Ditt individuella val imorgon är också en liten men viktig del av ett kollektivt beslut

”Jag tänker på hur denna individualism påverkar klimatdebatten. Hur den än i dag förutsätter att utmaningarna på klimatområdet ska mötas med små förändringar i vårt individuella beteende, som allt ivrigare sophantering. Men också hur individualismen gör det legitimt att ifrågasätta alarmen. I en kultur med låg tilltro till experter är det lätt att själv välja vad man vill tro på. Det är lite som att säga att en cancerdiagnos är en åsikt. Visst, även experten kan ha fel, men sannolikheten att individen vet bättre är mycket låg. Sannolikheten att vi individer kan få betala ett högt pris för en sådan hållning är däremot mycket hög”

Det är Daniel Sandström, litterär chef och förläggare på Bonniers förlag, som skriver dessa tänkvärda rader i en kolumn i SvD 23/5-14.

Han menar att det är få som tänker på att individualismen är en ”allomfattande ideologi i vår tid”. Vi har en ganska utbredd uppfattning att det offentliga ska vara konkurrensutsatt och individen ska själv välja allt från pensionsförsäkringar till skola, vårdcentral och äldreboende. Allt efter egen fri vilja, som det heter. Ingen (framför allt inte staten som det verkar) ska tala om för dig vad som är bäst. Det är upp till individen att avgöra vad som är bäst för en själv.

Det här ter sig ganska självklart för oss när det gäller triviala val. Om vi talar om preferenser, tycke och smak. Gillar vi inte hallonglass köper vi inte sådan. Frysdisken är full med alternativ. Eller kanske vi inte gillar glass alls? Ingen ska tvinga oss att äta det naturligtvis.

  Men det finns saker som ställer hälsa och liv eller välmående i riskzonen, sådant som vi måste ha för att leva eller leva ett drägligt liv. När det gäller dessa livsavgörande saker kan det väl vara rimligt att vi underkastar oss ett antal politiska allomfattande beslut, lite offentlig styrning?

Det beror förstås på vem man frågar. Moderaternas andranamn i EU-valet Christofer Fjellner upprepade flera gånger i Aktuellt-debatt med Miljöpartiets Isabella Lövin att klimatmålen inte får bli för dyra. Samma partis förstanamn Gunnar Hökmark upprepar i sin tur i nästan varje sammanhang att det inte får finnas några hinder för handel och kommers. Hinder, krångel och onödiga regler heter det i var och varannan mening. Sällan utan specifikation av vad som är onödigt. För ihopbuntat med de här flosklerna finns alltid en mängd miljöskydd, konsumentskydd och hälsofrämjande regler inkluderat. Exakt vad som ska tas bort talar sällan Hökmark och hans ideologiska bundsförvanter högt om. Och i det fall sådana frågor tas upp är standardsvaret att individen själv eller konsumenten själv ska avgöra vad som är bra eller dåligt.

När det gäller klimatmålen och EU-valet skulle man kunna se Moderaterna som marknadsförare av en uppfattning som hävdar att marknaden (producenter och konsumenter) på egen hand kan och bör avgöra hur dessa ska nås åtminstone utan alltför stränga styrmedel från det offentliga.

  ”Ytterst är detta en fråga om hur man kan kombinera fria personliga val med solidarisk gemenskap” (slutord i Maktutredningens huvudrapport ”Demokrati och makt i Sverige”, SOU 1990:44).

Frågan är om det över huvud taget kan anses vara relevant med individens val när det gäller klimatfrågan? FN:s klimatpanel (IPCC) som tagit fram ett antal rapporter under de senaste åren och som kommer med en slutrapport i höst säger så här i en av de senaste publikationerna (IPCC, 2014: Summary for Policymakers, In: Climate Change 2014, Mitigation of Climate Change):

“Effective mitigation will not be achieved if individual agents advance their own interests independently”.

Det vill säga, ungefär, att en effektiv dämpning av klimatförändringen inte kan uppnås om individuella (eller möjligen mer korrekt enskilda) aktörer får hävda sina intressen. De fortsätter så här:

”Climate change has the characteristics of  a collective action problem at the global scale, most greenhouse gases (GHGs) accumulate over time and mix globally, and emissions by any agent (e.g., individual, community, company, country) affects other agents. International cooperation is therefore required to effectively mitigate GHG emissions and address other climate change issues”

Det låter så självklart och de flesta skriver nog under på den här formuleringen. Men i den alliansregering vi har säljs outnyttjade utsläppsrätter ut till högstbjudande (istället för att frysa dem inne) och tolkningen av det ovanstående blir ofta i regeringens uttalanden att vi i Sverige släpper ut så lite att det inte spelar någon roll vad vi gör. Det är andra som måste skärpa sig. Men om IPCC:s maning till kollektiv aktion ska tolkas som att ingen enskild aktör kan/bör göra mer än andra aktörer för att mildra klimatförändringen så kommer det att bli väldigt lite gjort.

Imorgon är det val till EU-parlamentet. De 20 svenska platserna i detta väldiga parlament kanske inte kan göra så mycket skillnad, tänker många. Men det är ju den samlade sammansättningen av parlamentsledamöter som kommer att avgöra vilka beslut som tas och vilka frågor som kommer att drivas. Det är också avgörande vilket driv den enskilda ledamoten har att strida för vissa frågor och att söka övertyga andra ledamöter att rösta på ett visst sätt. När det gäller klimatfrågan finns också större möjligheter till allianser över nationstillhörigheter och partigrupper än i många andra frågor. Inte minst Isabella Lövin, Miljöpartiets toppkandidat, har i fiskefrågor under nuvarande mandatperiod visat hur en enskild ledamot genom ihärdighet, kunnighet och engagemang kan vinna stort inflytande över de gemensamma besluten.

Frågan är alltså om du som väljare imorgon ska lämna över hanteringen av klimatförändringarna till Moderaternas Gunnar Hökmark och Christofer Fjellner som vill låta individens preferenser och företagens uppfattning om handelshinder avgöra hur kraftfulla åtgärder gemenskapen ska genomföra för att bidra till att undvika en klimatkatastrof? Eller istället välja ledamöter som är kunniga i sak och fast beslutsamma att göra allt som står i deras makt för att undvika den? Som Miljöpartiets Isabella Lövin, PeterEriksson eller Bodil Ceballos.

Fel val kan bli mycket kostsamt. Inte bara i euro och cent utan på ett helt livsavgörande plan. Valet är ditt men tänk gärna över ännu ett varv vad som är av verkligt väsentlig vikt. Samt inte minst; vilka frågor som är verkligt gränsöverskridande.

PS) En längre version av denna text publiceras också på denna blogg, med titeln; "Individens val? – Funderingar införmorgondagens EU-parlamentsval"

Miljöpartiet om klimatpolitik:

http://www.mp.se/politik/klimat/fem-forlorade-ar-klimatet

Tidigare inlägg om EU-valet:

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/05/dyrt-sa-fjellner-och-smet-fran.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/05/moderaternas-klimatpolitik-ar-tja-inte.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/05/gunnar-hokmark-inte-stum-men-blind-och.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/05/reinfeldt-klar-om-prioriteringarna.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/05/ratt-fragor-i-ratt-val-mp-pa-ratt-spar.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/05/varsagod-och-valj-tugga-och-svalj.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/05/pa-flykt-till-europa-och-ett-eu-val.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/05/klimatfragan-viktigast-och-miljopartiet.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/04/korruption-lobbying-och-stangda-dorrar.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/04/demokratins-eu-2014-en-kort-lagesrapport.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/04/ett-gott-skal-att-rosta-i-eu.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/03/ett-gott-skal-att-rosta-i-eu_30.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/03/ett-gott-skal-att-rosta-i-eu_27.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/03/ett-gott-skal-att-rosta-i-eu.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/03/politiken-i-europa-maste-bli-varmare.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/02/har-europas-politiker-modet-att-gora.html

Individens val? – Funderingar inför morgondagens EU-parlamentsval

(En kortare version av denna text är också publicerad på denna blogg, med titeln: ” Ditt individuella val imorgon är också en liten men viktig del av ett kollektivtbeslut”)

”Jag tänker på hur denna individualism påverkar klimatdebatten. Hur den än i dag förutsätter att utmaningarna på klimatområdet ska mötas med små förändringar i vårt individuella beteende, som allt ivrigare sophantering. Men också hur individualismen gör det legitimt att ifrågasätta alarmen. I en kultur med låg tilltro till experter är det lätt att själv välja vad man vill tro på. Det är lite som att säga att en cancerdiagnos är en åsikt. Visst, även experten kan ha fel, men sannolikheten att individen vet bättre är mycket låg. Sannolikheten att vi individer kan få betala ett högt pris för en sådan hållning är däremot mycket hög”

Det är Daniel Sandström, litterär chef och förläggare på Bonniers förlag, som skriver dessa tänkvärda rader i en kolumn i SvD 23/5-14.

Han menar att det är få som tänker på att individualismen är en ”allomfattande ideologi i vår tid”. Observationen har förvisso gjorts av en mångfald röster i den offentliga samtidsdebatten men individualismen som ideologi tänker vi oss kanske inte alltid. Individualismens motsats politiskt är kollektivism och den som är hyggligt bevandrad i politik och något sånär följt den politiska debatten de senaste decennierna kan ganska enkelt identifiera hur den ofta handlat om var gränsen ska dras mellan dessa två ytterligheter. Det är också ganska lätt att se att individualismen vunnit ett starkt grepp om diskursen och därmed normaliserat det individualistiska tänkandet. Den konkreta politiken utformas därefter.

Således har vi nu en ganska utbredd uppfattning att det offentliga ska vara konkurrensutsatt och individen ska själv välja allt från pensionsförsäkringar till skola, vårdcentral och äldreboende. Allt efter egen fri vilja, som det heter. Ingen (framför allt inte staten som det verkar) ska tala om för dig vad som är bäst. Det är upp till individen att avgöra vad som är bäst för en själv.

Det här ter sig ganska självklart för oss när det gäller triviala val. Om vi talar om preferenser, tycke och smak. Gillar vi inte hallonglass köper vi inte sådan. Frysdisken är full med alternativ. Eller kanske vi inte gillar glass alls? Ingen ska tvinga oss att äta det naturligtvis.

Men det finns saker som ställer hälsa och liv eller välmående i riskzonen, sådant som vi måste ha för att leva eller leva ett drägligt liv. När det gäller dessa livsavgörande saker kan det väl vara rimligt att vi underkastar oss ett antal politiska allomfattande beslut, lite offentlig styrning?

Det beror förstås på vem man frågar. Moderaternas andranamn i EU-valet Christofer Fjellner upprepade flera gånger i Aktuellt-debatt med Miljöpartiets Isabella Lövin att klimatmålen inte får bli för dyra. Moderaternas förstanamn Gunnar Hökmark upprepar i sin tur i nästan varje sammanhang att det inte får finnas några hinder för handel och kommers. Hinder, krångel och onödiga regler ska undanröjas heter det i var och varannan mening. Sällan utan specifikation av vad som är onödigt. För ihopbuntat med de här flosklerna finns alltid en mängd miljöskydd, konsumentskydd och hälsofrämjande regler inkluderat. Exakt vad som ska tas bort talar sällan Hökmark och hans ideologiska bundsförvanter högt om. Och i det fall sådana frågor tas upp är standardsvaret att individen själv eller konsumenten själv ska avgöra vad som är bra eller dåligt.

I svensk rätt finns en lag (som vissa kanske skulle kalla ”krångel” eller ”hinder”) för hur marknadsföring ska gå till. I denna ingår en definiering av genomsnittskonsumenten inom en viss målgrupp (för reklamen) som blir måttet på om en marknadsföringsåtgärd är otillbörlig eller inte. Lagen har utformats efter direktiv från EU (Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG) och i detta definieras genomsnittskonsumenten som ” normalt informerad samt skäligen uppmärksam och upplyst, med beaktande av sociala, kulturella och språkliga faktorer”. Således finns en uppfattning om att marknadsföring/reklam inte kan påstå vad som helst eller försöka vilseleda konsumenten. Det finns också i lagen möjlighet för en domstol att fälla ett företag som till exempel påstår sig ha ”Sveriges lägsta pris” eller utropar ”Vi är billigast”. När det gäller vissa typer av produkter, som medicin och hälsoprodukter, är praxis att ställa extra höga krav på vederhäftighet. De flesta håller nog med om att detta är rimligt.

När det gäller klimatmålen och EU-valet skulle man kunna se Moderaterna som marknadsförare av en uppfattning som hävdar att marknaden (producenter och konsumenter) på egen hand kan och bör avgöra hur dessa ska nås åtminstone utan alltför stränga styrmedel från det offentliga. 

Att undvika en klimatkatastrof – ett individuellt val?

  ”Ytterst är detta en fråga om hur man kan kombinera fria personliga val med solidarisk gemenskap” (slutord i Maktutredningens huvudrapport ”Demokrati och makt i Sverige”, SOU 1990:44).

Frågan är om det över huvud taget kan anses vara relevant med individens val när det gäller klimatfrågan? FN:s klimatpanel (IPCC) som tagit fram ett antal rapporter under de senaste åren säger så här i en av de senaste publikationerna (IPCC, 2014: Summary for Policymakers, In: Climate Change 2014, Mitigation of Climate Change):

“Effective mitigation will not be achieved if individual agents advance their own interests independently”.

Det vill säga, ungefär, att en effektiv dämpning av klimatförändringen inte kan uppnås om individuella (eller möjligen mer korrekt; enskilda) aktörer får hävda sina intressen. De fortsätter så här:

”Climate change has the characteristics of  a collective action problem at the global scale, most greenhouse gases (GHGs) accumulate over time and mix globally, and emissions by any agent (e.g., individual, community, company, country) affects other agents. International cooperation is therefore required to effectively mitigate GHG emissions and address other climate change issues”

Det låter så självklart och de flesta skriver nog under på den här formuleringen. Men i den alliansregering vi har säljs outnyttjade utsläppsrätter ut till högstbjudande (istället för att frysa dem inne) och tolkningen av det ovanstående blir ofta i regeringens uttalanden att vi i Sverige släpper ut så lite att det inte spelar någon roll vad vi gör. Det är andra som måste skärpa sig. Men om IPCC:s maning till kollektiv aktion ska tolkas som att ingen enskild aktör kan/bör göra mer än andra aktörer för att mildra klimatförändringen så kommer det att bli väldigt lite gjort.

Sverige är en enskild aktör men också EU kan ses som en sådan förstås och oavsett hur stor del av de globala utsläppen av växthusgaser EU kan sägas stå för så får gemenskapens åtgärder och aktioner stor betydelse för att visa vägar framåt. Det handlar inte bara om målsättningarna förstås (klimatmålen) utan en hel rad beslut på mindre områden som kan leda i rätt riktning. Det är också en fråga om vägledning och information. Om vi nu går tillbaka till konsumentens val, vilket också kan inbegripa det EU-parlamentsval som kommer att göras imorgon, så är en av grundförutsättningarna för att kunna göra ett välgrundat sådant att konsumenten/väljaren är ”normalt informerad samt skäligen uppmärksam och upplyst”, för att använda definitionen av genomsnittskonsumenten här ovan. IPCC säger i redan nämnda publikation så här:

”People often utilize simplified decision rules such as a preference for the status quo. Individuals and organizations differ in their degree of risk aversion and the relative importance placed on near-term versus long-term ramifications of specific actions”.

Bättre information om risken med att vara passiv nu och risken för att det kan vara för sent att agera imorgon är alltså väsentlig för att få individer att göra rätt val och ta rätt beslut.

Imorgon är det val till EU-parlamentet. De 20 svenska platserna i detta väldiga parlament kanske inte kan göra så mycket skillnad, tänker många. Men det är ju den samlade sammansättningen av parlamentsledamöter som kommer att avgöra vilka beslut som tas och vilka frågor som kommer att drivas. Det är också avgörande vilket driv den enskilda ledamoten har att strida för vissa frågor och att söka övertyga andra ledamöter att rösta på ett visst sätt. När det gäller klimatfrågan finns också större möjligheter till allianser över nationstillhörigheter och partigrupper än i många andra frågor. Inte minst Isabella Lövin, Miljöpartiets toppkandidat, har i fiskefrågor under nuvarande mandatperiod visat hur en enskild ledamot genom ihärdighet, kunnighet och engagemang kan vinna stort inflytande över de gemensamma besluten.

Frågan är alltså om du som väljare imorgon ska lämna över hanteringen av klimatförändringarna till Moderaternas Gunnar Hökmark och Christofer Fjellner som vill låta individens preferenser och företagens uppfattning om handelshinder avgöra hur kraftfulla åtgärder gemenskapen ska genomföra för att bidra till att undvika en klimatkatastrof? Eller istället välja ledamöter som är kunniga i sak och fast beslutsamma att göra allt som står i deras makt för att undvika den? Som Miljöpartiets Isabella Lövin, PeterEriksson eller Bodil Ceballos.

Fel val kan bli mycket kostsamt. Inte bara i euro och cent utan på ett helt livsavgörande plan. Valet är ditt men tänk gärna över ännu ett varv vad som är av verkligt väsentlig vikt. Samt inte minst; vilka frågor som är verkligt gränsöverskridande.

Miljöpartiet om klimatpolitik:

http://www.mp.se/politik/klimat/fem-forlorade-ar-klimatet

Tidigare inlägg om EU-valet:

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/05/dyrt-sa-fjellner-och-smet-fran.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/05/moderaternas-klimatpolitik-ar-tja-inte.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/05/gunnar-hokmark-inte-stum-men-blind-och.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/05/reinfeldt-klar-om-prioriteringarna.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/05/ratt-fragor-i-ratt-val-mp-pa-ratt-spar.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/05/varsagod-och-valj-tugga-och-svalj.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/05/pa-flykt-till-europa-och-ett-eu-val.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/05/klimatfragan-viktigast-och-miljopartiet.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/04/korruption-lobbying-och-stangda-dorrar.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/04/demokratins-eu-2014-en-kort-lagesrapport.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/04/ett-gott-skal-att-rosta-i-eu.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/03/ett-gott-skal-att-rosta-i-eu_30.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/03/ett-gott-skal-att-rosta-i-eu_27.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/03/ett-gott-skal-att-rosta-i-eu.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/03/politiken-i-europa-maste-bli-varmare.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/02/har-europas-politiker-modet-att-gora.html

Moderaternas klimatpolitik är... tja, inte som Miljöpartiets...?!

I kvällens Aktuellt fick vi återigen en tydlig bild av vad som skiljer Miljöpartiets klimatpolitik mot Moderaternas. Eller kanske snarare att Moderaterna inte har någon sådan alls.

Medan Miljöpartiets toppkandidat Isabella Lövin redogjorde för en offensiv politik med flera bindande mål för att klara av att förhindra en ganska snar klimatkatastrof talade moderaternas Christoffer Fjellner om att ”vara försiktiga” och om ”rimliga kostnader”. Vad kostnaderna kommer att bli för den kommande generationen (som han för övrigt nästan tillhör själv) om vi låter tiden gå och är passiva har han uppenbarligen inte tänkt igenom.

Lövin talade om en innovationsdrivande politik som pekar ut en riktning och lägger en tydlig spelplan för investeringar, om besparingar av energi vilket inte bara är bra för klimatet utan är bra för industrin långsiktigt och klart uttalade mål för förnybar energiproduktion för investerare i energibranschen att förhålla sig till. Det tycker Fjellner är ett ”hot mot klimatet”.

Själv tyckte Fjellner det var viktigt att skilja på mål och medel och påpekade att ”den stora frågan är hur man når klimatmålet” och att det ”finns en massa olika medel att använda” samt upprepade ständigt att EU ”måste ha förslag som övertygar övriga världen”.

Vilka medel han tycker ska användas fick vi inte höra ett ord om däremot. Sanningen är ju den att Moderaterna i EU-parlamentet, vilket framgick av Aktuellts inslag inför debatten, röstat emot att frysa utsläppsrätter inne för att göra dem dyrare eller att sätta fler och högre mål för utsläpp, energibesparingar och förnybar energiproduktion.

Sanningen är ju att Moderaterna inte har någon klimatpolitik. De tänker fortsätta att riva hinder för handel och släppa marknader fria och vänta på att dessa genom den berömda osynliga handen ser till att klimatmålen nås. Men hoppas och hålla tummarna för det är ingen övertygande politik när isarna smälter i Arktis. Moderaternas klimatpolitik är uppenbarligen att inte tycka som Miljöpartiet och i övrigt mana till total passivitet. Ronnie Sandahl skrev något om Titanic i dagens Aftonbladet...

Gunnar Hökmark – inte stum men blind och döv?

Kanske var det fler än jag som nickade till lite lätt när EU-debatten i Agenda med Gunnar Hökmark (m) och Marita Ulvskog (s) kom igång i söndags kväll? Nivån på debatten var inte skyhög, för att dra till med ett understatement. Er politik är dålig för Europa var bådas budskap till varandra och tittarna. Tror inte det lockade många att rusa till valurnorna på söndag. Men en sak som Hökmark påstod borde ha fått mig att lyfta rejält på ögonbrynen. Kanske var det Ulvskogs fantasilösa och lama svar som fick mig att somna om. Det är Karin Pettersson som i en ledare i dagens Aftonbladet väcker mig ur törnrosasömnen. Sa han verkligen så här?

Jo, det han påstod var att EU:s ekonomiska kris berodde på socialdemokratisk underskottspolitik!!?? Mycket kan man skylla socialdemokraterna för men att beskylla dem för att ligga bakom bank- och finanskrisen 2008 är egentligen ett ganska oerhört påstående. Frågan är om han tror på sig själv, Hökmark? Det tycks i så fall ha gått honom fullständigt förbi att orsakerna i grunden var en alltmer oreglerad finansmarknad med derivat så komplicerade i sin konstruktion så inte ens de mest drivna mäklare förstod vad de sålde eller köpte i en vansinneshandel med pengar som egentligen inte fanns. I kombination med en mångårig lättsinnig lånepolicy över hela världen där banker och stater tillsammans höll tillväxtsiffror uppe genom generösa låneregler samt dessutom en illa fungerande eurozon där obalanser förbisågs och kontrollmekanismerna var svaga. Goldman Sachs agerande när de hjälpte Grekland att dölja budgetunderskott är en historia i sig som väldigt väl symboliserar omoralen hos finansvärlden men den har kanske helt fallit i glömska hos Gunnar Hökmark?

Vad vill då Gunnar Hökmark med sin EU-kandidatur? Jo, han är envis förespråkare för frihandel och avregleringar och emot allt som kan utgöra vad han kallar ”hinder” för marknaden. Alltså ungefär den politik som sakta men säkert förde världen mot en finanskris och som människor inte minst i södra Europa nu får betala för genom att underkastas åtstramningspaket efter åtstramningspaket.

Hökmark var och är också en ivrig förespråkare för euron. Så sent som ett par år före finanskrisen ville han blåsa nytt liv i frågan om EMU-medlemskap som inte långt dessförinnan redan avgjorts i en folkomröstning där svenska folket sa klart nej. 

Då menade han att Sverige så fort som möjligt borde ta ett beslut om att inför euron ändå eftersom euron ”bidragit till stabila finanser och låga räntor i de länder som anslutit sig”. Detta var två år innan södra Europa och Irland stod inför ruinens brant. Just obalansen inom euroområdet bidrog till raset för länder som Grekland och liksom deras avsaknad av egen centralbank och valuta att korrigera med.

Men Hökmark ser och hör endast vad han vill se och höra. Så förmodligen tror han faktiskt själv på att det hela handlade om socialdemokratisk underskottspolitik.

Den som tänkt rösta på Moderaterna i det kommande EU-valet bör vara väl medveten om att rösten i första hand går till en blind och döv men tyvärr inte stum Gunnar Hökmark. 

Rätt frågor i rätt val – Mp på rätt spår men vad med de andra?

Centerpartiet överraskar rätt ofta numera med oväntade utspel och outgrundliga strategier. Den senaste överträffar det mesta. Enligt SvD ska de locka väljare i det snart stundande EU-valet genom att lyfta frågan om EMU??!!

För det första har vi haft en folkomröstning där folket sa klart nej och inte mycket tyder på att det skulle finnas opinion för att ompröva detta. Frågan om svenskt EMU-inträde är helt enkelt inte aktuell. Mer än tveksamt att någon kommer intressera sig alltså.

Men framför allt är det ingen fråga som EU-parlamentet eller de svenska EU-parlamentarikerna har något inflytande i. Det avgörs ju inte på något ens långsökt vis i EU-parlamentet. Det kan däremot vara en relevant fråga att ta upp i höstens riksdagsval. Centerpartiet får gärna driva sin nej-linje då och kräva besked av andra partier men som ett led i EU-valskampanjen blir det faktiskt rent skrattretande. Lycka till!

Det är fler av de borgerliga partierna som har missförstått det här med EU-parlamentet. Eller möjligen har så lite idéer att de lyfter ofarliga icke-frågor?

Folkpartiet gör stor sak av rysk gas och kärnkraft. De tycker inte EU ska köpa rysk gas utan satsa på kärnkraft istället. Det är bara det att EU inte har någon gemensam energipolitik. Det står vart och ett av medlemsländerna fritt att avgöra vilken energikälla de vill satsa på. Det kan förvisso tänkas att energipolitik i framtiden kommer att bli mer av en gemensam EU-fråga och Fp kan ju möjligen trycka på för att det ska bli så men det är inte riktigt så deras upplägg i EU-valkampanjen ser ut.

Moderaterna vill lite olika saker. Toppkandidaten Gunnar Hökmark (som jag kallar producentombudsmannen) vill riva handelshinder. Det är förvisso en relevant linje i EU-valet. Men det finns andra kandidater som vill återföra makt från Bryssel till Sverige. Det är ju en tjusig ambition men att EU har stor makt beror främst på att svensk riksdag har enats om att lämna över den till Bryssel. Det är alltså en fråga för höstens riksdagsval och Moderaterna är ju välkomna att lyfta frågan då och mer specifikt vad som ska lyftas tillbaka. Det blir också lite motsägelsefullt eftersom det där med rivna handelshinder är ett sätt att begränsa det svenska självbestämmandet och friheten att sätta höga miljökrav och hälsokrav på produkter som importeras.

Kristdemokraterna... ja, vad vill de? Ingen aning faktiskt. Kanske de inte själva vet?

I vilket fall som helst vill de inte ställa upp i EU-valdebatt i TV4. Inte heller Moderaterna eller Centerpartiet. Den ställs därför in. Jag kan förstå att en sådan skulle bli alltför jobbig.

Det är också förståeligt att Miljöpartiet nått så höga procentsatser i väljarundersökningarna. Senaste siffran jag såg låg på 16 % av rösterna. Kanske beror det till viss del på att vi driver frågor som EU-parlamentet har avgörande inflytande i och där parlamentets godkännande är helt avgörande för beslutsmässighet i frågorna?

Som klimatpolitiken exempelvis. När EU:s klimatmål ska spikas nästa år är EU-parlamentets godkännande nödvändigt. Att parlamentet tidigare i år röstade för tuffare krav än EU-kommissionen visar att de kan medverka till att höja ribban och vara pådrivande i klimatpolitiken. Det har också visat sig att klimatpolitiken är den viktigaste för väljarna i EU-valet. Glädjande nog har väljarna upptäckt vad som är de relevanta frågorna i valet. För dem som vill att EU sätter höga mål finns det i stort sett inget alternativ till Miljöpartiet. 

En annan viktig fråga är det kommande handelsavtalet mellan EU och USA, det s.k. TTIP. Det är kommissionen som förhandlar men EU-parlamentet ska säga ja eller nej till avtalstexten. Det är alltså helt avgörande för vilket innehåll avtalet kommer att ha. Som framhålls i dagens SvD kan parlamentet genom att anta resolutioner markera sin hållning och därmed skicka signaler till förhandlarna om att inte ”peta in saker i avtalet som inte har deras stöd”.

Parlamentet har också avgörande inflytande över migrationspolitiken och fattade så sent som 2013 beslut om ett gemensamt europeiskt asylsystem. Det drev också nyligen igenom nya regler för samordnade räddningsaktioner till sjöss för att göra beredskapen bättre inför framtida båtflyktingkatastrofer som de vi sett nyligen vid Samos och Lampedusa exempelvis. Det är alltså av största vikt vilka som sitter i EU-parlamentet för den migrationspolitik som EU ska stå för. Mer av öppenhet och möjliggörande lagliga vägar till EU-länderna och en förändring av Dublinförordningen eller ett alltmer stängt och igelkottsliknande EU gentemot omvärlden? För den som vill det förstnämnda är Miljöpartiet förstås ett huvudalternativ.

Det gäller att driva rätt frågor i rätt val!

Tidigare inlägg på denna blogg om EU-valet:

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/05/varsagod-och-valj-tugga-och-svalj.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/05/pa-flykt-till-europa-och-ett-eu-val.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/05/klimatfragan-viktigast-och-miljopartiet.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/04/korruption-lobbying-och-stangda-dorrar.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/04/demokratins-eu-2014-en-kort-lagesrapport.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/04/ett-gott-skal-att-rosta-i-eu.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/03/ett-gott-skal-att-rosta-i-eu_30.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/03/ett-gott-skal-att-rosta-i-eu_27.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/03/ett-gott-skal-att-rosta-i-eu.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/03/politiken-i-europa-maste-bli-varmare.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/02/har-europas-politiker-modet-att-gora.html

Klimatfrågan viktigast och Miljöpartiet bäst på att fixa den – Sifo-svaren tydliga inför EU-valet

Sifo släppte nyligen en undersökning som visar att klimat- och miljöfrågor var de viktigaste i EU-valet. Detta gällde för samtliga partiers sympatisörer dessutom. Med undantag för Sverigedemokraterna vilket bekräftar vad jag skrev om häromveckan.

Medan Moderater tycker att EU mest ska ägna sig åt att riva handelshinder och Folkpartister att EU borde bli större och mäktigare så har Miljöpartiet klimatfrågan (och ett öppnare EU) som huvudfråga. Det Sifo-mätningen också visar vilket bådar oerhört gott inför EU-valet är att (nästan) samtliga partiers sympatisörer dessutom anser att Miljöpartiet är bäst på att driva miljöfrågor. Här är enda undantaget Centerpartiets sympatisörer som förstås anser att de själva är bäst på detta. Deras miljöminister Lena Ek har dock tvingats kröka rygg i många år nu och tvingats vika undan för kärnkraftskramarna i Folkpartiet och ta hänsyn till Moderaternas beröringsskräck inför miljöfrågor och försiktiga tassande i klimatfrågan. Centerpartiets klimatprofil blir därmed tämligen otydlig.

 Miljöpartiet sägs ligga kring 13 % av rösterna i de senaste väljarmätningarna men om Sifo:s utfrågning om viktigaste frågorna stämmer bör det finnas utrymme för mycket fler röster till Mp. Klimatfrågan är också en av de frågor där EU-parlamentet kan utöva verkligt inflytande och styra utvecklingen. Till skillnad från de Moderater och Kristdemokrater som driver populistiska slogans om att ta tillbaka makt från Bryssel till Sverige vill Miljöpartiet använda den makt EU-parlamentet har till något som är viktigt. Att EU har för mycket makt kan förvisso vara en relevant åsikt men betydligt mer användbar för en parlamentariker i svensk riksdag än en EU-parlamentariker, vilket statsvetaren och frilansjournalisten Ylva Nilsson påpekar i en krönika i europaportalen.

Miljöpartiets profil är däremot tydligare än någonsin i ett EU-val. Bygga och bygga om för klimatomställning för att möta klimathotet. Det håller inte att göra som Reinfeldt och minimera frågan och säga att det Sverige och EU gör ändå inte gör så stor skillnad för att andra släpper ut mer växthusgaser. Tiden är istället i allra högsta grad mogen (i värsta fall övermogen) för aktion. Det börjar alltså till och med väljarna att tycka äntligen. Och att det då är allra bäst att rösta grönt, det vill säga på Miljöpartiet.

Medvetna konsumenter i påsk... och i EU-valet

Anna Maria Corazza Bildt, moderat kandidat till EU-parlamentet, anklagar Miljöpartiet för att sakna verklighetsförankring i kravet på 100 % ekologisk matproduktion. Hon tycker att allt är bra med regelverket inom EU och i Sverige och anser att ”medvetna konsumenter gör bättre och mer hälsosamma val”. 

Det är alltså upp till konsumenten att avgöra vad som är bra och vad som är dåligt. Illa informerade konsumenter får skylla sig själva om de äter dålig mat. Strunt samma också om jorden går under för då har vi åtminstone valt det själva, tycks filosofin bakom denna inställning vara om man hårddrar det.

Det här är en typisk hållning för Moderaterna som gränsar till total passivitet. Marknaden sköter allt och det som den inte sköter får gå som det kan.

Hon försöker göra en poäng av att ha varit en förkämpe för ursprungsmärkning för kött och påstår sig tycka att matdebatten är viktig men att den ska vara ”grundad på fakta”. Fakta är att Moderaterna röstar emot förslag i EU-parlamentet som syftar till att ställa högre krav på matproducenter. Detta har exempelvis Åsa Westlund, socialdemokratisk EU-parlamentariker skrivit om nyligen.

Naturskyddsföreningen har också skrivit om Corazza Bildt och betygsatt henne som EU-parlamentskandidat. Vi får bl.a. veta, föga förvånande, att hon anser att hållbarhet och djurskydd är viktigt men att det ”inte får inskränka den fria konkurrensen eller hindra handelsrörligheten”. Det är alltså viktigare att hästköttet i lasagnen fritt får fara över gränserna än att inför regleringar som försvårar eller förhindrar för producenterna att fuska? Hon får också TUMMEN NED av Naturskyddsföreningen som rubricerar sitt betyg av henne med ”GRANSKNINGENS BOTTENNAPP”.  

Miljöpartiets krav är ett långsiktigt mål. Det framgår av Peter Erikssons och Isabella Lövins artikel som Corazza Bildt kommenterar. Hennes eget långsiktiga mål är höljt i dunkel men jag har svårt att förstå varför det skulle vara bättre om det är fritt fram för producenter att stoppa in en massa s-k-i-t i det vi ska äta och hoppas på att folk informerar sig om det innan shoppingturen än att samma konsumenter ska kunna glida in på sin matvarubutik och lita på att maten är ren, hållbart producerad och hälsosam.

Det handlar inte om verklighetsförankring. Det handlar om att skapa en verklighet som är önskvärd. Till EU-valet kan vi verkligen göra dessa medvetna konsumentval Corazza Bildt talar om och se till att hon inte kommer in i EU-parlamentet. Använd gärna den möjligheten!

Ett gott skäl att rösta i EU-parlamentsvalet: en mer human migrationspolitik

Titta på bilden här nedanför (publicerad i AB 4/4). Oavsett vilka motiv dessa människor har för att vilja ta sig till Europa ger bilden ett smärtsamt tydligt uttryck för åtminstone en sak; desperation.

(Foto: Santi Palacios/AP vars hela bildserie kan ses här)

Med blodiga fötter och helt utmattade av hettan för dessa människor en förtvivlad kamp mot de fysiska hinder vi har satt ut i deras väg.

Så här vill i alla fall inte jag ha det i det EU som enligt egen utsago ska vara byggt på värderingar som bland andra människovärdet.

 I SvD kan vi idag (5/4-14 finns ej som nätartikel) också läsa om svår misär för flyktingar i Grekland. Där finns människor som inte sett dagsljus på 18 månader och de sanitära förhållandena är fruktansvärda, med ”avföring som rinner genom taken” och avsaknad av varmvatten med mera med mera. Uppgifterna finns i en rapport från Läkare utan gränser som kan läsas här.

EU-kommissionen sägs vilja dra Grekland inför EU-domstol för behandlingen av flyktingar men det hela handlar också om ett gemensamt ansvar, vilket bland andra Ioanna Kotsioni, migrationsrådgivare vid Läkare utan gränser påpekar. Hon säger också, i en artikel i Deutsche Welle (DW), att både allmänheten och beslutsfattare inom EU ignorerar problemen och det som sker framför näsan på dem;

”While migrants are seen as a problem, the human cost that migration policies inflict is being ignored”.

Att få en ändring till stånd av migrationspolitiken i EU är ett av flera goda skäl (som jag tidigare radat upp I några inlägg) att rösta i EU-parlamentsvalet och att rösta grönt.  Rent konkret handlar det om att EU kan öppna vägar in som möjliggör en helt annan, mer human hantering av hela asylprocessen för flyktingar. Detta är också en fråga som drivs av Miljöpartiet och den gröna gruppen i EU-parlamentet.

Mer specifikt ska asyl kunna sökas på EU-länders ambassader i den asylsökandes eget land men också om att asylansökan prövas i det land där asylsökanden söker asyl och inte där hen råkar hamna vid anländandet till Europa, vilket ju förstås ofta blir Spanien eller Grekland. Det är vad Dublinförordningen handlar om. Den förändring av förordningen som trätt i kraft i år ändrar inte på något avgörande sätt detta förhållande även om en del förbättringar har tillkommit. Hur det svenska Migrationsverket ska tolka förändringarna är ännu inte helt klarlagt men av deras hemsida att döma vill de betona åtminstone en sak; "Du får inte välja vilket land som prövar ansökan".

Det är komplicerat att helt kort reda ut vilken roll EU-parlamentet har i utformningen av EU:s migrationspolitik men på EU-finansierade NTG:s hemsida (NTG= Nationella temagruppen asyl & integration) finns en kort genomgång av ansvarsfördelningen. Tidigare har parlamentet haft mycket lite inflytande över migrationspolitiken, endast rådgivande, men från 2005 utökat till att vara medbeslutande. På hemsidan påpekas det faktum att parlamentet vanligtvis har prioriterat den asylsökandes rättigheter och att människorättsorganisationer därför oftast vill se att parlamentet får utökat inflytande över frågorna. 

Den resolution som parlamentet författade i höstas, exempelvis, hade troligen inte kommit till eller i vart fall haft ett annat innehåll med en mer högerpopulistisk representation.

Därför är det viktigt att rösta i EU-valet och att rösta grönt.

Tidigare inlägg om EU-valet på denna blogg:

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/03/ett-gott-skal-att-rosta-i-eu_30.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/03/ett-gott-skal-att-rosta-i-eu_27.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/03/ett-gott-skal-att-rosta-i-eu.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/03/politiken-i-europa-maste-bli-varmare.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/02/har-europas-politiker-modet-att-gora.html

Ett gott skäl att rösta i EU-parlamentsvalet: att hejda högerpopulismens framgång

En liten diskussion om EU-valet uppstod häromdagen vid middagsbordet. Tonårssonen som kommer att få rösta tyckte det kändes meningslöst att göra det medan tonårsdottern (som tyvärr inte får rösta än) tyckte att det väl vore bra att rösta om inte annat för att hindra Sverigedemokraterna att komma in i parlamentet. Det går helt i linje med vad jag ser som ett av fyra huvudskäl att rösta i EU-parlamentsvalet den 25 maj.

Den framgång Sverigedemokraterna (SD) har haft på senare år är ju ingalunda någon isolerad svensk företeelse. Högerpopulistiska vågor har sköljt över Europa i flera mindre svall ända sedan 1980-talet och flera högerpopulistiska partier tillhör numera det etablissemang som de initialt kritiserat som fjärmat från folket och skapande ett gap mellan makteliten och folket. Vad som nu börjat hända är istället att de sakta men säkert försöker göra sina förenklade resonemang om exempelvis invandring till norm. Det som tidigare betraktats som radikalt börjar sakta normaliseras. Några stickprov på Tobias Billströms uttalanden de senaste två åren skulle kunna räcka som indikation på detta. Sverigedemokraternas tvättande av byk är ett annat fenomen som är utslag för den här normaliseringen från andra hållet. SD närmar sig diskursens centrum men förskjuter det samtidigt åt sitt eget håll. 

Statsvetaren Klaus von Beyme kallar utvecklingen under 2000-talet för en fas – legitimacy phase - när högerextrema partier etablerar och legitimiserar sig genom att mer medgörligt medverka i de etablerade politiska institutionerna och slipa på retoriken för att få utrymme i debatten. Det vi ser i Sverige med SD visar åtskilligt av de här fenomenen som beskrivs av von Beyme.

Högerpopulism är den samlande benämning jag använder här. Mest i brist på mindre avgränsande begrepp eftersom jag vill mena att de här partierna har olikheter som oftast handlar om olika nationella eller regionala kontexter i vilka de verkar (svårigheten med begreppen finns det en ganska bra artikel om här).

 

I vilket fall som helst har EU:s länder numera en flora av högerpopulistiska partier som ligger mellan ren fascism och mer nationalistisk-konservativa värderingar. Dessa kan i vissa stycken ligga en bra bit ifrån varandra, men det finns ett gemensamt stråk av misstänksamhet mot eliten (gapet till folket), misstänksamhet/avsky mot/för invandrare, en mer eller mindre fanatisk nationalism (ibland ren rasism, ibland inte), en misstänksamhet eller fientlighet mot internationella organ som EU och FN, misstänksamhet/avsky mot feminism, multikulturalism och i de flesta fall någon mer specifik grupp (judar/muslimer/romer/svarta) vilket på senare tid oftast har blivit mot islam som religion och muslimer i allmänhet (ibland, som med SD, inväxlat mot en tidigare antisemitism eller annan mer uttalat rasistisk aversion). Det finns ett oerhört tydligt ”vi mot dom” i dessa partiers ideologier och drivkraft vilket också gör deras polariseringskraft så bekymmersamt stor.

I EU finns flera av dessa partier representerade och från att ha varit en obetydlig minoritet i utkanten av de etablerade grupperingarna har deras storlek och därmed inflytande ökat avsevärt de senaste valen även om det gått lite upp och ned i olika länder.

Dansk Folkeparti, Lega Nord, PVV (Partij voor de Vrijheid), Sannfinländarna, FPÖ (Freiheitliche Partei Österreichs), Front National, Vlaams Belang, Jobbik, Gyllene Gryning, UK Independence Party, med flera (användbar lista från The Economist finns här), är kända namn och mer eller mindre etablerade nationellt och i EU-parlamentet. Utanför EU finns norska Fremskrittspartiet och Schweiziska Folkpartiet som visar att det inte heller handlar om någon isolerad EU-företeelse. Snarare ser vi en tendens inom den industrialiserade västvärlden (i USA finns den konservativa republikanska falangen som absorberar mycket av de här idéerna).

Franska Nationella Frontens framgångar är ett bra studieobjekt om man vill förstå den populistiska nationalisthögerns utveckling parallellt med globalisering och ökad EU-integration.

I mini-format berättar den lilla franska staden Henin-Beaumont om den europeiska ekonomiska och politiska krisen. Detta har Olle Svenning i Aftonbladet noterat och skrivit om. 

Nedlagda gruvor, arbetslöshet kring 20 % och skattehöjningar till följd av den ökande skuldbördan för den lilla franska staden har sakta men säkert eroderat människors tilltro till socialdemokratin och fört deras tankar i riktning mot NF:s förenklade verklighetsbeskrivning om invandrare som tar jobben och suger åt sig bidragspengar. Etnicitet och nationalism görs till skiljelinjen i politiken när inte längre den gamla – klassmotsättningarna – fungerar. Det som hänt är att ingen (nästan) längre driver vänsterpolitik med trovärdig emfas. Inte heller är den särskilt realistiskt genomförbar när fri handel och fria kapital- och arbetskraftsrörelser över gränserna är den allt överskuggande doktrin som driver globaliseringen och EU. 

Svenning formulerar saken lite mer tillspetsat när han säger att; ”Hollande blev ett av offren för det numera omöjliga socialdemokratiska uppdraget att civilisera kapitalismen för att nå mer av social rättvisa”. 

I alla händelser har EU:s utvidgning från 15 till 28 stater under 2000-talet åtföljts av en högervåg som innehållit allt från traditionellt konservativa partier till de rent högerpopulistiska vilket har noterats under vägen på många olika håll och i olika forum.

Det tål att fundera över orsaken/-erna till detta. Något isolerat EU-fenomen är det inte fråga om även om EU har varit en institution som triggat fram mycket av de här nationalistiska strömningarna. Det har dock inte hindrat att en gruppering i EU-parlamentet av högerpopulistiska partier, ITS (Identitet, tradition, suveränitet), bildades i januari 2007. Den upplöstes sedan senare samma år då den gamle italienske diktatorn Mussolinis dotter uttalat sig negativt om rumäner vilket fick det Storrumänska partiet att kliva av gruppen som därmed blev för liten för att ha status som grupp i EU-parlamentet. Den kallades under sin korta tid för ”tokgruppen” och andra öknamn.  

Nu vill bland andra franska Nationella Fronten bilda en ny högerextrem gruppering, EAF, som troligen också SD kommer ansluta sig till om de får plats i parlamentet. Det är inte nödvändigt att tillhöra en gruppering i parlamentet. Men det ger ekonomiska och administrativa fördelar som inte är på något vis obetydliga.

Sverigedemokraterna satsar stort på att slå sig in i Europaparlamentet, det ska man ha klart för sig. Om de lyckas kan de också komma att ha sällskap av flera meningsfränder än där finns i nuläget.

Slår prognoserna in kommer de här högerpopulistiska partierna tillsammans få omkring 76 stolar i parlamentet. Det är tio procent av parlamentet och kan jämföras med Sveriges 20 stolar totalt. 

Det är illa nog. Men det som - enligt min mening - är mer bekymmersamt är den normalisering av invandringsfientlighet och främlingsfientlighet som de här högerpopulistiska partierna åstadkommit. Det som ”inte får sägas” i etablerade medier sägs nu hela tiden och etablerade politiker som nämnde Billström och brittiske David Cameron, för att nämna endast ett par, visar återkommande prov på vad jag menar. I synnerhet Cameron tycks alltmer ha profilerat sig som hårdnackad nationalist med populistisk inställning till alla invandrare, från papperslösa till skattebetalande gästarbetare. 

Orsakerna till högerpopulismens framgångar är djupliggande och inget som kan undanröjas i en handvändning. Men kortsiktigt kan det faktiskt gå att begränsa deras inflytande med hjälp av röstsedeln.

Därför tänker jag att det är viktigt att rösta grönt i EU-valet om man är av den åsikten att människor inte ska ställas mot varandra och vänder sig emot spridandet av hat och fördomar och istället vill se ett öppet och humant Europa, som det står formulerat i Miljöpartiets EU-valmanifest.

Därför tänker jag att min dotters skäl för att rösta i EU-valet (om hon hade fått) är minst lika gott som något och jag tillåter mig att citera henne:

”Om flera röstar på något annat så minskar risken att SD får plats i EU”

 

 

 

Tidigare inlägg på denna blogg om EU-valet:

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/03/ett-gott-skal-att-rosta-i-eu_27.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/03/ett-gott-skal-att-rosta-i-eu.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/03/politiken-i-europa-maste-bli-varmare.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/02/har-europas-politiker-modet-att-gora.html