Vårdskandaler och konkurser – konkurrensens offerskörd och chockade politiker

Återigen tornar en vårdskandal upp sig. En man sitter inlåst i en liten skrubb utan handtag på insidan och endast en madrass på golvet. Interner i våra fängelser har en lyxtillvaro i jämförelse. Förfärligt naturligtvis. Men det är ju inte första gången vi hör om dylika saker numera. Aleris som driver vårdhemmet har flera anmälningar på sig och fler lär det väl bli inom den här sektorn.

Tidigare i somras konstaterade vi att JB Education gått i konkurs och lämnat tusentals elever i en osäker sits om var höstens termin ska inledas för deras räkning. En reporter ställde i gårdagens Rapport frågan till riskkapitalbolagets ansvarige om de inte har en ”moralisk skyldighet” att driva skolorna vidare. Det där har vi också hört förut. Jag har aldrig förstått var i hela friden journalister och politiker har fått den idén ifrån? I stort sett den enda moraliska skyldigheten ett riskkapitalbolag har är att leverera utdelning till sina ägare. 

Det tycks ta ett tag innan detta önsketänkande (liknande det jag skrev om häromdagen) upphör så vi lär få uppleva fler vårdskandaler och skolkonkurser och andra konsekvenser av det system som byggts upp av konkurrens och marknader för vår offentliga service. Det är incitamenten detta system skapar att kapa kostnader och de styrmetoder som finns som bara ser att produktiviteten är god när personaltätheten minskar exempelvis som ger korrupta effekter.

Så själv tappar jag hakan av helt andra anledningar. Reportrars och politikers övertygelse om riskkapitalbolagens ridderliga moral och heder. Eller att Ibrahim Baylan hävdar att allt är ett ”resultat av 20 års borgerlig politik” och att systemet inte håller trots att Socialdemokraterna just tagit beslut om att inte förändra systemet. Eller Jan Björklunds redogörelse i Rapport för hur riskkapitalbolag fungerar. Så här säger han:

– De flesta är olämpliga som ägare. Många har en affärsidé som går ut på att under en kort tid äga en verksamhet för att sedan sälja för vinst. Men en skola är ingen "drive-through-verksamhet", säger han.

Det ska han (liksom sossarna) åtgärda genom hårdare kontroll. Hur då, måste man undra? Även fortsättningsvis ska skolor få drivas i vinstsyfte, menar han samtidigt. Det vill säga grunden till problemen.

Så sätts några plåster på där det egentligen skulle behövts en rejäl operation.

 

 

 

 

John Bauer – en saga om moral, vinst och valfrihet

Ibland blir man irriterad framför tv-nyheterna. JB-koncernens (tidigare John Bauer) alla skolor ska läggas ned eller möjligen säljas. Riskkapitalbolaget Axcel Management vill avveckla hela sin skolverksamhet. Grundskolor, gymnasieskolor och vuxenskolor över hela landet kanske får stänga igen och 10-15.000 elever får den stora förmånen att ”välja” en ny skola.

Det är riktigt irriterande. Men det är inte alls det som stör mig allra mest. Det är istället dessa allianspolitiker som när sådant här händer förefaller så förskräckt indignerade. När - som i Rapportinslaget ikväll – skolansvarige kommunalrådet Andreas Sturesson (kd) från Jönköping, står och säger att John Bauer-koncernen har ett ”moraliskt ansvar” att driva skolor vidare för elevernas skull. Vad är det för ett moraliskt ansvar han pratar om? Skolorna i koncernen ägs av ett riskkapitalbolag vars allt överskuggande syfte är att göra vinst. Det enda moraliska ansvar man kanske kan påstå att de har är att göra vad de kan för att investerare ska få avkastning på satsade medel.

Det här är som sagt det som irriterar mig mest. Hela systemet med skolval och fri etablering bygger på marknadsprinciper. Men samtidigt finns en sorts tro på att ägare av vinstdrivande skolor samtidigt bär på något sorts långsiktigt, samhällsbärande ansvarstagande för våra barns utbildning. Valfrihetsfundamentalister och marknadskramare försöker ofta lansera den sagoberättelsen. Antingen är det skrämmande naivt önsketänkande eller också diabolisk duperingskonst. Vinstdrivande skolor läggs ned när de inte inbringar tillräckligt med vinst. Det är helt naturligt, inget konstigt alls och samma princip som gäller på precis alla marknader som finns. Varför inbillar sig denne KD-politiker och många andra som han något annat?

Antingen får man väl köpa hela paketet eller också förändra systemet. Kanske är det dags för alla dessa indignerade allianspolitiker runtom i landets kommuner att börja snegla på Miljöpartiets nya programskrivning? Då kanske vi inte behöver vänta på valet för att det ska uppstå en riksdagsmajoritet för vinstförbud för skolor? 

Men det vore kanske väl sagolikt?