onsdag 21 november 2018

Business as usual?


Funderar över om det är en början på någon sorts kampanj jag ser i borgerlig press?

I dagens SvD finns hur som helst två artiklar som pekar åt det hållet. En kampanj som går ut på att det inte är någon idé för oss vanliga konsumenter att kämpa för miljön genom att ändra vår livsstil.

Johan Norberg påstår att det bara är våra samveten vi räddar genom att sluta flyga, som ”romerska kardinaler i celibat”, och Lydia Wålsten attackerar viljan att återvinna kläder. Det återvunna plagget sägs ju vara årets julklapp men Wålsten radar upp ett antal punkter för att underminera intresset för hållbar konsumtion; folk tar ändå bilen till återvinningsstationerna; plaggen är ofta dåligt sorterade och slitna; transporterna blir fler om folk bollar runt sina gamla plagg; de flesta plagg går på export till Afrika och kläderna kanske slängs i länder med sämre återvinningsstruktur än Sverige.

Ja, du ska inte tro att du kan göra något åt miljöproblemen. Hur du än vänder dig har du ändan bak, tycks tanken vara.

Eller är det mäktiga krafter bakom som vill att vi ska göra ”business as usual”? Att vi inte ska komma på tanken att ändra det system som bygger på ökad konsumtion och eviga tillväxtsiffror.

Det finns förvisso en poäng här som jag håller med om (fast det troligen inte är det som ovan nämnda skribenter är ute efter). Jag har länge varit skeptisk till att så mycket av ansvaret för miljöförstörelse och utsläpp av växthusgaser läggs på individnivå. Trots att vi nu vet att det är de 100 största företagen i världen som står för 80 % av alla utsläpp av växthusgaser. Det är alltså där som de allra största miljövinsterna finns att hämta och just där som huvuddelen av ansvaret måste ligga.

Så länge vi kilar mellan återvinningsstationerna och upptar vår tid med att jaga bästa miljöval kan de 100 stora fortsätta med sitt som vanligt, ”business as usual”.

Kanske skulle vi istället vägra och kräva kraftåtgärder i produktionsledet istället? Och ett nytt sätt att mäta tillväxt?

1 kommentar:

  1. På ful-TV:n som står och skrålar i närheten där jag befinner mig så så är det leende sjungande små paket med prylar, som ingen behöver, som proklameras. En del lär även innehålla fullkomligt meningslösa el-cyklar som enbart kommer öka på den metabola sjukligheten.

    Prylarna ska sannolikt färdas enorma sträckor på båtar som spyr ut enorma mänger NOx och SOx, samt även den betydligt ofarligare CO2, innan de når slutkonsumenterna, för att strax därefter "återvinnas".

    De 100 stora är beroende av hur vi människor konsumerar och hur vi röstar, men jag vet inte om MP:s strålande kärnkraftspolitik med 30 år till av kärnkraft och öppna gränser för bosättning av miljontals människor i arktiskt klimat är mindre dålig egentligen?

    Det beror kanske på hur många osannolika kärnkraftsolyckor och raskravaller som kommer inträffa under de kommande 30 åren?

    Dessutom ger kärnkraften plutonium också, som alltid kan vara bra att ha när vi numera närmar oss Nato allt mer. 100års radioaktivitet efter ett atomkrig med "de hemska ryssarna" är inte illa att ha i CV:n för sittande politikeradel när vi alla sitter och äter ... ja vad är det vi kommer äta om det inte finns beredskapslaget för 100 år? Fet korkad politikeradel med hjärnor stora som valnötter? :-)

    SvaraRadera