Det spelar inte längre någon roll vilka fakta som ligger på
bordet. Det stora hotet mot EU och Sverige kommer från öst och heter Ryssland.
Ett exempel är från utfrågningen av Soraya Post i SvT den 14/5. I programmet
med titeln ”Toppkandidaterna” fick hon frågan om hon inte är orolig för ”ett
allt mer aggressivt Ryssland”? Hon svarade med ett nej och hänvisade till att
Ryssland inte rustar upp. De utfrågande journalisterna döljer inte sin
förvåning och ställer om frågan, som för att försäkra sig om att de hört rätt;
”Ryssland rustar inte upp?”. Soraya Post replikerar helt faktakorrekt att de
inte ökar sin försvarsbudget. Varpå utfrågarna kontrar än mer förvånat; ”Gör
dom inte?”.
Hade de nu läst på själva innan programmet hade de vetat att
Ryssland enligt SIPRI - det fredsforskningsinstitut som sedan decennier varit
säker källa för dylika siffror - minskade sin militärbudget med 19 % mellan
2016 och 2017 och året därefter 2017-18 med ytterligare 3,5 %. En dryg femtedel
har de därmed dragit ned sin försvarsbudget med de senaste tre-fyra åren. Ändå
kommenterar Mats Knutsson i efterföljande nyhetssändningar att det ”kändes som
om hon var ute på djupt vatten” och att Ryssland ju har fördubblat sin
militärbudget sedan 2005.
Det är något märkligt att SvT inte ens i efterhand kan
erkänna att Ryssland de facto rustar ned just nu. Att de ökade sin
militärbudget mellan 2005-2015 är ju inte något särskilt övertygande tecken på
att det ryska hotet har eskalerat. Sedan kan man förvisso känna att Ryssland oavsett
detta utgör ett hot eller se dem som en aggressiv makt. Men frågan är vem som
tjänar på att vi överdriver hotet? Det måste sättas i relation till verkliga
hot mot Sveriges säkerhet. Hade vi i Sverige haft en stor minoritet etniska
ryssar som levt i en enklav i någon av landets östra delar skulle jag troligen
gjort en annan analys men nu har vi ju inte det.
I en debatt om säkerhet kan förstås inget uteslutas men det
vore mer intressant om de verkligt akuta hoten dryftades mer ingående.
Om vi ska tala om upprustning i världen, enligt SIPRI:s senaste årsbok (2018), så är det Kina som under det senaste decenniet står för
merparten av den, samt framför allt Saudi-Arabien. Kina ökade sina militärutgifter
2017 med 5,6 % i jmf med föregående år vilket är en liten inbromsning i en
tidigare acceleration. Saudi ökade sina utgifter med 9,2 % och placerade sig
därmed på tredje plats av världens nationer och petade ned Ryssland till fjärde
plats.
USA var fortfarande i särklass den nation som med 610
miljarder USD hade högst militärutgifter av alla världens länder. Det motsvarar
3,1 % av deras BNP vilket är ungefär samma nivå som året före. USA har förvisso
också dragit ned på utgifterna under 2010-2017 men tog under senare delen av
2017 en försvarsbudget för 2018 som innebar en, enligt SIPRI, ”avsevärd ökning
jämfört med 2017”. Mer exakta siffror kommer med SIPRI:s nästa rapport som
släpps i augusti i år.
Men USA är alltså de facto den ojämförligt största
militärmakten i världen och lägger ned mer än tio gånger mer pengar på sin
krigsmakt än Ryssland. De tre största europeiska NATO-länderna (Storbritannien,
Frankrike och Tyskland) hade en sammanlagd försvarsbudget som var ca 2,5 ggr
större än Rysslands.
Det är alltså inte något speciellt chockerande uttalande
Soraya Post gör när hon säger att Ryssland inte rustar upp. Låt vara att hon
inte följer upp sitt påstående särskilt nyanserat eller elegant. Men det är
fullt korrekt alldeles oavsett Rysslands upprustning under föregående år då den
gamla slitna och rostiga sovjetiska krigsmakten byttes ut mot en modern och
alldeles oavsett vad man tycker om Ryssland eller huruvida man bedömer landet
som aggressivt eller icke.
Det vore spännande om
utfrågningar inom ämnet säkerhetspolitik kunde vända blicken lite åtminstone
för en liten stund och ta upp frågor som rör USA. Hur nära bör vi samarbeta med
dem just nu och hur ska vi förhålla oss till deras aggressivitet? Det sistnämnda är en högst relevant fråga med tanke på den överlägsna krigsmakt som USA har byggt upp. Åtminstone
för omväxlings skull och för den balans i rapporteringen som public service
ofta gör gällande att de har i uppgift att upprätthålla kunde det vara
uppfriskande med frågor kring hur
Sverige ska förhålla sig till att;
USA hotar medsanktioner om Sverige undertecknar FN:s deklaration om kärnvapenförbud
USA har slopatundantagen för EU avseende sanktioner mot Kuba och därmed anser sig fria att
straffa de länder som handlar med Kuba
USA ensidigt infört
sanktioner mot Iran och hotar alla andra länder att handla med dessa eller
formulerat i en tweet från Trump; ”Den som gör affärer med Iran kommer INTE att
göra affärer med USA”
USA genom sin politikgentemot Israel-Palestina går emot mängder av FN-resolutioner och vedertagna folkrättsliga principer genom att exempelvis; erkänna Jerusalem som Israels huvudstad, flytta sin ambassad dit; erkänna Golanhöjderna som israelisk mark (Netanyahu blev så glad att han lovade bygga nya bosättningar och namnge demefter Trump); samt att dra in alla bidrag till UNWRA, FN-organet för palestinska flyktingar
USA hotar ett suveräntland som Venezuela med invasion om det inte byter regering och i och med sina sanktioner för ett krig mot civilbefolkningen enligt bland andra FN-rapportören Alfred de Zayas och därmed gör sig skyldiga till brott mot mänskligheten
USA genom att stödjaSaudi-Arabien med vapentillförsel och underhåll också hjälper till att orsaka tiotusentals civila dödsoffer och miljoner flyktingar från skoningslösa flyganfall, svält och umbäranden i Jemen
USA genom att hoppa av
det globala klimatavtalet från 2016, det s.k. Paris-avtalet, därmed avsevärt
försvårat möjligheten att nå avtalets mål att minska utsläppen av växthusgaser
samt att ge stöd till länder som drabbas av klimatförändringarnas effekter
vilket - med tanke på allvaret i situationen enligt världens samlade
klimatforskning – inte kan betraktas som annat än en krigsförklaring mot
mänskligheten när Trump i ett FN-tal istället erbjuder oss USA:s ”överflöd avolja, grönt kol [Sic] och naturgas”
USA har hoppat av FN:s migrationsöverenskommelse Global Compact on Migration som tagits enhälligt av
FN:s samtliga 193 länder och att USA (i sällskap med Ungern) genom sitt avhopp
inte längre garanterar migranters rättigheter
Trump i sitt tal i FN i september 2018 klargjort för övriga världen att han/USA är emot ”globalism”
och för ”patriotism” vilket främst avser amerikansk patriotism enligt mottot ”America
First” men ändå med uppmaning till övriga länder att ge tusan i internationella
avtal och istället i första hand hävda sin suveränitet
USA, i och med ovan
nämnda FN-tal i september 2018, klargjort att USA ställer sig helt utanför
internationella brottsmålsdomstolen i Haag (ICC) och att USA kommer att agera
som om domstolen inte fanns vilket signalerar för världen att USA sällar sig
till länder som Iran, Syrien och Nordkorea och att de kommer att göra precis
vad det vill oavsett om det betraktas som krigsbrott vilket också tydligt
framgår av nästa och sista punkten i denna uppräkning
Den internationella
brottsmålsdomstolen ICC:s utredning av krigsbrott i Afghanistan har lagts ned
eftersom USA hotat att dra tillbaka visum för domstolens chefsåklagare Bensouda
och införa sanktioner mot ICC:s personal om de fortsätter med utredningen
Jag skulle kunna fortsätta men stannar här upp för att hämta
andan. Det är ett styvt jobb att söka reda på alla hot om sanktioner och
repressalier som USA spridit omkring sig eller sanktioner som de infört mot enskilda
länder i syfte att pressa dem att acceptera USA:s vilja. Då har jag inte heller
med ett ord berört alla de krig som USA har startat, varit delaktiga i att
starta, eller har bidragit till att eskalera under senare decennier och som förts på totalt 37 nationers mark med ca 20-30 miljoner döda som konsekvens.
Vore det inte lite välgörande för balansen i den
säkerhetspolitiska debatten att någon enda gång få höra vad de olika
politiska partierna har för syn på USA och hur de menar att EU och Sverige bör förhålla sig till de hot som under senare år har strömmat ut från Vita Huset??
Hans hej! Trevlig blogg! Det är både intressant att läsa och bra att förbättra min svenska! Jag håller med din artikel men jag märkte att inställningarna av den svenska regeringen och svenska företag mot Ryssland är helt olika. Varför då och är det inte en paradox?
SvaraRaderaPS Ursäkta mig om jag har gjort några fel på svenska!:)
Tack Vlad.
RaderaJa, det enkla svaret på din reflektion är kanske att "business är business". Vad tänker du själv?
Hans, jag vill inte spekulera över denna fråga men jag anser att i alla fall det djupare samarbetet om miljöfrågor och utvecklingen av "people to people contacts" kan förbättra relationerna mellan de två länderna. Som du skrev du hade varit i Ryssland förra sommaren under Världsmästerskapet i fotboll. Vad är dina dina intryck? Gillade du din resa?:)
RaderaHej igen Vlad,
RaderaJa, du har en hel del svar på din fråga på denna blogg under rubrikerna "Resa i Ryssland" i åtta delar om jag inte missminner mig. Men helt kort är mina intryck mycket positiva av folkets bemötande och välkomnande och nyfikna attityd. Dessutom tycker jag infrastrukturen verkar i betydligt bättre skick än i exempelvis Ukraina där jag spenderat mycket tid också. Mer på djupet så är det uppenbart att ryska statens attityd till yttrandefrihet och kanske framför allt sexuell läggning lämnar en hel del i övrigt att önska. Ett av mina blogginlägg från resan handlar om just detta. Men det är ju ett gigantiskt stort land icke att förglömma och vad jag får se under en dryg veckas tid är ju mycket begränsat.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera