Ukrainas vice premiärminister Ivanna Klympush-Tsintsadze
säger till DN idag att hon är optimistisk till Ukrainas utveckling och ett
framtida EU-medlemskap. Ukrainarna är ”mer beslutna än någonsin att bygga upp
ett demokratiskt och blomstrande land”, enligt vice premiärministern.
Samtidigt ockuperas parlamentet av kända och okända (och
beslutsamma) högerextrema ultranationalister i kamouflagekläder. I protest mot
att polisen gripit ett 40-tal av deras kamrater som olagligt blockerat
järnvägstransporter till Donbass. Enligt Kyiv Post och andra ukrainska media är den en landsomfattande
aktion och andra lokala rådhus lär ha ockuperats, bland annat i Tjernivtsi där
jag bodde för ett år sedan. Vilket påminner mig om ett besök jag gjorde till
detta rådhus vid vilket en grupp kamouflageklädda stämde upp i talkörer för att
protestera mot beslutsordningen för sammanträdet.
Mycket är oklart om vad som egentligen händer och i svenska
media är det lönlöst att söka information. I dagens SvD hittar jag absolut
ingenting om Ukraina och i DN får vi alltså läsa om vice premiärministerns
drömmar om en blomstrande demokrati. Men det tycks vara män ur
frivilligbataljonen Dnjepr som står bakom aktionerna. Det var åtminstone Juriy
Bereza, ledaren för Dnjeprbataljonen, som agerade talesperson för ockupanterna
i parlamentet. I ryggen har de troligen
en oligark, Ihor Kolomoisky, som sägs vara finansiär av bataljonen. Julia
Tymosjenko och hennes parti Batkivsjtjina stöttar också möjligen i bakgrunden.
Ute på Kievs gator muras ryskägda banker igen och deras
bankomater utsätts för attentat och ett "massmöte" hölls vid Majdan-torget i Kiev
i protest mot arresteringarna. Ultranationalisterna hotar med ett ”nytt Majdan”
om de inte får sin vilja igenom. Det lär ha varit ca 300 personer närvarande
vid mötet så detta hot ter sig möjligen inte särskilt skrämmande för
makthavarna.
Men de här grupperingarna är beväpnade och oerhört våldsamma
vilket har visat sig vid många tillfällen genom de tre senaste turbulenta åren.
Vid Euromajdan till att börja med, i Odessa där hundratals människor dog eller
skadades vid mordbranden och stormningen av Fackföreningshuset den 2 maj 2014, i
Kherson-trakten förra vintern då två elmaster sprängdes, i Mukatjeve i juli
2015 där Högra Sektorn drabbade samman i eldstrid med polis, i blockadaktioner
mot lastbilstrafik vid gränsen mot Krim med början i september 2015, vid
attacken mot parlamentshuset den 31 augusti 2015 då en polis dödades och ett
flertal skadades av en bomb, och nu senast vid blockaden mot
järnvägstransporterna mot Donbass.
De här aktionerna ser jag som uttryck för det parallellsamhälle som
jag tidigare skrivit om och som jag menar sätter en våldsam prägel på all
politisk verksamhet i Ukraina. Självförsvarsmiliser, militanta högerextrema
grupper och frivilligbataljoner tar lagen i egna händer, ofta med
myndigheternas goda vilja, men inte alltid. Pressen på de demokratiska krafter
som finns i landet är hård från dessa grupperingar och våld eller hot om våld
är ständigt överhängande för de som vill tillämpa lagen eller agera efter
demokratiska principer.
Om vice premiärministerns förhoppningar om en ”blomstrande
demokrati” ska förverkligas måste landets styrande göra rent hus från alla dessa
beväpnade grupperingar och ta kraftigt avstånd från deras aktioner. Något som
långt ifrån alltid sker, som i exemplet med Azov-bataljonen, som istället knöts
närmare staten och inrikesministern Avakov.
Eller då elmaster sprängdes vid gränsen mot Krim och
dåvarande premiärminister Jatsenjuk uttalade sin avsky mot leverantörerna av el
till Krim, inte de terrorister som sprängde masterna.
Eller när lastbilsblockaden mot Krim som inletts av Högra
Sektorn och tatariska organisationer ”togs över” av lokal polis och nationella
armésoldater.
Eller som nu, då regeringen tillkännagivit att de ”tar över”blockaden av järnvägstransporter mot Donbass. Något som drabbar inte bara de
industrier som finns i Donbass utan också civilbefolkningen som är beroende av
leveranser av förnödenheter (Det är förvisso inte något nytt med blockad från
ukrainskt regeringshåll, vilket bland annat framgår av ett klipp daterat 1
april 2015 från Vice News). Något som oroar OSSE som är observatörer av
konflikten. Nyligen lär också Porosjenko ha beordrat frigivning av de
paramilitära aktivister som greps vid järnvägsblockaden. Man får känsla av ett
dubbelspel där regeringen å ena sidan agerar för att visa upp en sida
internationellt, och å andra sidan så att säga i smyg övertar ansvaret för de
aktioner som de högerextrema initierat, för att internt blidka de militanta
nationalisterna.
Kanske ska dessa högerextrema grupper snarare ses som stöttrupper
för regeringen än störande och farliga element och hot mot demokratin? De lär i
vart fall inte göra det lättare för Ukraina att erhålla sitt hett eftertraktade
EU-medlemskap och bli en ”blomstrande demokrati”. Eller?
I brist på svenska mediareaktioner vill jag ge plats åt ett
längre citat från fredsaktivisten Tord
Björk, som vanligen är mycket välinformerad om vad som händer i Ukraina.
Hans kommentar om det nuvarande läget är både informativ och bitande ironisk och träffsäker om inte
annat, och lämnades i en fb-tråd under fb-gruppen ”Ukrainabulletinen”:
”Om någon undrar var det framkommer att okända militärklädda
intar talarstolen i radan så återges det i videon. Nedan lite redogörelse för
varför knappast något skrivs om denna uppseendeväckande händelse och mycket
annat som just nu starkt förändrar Ukrainakonflikten. Längst ner det senaste
skeendet som kan tyda på att kraferna bakom den illegala blockaden inte lyckas
ta överhanden.
I youtubelänken ovan 1:49 in i avsnittet syns de
militärklädda i talarstolen, några oidentifierade som inte ska vara där vilket
jag skrev om ovan som "Vilka de militärt klädda som intog talarstolen i
radan idag är inte helt klarlagt." om man intar talarstolen i ett parlament
så hindrar man dess arbete och kan sägas ockupera parlamentet. Som vanligt med
Ukraina så är fler faktorer närvarande:
1. Den här typen av händelser i vilket annat europeiskt
parlament som helst skulle naturligtvis rapporteras men nu är det Ukraina och
då kan det inte vara så att obekanta fascister ockuperar talarstolen i ett
parlament eftersom fascisternas inflytande i Ukraina är mycket mindre i Ukraina
än något annat land i Europa, särskilt i parlamentet. Alltså har det inte hänt
eftersom det kan inte hända.
2. Vad konflikten handlar om kan inte heller ha hänt
eftersom nästan ingen informerar om den radikala försämring som skett sedan 25
januari genom illegala ekonomiska blockaden av Donbass, inte en enda av de 8
vänstertidningarna har informerat om det förrän jag skrev i Internationalen,
alltså finns inget skarpt läge där det kan hända mäörkliga saker i radan
3. Att fascister illegalt driver ett land till allvarlig
politisk kris kan inte förekomma eftersom att påstå att fascisterna har viktigt
inflytande över ukrainska poltik är rysk desinformation enligt UII forskare,
Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter och stopr del av Sveriges
journalister som bevakar Ukraina.
4. Att rapportera om det som händer får inte ske om det
visar att oidentifierade förutom Dnjepr 1 fascistmilisens ledare agerar och tar
över talarstolen, bättre och vänta så att hela historien kan
efterhandskonstrueras så att den framstår som Ukrainska regeringens självklara
reaktion på DNR "illegala" övertagande av de industrier som den
illegala fascistblockaden tvingat till stillastående med 78000 järnvägsvagnar
med kol stående vid övergången mellan Donbass och Ukraina a la BBC.
5. Att nu regeringen övertar den illegala blockadens politik
följer exakta mönstret från blockaden och sprängningarna av kraftlledningarna
till Krim, först fascistisk blockad och sabotage med krimtatarerna som förevändning,
sedan tar regeringen över den illegala politiken och gör den till sin. Men
eftersom fascisterna inte har inflytande i Ukraina kan det inte ha skett då och
kan inte ha skett igen nu.
Nu är ju Ukraina ett land där saker som sker inte alltid är
vad som synes ske. Fascisterna murade igen ett av ryska Sperbanks kontor och
saboterade många bakautomater vilket nationella säkerhetsrådet tycks följa upp
genom beslut om att förbereda att ryska bankerna inte ska få finnas kvar. Samt
gör blockaden till sin. Men avgörandet sker på marken. Djnepr bataljonens
ledare är inte vem som helst så vad intagandet av honom och oidentifierade
militärklädda män i talarstolen handlar om är höljt i dunkel, att det är en
form av maktdemonstration är klart. Det förekommer att facsisterna i
parlamentet är militärklädda. Metoden fö att behålla ett fascistisk närvaro i
radan var att sätta in facsistledare som tex. antisemiten Biljetskij, ledare
för Azovbataljonen på valbar plats för de stora partierna. Så militära
fältuniformer i radan är inte nytt, men att flera oidentifierade ockuperar
talarstolen är det vad jag känner till.
Bereza tillhör kretsarna kring oligarken Kolomoskij som är
drivande i den tidigare illegala blockaden som haft stöd av Timosjenko.
Porosjneko tycks synas svag i det som sker. Men det kan vara något annat.
Visserligen har nu Ukraina gjort fascvisternas blockad till sin men med
argumentet att det handlar om reaktion på DNRs agerande när de sökt motverka
den illegala blockaden genom tvågsförvaltniung av industrin som är beroende av
järnvägstransporter mestadels ägda av oligarken Akhmeov som bekämpas av
Kolomoskij.
De nya rapporterna tycks tyda på att det inte är så enkelt.
På marken tar nu polisen över järnvägsspåren och driver bort
ultranationalisterna som dock håller sig kvar i närheten. Då skulle kortet
hamna hos DNR igen, om de låter industrin återgå till ukrainska ägo igen,
alltså Akhmetovs (han skrev över sin industri från Donetsk till Ukraina för att
rädda den sammanbundna industrin och gruvorna på bägge sidor så industrin i DNR
betalar skatt i Ukraina, fortsatt blockad skulle lett till 3,5 miljarder dollar
i förlust årligen enligt ukrainas statsminister).
Så Akhmetov som såg ut att bli den stora förloraren gentemot
Kolomoskij kanske vänder på kuttingen tack vara att Porosjenko och regeringen
behåller greppet, Tyskland driver krav både mot Ukraina och DNR om att
industrin åter ska i Ukrainas/Akhmetovs ägo och trafiken återupptas.
Djneprbataljonens ledaragerande i radan kanske var ett skrämskott, blockaden har
varit mycket mer än det och vad som händer härnäst med ryska banker och
produktionskedjorna över frontlinjen i Ukraina får vi väl se.
Under tiden kan man studera siffrorna från antalet civila
offer för den eskalering av konflikten som skedde vid månadsskiftet utlöst av
Ukrainas krypande offensiv mellan januari och februari där vi fick många
rapporter om hur civila på ukrainska sidan drabbades. 13 civila offer på
ukrainska sidan varav 3 döda och 40 på DNR sidan varav 4 döda rapporterar FN.”
