Anna Kinberg-Batra anklagade nyligen regeringen för ”samröre med extremism (sic)” och krävde ett tydligare avståndstagande från statsminister Stefan Löfven. Det hade varit ganska enkelt att kasta tillbaka frågan, med tanke på partiets utrikespolitik och den förra regeringens (läs utrikesminister Bildts) eskapader i Östeuropa.
Om några dagar kommer det att hållas en marsch i Odessa för
att högtidlighålla bildandet av SS-divisionen Galicien. Det är partiet Svobodas
lokalavdelning där som arrangerar och leder marschen. I Lviv brukar Svoboda årligen
i slutet av april arrangera en större sådan marsch. Jag har inte helt kunnat
verifiera om den faktiskt kommer att hållas i år, men detta har gjorts
åtminstone sedan 2010 om jag inte missat något. År 2013 var det hur som helst 70-årsjubileum
vilket firades med särskilt eftertryck i Lviv, allt under arrangemang av bland
andra partiet Svoboda.
AFP PHOTO/ YURIY DYACHYSHYN. SS-divisionen Galicias sköld, det gula lejonet mot blå fond, bärs högt i Lviv varje år. Även i år? |
År 2011 talade Svobodas Jurij Michalczyszyn och deklarerade
bland annat detta (fritt översatt):
”Detta är den
ukrainska nationalismens huvudstad. För den kämpade också Galicien-divisionen.
Men den nionde maj (Röda Arméns segerdag över Nazityskland) kommer
ockupanterna. Vi måste skydda Lviv från detta avskum”
2012 trycktes det upp t-shirts med SS-Dödskallen dagen till
ära och marschdeltagarna brukar också bära plakat med divisionen sköld, det
gula lejonet på blå grund.
SS-divisionen Galicien (14. Waffen-Grenadier Division der
SS) bildades 1943 och bestod av ukrainare men ombildades vid slutet av kriget
till första divisionen av Ukrainska Nationalarmén (UNA) men gav sig till
västallierade styrkor 1945 och lyckades på så sätt undvika att bli utlämnade åt
Sovjetarmén.
Framför allt judar men även civila icke-judiska polacker och
ryssar mördades av divisionen under dess korta ”karriär”. Mest kända namn på
orter där divisionen dragit fram är Huta-Pieniacka, Podkamień och Palikrowy. De
bekämpade också partisaner i Slovakien och i gränstrakterna mellan Österrike
och Slovenien under slutet av kriget.
Det Svoboda som arrangerar dessa SS-marscher tillhörde de
tongivande partierna vid Euromajdan och gavs ett antal nyckelposter i den
samlingsregering som tog över styret i februari 2014. När pressen trots allt
ställde kritiska frågor till vår utrikesminister Carl Bildt om han själv,
Sverige och EU verkligen kunde ställa sig bakom en sådan regering, svarade han
att de personer han träffat från Svoboda alla var: ”europeiska demokrater som
arbetar för värderingar som är våra”. En av dem Bildt med all säkerhet träffade
måste i så fall ha varit Svobodas partiledare Oleg Tiahnybok som av SimonWiesenthal-centret i Jerusalem 2012 listades bland de 10 värsta antisemiterna i
världen.
I det av Moderaterna så omhuldade Baltikum förekommer också
Nazist-marscher som dessutom erhåller statligt stöd och en lettisk
parlamentariker från ett av regeringspartierna gav nyligen prov på det
antisemitiska stämningsläget i Lettland då han hävdade att ”smarta judar”
utgjorde en säkerhetsrisk för landet. De årliga marscherna för Waffen-SS samlar
varje år ett flertal deltagare från lettiska parlamentet, även om ministrar
enligt lag är förbjudna att delta. Vilket inte hindrat justitieminister Rasnacs
från att delta 2015. Rasnacs parti, Nationalalliansen, ingår för övrigt i
Anders Behring Breiviks nätverk av nazister, enligt hans egen utsago. Även i
Litauen förekommer marscher och nazister och extremnationalister har sedan flera år i stort
sett kidnappat firandet av självständighetsdagen. Flera tusen deltagare
tar över Vilnius 11 mars varje år. Enligt en artikel i Jerusalem Post har
litauiska regeringar efter att ha uppnått målen att få Litauen att bli
medlemmar i EU och NATO tappat alla hämningar:
“Having obtained their primary foreign policy
objectives, the Conservative government lost all restraint and adopted
extremist nationalistic policies, which featured the whitewashing of extensive
Lithuanian complicity in Holocaust crimes, failure to punish unprosecuted local
Nazi war criminals, attempts to prosecute Jewish Soviet anti- Nazi partisans on
trumped-up charges of war crimes and the promotion of the canard of historical
equivalency between Nazi and Communist crimes […]Another sign of the winds
blowing in Vilnius during this period was the fact that among the participants
in the marches, whose number increased with each passing year, were several members
of the Lithuanian parliament (Seimas), including from the ruling Homeland Union
Party, and that no government minister or high official ever denounced the
marches and/or their racist messages”
Kan Moderaterna försvara sitt umgänge med nazister? Är det
försvarbart att Moderaterna inte bara deltar i arrangemang där dessa
extremister också deltar utan även aktivt och offentligt uttalar stöd för dem?
Anna Kinberg-Batra anklagade nyligen regeringen för ”samröre
med extremism (sic)” och krävde ett tydligare avståndstagande från
statsminister Stefan Löfven. Det hade varit ganska enkelt att kasta tillbaka
frågan, med tanke på partiets utrikespolitik och den förra regeringens (läs
utrikesminister Bildts) eskapader i östeuropa.
Är det mer upprörande att en minister äter middag vid samma
bord som en extremistisk turk än att utrikesministern uttalat stödjer, besöker
och ger rådgivning till regimer som delvis styrs av fascister och beundrare av
nazi-Tyskland och SS? Samt deltar och arrangerar
en och annan tillställning för dem, som jag skrev om häromdagen.
Det måste i konsekvensens namn redas ut om Moderaterna
verkligen ställer sig bakom nazianstruken extremism eller om den hållning jag
redogjort för här istället beror på okunnighet och oförstånd? Eller tillåter
den geopolitiska anti-ryska hållningen vilket umgänge som helst?
Var är drevet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar