För en vecka sedan hade ett av våra större
riksdagspartier stämma.
När jag läste vad som beslutades trodde jag först att
det var Sverigedemokraterna som höll den men förstod snart att det var
Moderaterna, eftersom Ulf Kristersson uttalade sig i artikeln. Hans
huvudbudskap verkade vara det här:
“Allt
måste vara förankrat i värderingar”
Det kändes som ett tämligen märkligt uttalande med
tanke på ett par av de beslut som stämman tog. Jag tänker förstås på de som
handlade om tiggeriförbud och om avskaffande av asylrätten.
Om jag läst rätt ska alltså organisationer som Röda
Korset och Rädda Barnen och liknande kunna fortsätta sin verksamhet som förut.
Likaså politiska partier för övrigt, som Sverigedemokraterna.
Men de där fattiga som ber om pengar för att klara
sitt uppehälle ska kriminaliseras, menar alltså Moderaterna under ledning av
Ulf Kristersson. Vilka värderingar förankras detta i månntro?
Harald Ofstad har skrivit en filosofisk klassiker,
”Vårt förakt för svaghet”. I den driver han tesen att den nazityska ideologin
överlevde kriget och finns kvar mitt ibland oss. Han talar då om vad han kallar
en "generell nazism". Det vill säga en nazism som karaktäriseras av
de normer och värderingar som utgör kärnan i nazismen. Det vill säga läran om
att den starke ska härska över den svage, att den som förlorar föraktas.
Det är väl närmast de här värderingarna som nu
Moderaterna hittat uttryck för när de vill driva sitt förslag om att förbjuda
tiggeri.
Asylrätten är också något som Moderaterna ger sig på i
sin iver att efterlikna Sverigedemokraterna så mycket som möjligt. Här är det
också en stor fråga i vilka värderingar de har hittat sin förankring. Det är
dock inte första gången de har ifrågasatt rätten att söka asyl.
Ett av de bärande skälen att införa en asylrätt efter
andra världskriget var alla de miljoner flyktingar och krigsfångar som
riskerade att förpassas tillbaka till länder som hamnat bakom järnridån som
Stalin drog upp genom Europa. Genom att ge dem rätt att söka skydd på ”andra
sidan” ridån kunde de undgå att drabbas av förföljelser, fängelse eller tortyr.
Tanken bottnade i en liberal grundidé om allas lika värde och den politiska
friheten. Efter andra världskrigets fasor fanns en vilja hos många att stifta
internationella regler som skulle ge varje människa en möjlighet att ta del av
de friheter som brukar sammanfattas inom begreppet mänskliga rättigheter. Nazitysklands
försök att klassa människor i övermänniskor och undermänniskor satte
skräckexempel för motsatsen till de här tankegångarna. Dessa rättigheter skulle
därför vara universella, inte reserverade för medborgare i vissa nationer utan
i ordets rätta betydelse en mänsklig rättighet.
Konventionens
införande kan alltså ses som en reaktion mot den nazityska terrorn under andra
världskriget. Men också dess följder, det vill säga flyktingarna och
krigsfångarna som inte ville hem till Sovjet eller de östeuropeiska stater som
hamnat inom Stalins famntag. Sovjet och dessa östeuropeiska stater skrev heller
aldrig under konventionen. De ideologier med vilken asylrätten var oförenlig
var alltså dels Nazismen, men också Stalinismen.
Moderaterna vill nu alltså frångå den här konventionens
andemening och filosofi, och om vi ska ta Kristerssons uttalande på allvar så
måste deras förslag alltså bottna i Nazismens eller Stalinismens värderingar.
Nu är de väl som jag förstår ganska ensamma om den här
sistnämnda idén. De enda allierade i den frågan lär väl vara
Sverigedemokraterna.
”Allt måste vara förankrat i värderingar”!
Jo, det är noterat…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar