Vad kvinnor vill ha (?)

Söndagens partiledardebatt (SvT Agenda) var på flera sätt märklig. Inte så mycket beroende på vad partiledarna sa men mer på SvT:s upplägg. EU fanns knapp på agendan sådär tre veckor före EU-parlamentsvalet. Kanske kommer det en liknande partiledardebatt om EU senare? En får väl förutsätta det åtminstone.

Men ännu lite märkligare var sättet på vilket jämställdhetsfrågor behandlades. Ämnet introducerades som en het FI-boll som slängdes till en något förvånad Stefan Löfven (s) som ganska skickligt kastade över den till regeringssidan. Som – genom centerledaren Annie Lööf – klargjorde sin syn på feminism; kvinnors möjlighet att välja vårdarbetsgivare och att få fortsätta städa toaletter hos höginkomsttagare. Därefter gick frågan vidare till Jonas Sjöstedt som i FI:s frånvaro skulle kunna förväntas ha ett lite annat perspektiv på frågan. Han blev emellertid abrupt avbruten efter en halv minut och därmed ansågs ämnet uttömt av programledarna.

Direkt pinsamt, SvT!

Hade nu diskussionen fått fortsätta hade säkerligen regeringssidan tagit upp deras tredje favoritproblem när feminism förs på tal, nämligen rekryteringen av kvinnor till styrelseposter. Detta gör istället EU-ministern Birgitta Ohlsson (fp) i SvD Näringsliv idag. Hon börjar svänga i kvoteringsdebatten eftersom ”det går så satans sakta”, säger hon. Kul med lite hetta i debatten.

Artikeln i SvD har som utgångspunkt en ny rapport, ”Stjärnkraft”, om kvinnligt ledarskap, som släpps idag. En sak som rapporten visar är att män värdesätter statusdrivna parametrar som titel och lön när det väljer jobb medan detta kommer längre ned på kvinnors prioriteringslista. ”Det behöver ändras”, säger Ohlsson och fortsätter:

”Det är tragiskt att kvinnor inte i större utsträckning prioriterar högre lön. Det måste börja tidigt, med hur vi uppfostrar våra döttrar”.

Själv tänker jag att det tragiska kanske snarare är männens prioriteringsordning och att det är våra söners uppfostran som behöver en översyn och att det vore ännu mer tragiskt om kvinnliga chefer ska födas upp i samma broilerfabrik som skapat de manliga? Eller tänker jag helt fel här? Jag är ju ingen auktoritet på jämställdhetsfrågor och feminism.

Det vore intressant att höra Gudrun Schymans syn på detta. Birgitta Ohlsson har ju faktiskt öppnat en dörr för debatt med henne. Det vore väl ett bra sätt för SvT att reparera sin fadäs i söndags genom att arrangera en feministisk batalj med helt olika perspektiv representerade av de ovan nämnda?!

Reinfeldts besked i kvällens tv-debatt: Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och KD finns inte längre!

Kvällens partiledardebatt mellan Stefan Löfven (S) och Fredrik Reinfeldt (m) blev rätt märklig. Reinfeldt ägnade tid i svaren på varje fråga att tjata om Gustaf Fridolin. Det är ju glädjande att han ger Miljöpartiet så mycket uppmärksamhet när han debatterar med en socialdemokrat. Men att han väljer att förbise Åsa Romson kanske hör samman med Reinfeldts verklighetsbild som bara innehåller svenskfödda män mitt i livet?

Det ingår nu förstås i Alliansens nya strategi att i vartenda sammanhang tjata om att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänstern har olika valprogram med tyngdpunkten på olika satsningar. Det här försökte Reinfeldt i kvällens debatt och Anders Borg tidigare framställa som ett stort problem och som något oärligt mot väljarna. Det är som jag tidigare påpekat flera gånger en väldigt märklig syn på en demokrati med ett flerpartisystem som Sverige. Hela poängen är ju att dessa partier ska stå för olika prioriterade värden och ha olika program att gå till val på. Folket väljer sedan det parti som de tror företräder deras åsikter och preferenser bäst. Det finns liksom ingen poäng att ha flera partier annars.

Jag har svårt att se att den här nya linjen kommer att hålla särskilt länge. Redan under kvällens debatt radade Löfven upp en tre-fyra områden där de olika (!) regeringspartierna har olika (!) uppfattningar om saken, innan han blev avbruten av debattmoderatorn/programledaren. Exempelvis att Folkpartiet vill förstatliga skolan men inte de andra partierna i alliansen osv osv osv. Självklart går även dessa till val på olika program och vill göra olika satsningar/sänkningar/höjningar av bidrag/skattesatser etc  etc.

Eller har det skett någonting radikalt på sistone som inte Allianspartierna har redovisat öppet? Om vi tar det på fullt allvar så är alltså vad de säger till väljarna att det inte spelar någon som helst roll vilket av dessa tre partier respektive Moderaterna de röstar på för i praktiken får de samma politik tillbaka. Jag inbillar mig att dessa fyra partiers väljare i det förflutna har haft skäl att lägga sin röst på det ena partier istället för det andra, för att de haft en uppfattning om något särskiljande. Dessa presumtiva väljare måste ju i så fall nu rimligen ställa den allvarliga frågan; finns ens dessa fyra partier eller är de numera bara ett enda parti; Allianspartiet?

DET tycker jag att Reinfeldt borde ge besked om innan valet, samt de tre partiledarna för Folkpartiet, Centern och KD... om de nu finns?