Desinformationsfråga

 

Det är ingen hemlighet att USA är duktiga på att sprida desinformation. Det mest kända och kanske allvarligaste exemplet är påståendena om massförstörelsevapen i Irak för att legitimera invasionen av landet 2003. Men på senare år har förmodligen alla rekord slagits (statligt världsrekord?). En del kanske såg Dokument Utifrån nyligen där USA beskrivs som ”Konspirationernas Förenta Stater”. USA har gått in i en ”ny och farlig politisk era”, säger speakerrösten i början av programmet. Det är ingen överdrift.

Trump har enligt vissa stått för ungefär 20 tusen falska eller missledande uttalanden. Med tanke på allt som är dokumenterat på film och ljudfiler finns det ingen anledning att tvivla på riktigheten i påståendet. Det skulle i och för sig vara tillräckligt med en tiondel. En del kanske tycker att de får stå för honom, men han gör dem sedan snart fyra år i egenskap av president för USA, världens utan konkurrens starkaste militära och ekonomiska makt (möjligen frågetecken för den ekonomiska numera). En makt som också innefattar att ha sista tjing att trycka på kärnvapenknappen och att starta krig. Det borde oroa inte minst med tanke på att mycket av hans världsbild är hämtad från Infowars som drivs av Alex Jones, som porträtteras i Dokument Utifrån. En person med en narcissistisk personlighetsstörning och helt utan normala spärrar. Frågan är om det var/är Jones som var/är reaktiv på det Trump säger eller tvärtom. I alla händelser har de båda utgjort en dödlig kombination.

För det kan inte heller ha undgått många att Trumps aggressiva påståenden och lögner också rör upp starka känslor och lämnar landets invånare i två läger som pucklar på varandra verbalt. Nu har de också på allvar beväpnat sig och bildat egna miliser. Det har vi nyligen sett bland annat i Louisville, Kentucky. Risken för inbördeskrig eller i vart fall dödliga oroligheter med olika miliser som står mot varandra är uppenbar i ett land där det är en rättighet utdelad av Gud, tycks det, att köpa och bära automatvapen.

Det kan inte heller ha undgått någon att (bland andra) USA frekvent anklagar Ryssland för desinformation. Nyligen släppte US State Department en rapport där de hävdar att Ryssland skapat ett ekosystem för desinformation och propaganda.

Detta är förstås ingen nyhet och för några år sedan skapade också Nato Stratcom (NATO Strategic Communications Centre of Excellence), med säte i Riga, för att motarbeta desinformation från framför allt Ryssland men också från andra länder, som Kina exempelvis. På hemsidan beskriver Stratcom syftet med organisationen:

”Strategic communication is an integral part of our efforts to achieve the Alliance’s political and military objectives.”

Sverige har som ”Nato-partner” valt att bli fullvärdig medlem av Stratcom. Vi litar tydligen tillräckligt mycket på att Natos ”politiska och militära mål” sammanfaller med de svenska.

Exempel finns ju på att även Nato sprider desinformation. Ett känt sådant är påståenden om libyska regeringstruppers massvåldtäkter i Libyen. Det styrktes med en enkät som en libysk psykolog skulle ha utfört mitt i brinnande inbördeskrig och som påstod sig ha fått 69 tusen svar av 70 tusen tillfrågade. Några veckor senare avfärdades uppgiften av såväl FN som Amnesty, men då var den redan spridd genom media som okritiskt svalde betet. 

Frågorna blir då:

Hur ska vi skydda oss mot desinformation från USA? Det är svårt att tro att Stratcom sköter den saken eftersom USA är den helt dominerande kraften i Nato.

Kan vi ens kvarstå i Stratcom?

Dagens situation visar ännu tydligare än när vi gick in i Stratcom att vi bör ha kontroll genom våra folkvalda i riksdagen och dess valda regering över vems ”politiska och militära mål” vi sanktionerar och understödjer. Förutom USA finns andra spelare inom Nato vars politik vi kan ha synpunkter på som icke önskvärda att stå bakom. Som exempelvis Turkiet, Polen och Ungern.

Vore det inte bättre med en förstärkning av det egna svenska psykologiska försvaret? Som också föreslogs en gång av Annika Lillemets och Valter Mutt (Mp)?