Hans lilla gröna: Offentlig sektor

Visar inlägg med etikett Offentlig sektor. Visa alla inlägg

söndag 18 oktober 2015

Bert Karlsson en spelare av spelet

Det pågår en granskning av Bert Karlssons företag Jokarjo som blivit ganska uppmärksammad. SvD har i en serie artiklar belyst misskötsel av anläggningar under detta bolag som tar emot flyktingar. En fråga har också varit hur mycket bolaget tar ut i vinst på verksamheten, vilket Bert Karlsson besvarat minst sagt svävande. Och aggressivt. Nu senast i en intervju av Carolina Neurath som publicerats som ett klipp på webben. – Ni är så jävla dumma i huvudet, blev slutorden från Bert Karlsson.

Det finns uppenbarligen de som tycker att det var ”taskigt” att publicera intervjun. Andra njuter nog av att Bert Karlsson får en vinge. Han är ju sedan länge känd som en tämligen skrupelfri affärsman och attityden är ofta den som uppvisas i det aktuella klippet. Att alla är emot honom och alla är dumma i huvudet, utom han själv. Det är förstås lätt att raljera över detta och mot individen Bert Karlsson när han bjuder på den här typen av ”show”. Det är medialt tacksamt och genererar klick.

Men egentligen är individen Bert Karlsson rätt ointressant. Han är bara en spelare som infogat sig i spelsystemet. Möjligen kanske han är en dålig spelare och borde bytas ut? Men det finns många Bert Karlsson:ar där ute. Det vore mer intressant om SvD började rota i systemet riktigt på djupet. Det är ganska länge nu som hela idén kring offentlig service med statliga/kommunala huvudmän började ifrågasättas och marknadsprinciper började införas. Systemet med beställare och utförare, konkurrensutsättning och effektivisering genom marknadens effekter och brukarens valfrihet blev istället det paradigm som nära nog all offentlig verksamhet kommit att bedrivas enligt. De olika styrmetoderna brukar ofta samlas ihop under samlingsnamnet New Public Management (NPM). De negativa bieffekterna ser vi dagligen och ibland poppar de upp som mediala ”skandaler”. Det är riskkapitalbolag som stänger skolor, snålar med personal, mat eller städning. Det gäller flyktingmottagningar likaväl som äldreboenden eller skolor. Just nu är det flyktingmottagningar som är under lupp. Men dessa ingår så att säga i hela detta system. Det är när bristsituationer uppstår som problemen med övervinster blir som tydligast. Det är inte underligt att bostadsmarknaden är en marknad som dess utbudsaktörer längtar efter att få sätta tänderna i på riktigt. Hade vi haft en situation med mängder av tomma lägenheter som stod och skrek efter hyresgäster hade intresset för marknadshyror givetvis varit betydligt svalare.

Att på allvar ifrågasätta systemet eller det paradigm som styr offentlig verksamhet är inte lika populärt. Det blir stort, komplext och svårt för läsaren (journalisten?). Men det vore hälsosamt om SvD stormade in även på politikernas kanslier och på de tankesmedjor där NPM-idéerna en gång smiddes och där de omformas och paketeras för återbruk år efter år. Vad är viktigt och vad är riktigt? Hur går vi vidare, vad kan vi förkasta och vad kan vi ta tillvara? Kan det inte finnas verksamheter som inte lämpar sig för att utsättas för marknadens principer? Är det dags för ett paradigmskifte som kopplar hela frågan om offentlig verksamhet till större frågor om hållbarhet för såväl den globala miljön som närmiljön och för människors välbefinnande i längden? Väntar med spänning på den diskussionen. Istället för de som landar i enstaviga rop på vinstförbud eller å andra sidan valfrihet.

Själv har jag försökt lyfta perspektiv och funderingar kring detta på min blogg. Här är ett axplock för den intresserade:

CAREMA- symptom på systemfel

Vinstförbud eller valfrihet – och om den enda vägens politik

Hatten av för Tove Lifvendahl

Valfrihet ... beror på ditt barns behov av stöd

Det fria skolvalets misslyckande

Vad kan Baudrillard ha att säga oss om vårdskandaler?

Patientens pris – en reflektion över Zarembasbok/artikelserie

fredag 21 mars 2014

Hälsan, profiten och en förfärlig massa knäckebröd

Det är många som, med rätta, är upprörda över Förskoleföretagets Hälsan sätt att bedriva sin verksamhet. Sparsamhet är förvisso en dygd men det som framkom i SVT:s Uppdrag Granskning utgör ett praktexempel på hur det kan gå när skattefinansierade verksamheter som skola, vård och omsorg drivs av vinstintresse. Vatten och knäckebröd till barnen.

Samtliga politiker som kommenterat skandalen tävlar om att vara lika upprörda som allmänheten och ropar på ökad kontroll. Det är så det brukar låta när dessa vård-, omsorgs- och skolskandaler (de börjar bli många nu) briserar med jämna mellanrum. De börjar bli många nu och har varit ständigt återkommande ända sedan 1990-talets slut. Systemet består dock trots en ökad kritik mot detta också på senare tid. För om systemet inte ses över i grunden kommer vi att få ständigt nya knäckebrödsskandaler.

Just den här historien blir ännu delikatare av ägaren Bijan Fahimis kopplingar mellan politiken och näringslivet. Som folkpartist och tidigare styrelseledamot i Fp har han haft nära till den politiska makten och haft fingret med i spelet kring hur vi organiserar välfärden. Som företagare har han av kommunen, förutom tillstånd att driva förskolor, också anlitats för pr-uppdrag genom bolaget Veritas som han också driver. Lena Mellin i Aftonbladet har grävt lite djupare i detta i dagens tidning.

Det ligger kanske något i Jane Jacobs teori om två moralsyndrom som inte bör blandas eftersom ”en kommersiell trolöshetsmoral i staten och en statlig lojalitetsmoral på marknaden är moraliska hybrider, och moraliska hybrider är monster”. Göran Rosenberg lyfter fram den här lite udda teorin i sin bok ”Plikten, profiten och konsten att vara människa”. Han lyfter fram maffian som en sådan moralisk hybrid.

Hur som helst lär vi få ser mer av den här typen av skandaler om inte systemet förändras så att vinstdrivna verksamheter försvinner från vård, skola och omsorg. Göran Rosenberg är, i ovan nämnda bok, mycket noga med att påpeka att det inte i sig är fel att göra vinst på vård, skola och omsorg. Däremot att verksamheterna drivs av vinstintresse. Det är när profiten och inte plikten, eller egenintresset och inte samhällsintresset om man så vill, är drivkraft som det går snett.

Det är många som fortfarande protesterar mot detta och menar att med ännu mer kontroll och tillsyn så ska det gå att få stopp på företag som Hälsan. De menar att det finns brister i offentligägda verksamheter också och att det finns privata aktörer som har hög kvalitet på verksamheten. Jo, det stämmer säkert. Men ändå flyter skiten upp till ytan med jämna mellanrum och avslöjar systemets stora brist; de incitament som vinstdriften skapar. Det finns många som menar att jag har fel, men de blir i så fall svaret skyldigt till frågan;

Vad annat än vinstdriften är det som ger incitament att servera knäckebröd istället för lagad mat till förskolebarn?

lördag 7 december 2013

Den nya byråkratin

Reformerandet av den svenska förvaltningen som inleddes under 1980-talet bestod av en stor knippe managementidéer och styrmetoder som brukar samlas under paraplybegreppet NPM (New Public Management). Den grundläggande motivatorn för förändring var till stor del den stelbenta byråkrati som ansågs ha förlamat den svenska förvaltningen, försämrat servicen till medborgarna och som ansågs ineffektiv och kostsam.

Resultatet har blivit en mycket långt driven marknadsstyrning. De offentliga verksamheterna styrs enligt marknadsprinciper och med marknadsekonomiska metoder. Valfrihet, konkurrens och nedbantade offentligägda enheter är tänkt att åstadkomma högre kvalitet för brukarna och effektivitet i användandet av offentliga medel.

Som många forskare konstaterat under en längre tid nu har denna marknadsstyrning med tiden skapat en ny byråkrati som undergräver hela ursprungsidén med reformerna.

När vi nu debatterar skolan, vården, omsorgen och ett flertal andra samhällsnyttiga verksamheter i offentlig regi eller med offentlig finansiering är det ofta denna byråkrati som är det underliggande problemet som ger oönskade sidoeffekter.

Det är bra att detta tas upp i debatten alltmer. Bland annat av SvD under senare tid.

De har tagit del av en rapport från Myndigheten för vårdanalys med titeln ”Ur led är tiden”. De har försökt reda ut varför Sverige utmärker sig som ett av de sämsta OECD-länderna gällande upplevelsen av hur mycket tid patienter och läkare spenderar tillsammans.

De pekar också på tidigare undersökningar som visar att läkare upplever starkt att administration tränger undan tid för möten med patienter.

I den heta debatt som uppstod nyligen kring resultatet av PISA-mätningarna av svenska skolelevers kunskaper framkom också problemet med byråkrati. Lärare och rektorer har även tidigare, bland annat i en rapport framtagen av Lärarförbundet, påpekat det orimliga i denna arbetsfördelning och säger där att ”lärarna har tydliga problem att hinna med sitt kärnuppdrag, undervisningen”.

Detta är också något Miljöpartiet har uppmärksammat och vill åtgärda.

Normacare har i en internationell studie också noterat att marknadiseringen av äldrevård har skapat gigantisk kontrollapparat som tar en stor del av äldrevårdens resurser i tid och pengar i anspråk till administrativa uppgifter.

Det är inte heller bara inom skola, vård och omsorg som en ökad byråkratisering har uppmärksammats.

Biståndsorganisationer vittnar om orimligt stor tidsåtgång till pappersarbete för att äska medel vilket går ut över själva kärnverksamheten.

Och inom kulturkretsar har debatten om byråkratisering och detaljstyrning böljat under en längre tid och bland andra Riksrevisionen har pekat på hur anslag som varit öronmärkta för kulturskapare istället går till administration och förvaltning vilket rest frågan om kulturen numera finns till för byråkraternas skull och inte för medborgarna.

Ja, så där skulle jag kunna fortsätta. Men jag tror att poängen har gått fram.

Jag hoppas innerligt att valdebatten om skola, vård och omsorg inte stannar vid en partipolitisk tävling om att överträffa varandra när det gäller att utlova ekonomiska resurser eller belamra de offentliga verksamheterna med ännu mer kontrollstationer och övervakning. Utan att det istället förs en seriös debatt om grundläggande problem med förslag på lösningar som ger professionerna mer makt över verksamheterna och ingjuter mod och kraft för dem att orka jobba vidare. Då kommer det också finnas ett hopp om att den svenska välfärden åter blir en internationell förebild.