En stor lokal
nyhet har varit Norrtälje kommuns beslut att pausa vänortssamarbetet med ryska
Pskov. En kontakt som hållits levande i nästan trettio år. Det innebär exempelvis
att skolor inte längre håller kontakt med skolor i Pskov.
Jag blir
minst sagt lite fundersam på den här typen av åtgärder. Om nu Putins regim
stänger ned media som rapporterar kritiskt (eller faktabaserat) om kriget i
Ukraina och även börjat stänga ned tillgången till Facebook och BBC och
liknande så kan ju en kanal till folk i Ryssland vara de kulturella och sociala.
Lärare i ryska skolor har stort inflytande på vad barn lär sig om vad som
händer och om dessa lärare får influenser från vänortens lärare i Sverige så
har jag svårt att se att detta skulle skada. Snarare tvärtom.
Det är
förvisso en kvistig fråga. Var går gränserna? Vilka är det man håller kontakt
med? Men att hålla kanaler öppna med vanliga människor i Ryssland är ju enda
sättet att nå dem snart. Annars ligger fältet öppet för ryska propaganda och
desinformation via regeringskontrollerade medier. Kanske har det inte så stor
inverkan att hålla vissa kulturella och sociala kanaler öppna men jag tror att
det gör större skada att klippa dem helt.
Frankrikes president
Macron har för övrigt dessutom varit flitig att försöka hålla kontakt med Putin
och vill hålla den kanalen öppen även fortsatt. Detta har han fått en del
kritik för. Möjligen har man då glömt erfarenheterna från kalla kriget och
Kuba-krisen som framkallade behovet av att inrätta ”den heta linjen”, dvs. en
snabb telefonkontakt mellan USA:s och Sovjets styrande för att kunna avstyra
risken för kärnvapenkrig genom direkt dialog.
Att
sportstjärnor stängs ute är mer begripligt. Nationsbeteckningarna är i sportens
värld oftast tydligt framträdande och när det gäller OS och andra stora
evenemang helt centrala och idrottarna blir viktiga symboler för staten vilket
också utnyttjas framför allt inför den inhemska befolkningen.
Men var ska
en gräns sättas? I Polen ströks verk av Sjostakovitj
och Tjajkovskij från programmet vid en musikfestival i Warszawa. Ett italienskt
universitet ställde också nyligen in en föreläsning om Fjodor Dostojevskij. Nu
backade de i och för sig då deras aktion fick stark kritik. Men det visar vartåt
det kan barka. Kanske blir man snart betraktad som Putin-kramare för att man
läser ”Brott och straff”?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar