Moderaterna måste tydligare ta avstånd från extremism

Anna Kinberg-Batra anklagade nyligen regeringen för ”samröre med extremism (sic)” och krävde ett tydligare avståndstagande från statsminister Stefan Löfven. Det hade varit ganska enkelt att kasta tillbaka frågan, med tanke på partiets utrikespolitik och den förra regeringens (läs utrikesminister Bildts) eskapader i Östeuropa.

Om några dagar kommer det att hållas en marsch i Odessa för att högtidlighålla bildandet av SS-divisionen Galicien. Det är partiet Svobodas lokalavdelning där som arrangerar och leder marschen. I Lviv brukar Svoboda årligen i slutet av april arrangera en större sådan marsch. Jag har inte helt kunnat verifiera om den faktiskt kommer att hållas i år, men detta har gjorts åtminstone sedan 2010 om jag inte missat något. År 2013 var det hur som helst 70-årsjubileum vilket firades med särskilt eftertryck i Lviv, allt under arrangemang av bland andra partiet Svoboda.

AFP PHOTO/ YURIY DYACHYSHYN. SS-divisionen Galicias sköld, det gula lejonet mot blå fond, bärs högt i Lviv varje år. Även i år?

År 2011 talade Svobodas Jurij Michalczyszyn och deklarerade bland annat detta (fritt översatt):

”Detta är den ukrainska nationalismens huvudstad. För den kämpade också Galicien-divisionen. Men den nionde maj (Röda Arméns segerdag över Nazityskland) kommer ockupanterna. Vi måste skydda Lviv från detta avskum”

2012 trycktes det upp t-shirts med SS-Dödskallen dagen till ära och marschdeltagarna brukar också bära plakat med divisionen sköld, det gula lejonet på blå grund.

AFP PHOTO/ YURIY DYACHYSHYN. I Lviv 28 april 2013 firades 70-årsjubiléet av SS-divisionen Galicias tillkomst med heil-hälsningar och dödskalle-tröjor. Europeiska demokrater, enligt Carl Bildt. Vad med Moderaterna? 

SS-divisionen Galicien (14. Waffen-Grenadier Division der SS) bildades 1943 och bestod av ukrainare men ombildades vid slutet av kriget till första divisionen av Ukrainska Nationalarmén (UNA) men gav sig till västallierade styrkor 1945 och lyckades på så sätt undvika att bli utlämnade åt Sovjetarmén.

Framför allt judar men även civila icke-judiska polacker och ryssar mördades av divisionen under dess korta ”karriär”. Mest kända namn på orter där divisionen dragit fram är Huta-Pieniacka, Podkamień och Palikrowy. De bekämpade också partisaner i Slovakien och i gränstrakterna mellan Österrike och Slovenien under slutet av kriget.

Det Svoboda som arrangerar dessa SS-marscher tillhörde de tongivande partierna vid Euromajdan och gavs ett antal nyckelposter i den samlingsregering som tog över styret i februari 2014. När pressen trots allt ställde kritiska frågor till vår utrikesminister Carl Bildt om han själv, Sverige och EU verkligen kunde ställa sig bakom en sådan regering, svarade han att de personer han träffat från Svoboda alla var: ”europeiska demokrater som arbetar för värderingar som är våra”. En av dem Bildt med all säkerhet träffade måste i så fall ha varit Svobodas partiledare Oleg Tiahnybok som av SimonWiesenthal-centret i Jerusalem 2012 listades bland de 10 värsta antisemiterna i världen.

I det av Moderaterna så omhuldade Baltikum förekommer också Nazist-marscher som dessutom erhåller statligt stöd och en lettisk parlamentariker från ett av regeringspartierna gav nyligen prov på det antisemitiska stämningsläget i Lettland då han hävdade att ”smarta judar” utgjorde en säkerhetsrisk för landet. De årliga marscherna för Waffen-SS samlar varje år ett flertal deltagare från lettiska parlamentet, även om ministrar enligt lag är förbjudna att delta. Vilket inte hindrat justitieminister Rasnacs från att delta 2015. Rasnacs parti, Nationalalliansen, ingår för övrigt i Anders Behring Breiviks nätverk av nazister, enligt hans egen utsago. Även i Litauen förekommer marscher och nazister och extremnationalister har sedan flera år i stort sett kidnappat firandet av självständighetsdagen. Flera tusen deltagare tar över Vilnius 11 mars varje år. Enligt en artikel i Jerusalem Post har litauiska regeringar efter att ha uppnått målen att få Litauen att bli medlemmar i EU och NATO tappat alla hämningar:

“Having obtained their primary foreign policy objectives, the Conservative government lost all restraint and adopted extremist nationalistic policies, which featured the whitewashing of extensive Lithuanian complicity in Holocaust crimes, failure to punish unprosecuted local Nazi war criminals, attempts to prosecute Jewish Soviet anti- Nazi partisans on trumped-up charges of war crimes and the promotion of the canard of historical equivalency between Nazi and Communist crimes […]Another sign of the winds blowing in Vilnius during this period was the fact that among the participants in the marches, whose number increased with each passing year, were several members of the Lithuanian parliament (Seimas), including from the ruling Homeland Union Party, and that no government minister or high official ever denounced the marches and/or their racist messages”

Kan Moderaterna försvara sitt umgänge med nazister? Är det försvarbart att Moderaterna inte bara deltar i arrangemang där dessa extremister också deltar utan även aktivt och offentligt uttalar stöd för dem?

Anna Kinberg-Batra anklagade nyligen regeringen för ”samröre med extremism (sic)” och krävde ett tydligare avståndstagande från statsminister Stefan Löfven. Det hade varit ganska enkelt att kasta tillbaka frågan, med tanke på partiets utrikespolitik och den förra regeringens (läs utrikesminister Bildts) eskapader i östeuropa.

Är det mer upprörande att en minister äter middag vid samma bord som en extremistisk turk än att utrikesministern uttalat stödjer, besöker och ger rådgivning till regimer som delvis styrs av fascister och beundrare av nazi-Tyskland och SS? Samt deltar och arrangerar en och annan tillställning för dem, som jag skrev om häromdagen.

Egen bild. Nationalistisk samling kring nationalpoeten Taras Sjevtjenko, som i nästan varje ukrainsk stad av betydelse ersatt Lenin som centralt belägen staty. Hans litterära verk rymmer också verser som lägger ut texten för extrema ukrainska nationalister. Eller vad sägs om detta?: “Ge mig en polack, ge mig en jude! Det räcker inte till för mig! Ge mig en polack, låt mig spilla blodet av dessa vildar! Hav av blod. Ett hav är inte nog" (Fritt översatt)

Det måste i konsekvensens namn redas ut om Moderaterna verkligen ställer sig bakom nazianstruken extremism eller om den hållning jag redogjort för här istället beror på okunnighet och oförstånd? Eller tillåter den geopolitiska anti-ryska hållningen vilket umgänge som helst? 

Var är drevet?

Carl Bildt umgås med nazister (!?)

Den 4 juni 2014 öppnades ett tvådagars företagarforum i Kiev med en tillställning där svenska företagsrepresentanter fick frottera sig med ukrainska politiker och företagsrepresentanter och där vår svenske utrikesminister Carl Bildt var huvudtalare. Han sa bland annat detta: “Ukraine has recently faced a lot of challenges. However, new times come and open new opportunities, which must be taken”.

Enligt pressreleaser besöktes öppningsceremonin även av en viss Andriy Parubiy, som då var innehavare av den långa titeln Secretary of the National Security and Defense Council of Ukraine. Alldeles nyligen utnämndes han till det ukrainska parlamentets talman. 1991 grundade han emellertid det ukrainska nazistpartiet Social-National Party i vilket han sedan var en av ledarna mellan 1994-2004. Mellan 1998-2004 ledde han den paramilitära ungdomsavdelningen ”Ukrainska patrioter”. På bokomslaget till hans bok ”A view from the right” ses han leda en marsch i Lviv 1999.  

Andryi Parubyi marscherar med sina ungnazister i Lviv 1999. Även bokomslaget till hans bok som slarvigt översatt till svenska blir ungefär "Från högra synvinkeln".

Partiet ombildades sedan och blev Svoboda, men detta ungdomsförbund - med Parubyi i spetsen - vägrade hänga med i den lite putsade versionen av moderpartiet så de bildade eget, Social-National Församlingen (Social-National Assembly), som sedan leddes av Parubyis lärjunge Andre Biletsky. Parubyi dök sedan upp som befäl för Euromajdan-försvaret och fick på så sätt en ingång till parlamentet. 

Så, med andra ord umgås Carl Bildt med nazister!? Nej, så kan man naturligtvis inte vinkla det... 

Fast tja, jo, tydligen, om man så vill. Uppenbarligen fanns det tillräckligt många som ville få bostadsminister Mehmet Kaplan på fall och som lyckades gräva fram bilder på middagar och gamla framträdanden i Öppna Kanalen. Den som söker hen finner kan man säga. Det tog mig själv inte mer än 20 minuter att hitta kopplingen mellan Carl Bildt och Andriy Parubyi. Så hur ska vi ha det i fortsättningen? Det ska f-n vara minister med den här måttstocken!

Carl Bildts rätt otydliga åsikt om sanktioner

Ryssland har svartlistat åtta svenskar från inresa till Ryssland och utrikesministern kräver en förklaring. Det hör naturligtvis diplomatin till att göra men svaret är inte så svårt att förutse. Det är naturligtvis en fånig åtgärd av ryssarna men Sverige var tidigt en av de pådrivande för sanktioner mot Ryssland vilket inbegrep reseförbud till EU. Så sent som i februari lades ytterligare 19 ryska medborgare till den tidigare listan som innehöll 28 företag och 132 personer. Det bör alltså ses som ett svar på detta. Lite märkligt med urvalet dock. Inte minst att Carl Bildts fru Anna Maria Corazza Bildt finns med på listan men inte Calle själv som varit en av de häftigaste rysskritikerna under hela Ukrainakrisen och även dessförinnan. 

Carl Bildts inställning till sanktioner är för övrigt en liten historia i sig. Entusiasmen för och tron på verkningsgraden av sådana verkar rätt nyckfull.

När det gällde Sydafrika var Moderaterna kraftfulla motståndare till sanktioner och i en motion vid mitten av 1980-talet med Carl Bildts namn överst protesterade de mot en utvidgning av dessa. Bland annat med motiveringen att de ”stred mot folkrätten”. Den 26/11 2011 i Ekots lördagsintervju svarade han så här på en fråga om han stod fast vid Moderaternas inställning:

”Jag har alltid varit rätt skeptisk mot sanktioner.”

I höstas hade han emellertid svängt helt om vilket framgick i en intervju till CNN där han beskrev sin åsikt om sanktionerna mot Ryssland:

”Det handlar om rätt betydande åtgärder som kommer att ha ganska stor inverkan på kritiska sektorer inom den ryska ekonomin”.

Det är rätt tydligt att Carl Bildt varit rätt otydlig om sin inställning till sanktioner. Möjligen kan han ha svängt igen nu. Det vore annars rätt typiskt Carl Bildt om han var lite avundsjuk på sin fru. Troligen skulle han se det som en ära att bli föremål för denna ovanliga uppmärksamhet från rysk sida. Det förefaller dock som att han tar det hela med ganska gott mod att döma av hans torrhumoristiska tweet:

”Jag ser att Kreml listat ut vem det är som bestämmer hemma hos oss”.

Carl Bildt, Saudi och Ryssland – Om grader i helvetet

Carl Bildt har synpunkter på svensk utrikespolitik. Att regeringen nu väljer att inte förnya det handelsavtal som rör militärmateriel upprör. ”Sverige har skadats”, säger han på sin blogg, och menar att ”det hela är ”i alla delar olyckligt”. Han framhåller också att Saudi-Arabien är en ekonomisk makt och utgör ”en omfattande marknad för svensk export”.

Han menar uppenbarligen att Sverige skulle ha förnyat avtalet med Saudierna för att gynna svensk export. En tämligen cynisk inställning till förhållandet till en stat som utdelar tusen piskrapp till misshagliga bloggare och sedan slänger dem i fängelse i tio år och inte ens tillåter kvinnor att köra bil. Uppenbarligen trivialiteter i Bildts värld.

En annan ton brukar ju gälla när det rör Ryssland. Det konstaterades också av amerikanska diplomater vilket snappades upp av wikileaks för några år sedan. Där framkom exempelvis följande omdömen fällda av den dåvarande amerikanske Afghanistanambassadören Matthew Barzun:

”Alltsedan han var ung politiker har Ryssland varit favoritmålet för hans skarpa tunga”.

  "Bildts pro-turkiska ställningstagande alienerar nästan lika många EU-partners som hans anti-ryska syn"

Efter att Georgien angripit Sydossetien 2008 jämförde Bildt Rysslands agerande med Nazitysklands. Det var ju inget som muntrade upp i Kreml. Om Sverige hade skadats tror jag inte Bildt reflekterade över.

 

Medan Bildt inte tycker det bör talas högt om saudiernas inställning till mänskliga rättigheter är han däremot väldigt noga med dessa när det gäller just Ryssland. Så här lät det i juli 2013 om de nya ryska antihomolagarna:

”Motbjudande. Omänskligt”

Och när det gäller Ukraina var han en av de mest ihärdiga förespråkarna för ekonomiska sanktioner och förde sitt privata twitterkrig mot Ryssland till mångas irritation, inte bara Rysslands. Att ryssarna störde sig på Bildt och Sverige fick vi häromdagen ett tydligt kvitto på och irritationen hamnar nu på Margot Wallströms bord på UD.

 

Det lär väl också vara högst troligt att ekonomiska sanktioner stör bilaterala relationer mer än att låta bli att förnya ett utgående avtal.

Det är förvisso alltid svårt att mäta grader i helvetet. Är Rysslands antihomolagar värre än Saudi-Arabiens dödsstraff för homosexuella? Är Putins mediemakt värre än Saudi-Arabiens pisk- och fängelsestraff för bloggare? Är Rysslands stöd till de ukrainska separatisterna värre än Saudi-Arabiens stöd till IS? Är Rysslands annektering av Krim värre än saudiska trupper som sätts in mot oppositionella i Bahrain?

 Dessutom, det där med ”omfattande marknad för svensk export”, som Bildt bekymrade sig över när det gäller Saudi-Arabien, kan enligt Kommerskollegiums siffror översättas till 1 % av den totala svenska exporten under första halvåret 2014. Motsvarande siffra för Ryssland är 2 % av den totala exporten.

Så vilken kritik det är som mest skadar Sverige när det gäller exportmöjligheter kan man ju fundera över.

Men – slutligen - ska vi alls fundera över det egentligen? 

På resa i Ukraina- vet Bildt något som ingen annan vet

Jag är i Ukraina och hälsar på min sambo som är där som observatör för OSSE och kommer att skriva några inlägg under resan som började i Lviv och fortsatt ned till Chernivtsi.



Jag sitter här i Chernivtsi i sydvästra Ukraina och bläddrar på min "padda" och får syn på en liten artikel i Aftonbladet skriven av Wolfgang Hansson 4 september. Han har tydligen pratat med Carl Bildt som befinner sig i Wales på NATO-toppmöte (!?). EU ska diskutera Ukraina imorgon och Bildt verkar förväntansfull. Det kan bli ännu tuffare sanktioner mot Ryssland. Att det skulle kunna bli eldupphör mellan de stridande parterna fnyser han åt och tillägger att han tror det när han ser det. Det är den som vanligt självsäkre och arrogante utrikesministern som framträder. Inget uppseendeväckande med det.

Men sen säger han saker som borde ha fått igång Wolfgang Hansson men som bara citeras utan kommentarer vilket gör mig oerhört förvånad. Bildt påstår att han pratat med Porosjenko och att Putin ska ha lagt fram en plan för vapenvila. Uppgiften har  cirkulerat tidigare men dementerats av Ryssland eftersom de ju inte anser sig vara stridande part i konflikten. Att lägga fram en sådan plan skulle i så fall betyda ett erkännande att Ryssland verkligen är en sådan. Annars handlar det väl om medling och det kan väl inte Bildt tycka illa om? 

Sedan påstår sig Bildt också kunna namnge flera ryska förband som skulle vara i Ukraina och inblandade i strider. Detta är uppgifter som i så fall är verkligt sensationella. Att ryska frivilliga tagit sig in i landet och strider vid de proryska rebellernas sida vet vi ju sedan tidigare och det har inte heller förnekats från rysk sida. Det finns några svenskar och en hel del andra nationaliteter här också stridande på olika sidor, inte minst i de frivilligbataljoner som opererar för Ukrainas inrikes-och försvarsministerier. Men reguljära förband är något helt annat. De fortsätter att avancera, hävdar Bildt. Men vilka är förbanden och var avancerar de och mot vilken plats/riktning? Vilka är hans källor? Jag fylls av nyfikna frågor. Men AB:s Wolfgang Hansson tycks veta eftersom han inte följer upp med frågor alls. Påståendet och konsekvenserna som borde följa om de visar sig stämma får liksom hänga lite i luften. Jag blir mycket förbryllad.

Om det nu stämmer så bör väl Ukraina befinna sig i krig med Ryssland? Har Porosjenko sagt detta till Bildt är det ett helt annat besked än han ger det ukrainska folket. Här heter det nämligen inte att Ukraina befinner sig i krig utan ägnar sig åt antiterroristoperationer (ATO). ATO är ett vedertaget begrepp som observatörer från OSSE konsekvent använder eftersom det är just det som är det officiella. 

Här finns cirka tre hundra observatörer och vid gränsstationer räknas fordon och personer noggrant och publiceras i pressmeddelanden. Ålder och kön, väskor och utrustning och till och med färg på kläderna noteras och rapporteras. Men bland de observatörer jag umgås med här är det ingen som känner igen det Bildt pratar om. De skakar på huvudena och hymlar med ögonen. De reguljära förbanden skulle förvisso kunna smita in på andra ställen än vid gränsposteringar men någonstans på vägen lär de ju dyka upp framför en observatörs ögon kan jag tycka. Men inga sådana rapporter finns publicerade. 

Det vore alltså även för OSSE:s observatörer här i Ukraina vara av allra största intresse att få veta det som Carl Bildt säger sig veta. Det vore också mycket märkligt om inte Porosjenko lät sitt eget folk få veta att de är invaderade och om han inte utfärdar allmän mobilisering. 

Skulle det nu handla om hemliga uppgifter (classified) så får man förmoda att det är ett antal personer som nu är rejält irriterade över att han inte kan knipa käft.

Jag häpnar över hur de här påståendena bara noteras i förbifarten av media utan att utlösa stort rabalder. Så här sitter jag nu, i Ukraina, och undrar vad som händer!?

Oron i världen och svenskt ansvar eller Carl Bildts eget?

Det är oroligt i världen och många människor på flykt. Det här påpekandet har Carl Bildt framfört nyligen på en presskonferens tillsammans med Anders Borg och även framfört på sin blogg Alla Dessa Dagar. Inlägget han gör där bär titeln ”Ansvar i en orolig tid”.  

Det är mycket intressant eftersom Bildts eget ansvar för läget inte är alldeles obetydligt. Den utrikes- och säkerhetspolitiska gärning han stått för har bidragit till att underblåsa konflikter eller förvärrat dem med illa underbyggda eller enögda analyser.

Svensk utrikespolitik eller Carl Bildts högst egna politisk-ekonomiska agenda? Ja det är dessutom en fråga som sällan kan besvaras enkelt då hans uttalanden ofta görs i blogg- eller twitterform och utan någon som helst förankring i dialog och analysarbete inom utrikesdepartementet.  Allt som oftast i form av ett enögt och ensidigt stöd för någon sida i en konflikt. Vilket försvårar arbete med att i senare skeden försöka medla och inta en position för försoning och fred.

När nu Carl Bildt och Moderaterna talar om hur ett oroligt världsläge skapar stora flyktingströmmar är Bildts egen insats för att dämpa oron i världen ett sorgligt kapitel. Med en annan utrikespolitik och en annan utrikesminister hade kanske läget kunnat vara något mera hoppfullt.

Det är hur som helst en tämligen förskräckande historik som vår nuvarande utrikesminister lämnat bakom sig.     

Bosnien:

Bildts engagemang för militära interventioner vid vissa tillfällen (se Irak nedan) har vid andra tillfällen lyst med sin frånvaro och istället har han ägnat sig åt ”tyst diplomati” i lägen där åtminstone en mer högljudd sådan hade varit motiverat. Detta har jag skrivit om i ett par inlägg för två år sedan då Carl Bildt fick fly från sina kritiker på gatan i Sarajevo vid en minneshögtid för den på 90-talet belägrade stadens offer. Anledningen till varför hans närvaro provocerade var bland annat hans passivitet under massakern i Srebrenica då han i juli 1995 (i egenskap av EU:s högste representant) ungefär samtidigt som massakern ägde rum, satt och åt lunch med bödlarna Milosevic och Mladic utan att med ett enda ord ens ta upp frågan om de uppgifter om massmord som Bildt hade fått dessförinnan.  

Carl Bildt har bland annat i sin bok ”Uppdrag fred” framhävt sin egen betydelse för fredsprocessen för att få slut på Bosnien-kriget. En av Bildts partikamrater i moderaterna, den bosnienfödde Alen Musaenfendic, avfärdar detta helt och riktade i en Newsmill-artikel 27 maj 2011) knivskarp kritik mot utrikesministern och partikollegan;

”Det enda Bildt lyckades med var att sälja sin groteskt överdimensionerade betydelse för fredsprocessen till svenska folket”. 

Etiopien och SydSudan:

Det är numera väl känt att Carl Bildt under sin tid (2000-2006) som styrelseledamot av Lundin Oil (senare Lundin Petroleum) bland annat hade i uppdrag att ta ställning till huruvida bolaget skulle investera i den av centralmakten förtryckta Ogaden-provinsen i Etiopien. Frilansjournalisterna Schibbye-Perssons anhållande och fängslande 2011 kastade nytt ljus över Bildts historik i oljebolaget och diskussionen om jäv i agerandet för journalisternas frisläppande blev ett tag het. I just den frågan finns förvisso inte mycket att lasta Carl Bildt för. Schibbye-Persson blev ju frisläppta efter diplomatiska överläggningar med etiopiska myndigheter/regering.

Mer allvarligt är det etiska problemet med att bedriva oljeutvinning i krigshärjade länder. Detta framstår som kanske än mer allvarligt under Lundin Oil:s engagemang i SydSudan, där oljeutvinningen förknippats med allvarliga brott mot humanitär rätt. FN vittnade om brända byar och fördrivning av befolkningen i området (Block 5A kallat) som prospekterats för oljeutvinning. Den förundersökning om eventuella brott har sedan kommit att utredas av bland andra internationella åklagarkammaren i Stockholm till vilken Carl Bildt skulle kunna kallas till förhör. Mig veterligt har så inte skett, eller så har det helt passerat under min radar?

Det har varit mycket tyst om den här affären och förundersökningen om krigsbrott under senare tid och vi får kanske aldrig veta sanningen om Bildts inblandning men det är inte osannolikt att hans engagemang i Lundin Oil/Petroleum har varit präglat av den brist på ”emotionell intelligens” som ovan nämnde Musaenfendic hävdar att Bildt lider av. 

Irak:

För att elda på opinionen för en amerikansk militär aktion mot Irak under åren efter 9/11 2001 (Twin Towers) bildades i USA en lobbyorganisation med namnet Committee for the Liberation of Iraq (nedan kallad kommittén). Framstående politiker, företagare och fackföreningsbossar – framförallt med anknytning till milltär industri och infrastruktur - tillhörde de ledande för organisationen som ville sprida budskapet att Irak skulle utgöra en ”påtaglig och överhängande fara för sina grannar, för Förenta staterna och för fria folk över hela världen”. 

För att undanröja ”hindret” FN som motsatte sig planer på militär intervention och den folkliga opinionen mot detta i Europa tillfrågades Carl Bildt om han ville hjälpa till med krigsplanerna. Han kom då att ingå i kommitténs internationella rådgivande utskott och blev dess ordförande tillsammans med Adam Michnik, före detta polsk dissident. Enligt kommitténs direktör Randy Scheunemann var Carl Bildt mycket involverad och röststark i detta opinionsarbete som innebar ett bearbetande av ledande europeiska politiker ibland vilka Bildt förstås hade djupa förgreningar som svensk statsminister. På hemmaplan bedrevs lobbying i form av artiklar, som den i Expressen i november 2002 där han säger bland annat att: ”... vi/kan/ knappast vara likgiltiga om regimer i strid med åtaganden och internationella krav utvecklar massförstörelsevapen”.

Att Bildt samtidigt satt i styrelsen för det amerikanska företaget Legg Mason, med tunga investeringar i teknik- och krigsindustri, kryddar ytterligare Bildts engagemang för en amerikansk-ledd invasion av Irak. Sin vana trogen analyserade inte Bildt läget först utan kastade sig villigt in i ett spel som senare har visat sig vara falskt. Alternativt värnade han bara egna intressen? Det fanns hur som helst inga massförstörelsevapen i Irak. Möjligen har sådana kommit dit nu i och med det kaos som invasionen orsakat i landet. De öppnade istället gränserna för militanta grupper som inte haft fotfäste där tidigare och senare har dessa vällt över Iraks gränser till Syrien exempelvis. Det vilar ett tungt ansvar på USA för dagens situation i Irak med ett IS som sprider död och fruktan omkring sig och Carl Bildt har på ett betydelsefullt sätt bidragit med stöd och uppmuntran och lobbying i Europa och hemma i Sverige. 

Georgien:

Det är nog inte många som hänger med i svängarna när Georgien och Sydossetien debatteras. En som däremot är mycket kunnig är min partikollega Per Gahrton. Han är också oerhört kritisk till Carl Bildts engagemang i landet och dennes stöd till diktatorn Saakasjvili och Georgiens angrepp mot provinsen Sydoosetien 2008. Georgiens skuld till detta krig blev senare fästställt av EU genom Tagliavinirapporten. Bildt däremot fördömde endast Rysslands motreaktion och jämförde den med Hitlers annektering av Sudetområdet 1938. Den kopplingen var han tämligen ensam om att göra.

Den personliga relationen till Saakasjvili uppstod i samband med att Bildt värvade Georgien som kund till PR-byrån Kreab som Bildt då var styrelseledamot av (känns mönstret igen?). Att han senare när han blev utrikesminister avsagt sig formella uppdrag för Georgien hindrar ju inte att hans omdöme är präglat av den tidigare ”kundkontakten”.

Själv bloggade jag om denna relation med Saakasjvili för ett par år sedan och om hans twittrande av åsikter som färgats av denna täta relation.

Per Gahrton menade också i en artikel i våras att Carl Bildt riskerar att få lika fel gällande den fortfarande i högsta grad pågående konflikten i Ukraina och att han vill tvinga andra folk att göra ”sönderslitande val” mellan EU och Ryssland.

 Ukraina:

Carl Bildt är en av de ivrigaste pådrivarna av den anti-ryska stämning som råder kring Ukrainas inre konflikt. Att Ryssland har kulturella, politiska och affärsmässiga band till Ukraina är ingen hemlighet och när EU och Nato tryckte på för att få in en fot i landet uppstod den inre spänning som senare ledde till ett statskuppsliknande regimskifte och det nuvarande tillståndet av inbördeskrig. Bildts twitterkonto har flitigt utnyttjats för att underblåsa den infekterade inställningen till Ryssland som delvis är befogad men som ingen part vinner på att bygga på med halvsanningar och rena falsarier av verklighetsläget.

En del kanske minns hur Bildt i våras gick ut och kommenterade kravaller i Odessa som utmynnade i 38 döda i en mordbrand. Bildt var blixtsnabbt ute och antydde, innan elden i den byggnad som antänts hade lagt sig, att pro-ryska demonstranter skulle varit skyldiga till våldsamheterna. Det visade sig senare att det var högerextrema fotbollshuliganer som drog fram i staden och fick för sig att attackera den tältstad som pro-ryska aktivister upprättat utanför en fackföreningsbyggnad. Till denna byggnad flydde dessa för att undkomma huliganerna med påföljd att flera av dem istället brändes inne när angriparna kastade molotov-cocktails in genom fönstren.

Det är ganska typiskt för Carl Bildt att mitt i stridens hetta dela ut anklagelser och fördela skuldbördor i sociala medier utan att först informera sig om vad som verkligen hänt. Hans kommentarer blir till en del av rena desinformationskampanjer och i och med att hans tweets och blogginlägg läses av väldigt många, inte minst av journalister, vinner de stor spridning. Även internationellt eftersom han gärna sänder ut sina giftpilar i engelskspråkiga versioner.

Senast han sände iväg en sådan var 5 augusti då han antydde att Donetsk skulle vara folktomt för att befolkningen flytt ”gangstrarna”. Vilka dessa skulle vara behöver ingen som följt Bildts uttalanden i Ukraina-frågan tvivla på. Det faktum att större delen av dessa människor har tagit sin tillflykt till Ryssland (den faktiska siffran förefaller oklar men en del talar om 700000, andra betydligt färre men ändå fler än internflyktingarna i Ukraina) gör att uttalandet bara kan tolkas som ytterligare en provokation vars effekt inte kan bli annat än fortsatt polarisering internt i Ukraina och mellan Ryssland och USA/EU. Ett redan infekterat läge behöver inte mer bakterier än det redan innehåller.

Det krävs istället en mer sammanhängande svensk utrikespolitisk linje som ”värnar om fred, mänskliga rättigheter, grannsämja och svensk säkerhet”, för att citera en artikel i Aftonbladet nyligen som jag kommenterade i ett inlägg häromdagen.

Svensk utrikespolitik och det oroliga världsläget

Bildts påverkan på världsläget ska kanske inte överdrivas. Troligen är han en mindre betydelsefull person internationellt än han själv gärna vill framhäva. Men den kan inte heller underskattas eller avfärdas som obetydlig. Dessutom har hans poster som statsminister och senare utrikesminister självfallet gett hans uttalanden och aktioner en officiell svensk stämpel som påverkar synen på Sverige och som drar in oss i konflikter där vi enligt den uttalade neutralitetspolitiken bör hålla oss neutrala och som bryter mot den tradition vi har av fredsmäklande och humanitärt präglat engagemang före militärt.

När Carl Bildt nu talar om ett allt oroligare läge i världen och varnar för de flyktingströmmar som detta kan medföra bör inte hans eget agerande i olika konflikthärdar glömmas bort. Vilka flyktingströmmar hade kunnat undvikas med en annan utrikespolitisk approach från Sveriges och EU:s sida? Det är svårt att sia om och blir ett kontrafaktiskt resonemang med osäkra slutsatser. Men troligen hade en del av den oro som nu råder kunnat dämpas och det mänskliga lidandet (alldeles oavsett vilka som drabbats) kunnat undvikas med en mer försonande kraft som ledare av det svenska utrikesdepartementet än Carl Bildt.

Det är en sak att redogöra för läget i världen. En helt annan att agera för att dämpa eller förebygga fientligheter och våldsutbrott mellan och inom länder. Människor flyr inte utan anledning och en vettig svensk utrikespolitik borde bygga på att eliminera eller åtminstone minimera risker för att skäl till flykt ska uppstå. Då krävs tålmodig diplomati och inte hetsiga och illa underbyggda salvor från höften. Jag har i alla fall svårt att se det senare som ett sätt att ta ”ansvar i en orolig tid”.

Vad händer i Ukraina egentligen? Nr 2 – Facts on the ground

Jag skrev häromdagen om den undermåliga nyhetsrapporteringen från Ukraina och reste ett antal frågor som vore intressant att få veta svaren på och efterlyste mer heltäckande rapportering för att kunna bilda sig en balanserad uppfattning om vad som händer och hur människor har det. 

Nu läste jag i Aftonbladet idag ett intressant inlägg signerat ett antal debattörer av olika slag, bland andra min partikamrat Per Gahrton.

De efterlyser en mer sammanhängande svensk utrikespolitisk linje för att hantera Ukraina-frågan och en linje som ”värnar om fred, mänskliga rättigheter, grannsämja och svensk säkerhet. De riktar alldeles särskilt allvarlig kritik mot utrikesminister Carl Bildt som de menar istället underblåser konflikten. I artikeln nämns bl.a. UNHCR:s rapport från 6 augusti som talar om förstörda hus och brist på dricksvatten, el och gas. Men också om människors rädsla för att uttrycka sin uppfattning och för tvångsrekrytering till Ukrainska armén. De nämner också att Human Rights Watch  i ett brev till president Petro Porosjenko den 22 juli där de påtalat de ukrainska myndigheternas likgiltighet eller ointresse för de tiotusentals internflyktingar som kriget skapat. En kvarts miljon civila sitter fast i Luhansk utan vatten och el, affärer och banker. Amnesty, påpekar artikelförfattarna, har särskilt kritiserat den frivilligbataljon som leds av Radikala Partiets Oleh Ljasjko (slagskämpen som jag skrev om i mitt förra inlägg om Ukraina länkat här ovan). Denna bataljon kidnappar och torterar systematiskt både soldater och civila, enligt Amnesty.

De avslutar med att citera Carl Bildts tweet från 5/8 där han skrev:

”östra Ukraina är folktomt, människorna har flytt gangstrarna”.

Med ”gangstrarna” avser han naturligtvis de proryska rebellerna. Det är bara det att enligt UNHCR har 730000 människor flytt till Ryssland medan 117000 är internflyktingar i Ukraina. Bildts analys blir i ljuset av detta inte bara märklig utan kanske förfärande ohederlig. Nu florerar det ju en hel del märkliga och ohederliga texter bland sociala medier men det är bara det att just den här twittraren är vår utrikesminister. Det är bara att instämma i artikelförfattarnas upprördhet och önskan att få igång en seriös diplomati för att finna en fredlig väg att nå samförstånd i Ukraina. I värsta fall kan det vara för sent, tänker jag själv, men hoppas jag har fel. Det är en sak att tala om att det är oroligt i världen och en annan sak att göra något konstruktivt åt det.

I mitt förra inlägg (se ovan) antydde jag att det krävdes en hel del egen research för att få en mer utförlig bild av ”the facts on the ground” som det heter. Därför har jag denna vecka plöjt press-releaser och rapporter från OSSE som har en stor observatörsmission i Ukraina. Jag rekommenderar Carl Bildt att göra detsamma. Där kan han nämligen få en uppfattning om läget, som ser ut enligt följande:

Från Donetsk rapporteras kraftiga explosioner och skottlossning och vattenbristen är besvärande då det elektriska pumpsystemet är skadat. Men de lokala myndigheterna kör ut lastbilar med vatten till invånarna. Men trots allt är det ingen allvarligare brist på livsmedel och el och spårvagnarna rullar fortfarande till och med. På andra ställen är dock läget allvarligare. I Popasna talade observatörerna (SMM, Special Monitoring Mission) med internflyktingar som vittnade om att cirka 60-70 % av husen i närliggande staden Pervomaisk var förstörda av artilleribeskjutning och att invånarna där nu tryckte i källarvåningarna utan förnödenheter.

I hela landet talas det om en krigströtthet och om deserteringar eller ovilja att hörsamma inkallelser. Det börjar också komma tillbaka unga män i kistor till städer och byar runt om i landet, vilket inte gör det mer populärt bland den äldre befolkningen att skicka sina söner till fronten. Från Chernivtsi i sydväst, en annars lugn del av landet, rapporteras om ”mödrauppror” där mödrar till soldater eller inkallade (som vägrar infinna sig) upprättat ett tältläger utanför den lokala militärförläggningen i protest mot vad de betraktar som tvångsrekryteringar.

Observatörer vid gränsposteringar mot Ryssland rapporterar om ganska ymnig trafik över gränsen och i synnerhet från Ukraina till Ryssland. De som korsar gränsen kan, enligt observatörerna, delas in i fyra huvudkategorier; citat:

1. Families on foot or by car with a lot of luggage;
In several instances the OM observed that parents returned to Ukraine leaving their children in the Russian Federation.

2. Elderly people with few bags;
They usually do not return from Russia to Ukraine.

3. Adults (usually of younger age) with no luggage or empty cars;
A significant number of people are just crossing for short periods during the day and return in the evening. They commute across the border to extend their migration cards, to withdraw money and to buy medicine and other supplies in Russia, as, according to their assertion, it is extremely difficult if not impossible to do so in eastern Ukraine. Therefore the statistics do not accurately reflect the cross-border movement.

4. People wearing military-style dress with or without backpacks.

The profile of the people crossing the border is similar in both directions. The majority of people crossed from Ukraine into the Russian Federation. The majority of vehicles crossing the border hold number plates issued in the Luhansk region. The OM noticed a general tendency that there is no or only very low cross-border traffic during night hours. At around sunrise the number of travellers slowly increases until late morning. Attributed to the prevailing high temperatures (35 degrees Celsius and above), traffic flows decrease again but rise towards late afternoon and evening. 

Allt det här är ganska fjärran från Bildts analys om människor som flyr ”gangstrarna”. Däremot av ett land med stora problem, ett inbördeskrig med en centralregering som beskjuter sin egen befolkning och har ringa intresse för de som flyr undan elden, ett land i sönderfall helt enkelt. Men allt finns alltså att hitta i officiella källor från FN, Human Rights Watch, Amnesty och OSSE (går att prenumerera på deras press-releaser och nyhetsbrev genom deras hemsida).

Jag hoppas Bildt informerar sig bättre i fortsättningen men mest av allt hoppas jag på en ny regering så vi får en utrikesminister värd titeln. Själv åker jag ner till Ukraina om en vecka för att hälsa på min sambo som är OSSE-observatör där. Nöjer mig då förvisso med lugnare delar, Lviv och Chernivtsi. Men det kan säkert ge en hel del att få bilda sig en egen uppfattning om stämningen och en bild av ”the facts on the ground”.

Läget är allvarligt, sa Bill. Och dyrt, sa Bull.

En liten valsaga som kunde ha varit skriven av Gösta Knutsson (men inte är det):

- Läget är allvarligt, Bull.

- Hur så?, undrade Bull.

- I världen, Bull, sa Bill. Det är mycket, mycket allvarligt.

- Oj då, sa Bull, det låter dyrt.

- Det är det också, sa Bill, mycket, mycket dyrt.

- Aj då, sa Bull, då måste vi kanske göra något?

- Njaa, inte precis, men vi ska hålla en presskonferens och tala om det för alla andra.

- Jaha, varför då... egentligen? undrade Bull, och kliade sig i huvudet. Och vad ska vi säga?

- Jo, vi ser mycket, mycket allvarliga ut och du säger inte så mycket alls. Mer än att det är dyrt också. Det är mest jag som pratar.

- Jaha, vad ska du säga då?, undrade Bull.

- Att vi lever i en oroligare värld, sa Bill.

- Än när då? Undrade Bull.

- Än förut dummer, sa Bill irriterat.

- Hmm, men 1:a och 2:a världskriget då? Och kalla kriget och atombombshotet? Och Vietnam och Afghanistan och Balkankriget och Tjetjenien och Irak och de där stora skyskraporna som ramlade ihop och kriget mot terrorismen och Al-Qaida och Bin Laden och...

- Äsch, allt det där vet jag väl. Läget är mycket, mycket allvarligare än så, sa Bill, lite irriterad igen.

- Hur då? Undrade Bull.

- Vi håller för katten på att förlora ett val och makten och härligheten fattar du väl? Lite lätt högröd nu.

- Oj, sa Bull, det låter allvarligt.

- Jaa, det är det också, sa Bill.

- Bäst att se allvarlig ut då, sa Bull.

- Gör det, sa Bill, men låt mig sköta det mesta av snacket. Jag är nog liite, liite bättre än du på allvarliga världslägen.

- OK, ser jag tillräckligt allvarlig ut nu? undrade Bull.

- Det duger, sa Bill, men glöm inte att säga hur dyrt det är också.

Carl Bildt ”diskar av” med Obama medan alliansen dansar

”Jag snackade lite med Obama... vi bara liksom hälsade på varandra... men eh, rätt mycket Porosjenko givetvis, rätt mycket Ukraina i fokus för diskussionerna, men en hel del annat. Det blir ju sådär va´ när man träffas, det blir mycket man... diskar av när det gäller kontakter”

Det är Carl Bildt som sitter med frukostyougurten och lättar på hjärtat för en radiojournalist. Jag börjar skratta för han låter precis sådär distanslös och självgod som han ofta karikeras. Har inte kunnat släppa den här intervjun ur skallen under veckan som gått utan tänker ibland på ett par av citaten och skrattar tyst för mig själv. Måste bara tipsa vidare om radioprogrammet här.

Jag lyssnar sällan på radio men häromdagen fick jag ett tips från en mig närstående person. Hon trodde först att det var en satir och en imitatör hon lyssnat på men förstått efter en stund att det var den äkta utrikesministern Carl Bildt som talade i God Morgon Världen 8/6.

Av programmet framgick också att han är beundrad i östra Europa men kritiserad väst för sin impulsivitet och för att han är odiplomatisk. Skulle gissa att hans trigger-happy twitterfingrar bidrar starkt till detta rykte.

Det har ju också glunkats lite i de egna moderatleden om honom och delvis kan det nog vara hans ointresse för inrikesfrågor som irriterar. I den ovan nämnda intervjun framkommer att han inte ens är särskilt engagerad i den egna alliansregeringens förehavanden. Eller vara han bara ironisk när han kommenterade inrikespolitiken? I alla händelser rätt komiskt när han sitter på Warszawas flygplats med en kaffe och sin i-pad:

”Öööhh, jag följer med nyhetsflödet lite grann. Se vad som inträffar, både reaktionerna på det här och världen i övrigt. Det gäller ju att till och med vad som händer i Sverige... inte mycket dock. Allianskonvent faktiskt, eller allians-kickoff... ”

Jo, det var visst nån regeringsallians som dansade ansträngt inför kamerorna medan Bildt for över världen med sin von oben-blick och noterade, analyserade och ”diskade av” med världsledarna. Säga vad man vill om Carl Bildt, men han är rätt underhållande på sitt eget överlägsna vis, eller hur?

Rekommenderar programmet som kan avlyssnas här (det är två timmar långt men Bildt framträder efter ca 9 min 30 sek men det komiska är hans frukostfunderingar som börjar efter ca 15 min 30 sek)

Ukraina: Två citat och två bilder

Två citat från Carl Bildt om läget i Ukraina:

”europeiska demokrater som arbetar för värderingar som är våra”

”laglösa ligister som springer omkring med vapen”

Ibland är nyanserna mikroskopiskt små och vi ser i regel det vi vill se och beskriver det utifrån vår förutfattade mening eller orubbliga övertygelse.

Är det bara jag som tycker att det blir lite enögt ibland?

Befogad rädsla eller russofobi, krigshets eller fredsmäkleri – viktigt vägval för EU

Demoniseringen av Ryssland och Putin har pågått en längre tid i medier och bland västvärldens toppolitiker. Alltför ofta har media okritisk svalt det perspektiv som företrädare för EU, USA eller NATO har intagit och serverat den kost som gått att tillaga med de ingredienserna för sina nyhetskonsumenter. Vi ser hur en lätt hysteri piskas fram där Putin jämförs med Hitler och Ryssland med Nazityskland. Det är historielöst och, enligt min mening, ett farligt tillstånd som helt i onödan kan provocera fram en situation som verkligen faktiskt är så farlig som många menar att den nu är.

Torsten Kälvemark har påpekat ungefär detta i en utmärkt sammanfattande artikel i Aftonbladet. Han anser att svenska medier har ”noll koll på läget i Ukraina”. 

Men det är inte bara okunskap som gör att hela Ukraina-frågan har hamnat snett. Det är också en medveten strategi från USA, Nato och EU som givetvis sprider den bild de vill ska gälla som ram för konflikten. Det är egentligen lite skrämmande hur okritiskt hycklande vi kan se på Ryssland och Ukraina och sedan på oss själva och vårt EU. Vad sker inom EU? I Spanien och Grekland? Hur agerar vi om upplopp uppkommer i missnöje över politiken? Hur kommer ukrainarna själva att reagera på de IMF-åtgärder som troligen väntar efter valet? Kanske kommer de springa i armarna på Ryssland när det går upp för dem vilken medicin som väntar?

Självklart är det så att Putin är mycket tacksam att rikta en demoniseringskampanj emot. Putin är maktfullkomlig och manipulativ, det vet vi sedan länge. Hans metoder för att sitta i toppen av det väldiga Rysslands hierarki har framkallat många huvudskakningar och hans otäcka sätt att undanröja fiender och kritiker är väl dokumenterat och ingen nyhet. Därför är det naturligtvis lätt att frammana den där Hitler-bilden av oberäknelig galning som bland andra vår egen utrikesminister Carl Bildt försöker få oss att ta till oss.

Putin ser jag inte alls som särskilt oberäknelig. Däremot en man uppfödd i det Ryssland som var en del av Sovjetunionen, utbildad då (70-tal) i internationell rätt vid Leningrads universitet och skolad i KGB. För den underrättelsetjänst som intresserar sig för Putin finns här naturligtvis en hel del att hämta om den vill förutsäga dennes nästa drag eller hitta ett beteendemönster.

Däremot just detta faktum - att vi har en utrikesminister som plötsligt twittrar och bloggar något om Quisling och sätter igång ordkrig som eskalerar situationen - anser jag personligen vara mer oberäkneligt än Putins schackdrag. Carl Bildt som dessutom genom sin karriär visat sig ha ett sällsynt dåligt sinne för utrikespolitik och haft samma oförmåga att skilja på minkar och ubåtar som han har haft att sortera angripare och angripna i vissa konflikter. Som den i Georgien där han envist framhärdar i sitt stöd till den förre diktatorn Saakasjvili. Detta beskriver Per Gahrton i en upplysande artikel, för den som inte hängde med då i svängarna kring Sydossetien.  

Själv är jag alltså klart bekymrad över hur Carl Bildt ska formulera den svenska ståndpunkten i förhållande till Ryssland i Krim-krisen. Vilka rent personliga lojalitetsförankringar får honom att bortse från realpolitiska fakta? Eller från att ens se konflikter från mer än ett perspektiv? Det är en diplomatisk konst att frigöra sig från tunnelseende och sätta sig in i en motståndares situation och läge för att finna möjligheter till lösningar av tvister och lätta på trycket. Carl Bildt är inte den mannen utan snarare dess motsats. Vi får bara hoppas att han inte hinner orsaka så stor skada till för svensk utrikespolitik innan höstens val. För nog tar hans utrikesministerkarriär slut då?

Samtidigt står det nog klart för alla inblandade att utrymmet för kännbara sanktioner från EU:s sida mot Ryssland är oerhört litet med tanke på det beroende av olja och gas därifrån som snarare gör EU sårbart för ryska åtgärder. Så det vi ser är kanske snarare ett spel för gallerierna. Jag önskar bara att någon i så fall kunde tala om det för Bildt.  

Yttrandefrihet a´la Ukraina

I gårdagens Aktuellt fick vi bevittna en fullkomligt häpnadsväckande scen från dagens Ukraina. Tre parlamentsledamöter från det högerextrema Svoboda tvingar under hot och våld tv-chefen att skriva under sin egen avskedsansökan för att han släppt fram ”ryssvänliga” nyheter. Den som misshandlar tv-chefen (Oleksandr Pantelejmonov, vd för nationella ukrainska tv-bolaget NKTU) är inte bara parlamentsledamot utan dessutom – hör och häpna här – vice ordförande i Ukrainas parlamentariska yttrandefrihetskommitté, Igor Mirosjnitjenko. Det är han med hästsvansen.

Carl Bildt har envist hävdat att de rysktalande på Krim inget har att frukta av den nya regimen i Kiev. Scener som dessa talar inte precis för den analysen. Han har också beskrivit denna regim som ”europeiska demokrater som arbetar för värderingar som är våra”. Kanske dina, Carl Bildt, men inte mina, säger jag.

EU och USA är nu så uppe i att krigshetsa att de har fullkomligt glömt av allt vad demokrati och frihetsdrömmar för ukrainska folket heter. Det viktiga nu är att formera styrkorna och sprida Putin-skräcken så mycket det går. Då är det kanske helt egalt vilka det är man håller om ryggen? Om det så är värsta sortens flåbus-fascister.