NATO-radikalerna

Natos parlamentariska församling ska hålla sammanträde i Sveriges Riksdag 2021. Det är ett beslut som riksdagen tog redan under förra mandatperioden. Endast Mp och V har reserverat sig emot beslutet.

- V har radikaliserats, tycker, med anledning av detta, moderaten Hans Wallmark som också ingår i den svenska delegationen i Natos parlamentariska församling (Nato parliamentary assembly).

Själv tänker jag att det är Nato-förespråkarna som har radikaliserats och som nu på alla möjliga fronter attackerar Nato-motståndare med allt grövre påhopp. En Nato-motståndare kan bli kallad ”Putin-lakej”; påstås tillhöra ”Putins svenska brigad” som förre utrikesministern, FN-ambassadören och liberalen Hans Blix; beskrivas som ”Kremls trojaner”; eller, som organisationen Kvinnor för fred, kallas för ”Putins kvinnor”.

Det radikala i sammanhanget är förstås inte heller att vilja bevara Sveriges alliansfrihet utan att förändra denna säkerhetspolitiska status för att förena oss med Nato. En radikal person eller organisation arbetar för ”vittgående reformer och omdaningar av samhället i fråga om kulturella eller politiska förhållanden”, säger Wikipedia. Enligt uppslagsverket NE är radikal förändring en sådan som är ”stor och genomgripande”.

Det ska här påpekas att Natos parlamentariska församling inte ska förväxlas med Natos beslutande organ som istället är en sak endast för medlemsländerna då de möts i Nordatlantiska rådet. I den parlamentariska församlingen sitter representanter för både medlemsländer och partnerländer som alltså ännu inte är medlemsländer. Men, dess syfte är att utgöra en länk mellan nationella parlament och Nato samt att öka förståelsen för Natos verksamhet.

Det kan ju låta relativt okontroversiellt men det är väl känt att Natos parlamentariska församling hade en betydande del i den process som föregick ratificerandet av Nato-medlemskapet för Tjeckien, Ungern och Polen 1999, för Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Rumänien, Slovakien och Slovenien 2004. Hela idén är att föra länder närmare Nato. Så att V ser det som en olycklig symbolik att denna församling har sina sammanträden i svenska riksdagen är snarare ett understatement, då det mycket väl skulle kunna tilläggas att det finns en oro för att detta är en del av en tillvänjningsprocess som slutligen ska leda Sverige till fullt medlemskap i Nato.

Men för Moderaterna är det ju ”en självklarhet att Sverige ska bli medlem av Nato”, som Hans Wallmark och Beatrice Ask skrev i SvD för bara en vecka sedan. Wallmark är moderat riksdagsledamot och utrikespolitiske talesperson. Han har i flera olika sammanhang propagerat för svenskt Nato-medlemskap. Han oroar sig för regeringens inställning och ställde i höstas en interpellationsfråga till utrikesminister Wallström om varför statsministern i sin regeringsförklaring använt formuleringen att Sverige inte ska söka medlemskap i Nato. Det framgår av interpellationen att han själv tolkar den socialdemokratiska säkerhetspolitiken under förra mandatperioden som att S har närmat sig Nato och således också ett medlemskap.

Själv ingår alltså Wallmark, liksom moderatkollegorna Beatrice Ask och Karin Engström, i den svenska delegation som deltar i möten med Nato Parliamentary Assembly. Deras övertygelse delas dock inte av mer än runt hälften av svenska befolkningen. Då får de också finna sig i en fri debatt där motståndare inte ska behöva utstå personangrepp och etiketteras med det ena eller andra. Det finns faktiskt inget som är självklart i Nato-frågan. Det finns ett helt spektrum av åsikter, från de som är pacifister över de som vill bevara alliansfriheten men ha ett starkare svenskt försvar, till de som vill gå med i Nato snarast möjligt.

Ska vi börja smeta etiketter på varandra i debatten så får väl vi som är emot svenskt Nato-medlemskap börja kalla Wallmark och hans Nato-vänner för Nato-radikaler. Eller varför inte ”Trumps svenska brigad”?