Vårdskandaler och konkurser – konkurrensens offerskörd och chockade politiker

Återigen tornar en vårdskandal upp sig. En man sitter inlåst i en liten skrubb utan handtag på insidan och endast en madrass på golvet. Interner i våra fängelser har en lyxtillvaro i jämförelse. Förfärligt naturligtvis. Men det är ju inte första gången vi hör om dylika saker numera. Aleris som driver vårdhemmet har flera anmälningar på sig och fler lär det väl bli inom den här sektorn.

Tidigare i somras konstaterade vi att JB Education gått i konkurs och lämnat tusentals elever i en osäker sits om var höstens termin ska inledas för deras räkning. En reporter ställde i gårdagens Rapport frågan till riskkapitalbolagets ansvarige om de inte har en ”moralisk skyldighet” att driva skolorna vidare. Det där har vi också hört förut. Jag har aldrig förstått var i hela friden journalister och politiker har fått den idén ifrån? I stort sett den enda moraliska skyldigheten ett riskkapitalbolag har är att leverera utdelning till sina ägare. 

Det tycks ta ett tag innan detta önsketänkande (liknande det jag skrev om häromdagen) upphör så vi lär få uppleva fler vårdskandaler och skolkonkurser och andra konsekvenser av det system som byggts upp av konkurrens och marknader för vår offentliga service. Det är incitamenten detta system skapar att kapa kostnader och de styrmetoder som finns som bara ser att produktiviteten är god när personaltätheten minskar exempelvis som ger korrupta effekter.

Så själv tappar jag hakan av helt andra anledningar. Reportrars och politikers övertygelse om riskkapitalbolagens ridderliga moral och heder. Eller att Ibrahim Baylan hävdar att allt är ett ”resultat av 20 års borgerlig politik” och att systemet inte håller trots att Socialdemokraterna just tagit beslut om att inte förändra systemet. Eller Jan Björklunds redogörelse i Rapport för hur riskkapitalbolag fungerar. Så här säger han:

– De flesta är olämpliga som ägare. Många har en affärsidé som går ut på att under en kort tid äga en verksamhet för att sedan sälja för vinst. Men en skola är ingen "drive-through-verksamhet", säger han.

Det ska han (liksom sossarna) åtgärda genom hårdare kontroll. Hur då, måste man undra? Även fortsättningsvis ska skolor få drivas i vinstsyfte, menar han samtidigt. Det vill säga grunden till problemen.

Så sätts några plåster på där det egentligen skulle behövts en rejäl operation.

 

 

 

 

Vad kan Baudrillard ha att säga oss om vårdskandaler?

Läste en liten krönika i dagens SvD (Sam Sundberg) som handlade om Prism-skandalen i USA. Övervakningsprogrammet som avslöjats av Washington Post som kartlägger amerikaners telefonsamtal och datatrafik. Sundberg gör en intressant koppling till Watergate-skandalen och den franske filosofen Jean Baudrillards text om denna där han hävdar att den inte skulle ses som en skandal. Med vilket han menade att skandaldefinitionen antydde en avvikelse från normaltillståndet medan den (Watergate-affären) i verkligheten utgjorde uttryck för normaltillståndet. Ordet skandal användes då för att förtroendet för den moraliska ordningen skulle bibehållas och för att inte krav på systemförändring skulle resas alltför högljutt.

Kom då genast att tänka på alla dessa vårdskandaler som genererat rubriker som ”Carema-skandalen” och ”Attendo-skandalen” eller liknande. Om nu Baudrillard hade helt rätt, är då artikelserier som SvD:s om Carema och liknande bara till för att skyla över ett nytt normaltillstånd?

Politiker spelar förvånat upprörda och företagsledare gör offentlig avbön och ett eller annat huvud rullar medan en eller annan tidning kan kamma hem priser för sina avslöjanden och sedan fortsätter allt som förut ungefär. 

Bara en tanke som for genom skallen...