Nu har Folkpartiet kommit på en ny idé i sann batongliberal anda. De vill att socialbidragstagare ska krävas på en motprestation för att få ut sitt försörjningsstöd. I själva verket är idén snart hundra år gammal och prövades under 1920-talet i.o.m. inrättandet av Arbetskommissionen som tillhandahöll fysiskt krävande arbete mot låg lön. De som vägrade ta ett nödarbete blev utan pengar. AK-politiken dömdes efter hand ut som inhuman och ineffektiv. Detta är kunskap som finns inom regeringens räckhåll på IFAU som 2009 gav ut en rapport, ”Fattigdom i folkhemmet”, där detta står att läsa.
Men nu är det alltså dags att uppfinna hjulet på nytt. Torkild Strandberg och Mattias Adolfsson, fp i Landskrona, säger i Aftonbladet att det handlar om moral och att det är orimligt att man ska kunna ”leva av andra människors arbete”. De vill istället använda socialbidragspengar till ”viktiga välfärdssatsningar”. Hur menar de egentligen då? Antalet bidragstagare har ökat sedan det borgerliga regeringstillträdet 2006 eftersom regeringen urholkat välfärdssystemen och misslyckats med sin jobbpolitik. Regeringen har åstadkommit Europas kanske sämsta A-kassa och urholkat sjukförsäkringssystemet så att svårt sjuka kastas ut i försörjningsnöd. Nu ska de också utrustas med hacka och spade och göra rätt för sig, menar dessa folkpartister tydligen. De förklarar dock inte hur pengar ska frigöras till välfärdssatsningar genom att ensamma mammor, sjuka och arbetslösa ungdomar tvingas till samhällstjänst för att få mat för dagen.
Just ensamstående mammor med barn samt utrikes födda är de som har svårast att ta sig ur socialbidragsberoendet, också enligt IFAU:s rapport. Det är också svårast i tider med hög arbetslöshet, vilket inte är svårt att förstå. Men den tid som står till buds för att söka fast jobb vill alltså Folkpartiet begränsa genom att sätta dessa personer i mer eller mindre meningsfulla tvångsarbeten. Eller handlar det om att kommuner ska kunna använda ”nödarbetare” istället för anställd eller inhyrd personal att utföra nödvändig kommunal service och skötsel? Det lär ju i så fall inte sänka arbetslösheten som alltså är den stora boven i detta drama. Nej, satsa istället på utbildning – även det en framgångsfaktor för att ta sig ur socialbidragsberoende - och på omställning till en miljömässigt hållbar infrastruktur som kan skapa riktiga arbeten.
Slutligen kan det ju tänkas att, som IFAU uttrycker det, det är möjligt att en del av bidragstagarna ”hyser starka preferenser för fritid” men för det stora flertalet är bidraget ett sista halmstrå i en desperat personlig ekonomisk kris. Ska då inte vår empati - vi som har både jobb och utbildning - räcka till för att se pengarna de får som ett krispaket? När kapitalstinna banker hamnar på tillfälligt obestånd brukar ju sådana frikostigt pyntas ut. Utan större krav på motprestation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar