ”tradition” som han menar har sina rötter redan i grevskapet Muscovy.

Den ryska reaktionen på ukrainska presidentvalet är också intressant såtillvida att det finns två perspektiv på resultatet. Kreml har genom sina kommunikationskanaler försökt antyda att Ukraina är vilset och de ukrainska väljarnas val av ett oskrivet kort och dessutom en komiker visar hur rörigt det är i Ukraina. Samtidigt som de tycks andas viss optimism inför att bli av med den hårdhudat anti-ryske Porosjenko. Premiärminister Medvedev sa på sin facebook-sida att ukrainska folket har visat att de är ”ivriga att ta emot en ny approach till att lösa Ukrainas problem” och att han var övertygad om att den nye ledaren kan innebära ”en chans för Ukraina att förbättra sina relationer till Ryssland”.

Å andra sidan indikerar en del kommentarer från ”vanliga ryssar” att de ser ukrainarnas val som en förebild och ett hopp om möjligheten att förändra den politiska makten i Ryssland, att man faktiskt kan rösta fram en nykomling istället för den beprövade Putin som står för det stabila men samtidigt också för vad Tim Snyder kallar ”politics of eternity”, en evighetens politik som med all nödvändighet innehåller Vladimir Putin.

Hur kommer han att lyckas?

Ja, till att börja med måste man då betona hur lite man vet om Zelenskijs politik och program. Det är närmast skrattretande hur sparsamt han redogjort för vad han vill åstadkomma och det han avslöjat har som regel varit vagt och tvetydigt eller i värsta fall intetsägande. Framför allt har han betonat kampen mot korruptionen som högsta prioritet men sagt mycket lite (eller inget alls) om hur den ska bekämpas. Det faktum att en del politiska bedömare i Ukraina spekulerar över om han kanske kommunicerar sitt program via sin tv-show - där han spelar en lärare som hastigt och lustigt blir president – belyser kanske det lätt bisarra i situationen och svårigheten att analysera vad som komma skall eller huruvida han kommer att lyckas eller misslyckas. Ja, med vad måste man då också fråga sig. Det måste ju mätas mot någon form av mål eller löften som avgetts i kampanjskedet. Något som han alltså varit sällsynt sparsam med.

Han har systematiskt undvikit debatter, offentliga framträdanden och intervjuer. Det gick så långt innan andra rundan att en del experter trodde att det kunde kosta honom segern. Uppenbarligen gjorde han och hans stab dock en korrekt bedömning att han hade mer att förlora på det än tvärtom. Frågan är emellertid vad det betyder? Vad som kommer ut från presidentpalatset i form av konkret politik? Vilka överraskningar kommer ukrainska folket att bjudas?

Ovan nämnde Whitmore kommenterar det hela i Hromadske radio:

”[…] he’s basically selling unicorns and rainbows and puppies here. And, you know, and we really truly don’t know. So, for the average Ukrainian voter this is a choice between the devil you know and the guy that ’s going to break all the dishes”.

När det gäller korruptionen har han för övrigt redan hamnat i blåsväder då hans fru, enligt bland andra Reuters, har förvärvat en lyxlägenhet vid Svarta Havet långt under marknadspris av en säljare, Oleksandr Buryak, som är en stor magnat vars företag är under utredning för bedrägeri. Besvikelsen lär bli stor bland hans väljare om han visar sig vara av samma skrot och korn som alla andra inom makteliten i Ukraina. Det är tveksamt om det hjälper Zelenskij att oligarken Ihor Kolomoisky gått ut och förklarat att underpriset berodde på att Buryak behövde cash snabbt.

Mycket hänger annars att hans parti, Folkets Tjänare, lyckas bra i parlamentsvalet i höst och därmed kan utgöra en stabil politisk grund att stå på för den färske presidenten. Hans motståndare hoppas förstås på motsatsen för att ta den politiska udden ur Zelenskij. Räkna med mycket fulspel från Tymosjenkos och Porosjenkos respektive partier Batkivsjtjina och Porosjenko-blocket. Det ska inte glömmas bort att det ligger minst lika mycket makt hos premiärministern och regeringen. Det blir alltså avgörande dels hur starkt stöd denna har i parlamentet men också i vilken mån regeringen anser sig lojal mot presidenten.

Han lär också få hantera ihärdiga internationella påtryckningar av en magnitud som även en erfaren politiker skulle rygga för. Då tänker jag förstås på ryska inviter eller hot men också, icke att förglömma, press från USA, EU och Nato som har redan har uttryckt synpunkter på att han antytt att en folkomröstning bör avgöra eventuellt Nato-medlemskap för Ukraina. Därtill kommer förstås också IMF och Världsbanken som ställer tuffa krav för att medge nya lån eller stöd. IMF har exempelvis sedan 2017 krävt att ukrainska staten ska dra ned på sina gassubventioner till landets hushåll för som villkor för nya utbetalningar. En mycket känslig fråga i Ukraina där många har svårt att betala sina gasräkningar även när de är subventionerade.

Det finns alla skäl att tro att Zelenskij kommer att bli ganska ”mjuk” och formbar och får se sig fångad mellan alla kravställare, inklusive det ukrainska folket. Ett nytt Majdan-uppror har lurat runt hörnet i ett par år och förväntningarna från väljarna troligen betydligt högre än han mäktar med att infria. Eller har han kanske en modern och progressiv stab omkring sig som kan lotsa Ukraina i en ny och mer produktiv och konstruktiv riktning? Frågan är bara vad denna i så fall innehåller.

Håll med om att det i alla fall är spännande (?)