Ukraina i Nato den brännande frågan som utgör ”den röda linjen”

 I mina senaste två inlägg har jag spekulerat lite kring Ukrainas förhållande till USA och Nato. Jag tycker mig spåra en viss tveksamhet och återhållsamhet med frispråkiga löften från både USA och Nato angående just medlemskap i den sistnämnda alliansen.

Ukraina trycker just nu på ivrigt, för att inte säga påstridigt. I ett uttalande den 14 juni har president Zelenskij ”krävt” ett ”ja eller nej” från USA:s president Joe Biden angående att ge Ukraina grönt ljus för en plan (MAP) att bli medlemmar av Nato. Nu är väl kanske inte Biden den rätte att pressa på besked just i den frågan även om han lär ha stort inflytande över den. Men den oerfarne före detta komikern Zelenskij skjuter vilt omkring sig just nu. Möjligen är han pressad av interna krafter?

Möjligen är också president Biden pressad. Inte minst genom Kremls klargörande efter toppmötet Biden-Putin i Genéve nyligen att ett medlemskap i Nato för Ukraina utgör ”den röda linjen” för Ryssland.

Nato har redan hållit övningar i Ukraina vilket inte ses med blida ögon i Kreml. Bilden troligen från Rapid Trident 14 som hölls redan hösten 2014.

Det här vet naturligtvis USA och Nato redan om mycket väl. Bara det faktum att Ryssland var snabba att annektera Krim efter Euromajdans upplösning som slutade med ett maktskifte i Kiev med ny president och en EU- och Nato-vänlig regering som talade om att säga upp det ryska leasingavtalet för marinbasen på halvön. Att Ryssland skulle få lämna ifrån sig deras viktigaste hamn mot sydliga vatten som de haft kontroll över sedan Katarina II:s dagar fanns inte på deras karta. I synnerhet inte om det skulle innebära att Nato tog över den.

Ukraina gränsar till Ryssland och har alltid utgjort en färdväg till Ryssland för invaderande arméer och att ha Nato där skulle förstås ses som ett hot. Det är realpolitik och en faktor som varje beslutsfattare med självbevarelsedrift måste ta hänsyn till alldeles oavsett vad hen anser om det ryska maktspråket och Ukrainas suveräna rätt att bestämma över sina vägval.

Jag är alltså, som framgått av de två tidigare inläggen på denna blogg, inte helt säker på att USA eller Nato är villiga att ge det klara ”ja eller nej” till Ukraina som Zelenskij efterfrågat. Jag tror de vill hala och dra på det så länge det går för att dels inte träda över den ”röda linje” som ryssarna målat upp men å andra sidan ändå inte avfärda Ukraina helt då det säkert är lockande att få med dem som Nato-allierade.

Återigen, detta är förstås mina egna spekulationer. Läget är hur som helst känsligt och detta är viktigt att förstå om man ska fullt ut greppa vad konflikten i Donbass och annekteringen av Krim handlar om.