Klart att vi ska hjälpa flyktingbarn, men bara inte hos mig

Den byggnad i Vallentuna som var tänkt att bli ett hem för ensamkommande flyktingbarn har vandaliserats. Någon har fyllt det med vatten för att omöjliggöra att den tas i bruk för detta förfärliga syfte att ge barn som flytt sina hemländer ett tillfälligt hem.

Den moderate riksdagsledamoten Hanif Bali berättade i tv4-nyheterna igår (26/3) om sin egen flykt från sitt dåvarande hemland Irak och hur det sista han minns är att en tomahawk-missil ven genom luften när han tog farväl av sin mamma, som han sedan aldrig mer sett.

Hans berättelse är inte unik. Det är ju snarare så att de barn som kommer hit alla flyr från något så hemskt att de lämnar sina föräldrar, släkt och kompisar, tryggheten i det invanda, det som är hemma. Inget barn tar ett sådant steg på lite skoj eller med en baktanke att utnyttja systemen i något intet ont anande västland. Men det är ju vad många verkar tro.

Tv4 rapporterar i samma nyhetssändning från det möte till vilket kommunen bjudit in boende i området för barnhemmet. Reportern berättar att folk pratade om fallande huspriser, ställde frågor om barnhemspersonalens utbildning och om dessa tänkte tala med barnen om värdegrund och könsroller. – En massa såna... ja, relevanta frågor, avslutar reportern.

Dessa barn är hotade till livet, ensamma, utan hem. Men Vallentunaborna vill att de ska undervisas i värdegrundsfrågor. Vilka är dessa då? Vad har den som vandaliserade den tilltänkta byggnaden gett uttryck för? Är det NIMBY som är vår värdegrund? Tillåt mig antyda att denna värdegrund verkar något förljugen.

Eller för att återanvända Hanif Balis ord när han i tv4-inslaget tolkar många svenskars glasklara moral: ”Klart att vi ska hjälpa flyktingbarn, men bara inte hos mig”.

Jodå, en massa relevanta frågor var det.

Jomen, värdegrund var det.