Just nu är
det två fall som är omskrivna i ukrainsk press, fallet Sternenko och fallet Tjornovil.
Det förstnämnda har fått landets högerextrema ut på gatorna och det senare
fallet är ett rättsfall som härrör från Euromajdan 2014.
Serhij
Sternenko har varit ordförande för Högra Sektorn i Odessa medan Tetyana Tjornovil
är en journalist som också suttit i parlamentet för partiet Folkfronten.
Omständigheterna
kring deras fall och kring protesterna till stöd för dem är på många vis
intressanta. Inte minst intressant är Atlantic Councils närmast oreserverade
stöd för dem.
Sternenko
Sternenko dömdes
den 23 februari av en domstol i sin hemstad Odessa till sju års och tre månader
i fängelse för kidnappning. En dom som fick flera tusen högerextrema att redan
samma kväll gå ut i gatuprotester i såväl Kiev som i Lviv och andra städer. I
Kiev anhölls 17 personer i sammanstötningar med polis utanför
regeringsbyggnaderna vid Bankova-gatan.
Sternenkos
brott ska alltså ha varit att, tillsammans med en annan person, ha fört bort
den folkvalda politikern Serhiy Sjtjerbytj i Odessa för att komma åt hans
bankkort och mobiltelefon. Vid en husrannsakan redan 2015 beslagtogs ett
luftgevär, en kniv och en pistol av modellen startpistol. Förutom Sjtjerbytjs
eget vittnesmål finns också ett ögonvittne som säger sig ha sett hur Sternenko
och den andre mannen tvingat in Sjtjerbytj i en bil, och polisen har också
mobiltrafik som styrker inblandning.
Det hör
också till saken att Sternenko sedan länge tillhört och under en tid varit
ledare för Odessas Högra Sektor, det vill säga den högerextrema rörelse som
bildades vid Euromajdan och sedan dess gjort sig skyldiga till mängder av
våldsaktioner. Sternenko har vid tidigare tillfälle anklagats för mord på en
Ivan Kuznetsov, som Sternenko påstår ska ha utfört ett mordförsök på honom
själv. Det fallet är ännu inte avgjort.
Det är ju
omöjligt att avgöra vad som är sant och riktigt i fallet, men vissa påstår att
det skulle finnas politiska motiv bakom domen, att Sternenkos ”pro-ukrainska
aktivism” skulle ligga honom i fatet. En del tar det som kvitto på att
rättssystemet är politiserat och influerat av pro-ryska krafter. Bland andra
den amerikanska tankesmedjan Atlantic Council (AC) som kommenterar snart sagt
varje nyhet i Ukraina och har stort inflytande på vad som skrivs i tidningarna
här. I en artikel för AC får Solomiia Bobrovska, ukrainsk parlamentsledamot för
partiet Holos, skriva bland annat följande:
” […] the implications of Sternenko’s seven-year
jail sentence remain chilling. His conviction sends out a signal that anyone in
Ukraine who dares to oppose corruption or adopt a pro-Ukrainian position risks
potential prosecution and jail time. It also serves to further undermine public
confidence in the deeply discredited Ukrainian justice system.”
Den 27
februari marscherade ungefär tusen personer mot riksåklagarens kontor för att
kräva dennes och inrikesministerns avgång och förre presidenten Porosjenko samt
även Julia Tymosjenko har krävt att fallet omprövas.
Den 20 mars
marscherade återigen hundratals högerextrema till presidentens
administrationsbyggnad i Kiev och krävde Sternenkos frigivning. De brände dörrarna till presidentens kontor, krossade fönster,
slängde brinnande bloss mot balkonger och klottrade slogans, svärord (ACAB= All
Cops Are Bastards exempelvis) och hakkors på fasaden. Detta skedde i stort sett
obehindrat och någon polis syns inte till på de bilder som BBC sänt från
händelsen och som finns i Kyiv Post-länken här. De stod vid sidan av och
tittade på.
Enligt polischefen
Artem Sjevtjenko ska de ha tagit beslutet att inte ingripa för att undvika
fysiska skador på polismännen. Ett ganska intressant uttalande av en person som
representerar statens våldsmonopol.
Polisen har
dock gripit två personer efter händelsen. Dels Vlad Sord, veteran från fronten
i Donbass och dels Serhij Filimonov som tidigare varit medlem av högerextrema
frivilligbataljonen Azov. De står nu anklagade för ”huliganism”.
Detta
kallades av arrangörerna för "en underbar, fredlig sammankomst utan
sammanstötningar och skadade människor”.
Den har dock
bidragit till att skapa en debatt om vad som är acceptabelt vid en
demonstration. Argumentationslinjen går också rakt igenom partiet Holos. Flera
av deras medlemmar deltog i protestaktionen 20 mars, bland andra Solomiia
Bobrovska (se AC-artikeln ovan), medan partiledaren Kira Rudyk och parlamentsgruppledaren
Jaroslav Zhelezniak fördömer vandalismen.
En opinionsundersökning
utfördes den 9 mars av OperSo för att få en bild av allmänhetens inställning
till Sternenko. Den gav resultat att 20 % var positivt inställda till honom
medan 23 % var negativt inställda, 15 % ställde sig neutrala medan större delen
antingen inte hört talas om Sternenko (29 %) och övriga inte ville eller kunde
svara på frågan. Många tror att vandaliseringen den 20 mars kommer att vända
opinionen kraftigare emot Sternenko.
Det återstår
att se vad Atlantic Council säger om saken. I synnerhet i ljuset av det som
hände vid Capitol Hill. Vad är acceptabelt vid en demonstration och var går
gränsen för tankesmedjans stöd för de högerextrema i Ukraina egentligen?
Märkligt nog
fanns klottret fortfarande kvar igår (24 mars) då jag gick förbi
presidentsbyggnaden, medan en rengöringspatrull var i färd med att ta bort det.
Hela renoveringsarbetet efter skadegörelsen beräknas kosta ca 2 miljoner UAH
(ca SEK 650.000 i dagens värde).
 |
| Bild: Hans Wåhlberg. Klottret städas undan flera dagar efter vandaliseringen. Hakkorsen är borttagna, men ACAB (All Cops Are Bastards) återfanns på flera ställen igår. Troligen rengjort idag. |
Tjornovil
Det andra
fallet gäller journalisten Tetyana Tjornovil som nu blivit formellt anklagad
för ett mord i samband med en attack med molotov cocktails mot Regionpartiets
huvudkontor den 18 februari 2014. En person omkom vid attacken, troligen av
rökgaserna snarare än lågorna vid branden som uppstod. Fallet har varit uppe
tidigare men ska nu alltså omprövas.
Hon har
förvisso varit undersökande journalist och engagerad politiskt i att bekämpa
korruption och blev själv angripen och misshandlad av vad hon menar var poliser
i samband med Euromajdan 2014. Men det hör till saken att Tjornovil erkänt att
hon var delaktig i att antända byggnaden och att det var avsiktligt att göra
så, genom att en molotov cocktail kastades mot byggnaden. Det rör sig alltså
åtminstone om mordbrand.
Det märkliga
är försvaret av Tjornovil. Kharkiv Human Rights Protection Group, KHPG, en NGO som
driver människorättsfrågor skriver om fallet och hävdar att Tjornovil anklagats
för ett ”icke-existerande mord”. De skriver också en vecka senare om vad som
påstås vara en ”kampanj” för att diskreditera Euromajdan-protesterna, eller ”Värdighetens
Revolution” som den numera benämns, och att styra narrativet om den ryska ”invasionen
av Krim” och ”aggression i Donbass” i en riktning som ligger nära Kremls.
Atlantic Council har förstås kommenterat också
detta fall, återigen på deras blogg. Inlägget är skrivet av Adrian Karatnycky,
senior fellow vid AC, och bär rubriken ”Zelenskij ställer Ukrainas
Majdan-revolution inför rätta”. Han framför där en hälsning till president
Zelenskij som nära nog kan tolkas som ett hot:
”President Zelenskyy risks deep political trouble
if he chooses to let the dubious case against Tetyana Chornovol proceed. He
came to power as a fresh face in Ukrainian politics, but this prosecution could
cement his reputation as a proponent of counter-revolutionary revisionism and
revenge against the Maidan.”
Han för fram
det som den tidigare undersökningen visat och som låg till grund för
frikännandet då. Nämligen att det ansågs att personerna som fanns i den
brinnande byggnaden hade tid på sig att lämna den. Det kan förstås ifrågasättas
om mord är rätt brottsrubricering, men mordbrand är det ju inget tvivel om att
det rör sig om, vilket Tjornovil också erkänt.
I USA kan
mordbrand (arson) ge livstids fängelse i grova fall. Men det kan också
bli fråga om mord, om det orsakar personers död, vilket kan ge
dödsstraff i vissa stater. Därför är Atlantic Councils försvar av Tjornovil
märkligt. De anför försvarets argumentation att den avlidne, en 66-årig
IT-ansvarig som inhalerade brandrök och dog av lungskadorna, ”hade tid på sig
att lämna byggnaden”. Om detta skulle räcka som försvar skulle det utgöra ett
obehagligt prejudikat för alla framtida anläggare av mordbränder att använda.
Det reser ju
också frågan vad Atlantic Council egentligen anser om demonstrationer och
protester mot landets folkvalda. Återigen, i synnerhet i ljuset av stormningen
av Capitol Hill och vandaliseringen av kongressbyggnaden.
