Hälsan, profiten och en förfärlig massa knäckebröd

Det är många som, med rätta, är upprörda över Förskoleföretagets Hälsan sätt att bedriva sin verksamhet. Sparsamhet är förvisso en dygd men det som framkom i SVT:s Uppdrag Granskning utgör ett praktexempel på hur det kan gå när skattefinansierade verksamheter som skola, vård och omsorg drivs av vinstintresse. Vatten och knäckebröd till barnen. 

Samtliga politiker som kommenterat skandalen tävlar om att vara lika upprörda som allmänheten och ropar på ökad kontroll. Det är så det brukar låta när dessa vård-, omsorgs- och skolskandaler (de börjar bli många nu) briserar med jämna mellanrum. De börjar bli många nu och har varit ständigt återkommande ända sedan 1990-talets slut. Systemet består dock trots en ökad kritik mot detta också på senare tid. För om systemet inte ses över i grunden kommer vi att få ständigt nya knäckebrödsskandaler.

Just den här historien blir ännu delikatare av ägaren Bijan Fahimis kopplingar mellan politiken och näringslivet. Som folkpartist och tidigare styrelseledamot i Fp har han haft nära till den politiska makten och haft fingret med i spelet kring hur vi organiserar välfärden. Som företagare har han av kommunen, förutom tillstånd att driva förskolor, också anlitats för pr-uppdrag genom bolaget Veritas som han också driver. Lena Mellin i Aftonbladet har grävt lite djupare i detta i dagens tidning.

 Det ligger kanske något i Jane Jacobs teori om två moralsyndrom som inte bör blandas eftersom ”en kommersiell trolöshetsmoral i staten och en statlig lojalitetsmoral på marknaden är moraliska hybrider, och moraliska hybrider är monster”. Göran Rosenberg lyfter fram den här lite udda teorin i sin bok ”Plikten, profiten och konsten att vara människa”. Han lyfter fram maffian som en sådan moralisk hybrid.

Hur som helst lär vi få ser mer av den här typen av skandaler om inte systemet förändras så att vinstdrivna verksamheter försvinner från vård, skola och omsorg. Göran Rosenberg är, i ovan nämnda bok, mycket noga med att påpeka att det inte i sig är fel att göra vinst på vård, skola och omsorg. Däremot att verksamheterna drivs av vinstintresse. Det är när profiten och inte plikten, eller egenintresset och inte samhällsintresset om man så vill, är drivkraft som det går snett.

Det är många som fortfarande protesterar mot detta och menar att med ännu mer kontroll och tillsyn så ska det gå att få stopp på företag som Hälsan. De menar att det finns brister i offentligägda verksamheter också och att det finns privata aktörer som har hög kvalitet på verksamheten. Jo, det stämmer säkert. Men ändå flyter skiten upp till ytan med jämna mellanrum och avslöjar systemets stora brist; de incitament som vinstdriften skapar. Det finns många som menar att jag har fel, men de blir i så fall svaret skyldigt till frågan;

Vad annat än vinstdriften är det som ger incitament att servera knäckebröd istället för lagad mat till förskolebarn?

 

 

Vinster i välfärden en fråga om syfte

Tre miljöpartister gick i måndags, i Aftonbladet, ut och bad om ursäkt för friskolereformen. En något naiv tro på alternativa skolor drivna av pedagogiska övertygelser har lett till den marknad för riskkapital som skolor nu är del av. De tre (Ywonne Ruwaida, Jabar Amin och Mats Pertoft) hänvisar till partiets kongressbeslut där gräsrötterna såg till att kongressbeslutets ordalydelse blev tuffare än partistyrelsens förslag. Beslutet fastslog att:

”Syftet med verksamheten ska inte vara att dela ut vinst, vilket också ska framgå av stadgar eller bolagsordning. Eventuell vinst ska återinvesteras i verksamheten”.

 

Just detta gör sig Sanna Rayman lite lustig över i dagens SvD i en ledare där hon frågar sig hur Mp-trions formulering att ”få bort vinstinresset” går ihop med kongressbeslutets formulering om att återinvestera eventuell vinst. 

Vad hon och många andra inte har förstått – alternativt väljer att missförstå – är att det är skillnad på skolor (och andra välfärdsinstitutioner) som drivs med vinstsyfte och sådana som drivs av andra syften. Göran Rosenberg har beskrivit detta på ett bra sätt.

 

Dessutom ett antal miljöpartister i ett debattinlägg på SvD Opinion för över ett år sedan.

Att skilja ägare åt är enkelt, vilket framgår av ovan nämnda debattinlägg, eftersom aktiebolagslagen anger att andra syften än att ge utdelning till aktieägarna ska anges i bolagsordningen. Således får skrivningen om eventuell vinst som ska återinvesteras i verksamheten en effekt för bolag som drivs av vinstintresset. Rimligen drar de sig ur leken medan däremot de som drivs av andra syften kan fortsätta sin verksamhet och stoppa in eventuella överskott där det behövs bäst för kvaliteten i sin verksamhet.

Egentligen tämligen enkelt. Det är själva vinstsyftet med verksamheten som ger incitament till beteenden som går ut över kvaliteten. Nu argumenterar en del att friskolor är bättre än kommunala med hänvisning till högre betygssnitt och andra mätbara resultat. Då väljer man att glömma incitamentet att manipulera. Det visar exempelvis en färsk undersökning Skolinspektionen låtit genomföra.

Sakta men säkert urholkas de kommunala skolornas status genom manipulation och det fria valets baksidor. Friskolornas tendens att ”välja elever” är en av dessa vilket uppmärksammats genom Uppdrag Granskning.

Det går att utveckla resonemangen om de negativa konsekvenserna vilket jag också gjort vid tidigare tillfällen på denna blogg.

Kvalitetsmätningarna stannar gärna vid det mätbara, orsakar en mängd pappersarbete och ökad detaljstyrning. De riktar också fokus mot just det mätbara där ersättningsnivåer och resultatrapporter blir huvudsak och överskuggar sådant som inte låter sig enkelt mätas men som kan vara helt väsentliga för god undervisning, god vård och god omsorg. Verksamheter som skiljer sig markant mot produktion av varor.

När Jan Björklund och andra politiker ropar på mer kvalitetskontroll bör de beakta Normacares internationella studie av äldrevårdens marknadisering. Av denna framgår att i takt med att vinstdrivande äldrevårdsföretag expanderar ökar också antalet ”vårdskandaler” vilket i sin tur leder till en alltmer detaljreglerad äldrevård utan att få bukt med kvalitetsproblemen men skapande en gigantisk kontrollapparat som ingen har kompetens eller möjlighet att bemästra. 

Att frågan i första hand handlar om vinstsyftet och inte själva vinsten i sig verkar alltså svårt för många att förstå. Likaså vilka effekter på kvaliteten hela systemet med välfärdsmarknader skapat. En del icke mätbara medan andra yttrar sig i manipulation av mätbara resultat. 

Själv har jag svårt att förstå den frenesi med vilken många debattörer försvarar möjligheten att driva skolor och andra välfärdsinstitutioner med vinst som enda eller allt annat överskuggande syfte. Kanske har lönsamheten blivit det enda syftet med offentlig verksamhet? Kanske har de glömt att offentlig verksamhet ska tjäna medborgarna? Kanske har de glömt att just det är själva vitsen med att de är offentliga verksamheter...?