Greta Thunberg stor i världen men liten i SVT

Jag bor numera, fram till sommaren, i Helsingfors. Jag brukar kolla de svenskspråkiga nyhetssändningarna på Yle, men just igår tänkte jag att det vore intressant att se vad SVT:s sändningar hade att säga om Davos och Greta Thunbergs samt Donald Trumps inledningstal där. Jag knappade in Rapports kvällssändning på SVT Play. De levererar följande rubriker: Dubbla sprängattentat i Husby; Långa väntetider för cancerpatienter i Region Syd; Insekter som framtidens livsmedel.

Nå, jag kollar vidare tålmodigt men börjar efter 20 minuter undra om jag knappat in fel sändning då det äntligen kommer ett 55 sekunder långt inslag om Världsekonomiskt Forum i Davos och vi får 16 sekunder av Greta Thunbergs tal.

Med all respekt för övriga nyhetsinslag så undrar jag ändå över Rapports nyhetsvärdering. Sprängattentaten i Husby får över 3 minuter, en ny lag för att skydda blåljuspersonal drygt 2 minuter, de sjukvårdsanställdas i Stockholm protester mot bristen på vårdplatser 4 minuter, barn som allt oftare drabbas av förstoppning drygt 2,5 minuter och insekter som framtidens mat drygt 2 minuter av sändningens totalt 25 minuter.

Med stigande irritation knappar jag in Aktuellts sändning 21.00. Den är lite längre, totalt 39 minuter och 12 sekunder. Flera av inslagen i Rapport upprepas förstås där men inslaget om sjukvårdsprotesterna får hela 20 minuter och 35 sekunder inklusive uppföljande debatt och intervju med socialminister Lena Hallenberg. Mer än halva sändningstiden alltså. Mötet i Davos får visserligen mer tid här, hela 3 minuter och 28 sekunder men mesta tiden ägnas åt andra röster på mötet om ekonomin och klimatet. Greta Thunbergs tal få 20 sekunder.

Thunbergs tal var nästan 8 minuter långt av vilket vi alltså fick höra en liten snutt i Rapport och en något lite större snutt i Aktuellt. Visst, det har sänts direkt från Davos av SVT men i kvällens huvudsändningar av nyheter borde det kunna finnas en sammanfattning av vad som sagts under långa direktsändningar som ändå ett fåtal har kunnat ta del av under dagen och om nu världens ögon riktas mot svenska Greta Thunberg borde väl rimligen också svenska nyhetssändningar göra detsamma så att vi kan få höra vad hon faktiskt säger?

Låt mig först säga att jag kan förstå om det finns de som menar att det viktigaste inte är vad Greta Thunberg säger utan att det finns andra som kan komma med lika intressanta uttalanden och perspektiv. Men det är ändå märkligt att denna 16-åriga person som blivit utsedd till ”Årets person 2019” av Time Magazine, som i svensk media blivit den näst mest omskrivna personen efter Trump och bland annat fått Expressens utmärkelse ”Årets kvinna 2019”, och som nu är en av öppningstalarna vid det viktigaste ekonomiska forum som finns, tillmäts så lite utrymme i våra public service-kanalers sändningar samma kväll. Protesterande sjukvårdare, maskar och bajsblöjor i all ära men är inte detta en märkvärdig nyhetsvärdering och bedömning av allmänintresset?

Kan SVT:s svala intresse ha att göra med den senaste tidens debatt som följt efter Erika Bjerströms beskrivning av Greta Thunberg som ”vänsterpopulist”?

Jag vill helst inte tro det och det kanske inte heller är så men i talet som vi inte fick se mycket av levererade hon i vart fall en passning till SVT:

”Vi kunde inte bry oss mindre om er partipolitik. Ur ett hållbarhetsperspektiv har högern, vänstern och mitten misslyckats allihop. Ingen politisk eller ekonomisk strategi har lyckats tackla klimatnödläget. Om ni missat det, så står världen i brand”.

Dessutom deltog hon också i en paneldebatt innan talet och framförde där hur viktigt det är att lyssna till vetenskapen och agera enligt vetenskapliga fakta och varningar. Det vill säga allt annan än en populistisk uppmaning som ju snarare brukar undvika vetenskapliga fakta för att istället framföra vad folk kan tänkas vilja höra.

Hade det inte varit en gyllene chans för SVT att igår visa att de respekterar uppdraget att som public service-kanal vara opartiska och sakliga, att låta någon som är utpekad och kritiserad få möjlighet att bemöta kritiken och att en ensidig framställning i ett program kan balanseras av ett annat program, för att använda deras egna formuleringar?

Svensk public service tar intryck av ukrainsk syn på "pressfrihet"

Jag har tidigare skrivit om SvT:s beslut att "på obestämd framtid" skjuta på visningen av den franska dokumentären "Ukraina - revolutionens mörka sida". Det förefaller inte otroligt att den aldrig kommer att visas av SvT utan att man planerar att låta den bli inaktuell och därigenom slippa ge efter för ett eventuellt tryck att visa den. Men detta är min egen spekulation. Vad som däremot verkar helt klart är att den ukrainska ambassadens ord har vägt tungt i sammanhanget. Den ukrainska staten fick därmed det inflytande över svenskt tv-innehåll som det var så självklart att den turkiska inte skulle få, när den protesterade mot TV4:s visning av "Seyfo 1915 - det assyriska folkmordet".

Naturligtvis ska inte främmande länders ambassader tillåtas att influera programtablån i svensk tv och i synnerhet inte om de representerar stater med en sådan bristfällig syn på pressfrihet som den turkiska. Om detta har också de flesta läst spaltmetrar i svensk press så stödet för beslutet lär ha varit stort bland allmänheten. Men vad med den ukrainska synen på pressfrihet? Om detta vet svensken väldigt lite och blandar sannolikt ihop med rysk propaganda eller ryska förhållanden. Därför kan det vara på plats med en liten upplysning om sakens tillstånd. Alldeles samtidigt som svensk public service vek sig för ukrainska påtryckningar om visningen av Moreiras film blev Savik Shuster belagd med arbetsförbud i Ukraina och hans mycket populära debattprogram "Shuster Live" får inte sändas längre. Om detta går att läsa mer om i Foreign Policy. Inte många här i Sverige vet att hundratals ryska filmer är förbjudna att visas i Ukraina och att mängder av journalister blivit svartlistade och förföljda i Ukraina. Men det är alltså inte bara ryska journalister och medier som utsätts för förföljelse och beläggs med munkavle. Kritik mot president Porosjenko och en publik-gallup med ett för denne ofördelaktigt resultat sägs vara orsaken till Savik Shusters arbetsförbud. I FP-artikeln ovan uttalar sig Masha Lipman, analytiker vid amerikanska George Washington University om den ukrainska synen på pressfrihet:


Despite Kiev’s claims that it’s trying to adopt European-style rule of law, “Ukraine has not become closer to Europe in the way its authorities wield power,” said Masha Lipman, an analyst with George Washington University. As she noted, the Ukrainian government has banned 12 Russian television channels from broadcasting in Ukraine, and has blacklisted dozens of Russian cultural figures, including journalists. “Unlike Russia,” Lipman said, “Ukraine still has opposition parties, but the tools used by the Ukrainian government are not much different from those used in Russia.”

Det är alltså denna stat som nu tillåtits påverka det svenska tv-innehållet. Vad blir nästa steg? Putin-tv? 

Om pressfrihet och dubbla måttstockar... igen

Användande av dubbla måttstockar tycks ligga i tiden. Något jag har ironiserat lite över på denna blogg vid flera tillfällen nyligen (se sammanställning nedan). Nu får jag dessvärre anledning att återkomma till ämnet med anledning av SvT:s beslut att skjuta på (ställa in?) visningen av dokumentären ”Ukraina – revolutionens mörka sida”. Den skulle ha visats imorgon, 1 maj, men den får du alltså inte se.

Ukrainas ambassad och ett antal exilukrainare är bland dem som utövat påtryckningar mot SvT att inte sända denna dokumentär. De har synpunkter på innehållet och i mejlet till SvT från ukrainska ambassaden finns också en önskelista på sådant man önskar att vår public-service tv ska visa istället. Det har passerat utan större invändningar från de stora mediehusen. Såvitt jag kunnat se har endast Aftonbladet skrivit om detta av de större tidningarna. Filmen ger bland annat en djup inblick i de händelser i Odessa den 2 maj 2014 som ledde fram till massmordet på 48 personer som brändes inne i ett fackföreningshus. Vid mitt besök av platsen för en dryg månad sedan hade de anhörigas blommor och plakat städats undan. Grafittin med uppmaningen till oss att "aldrig glömma" var borttaget. Minnet av händelsen ska uppenbarligen suddas ut tycks den officiella hållningen vara. Varför Sverige ska bidra till den bedövande tystnaden förefaller mycket märkligt.

Egen bild. Fackföreningshuset som blev attackerat av blodtörstiga ultranationalister den 2 maj 2014. Nu (mars 2016) stängt och bommat för allmänheten.

Annat var det med den turkiska ambassadens påtryckningar mot TV4 att inte sända dokumentären ”Seyfo 1915” om folkmordet på assyrier/syrianer. TV4 svarade på kanalens egen blogg, med rätta, bland annat följande:

”Attackerna på pressfriheten har ökat under det gångna året. Reportar utan gränser publicerade i onsdags pressfrihetsindex 2016. Det är nedslående läsning. Även Sverige sjunker på listan. Som Reportrar utan gränser skriver handlar det om att ideologiska strömningar, regeringar och privata intressen gör gemensam sak för att tysta det fria ordet. Den här utvecklingen kan vi aldrig acceptera. Vi kommer att protestera mot varje försök att utöva påtryckningar som hotar yttrandefriheten. I kväll sänder vi naturligtvis som planerat dokumentären "Seyfo 1915 - Det Assyriska folkmordet" i kanalen TV4 Fakta kl 20.00”.

Ola Larsmo, ordförande för Svenska PEN, säger till SvD idag att ”det är väldigt viktigt hur man nu förhåller sig till Turkiets påtryckningar som påverkar yttrandefriheten. Det fodras (sic) ett tydligt politiskt ställningstagande” och tillägger att ”det här är inte acceptabelt”. Vilket han förstås har helt rätt i. Vi får se om han är lika ståndaktig när det gäller filmen om Ukraina. Häromdagen släpptes en rankinglista av Reportrar utan gränser (Reporters Without Borders) där graden av pressfrihet har mätts och placerat Sverige på en hedrande 8:e plats. Tydligen har vi dock sjunkit något på listan. Förhoppningsvis är det en tillfällighet. Ukraina har avancerat men ligger ändå på en mindre smickrande 107:e plats, en bra bit bakom exempelvis Kirgizstan, vilket säger en del om inställningen till det fria ordet. De lagar som Ukraina tog förra året som begränsade yttrandefriheten rörande kommunism och de ukrainska nationalistiska organisationerna OUN/UPA är en yttring av denna.

De synpunkter på innehållet som framförts är förstås helt legitima att föra fram men det är notabelt att flera av dem misstämmer med filmens faktiska innehåll, vilket också påpekas av Martin Aagård i den ovan länkade AB-artikeln. Jag har själv sett filmen (med engelsk text tillgänglig på Youtube) och kan inte se några grova felaktigheter. Framför allt inte dess tes (som ifrågasätts av ukrainska ambassaden bland andra) att ukrainska ultranationalister och högerextremister har fått ett oproportionerligt inflytande över ukrainsk politik med våldsamma metoder. Jag har själv på nära håll under mina fem månader i Ukraina kunnat följa deras framfart och har själv varit på plats i Tjernivtsis rådhus där dussinet uniformsklädda män med breda axlar stod vid dörrarna till hörsalen och skanderade sitt missnöje med vissa beslut som togs av de församlade politikerna. En mycket utbredd strategi där rädslan för våld ska förmå beslutsfattare och domare att besluta och döma enligt de högljuddas vilja. Jag har också skrivit om dessa ibland maskerade och i vart fall uniformerade män som tar lagen i egna händer i namn av ukrainsk patriotism. Deras åsikter delas sannerligen inte av en majoritet av folket vilket allvarligt undergräver demokratin och rättssäkerheten i landet. Faran bör inte överdrivas men kan inte heller bortses ifrån, vilket den nu stoppade franska dokumentären framför. Ett perspektiv som sällan får utrymme i media. Inte nu heller vad det verkar. Möjligen vid ett senare tillfälle. 

 Frågan är bara varför SvT tvekar medan TV4 helt tillbakavisar alla påtryckningar om programtablån?

Om det högerextrema inflytandet över ukrainsk politik från denna blogg. Huvudsakligen ett utomparlamentariskt sådant vilket förvirrar journalister i väst som stirrar sig lite blinda på röstetalen i parlamentsval för partier som Svoboda och Högra Sektorn:

Azov-bataljonen - militär och polis med oklar status

Ukrainas demokrati; under utveckling

Är Ukraina redo för 1:a maj... och för EU?

Ukraina - parallellsamhället

Dagbok från Ukraina: 2. Religionsfrihet i en liten "insnöad" by

Politiskt arvegods från Sovjet och gatans parlament i Ukraina

Frivilligbataljonerna i Ukraina och en nationalistisk idé

Om dubbla måttstockar:

Carl Bildt umgås med nazister (!?)

Moderaterna måste tydligare ta avstånd från extremism

Moderaterna infiltrerat av islamister?

Satir och dubbla danska måttstockar - eller; som man bäddar får man ligga

Säga vad man vill om NATO... men det får man inte

Vad kvinnor vill ha (?)

Söndagens partiledardebatt (SvT Agenda) var på flera sätt märklig. Inte så mycket beroende på vad partiledarna sa men mer på SvT:s upplägg. EU fanns knapp på agendan sådär tre veckor före EU-parlamentsvalet. Kanske kommer det en liknande partiledardebatt om EU senare? En får väl förutsätta det åtminstone.

Men ännu lite märkligare var sättet på vilket jämställdhetsfrågor behandlades. Ämnet introducerades som en het FI-boll som slängdes till en något förvånad Stefan Löfven (s) som ganska skickligt kastade över den till regeringssidan. Som – genom centerledaren Annie Lööf – klargjorde sin syn på feminism; kvinnors möjlighet att välja vårdarbetsgivare och att få fortsätta städa toaletter hos höginkomsttagare. Därefter gick frågan vidare till Jonas Sjöstedt som i FI:s frånvaro skulle kunna förväntas ha ett lite annat perspektiv på frågan. Han blev emellertid abrupt avbruten efter en halv minut och därmed ansågs ämnet uttömt av programledarna.

Direkt pinsamt, SvT!

Hade nu diskussionen fått fortsätta hade säkerligen regeringssidan tagit upp deras tredje favoritproblem när feminism förs på tal, nämligen rekryteringen av kvinnor till styrelseposter. Detta gör istället EU-ministern Birgitta Ohlsson (fp) i SvD Näringsliv idag. Hon börjar svänga i kvoteringsdebatten eftersom ”det går så satans sakta”, säger hon. Kul med lite hetta i debatten.

Artikeln i SvD har som utgångspunkt en ny rapport, ”Stjärnkraft”, om kvinnligt ledarskap, som släpps idag. En sak som rapporten visar är att män värdesätter statusdrivna parametrar som titel och lön när det väljer jobb medan detta kommer längre ned på kvinnors prioriteringslista. ”Det behöver ändras”, säger Ohlsson och fortsätter:

”Det är tragiskt att kvinnor inte i större utsträckning prioriterar högre lön. Det måste börja tidigt, med hur vi uppfostrar våra döttrar”.

Själv tänker jag att det tragiska kanske snarare är männens prioriteringsordning och att det är våra söners uppfostran som behöver en översyn och att det vore ännu mer tragiskt om kvinnliga chefer ska födas upp i samma broilerfabrik som skapat de manliga? Eller tänker jag helt fel här? Jag är ju ingen auktoritet på jämställdhetsfrågor och feminism.

Det vore intressant att höra Gudrun Schymans syn på detta. Birgitta Ohlsson har ju faktiskt öppnat en dörr för debatt med henne. Det vore väl ett bra sätt för SvT att reparera sin fadäs i söndags genom att arrangera en feministisk batalj med helt olika perspektiv representerade av de ovan nämnda?!

Åkessons barndomsbild – SVT:s källkritikskola

SvT:s ”Nyfiken på partiledaren”-serie har fått en del rättmätig kritik. Samtidigt som medarbetare får direktiv från ledningen att inte prata högt om mänskliga rättigheter så tillåts partiledare sitta i en mjuk fåtölj och påstå vad de vill utan att programledaren ifrågasätter det. En förmildrande omständighet är väl förvisso att partiledare från samtliga partier får delta.

Nyligen var det Jimmie Åkessons tur och det har väl inte undgått många att han upplevde sin barndom som svårt störd av den splittring och de problem som invandrare förde med sig till bostadshusen där han växte upp... i Fallvik. Där det enligt SCB knappt fanns invandrare 1985. 

Den bild han målar upp ifrågasätts nu av gamla skolkamrater och rektorn på skolan han gick i då. 

Men programchefen vid SVT Nyheter, Eva Landahl, tycker att det är hans erfarenheter som inte går att ta ifrån honom. Vilket ju också är en häpnadsväckande kommentar från en journalist vid vår public service-tv. I synnerhet detta valår då de uppenbarligen tänkt vara så opartiska att inte ens mänskliga rättigheter eller jämställdhet får föras på tal.

Det måste ju då ifrågasättas om det verkligen är SR/SVT:s mening att de tänker överge gängse journalistisk yrkesutövning, som att ägna sig åt källkritik?

Ett av kriterierna för källkritik brukar benämnas tendens. Tendenskriteriet beskrivet av Göran Leth och Torsten Thurén (i skriften ”Källkritik för internet” utgiven av Styrelsen för psykologiskt försvar):

”Den som har intresse av en sak och som alltså är part i målet, kan alltid misstänkas för att vara otillförlitlig, tendentiös. Mest flagrant är naturligtvis de rena lögnerna. Men även för den som inte direkt ljuger finns andra och mera subtila sätt att förvränga sanningen. Man kan överdriva eller underdriva, man kan utesluta obehagliga fakta, man kan använda ett känsloladdat eller vilseledande språk. Den källkritiska regeln kan uttryckas så här: varje källa som har intresse av att ljuga eller förvränga sanningen måste också misstänkas för att göra det”

Eva Landahl borde kanske kolla den här länken också som kollegorna vid UR har producerat, där det visar sig att ungdomar tror mer på det som sägs på tv än det de läser på nätet. Det lägger ett visst ansvar på Eva Landahls och hennes programchefskollegors axlar.

Så, jo, Eva Landahl, en journalist kan faktiskt ta ifrån Jimmie Åkesson den här upplevelsen. Faktum är att det borde vara journalistens uppgift. I synnerhet under ett valår. 

Det är ju ytterligt märkligt att en partiledare får sitta i en mysfåtölj och ljuga om invandrarproblemen i Fallvik på 80-talet samtidigt som Stefan Jarl inte får visa sin bild av Sverige med filmen ”Godheten” för att den är för systemkritisk.

Det går bra att skarva om invandrare men inte visa systemkritik och prata om mänskliga rättigheter under ett valår.

Det här blir bara konstigare och konstigare.

 

 

 

SVT/SR måste revidera synen på tillväxt under supervalåret (?)

”Sveriges Radio är ingen åsiktsmaskin”

Den klara ståndpunkten levereras av Cilla Benkö, vd för SR. Hennes inställning till uppdraget för public service under Supervalåret innebär att medarbetare vid SR/SVT inte får föra ut propaganda för eller emot något parti under ett valår och att försiktighet ska iakttas gällande åsikter i största allmänhet och (av någon outgrundlig anledning) i synnerhet om de handlar om mänskliga rättigheter. Detta stämmer till viss eftertanke avseende hela programutbudet och nyhetsrapporteringen.

Hon säger vidare, i en artikel på Sveriges Radios hemsida, att ”Public service ska vara motvikten till alla de medier som styrs av politiska eller kommersiella intressen”.

OK. Jag väljer att ta detta på allvar. En sak jag funderat mycket över är hur inställningen till tillväxt ser ut inom SR/SVT. Om talet om opartiskhet och försiktighet ska hålla borde detta även gälla hur nyheter presenteras, exempelvis tillväxtsiffror som odelat positiva.

12 februari rapporterar SVT om Nordeas konjunkturrapport med rubriken ”Starkare tillväxt i hela landet 2014” och inleder med att säga att ”läget ljusnar...” och fortsätter med ”Mälardalen sticker ut i positiv bemärkelse med en väntad tillväxt om 3,1 procent under 2014. Regionen gynnas av redan starka hushåll och ”stimuleras av den expansiva finans- och penningpolitiken och därmed ökar sin konsumtion ytterligare”, heter det vidare. 

Det här var bara ett färskt exempel. Dagligen matas vi med samma värderingar av ekonomisk tillväxt. Jag tror alla känner igen hur det brukar låta i radio och tv. De flesta kanske också ser det som något naturligt positivt. Vilket i sin tur förstås beror på att vår public service-tv/radio oreflekterat rapporterar på ovanstående sätt. Alltid. Rubrikerna sätts alltid (rätta mig om jag har fel) med ordalydelser som ”sämre tillväxt än väntat” vid låg tillväxt och ”god”, ”bra” eller ”bättre” tillväxt vid höga tillväxttal. En värdering alltså som säger mer om tillväxt än att den är låg eller hög.

Det finns ju åtminstone ett parti som har en helt annan syn på tillväxt, Miljöpartiet. För oss är det en ständig provokation att behöva lyssna till de odelat positiva rapporterna om tre-fyra procents tillväxt och stimulanser till konsumtion. 

Perspektiv som invänder och ger en problematiserad bild av tillväxten kommer sällan eller aldrig fram som balans. Nu under Supervalåret, då allting är så känsligt, bör vi alltså kräva att rapporteringen om tillväxt som positivt upphör. Den bör istället bara beskrivas som hög eller låg, men inte som ”god” eller ”dålig” etc. Eller också bör vi efterlysa balanserande kommentarer som ger en annan bild av värderingen av tillväxtsiffran.

En artikel/nyhetsinslag som den jag tog upp ovan skulle exempelvis kunna åtföljas av ett perspektiv som antyder att en konsumtion av mineraler i samma takt som USA skulle göra slut på all koppar, zink, krom, tenn och flera andra mineraler om ungefär fyrtio år. Eller att koldioxidutsläppen har reducerats med 20 % sedan 1990 räknat per kilowattimme eller kilo produkt men att BNP-tillväxten samtidigt ätit upp hela miljövinsten och mer därtill så att världens samlade utsläpp istället ökat med 40 % sedan samma årtal. Eller att det enda år som koldioxidutsläppen inte ökade var 2009 när den globala BNP:n krympte efter finanskrisen 2008. Eller att fyra procents tillväxt av ekonomin om året innebär en förstoring av den totala ekonomin som blir helt absurd med tanke på den samtidiga strävan efter energibesparingar, minskning av växthusgasutsläpp och minskande resursuttag.

Men min gissning är att det sistnämnda perspektivet ses som politiskt kontroversiellt av SR/SVT medan den gängse tillväxtpropagandan ses som en objektiv skildring av målet för allt politiskt samtal. 

Det där med opartiskhet är ju en knepig filosofisk fråga.