Ukrainas blomstrande demokrati

Ukrainas vice premiärminister Ivanna Klympush-Tsintsadze säger till DN idag att hon är optimistisk till Ukrainas utveckling och ett framtida EU-medlemskap. Ukrainarna är ”mer beslutna än någonsin att bygga upp ett demokratiskt och blomstrande land”, enligt vice premiärministern.

Samtidigt ockuperas parlamentet av kända och okända (och beslutsamma) högerextrema ultranationalister i kamouflagekläder. I protest mot att polisen gripit ett 40-tal av deras kamrater som olagligt blockerat järnvägstransporter till Donbass. Enligt Kyiv Post och andra ukrainska media är den en landsomfattande aktion och andra lokala rådhus lär ha ockuperats, bland annat i Tjernivtsi där jag bodde för ett år sedan. Vilket påminner mig om ett besök jag gjorde till detta rådhus vid vilket en grupp kamouflageklädda stämde upp i talkörer för att protestera mot beslutsordningen för sammanträdet.

Mycket är oklart om vad som egentligen händer och i svenska media är det lönlöst att söka information. I dagens SvD hittar jag absolut ingenting om Ukraina och i DN får vi alltså läsa om vice premiärministerns drömmar om en blomstrande demokrati. Men det tycks vara män ur frivilligbataljonen Dnjepr som står bakom aktionerna. Det var åtminstone Juriy Bereza, ledaren för Dnjeprbataljonen, som agerade talesperson för ockupanterna i parlamentet.  I ryggen har de troligen en oligark, Ihor Kolomoisky, som sägs vara finansiär av bataljonen. Julia Tymosjenko och hennes parti Batkivsjtjina stöttar också möjligen i bakgrunden.

Ute på Kievs gator muras ryskägda banker igen och deras bankomater utsätts för attentat och ett "massmöte" hölls vid Majdan-torget i Kiev i protest mot arresteringarna. Ultranationalisterna hotar med ett ”nytt Majdan” om de inte får sin vilja igenom. Det lär ha varit ca 300 personer närvarande vid mötet så detta hot ter sig möjligen inte särskilt skrämmande för makthavarna. 

Men de här grupperingarna är beväpnade och oerhört våldsamma vilket har visat sig vid många tillfällen genom de tre senaste turbulenta åren. Vid Euromajdan till att börja med, i Odessa där hundratals människor dog eller skadades vid mordbranden och stormningen av Fackföreningshuset den 2 maj 2014, i Kherson-trakten förra vintern då två elmaster sprängdes, i Mukatjeve i juli 2015 där Högra Sektorn drabbade samman i eldstrid med polis, i blockadaktioner mot lastbilstrafik vid gränsen mot Krim med början i september 2015, vid attacken mot parlamentshuset den 31 augusti 2015 då en polis dödades och ett flertal skadades av en bomb, och nu senast vid blockaden mot järnvägstransporterna mot Donbass. 

De här aktionerna ser jag som uttryck för det parallellsamhälle som jag tidigare skrivit om och som jag menar sätter en våldsam prägel på all politisk verksamhet i Ukraina. Självförsvarsmiliser, militanta högerextrema grupper och frivilligbataljoner tar lagen i egna händer, ofta med myndigheternas goda vilja, men inte alltid. Pressen på de demokratiska krafter som finns i landet är hård från dessa grupperingar och våld eller hot om våld är ständigt överhängande för de som vill tillämpa lagen eller agera efter demokratiska principer.

Om vice premiärministerns förhoppningar om en ”blomstrande demokrati” ska förverkligas måste landets styrande göra rent hus från alla dessa beväpnade grupperingar och ta kraftigt avstånd från deras aktioner. Något som långt ifrån alltid sker, som i exemplet med Azov-bataljonen, som istället knöts närmare staten och inrikesministern Avakov.

Eller då elmaster sprängdes vid gränsen mot Krim och dåvarande premiärminister Jatsenjuk uttalade sin avsky mot leverantörerna av el till Krim, inte de terrorister som sprängde masterna.

Eller när lastbilsblockaden mot Krim som inletts av Högra Sektorn och tatariska organisationer ”togs över” av lokal polis och nationella armésoldater.

Eller som nu, då regeringen tillkännagivit att de ”tar över”blockaden av järnvägstransporter mot Donbass. Något som drabbar inte bara de industrier som finns i Donbass utan också civilbefolkningen som är beroende av leveranser av förnödenheter (Det är förvisso inte något nytt med blockad från ukrainskt regeringshåll, vilket bland annat framgår av ett klipp daterat 1 april 2015 från Vice News). Något som oroar OSSE som är observatörer av konflikten. Nyligen lär också Porosjenko ha beordrat frigivning av de paramilitära aktivister som greps vid järnvägsblockaden. Man får känsla av ett dubbelspel där regeringen å ena sidan agerar för att visa upp en sida internationellt, och å andra sidan så att säga i smyg övertar ansvaret för de aktioner som de högerextrema initierat, för att internt blidka de militanta nationalisterna.

Kanske ska dessa högerextrema grupper snarare ses som stöttrupper för regeringen än störande och farliga element och hot mot demokratin? De lär i vart fall inte göra det lättare för Ukraina att erhålla sitt hett eftertraktade EU-medlemskap och bli en ”blomstrande demokrati”. Eller?

I brist på svenska mediareaktioner vill jag ge plats åt ett längre citat från fredsaktivisten Tord Björk, som vanligen är mycket välinformerad om vad som händer i Ukraina. Hans kommentar om det nuvarande läget är både informativ och bitande ironisk och träffsäker om inte annat, och lämnades i en fb-tråd under fb-gruppen ”Ukrainabulletinen”:

”Om någon undrar var det framkommer att okända militärklädda intar talarstolen i radan så återges det i videon. Nedan lite redogörelse för varför knappast något skrivs om denna uppseendeväckande händelse och mycket annat som just nu starkt förändrar Ukrainakonflikten. Längst ner det senaste skeendet som kan tyda på att kraferna bakom den illegala blockaden inte lyckas ta överhanden.

I youtubelänken ovan 1:49 in i avsnittet syns de militärklädda i talarstolen, några oidentifierade som inte ska vara där vilket jag skrev om ovan som "Vilka de militärt klädda som intog talarstolen i radan idag är inte helt klarlagt." om man intar talarstolen i ett parlament så hindrar man dess arbete och kan sägas ockupera parlamentet. Som vanligt med Ukraina så är fler faktorer närvarande:

1. Den här typen av händelser i vilket annat europeiskt parlament som helst skulle naturligtvis rapporteras men nu är det Ukraina och då kan det inte vara så att obekanta fascister ockuperar talarstolen i ett parlament eftersom fascisternas inflytande i Ukraina är mycket mindre i Ukraina än något annat land i Europa, särskilt i parlamentet. Alltså har det inte hänt eftersom det kan inte hända.

2. Vad konflikten handlar om kan inte heller ha hänt eftersom nästan ingen informerar om den radikala försämring som skett sedan 25 januari genom illegala ekonomiska blockaden av Donbass, inte en enda av de 8 vänstertidningarna har informerat om det förrän jag skrev i Internationalen, alltså finns inget skarpt läge där det kan hända mäörkliga saker i radan

3. Att fascister illegalt driver ett land till allvarlig politisk kris kan inte förekomma eftersom att påstå att fascisterna har viktigt inflytande över ukrainska poltik är rysk desinformation enligt UII forskare, Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter och stopr del av Sveriges journalister som bevakar Ukraina.

4. Att rapportera om det som händer får inte ske om det visar att oidentifierade förutom Dnjepr 1 fascistmilisens ledare agerar och tar över talarstolen, bättre och vänta så att hela historien kan efterhandskonstrueras så att den framstår som Ukrainska regeringens självklara reaktion på DNR "illegala" övertagande av de industrier som den illegala fascistblockaden tvingat till stillastående med 78000 järnvägsvagnar med kol stående vid övergången mellan Donbass och Ukraina a la BBC.

5. Att nu regeringen övertar den illegala blockadens politik följer exakta mönstret från blockaden och sprängningarna av kraftlledningarna till Krim, först fascistisk blockad och sabotage med krimtatarerna som förevändning, sedan tar regeringen över den illegala politiken och gör den till sin. Men eftersom fascisterna inte har inflytande i Ukraina kan det inte ha skett då och kan inte ha skett igen nu.

Nu är ju Ukraina ett land där saker som sker inte alltid är vad som synes ske. Fascisterna murade igen ett av ryska Sperbanks kontor och saboterade många bakautomater vilket nationella säkerhetsrådet tycks följa upp genom beslut om att förbereda att ryska bankerna inte ska få finnas kvar. Samt gör blockaden till sin. Men avgörandet sker på marken. Djnepr bataljonens ledare är inte vem som helst så vad intagandet av honom och oidentifierade militärklädda män i talarstolen handlar om är höljt i dunkel, att det är en form av maktdemonstration är klart. Det förekommer att facsisterna i parlamentet är militärklädda. Metoden fö att behålla ett fascistisk närvaro i radan var att sätta in facsistledare som tex. antisemiten Biljetskij, ledare för Azovbataljonen på valbar plats för de stora partierna. Så militära fältuniformer i radan är inte nytt, men att flera oidentifierade ockuperar talarstolen är det vad jag känner till.

Bereza tillhör kretsarna kring oligarken Kolomoskij som är drivande i den tidigare illegala blockaden som haft stöd av Timosjenko. Porosjneko tycks synas svag i det som sker. Men det kan vara något annat. Visserligen har nu Ukraina gjort fascvisternas blockad till sin men med argumentet att det handlar om reaktion på DNRs agerande när de sökt motverka den illegala blockaden genom tvågsförvaltniung av industrin som är beroende av järnvägstransporter mestadels ägda av oligarken Akhmeov som bekämpas av Kolomoskij.

De nya rapporterna tycks tyda på att det inte är så enkelt. På marken tar nu polisen över järnvägsspåren och driver bort ultranationalisterna som dock håller sig kvar i närheten. Då skulle kortet hamna hos DNR igen, om de låter industrin återgå till ukrainska ägo igen, alltså Akhmetovs (han skrev över sin industri från Donetsk till Ukraina för att rädda den sammanbundna industrin och gruvorna på bägge sidor så industrin i DNR betalar skatt i Ukraina, fortsatt blockad skulle lett till 3,5 miljarder dollar i förlust årligen enligt ukrainas statsminister).

Så Akhmetov som såg ut att bli den stora förloraren gentemot Kolomoskij kanske vänder på kuttingen tack vara att Porosjenko och regeringen behåller greppet, Tyskland driver krav både mot Ukraina och DNR om att industrin åter ska i Ukrainas/Akhmetovs ägo och trafiken återupptas. Djneprbataljonens ledaragerande i radan kanske var ett skrämskott, blockaden har varit mycket mer än det och vad som händer härnäst med ryska banker och produktionskedjorna över frontlinjen i Ukraina får vi väl se.

Under tiden kan man studera siffrorna från antalet civila offer för den eskalering av konflikten som skedde vid månadsskiftet utlöst av Ukrainas krypande offensiv mellan januari och februari där vi fick många rapporter om hur civila på ukrainska sidan drabbades. 13 civila offer på ukrainska sidan varav 3 döda och 40 på DNR sidan varav 4 döda rapporterar FN.”