TTIP – Miljöpartiets motstånd ett minne blott? – eller Vad är det egentligen som händer i mitt parti?

Birger Schlaug skriver på sin blogg nyligen om frihandel och påpekar där att Miljöpartiet numera stödjer TTIP-avtalets tillblivelse. Då jag måste erkänna att jag följt med rätt dåligt i partipolitiken under sommaren studsar jag till vid denna formulering. Kan det verkligen stämma? Ja, Schlaug har på annan plats på bloggen lagt ut ett Youtube-klipp som styrker det han påstår. I detta klipp säger den ekonomisk-politiska talespersonen Janine Alm-Ericson att (citerar);

”Det är alldeles tydligt att Miljöpartiet står för det frihandelsavtalet som nu håller på att förhandlas fram”.

Jaså, tänker jag. Sedan när?

Vid närmare granskning ser jag dock att detta klipp har lagts ut 10 augusti 2016 men att riksdagsdebatten det hämtats ifrån gick av stapeln 16 juni 2015. Det är alltså mer än ett år gammalt. Jag blir förbryllad och sätter mig ned för att nysta upp det hela. Kan jag verkligen ha missat något så väsentligt?

Naturligt är ju att gå direkt till källan. Således går jag in på Mp:s hemsida och söker på order ”TTIP”. Sortera inläggen får jag göra själv tydligen så det tar en stund att få lite ordning kronologiskt. Men ett axplock bland de viktigaste inläggen ser ut så här:

15 april 2014

Ett osignerat inlägg (= partiets officiella ståndpunkt får förmodas) med rubriken ”TTIP – ett handelsavtal som hotar miljöskyddet”. Där sägs bland annat följande:

”Vi i Miljöpartiet säger kategoriskt nej till ett avtal som gör det möjligt för företag att stämma stater (ISDS) och som urholkar miljöskydd. Sekretessen som omgärdar förhandlingarna tycker vi också är oacceptabel”.

11 juli 2015

Ett osignerat inlägg med rubriken ”Handelsavtalet mellan EU och USA: Urvattnad kompromiss”. Vi får veta att EU-parlamentet lämnat ifrån sig en urvattnad resolution och att Miljöpartiets EU-parlamentariker anser att parlamentet borde ha ställt ”tuffare krav på TTIP-förhandlarna”. Framför allt är besvikelsen stor framför allt över att konfliktlösningsmekanismen ISDS fortfarande kan bli en del av avtalet. Den mekanism som varit den kanske största risken för en framtida hållbar utveckling eftersom den ger företag möjlighet att stämma stater som lägger ”handelshinder” i form av exempelvis tuffa miljölagar.

30 september 2015

En ”nationell aktionsdag mot TTIP” aviseras.

12 februari 2016

De fyra miljöpartistiska EU-parlamentarikerna rapporterar om ”Gröna framsteg i EU”. Under punkten TTIP framhåller de dock sin besvikelse över parlamentets urvattnade resolution, som redogjordes för i inlägget daterat 11 juli 2015.

Ja, där tar det slut. Fler inlägg från i år får vi inte, frånsett ett inlägg som aviserar ett föreläsning om TTIP i Västerås 14 januari och ett annat i Enköping 2 februari samt att miljöpartisterna i Vara informerat om avtalet under ”Jordgubbens Dag” 3 juli.

Så vad tycker vi då? Jag söker vidare. Rubriken ”Vår politik” bör ju ge svar, tänker jag. Men under bokstaven T finns inget TTIP. Inget om handelspolitik under H heller men jag hittar det under B med rubriken ”Bistånd och handel”. Texten innehåller mer om bistånd. Om handel endast en ytlig formulering från Isabella Lövin om att en ”rättvis handel, med hänsyn till klimat och miljö är en nyckel för långsiktigt hållbar utveckling”. Det låter förvisso bra men TTIP får jag fortsätta leta efter.

Så vad sa den senaste kongressen (maj 2016)? Togs det några beslut i frågan vid denna? På hemsidan finner jag kongresshandlingar inför kongressen. Där finns ett pdf-dokument med motioner och propositioner men bland dessa finner jag inte ett enda som direkt berör TTIP.

Så vad är Miljöpartiets hållning? Nja, svaret finns kanske i en SVD-artikel från januari 2016 där det framgår att Miljöpartiet i Sverige är positivt inställt till TTIP medan de miljöpartistiska EU-parlamentarikerna, som arbetar mitt i den miljö där avtalet förhandlas, är betydligt mer kritiska. 

Dåvarande miljöminister Romson sa då att ”regeringens ståndpunkt” är att vi önskar ett avtal men att ”avtalet inte ska försämra möjligheten till demokratiskt fattade beslut”. Med detta avsåg hon då förstås ovan nämnda konfliktlösningsmekanism, ISDS.

Det står alltså klart att regeringen önskar ett avtal men fortfarande är det oklart vad Miljöpartiets linje är i frågan. Som jag uppfattat det hela har det hela tiden handlat om ett motstånd mot ett avtal som förhandlas fram i tysthet. Det finns inte mycket vettigt i att sätta sig emot handelsavtal rent principiellt utan det hela måste förstås handla om vad avtalet kommer att innehålla och det är just detta som vi inte får veta säkert. Däremot att det mycket väl kan komma att innehålla just det som Romson ställde som ett sorts villkor, nämligen en försämring av möjligheten till demokratiskt fattade beslut som gäller miljön, matkvalitet, kemikalier, energiförsörjning bland mycket annat.

Men nu är det ju på det viset att en del av innehållet i förhandlingarna har läckt ut under våren och sommaren. En sammanställning av artiklar som tagit del av läckorna finns bland annat på bloggen TTippen som drivs (tror jag fortfarande) av förre EU-parlamentarikern Carl Schlyter (jo det finns länk till bloggen från Miljöpartiets hemsida ... än så länge). Där framgår bland annat att the Guardian granskat läckorna och noterat att EU:s senaste avtalsförslag bland annat kan innebära ett stort hinder för främjande av användandet av förnybar energi och underminera regler för gruvdrift och utvinning av fossila bränslen i utvecklingsländer. EU-kommissionen vill att parterna åtar sig att avskaffa ”samtliga existerande handelshinder för exporten av naturgas parterna emellan från det datum avtalet träder i kraft”. Ett stenhårt slag i solar plexus mot EU:s egen klimatpolitik, som the Guardian konstaterar. 

Tidigare i våras läckte uppgifter om USA:s förslag till avtalsinnehåll ut och väckte uppståndelse bland miljörörelser i Europa då det framgick att dessa skulle innebära att det blir mycket svårare att just lagstifta om miljö och människors hälsa i framtiden. All läckt information finns tillgängligt på Greenpeace hemsida men finns sammanfattat mer hanterbart på TTippen.

Det kan ju hända att vår regering inte är orolig för att den sitter inne med information vi inte har fått ta del av? Eller är det värre än så, att de själva är dåligt informerade? Knappast Mp:s regeringsmedlemmar i vart fall då de mycket aktiva miljöpartistiska EU-parlamentarikerna knappast varit inaktiva med att informera om vad som händer.

Och så vad med Miljöpartiets officiella hållning? Är det möjligen så som Birger Schlaug säger; att partiledningen håller tillbaka miljökraven för att ”behaga de som inte delar gröna värderingar”? Eller pågår en strid i toppen som omöjliggör ett klarläggande principuttalande? Det är ju av oerhörd vikt att uttala eventuellt motstånd nu eftersom det, när avtalet väl har förhandlats fram, kommer att vara för sent att hävda att det absolut inte får ”försämra möjligheten till demokratiskt fattade beslut”.

Är det inte läge att ställa just det som villkor för att stödja regeringens positiva hållning till avtalet? Om vi nu verkligen tycker så... ?

Någon som vet säkert?

Israel, folkrätten, terrorism, frihandel och det kommande valet

Jag har svårt att koncentrera mig på annat än Gaza just nu. När jag ska somna tänker jag på Gaza och när jag vaknar tänker jag på Gaza. Jag försöker förstå likgiltigheten för människoliv som präglar Israels agerande under den terrorattack mot Gaza som Israel valt att kalla ”Protective Edge”. Antalet dödsoffer stiger hela tiden och lär nu vara uppe i cirka 1500 varav merparten palestinier och av dessa 80 % civila, var femte är ett barn. En, förvisso inkomplett, lista över offren finns på wikipedia. Det ger namn på offer, anger plats och händelse, med referenser. Det ger en viss överblick men inte full förståelse för det som sker. Bilderna av offren, på torg, i FN-skolor och på sjukhus synliggör en mer påträngande verklighet.

Ledande MR-forskare och andra förordar i en debattartikel i DN att Israels folkrättsbrott nu anmäls till Internationella domstolen i Haag. Den kollektiva bestraffning vi nu bevittnar kan inte få fortgå utan att ansvar utkrävs.

Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Rambergs senaste inlägg i debatten, också i DN, är i samma anda.Hon upprörs bland annat, med all rätt, av uttalanden från Knessets vice talman Moshe Feiglin (Likud). Hon sammanfattar dem så här:

”Han uppmanar i ett uttalande Israel att eliminera Gaza och dess befolkning. Han säger uttryckligen att motståndet i Gaza ska krossas med alla medel. Därefter ska de palestinier som inte är anhängare till Hamas tillåtas lämna landet för att slutligen låta området ingå i Israel och befolkas av judar, något som också skulle lösa Israels bostadsproblem”

En artikel av Feiglin där han själv skriver det som nämns i Rambergs artikel finns här (från Arutz Sheva, israelnationalnews.com 15/7-14). Samme Feiglin säger vidare i ett inlägg i The Jewish Press att människorna i Gaza själva valt Hamas och att de därmed får ”betala priset för sina val”. Han menar att det inte går att särskilja de stridande och den civila befolkningen. Det här skulle alltså rättfärdiga de civila dödsoffren. Det vill säga kollektiv bestraffning. Det häpnadsväckande citatet finns här.

Etnisk rensning och överlagt folkmord är allvarliga brott mot mänskligheten och bör behandlas som sådana.

Politisk svensk och internationell press på Israels Likud-regim

För att kritiken mot Israel inte ska urarta till anti-semitism är det viktigt att hålla i minnet att det är en regim som ska kritiseras. Den Likud-ledda regering som styr Israel är förstås folkvald (liksom Hamas) och representerar en majoritet av folkviljan förefaller det. Men omvärlden behöver inte omfamna regimen för att den är demokratiskt vald. Det vore inte helt orimligt att till den lista EU har över terrororganisationer nu lägga Likud. 

EU:s strategier för terroristbekämpning innefattar exempelvis att ”hantera rekrytering och radikalisering”, ”stärka skyddet av människor och infrastruktur” (bland annat ska ”gränser, transporter och energiförsörjningen skyddas bättre”) och ”hjälpa medlemsländerna att stoppa terroristorganisationernas ”finansiering och tillgång till materiel”. 

Hamas finns på denna lista och omfattas således av direktiven. Att lägga till Likud vore alltså ett sätt att inte brännmärka Israel som stat utan istället en organisation som omfattas av värderingar liknande den som vice talmannen Moshe Feiglin ger uttryck för och som i handling visas i den omfattande förstörelse och det urskillningslösa dödande som Likud beordrar den israeliska armén att utföra.

En före detta soldat i IDF, Yuli Novak, berättar i TheGuardian om en allt mer hänsynslös attityd mot civila palestinier inom israeliska armén och en ökande likgiltighet för mänskligt lidande hos den israeliska allmänheten:

”What’s worse is that almost no one protests. Entire families are erased in a second, and the Israeli public remains indifferent. From year to year, from one military operation to another, our moral red lines are stretching further away. Where will they be in the next operation? Where will they be 10 years from now?”

Det skulle också kunna beskrivas som en radikalisering av Israels befolkning som Likud underblåser med sin retorik.

Likud bildades 1973 som en sammanslutning av flera politiska grupper och vald att leda partiet blev Menachem Begin som tidigare tillhörde Herut. Begin hade förflutet i terroristorganisationen Irgun som utförde bombattentat och mord mot britterna under deras mandatperiod före 1948 och låg bakom mordet på Folke Bernadotte när denne försökte medla i konflikten och förhandla fram en tvåstatslösning med parterna. Ett av Begins berömda citat är från Palestinabulletinen nr 1 1969 då han sade sig vilja dra igång ett krig mot arabstaterna för att nå målen att ”förinta arabiska regimer” och ”expandera vårt territorium”. Begins efterträdare Yitzhak Shamir, med ett förflutet i terrororganisationen Lehi , Ariel Sharon, som sågs som bosättarnas store skyddsling, och nu Benjamin Netanyahu, har förvaltat den hårda linjens hänsynslösa politik genom åren.

Partiet har i sitt program uttalat den israeliska rätten till Västbanken, sin vilja att fördjupa och utvidga bosättningarna där och sitt avvisande av tanken på en suverän palestinsk stat.

Bosättningspolitiken och de ovan nämnda uttalandena av Moshe Feiglin bör ses i ljuset av denna Likud-ledda radikalisering av den israeliska politiken. 

Med frihandel som vapen

Terroriststämpeln är dock vanligen i händerna på statsmakter. Följaktligen var medlemmar av organisationer som Irgun och Lehi (Stern-ligan) terroriststämplade av britterna under deras styre för att redan 1949 (ett år efter Israels grundande) ges allmän amnesti och senare uppträda som premiärministrar, ges statsmannalika begravningar eller sitta i tv-program och skryta om sina bedrifter (som mordet på Folke Bernadotte) till publikens stora muntration. Terrorism som nationalism eller ren och skär underhållning. Terrorism är således ett problematiskt begrepp. Putin använder det för att rättfärdiga sina aktioner och Ukrainas Porosjenko anklagar Putin för att sponsra terrorism. Robert Fisk menar (i sin Det stora kriget för mänskligheten – Kampen om Mellanöstern) att ordet terrorism ”har blivit en farsot för vårt ordförråd, en förevändning och moralisk ursäkt för det våld som finansieras av staten – vårt våld – som nu allt mer skamligt och urskillningslöst används mot de oskyldiga i Mellanöstern”.

Det våld vi alltså nu åser i Gaza utförs av ett Israel som har total makt över palestiniernas varje rörelse inte bara där utan naturligtvis även på Västbanken. Israel som stat har alltså möjlighet att avvärja en humanitär kris i Gaza likaväl som att skapa en sådan. Men den israeliska politiken styrs just nu av ett parti som värderar palestinska människoliv så oerhört lågt att det inte finns några bilder eller argument om proportioner som biter.

Således får väl omvärlden (om nu inte terroriststämpeln är brukbar) ta vapnen ifrån Israel. Amnesty publicerade 2009 (efter ”Operation Gjutet Bly”, Israels förra större attack mot Gaza) en rapport med listor över vapen som levereras till Israel (och Hamas) från andra länder. Den är i sanning diger och mängder av vapen eller komponenter till vapen och krigsmateriel kommer från länder. USA är förstås den allra största leverantören men mycket kommer också från EU-länder som Serbien, Polen, Rumänien, Slovakien, Tjeckien och (faktiskt) Finland.  

Ett EU-beslut om vapenembargo skulle således kunna skada Israels förmåga att använda våld men framför allt att statlig terrorism inte accepteras av EU och får konsekvenser för relationerna. Sverige skulle kunna bli ledande i att driva detta krav i EU. Det förutsätter förstås att vi själva går före och upphör med all vapenhandel med Israel, det vill säga inte heller importerar från dem. Åsa Romsons artikel i Aftonbladet har lyft detta och därmed gjort frågan levande i den kommande valrörelsen.

Nästa steg är förstås att EU upphör med all handel med Israel, vilket vore en särdeles kännbar sanktion som med tiden torde kunna mjuka upp Israels hållning till förhandlingar om en tvåstatslösning. EU är Israels främsta handelspartner, vilket framgår av EU-kommissionens genomgång av handeln med Israel. Att använda den så åtrådda frihandeln som vapen är ett krav som nu också, glädjande nog, rests av Magda Rasmusson och Anders Lindell i Grön Ungdom. 

I väntan på att detta ska ske kan den individuelle konsumenten bedriva sin egen bojkott av israeliska varor. Den som har ägnat sig åt detta tidigare vet kanske att det går att göra genom att titta på varornas streckkoder som för israeliska varor alltid börjat med 729. En viktig upplysning är att de nu ändrat till 871. Ett sätt att försöka undkomma bojkottande konsumenter förstås men också i sig ett tecken på att det börjar bli kännbart.

Det kan om inte annat mildra den vanmakt som alltid infinner sig när Israel med sina terrorattacker mot palestinierna utmanar varje utomstående tänkande och kännande människas uppfattning om universella mänskliga värden.

Reinfeldt klar om prioriteringarna inför EU-valet: investerare går före folket och demokratin

Agenda-debatten igår mellan Socialdemokraternas toppkandidat Marita Ulvskog och Moderaternas dito Gunnar Hökmark var tämligen intetsägande. Det enda vi fick veta var att Hökmark tyckte att Europa mår bättre av deras politik och att Ulvskog hävdade motsatsen. Vad de ville i sak föreföll mer höljt i dunkel. Debatten skulle handla om jobben förvisso och det kanske inte är helt enkelt att på 10-15 minuter avverka det ämnet. SvT kanske skulle avsatt mer tid?

Tydligare besked om Moderaternas EU-politik och prioriteringar gav istället Fredrik Reinfeldt i dagens SvD där han säger att ”utländskainvesterare måste skyddas”. Han uttalar sitt klara stöd för det investeringsskydd som innebär att företag kan stämma stater som stiftar lagar dessa företag ser som hinder för deras produkter. Vilket kan bli en del av det handelsavtal mellan EU och USA, TTIP, som just nu förhandlas om. När journalisten påpekar att många kritiker menar att Sverige kan tvingas acceptera ”klordoppade kycklingar och antibiotikapumpat kött” slår Reinfeldt ifrån sig och hävdar att vi inte ska backa från lagstiftning om miljö och hälsa. Vilket ju helt enkelt inte går ihop. Det håller inte i rätten, som det brukar heta.

Den journalist som gjort intervjun (Lena Hennel) lät sig med detta nöjas tydligen. Det är symptomatiskt för rapporteringen om TTIP som varit närmast obefintlig och mest refererat vad EU-kommissionen eller politiker som Reinfeldt hävdat. Enligt ett dokument som läckt från EU-kommissionen i höstas är deras PR-strategi att tysta opinion mot avtalet. Kommunikationsstrategin ska ”säkerställa den europeiska allmänhetens acceptans av ett transatlantiskt frihandelsavtal mellan EU och USA”, heter det. I denna strategi ingår att hela tiden tala om att det handlar om jobben och tillväxten. Nackdelarna ska tigas ihjäl för att inte behöva hamna i svaromål om känsliga ämnen. Enligt dokumentet ska kommissionen också säga sig vara nöjd med hur strategin hittills har lyckats. Men poängterar också hur viktigt det är att ”kontrollera” mediernas ”berättelser”. Jodå, ni läste rätt. Detta får vi reda på bland andra tack vare Miljöpartiets EU-parlamentariker Carl Schlyter som skrivit om detta redan i november på bloggen TTippen.   

 Synd kanske att den intervjuande journalisten inte istället var Henrik Ennart (SvD:s matskribent) som då säkert åtminstone hade haft en del följdfrågor.I en artikel tidigare denna månad i SvD skriver han om just detta och att frågor som rör GMO, bekämpningsmedel, kemikalier, tillväxthormoner och antibiotika kvarstår att förhandla om. EU:s försiktighetsprincip står i strid med den amerikanska liberalare synen på producentansvar. Vilket också kan uttryckas som att en linje som värnar konsumentskydd står emot en som värnar producentskydd. De stora matföretagen ska skyddas. Konsumenterna är det mindre noga med. Det är precis vad Reinfeldt säger; ”utländska investerare måste skyddas”. 

Till skillnad från exempelvis Miljöpartiet som snarare säger att ”EU:s konsumenter måste skyddas”. För att inte tala om miljön.

TTIP handlar inte heller bara om miljö- och hälsofrågor. Det handlar också om immaterialrätt och vår frihet på nätet. Där har Piratpartiet mycket starka invändningar i en fråga som de gick till val på och kämpat för i parlamentet under hela denna mandatperiod.

Många har också framhållit att ett sådant investeringsskydd som Reinfeldts moderater är så måna om mycket väl skulle kunna användas för att stämma Sverige om vi efter höstens val skulle införa någon form av vinstförbud eller restriktioner i välfärdssektorerna. Den majoritet av svenska folket som faktiskt tycker att vi ska just det bekymrar sig inte Reinfeldt särskilt mycket över. Däremot tycker han att rätten för företag att stämma Sverige på stora summor pengar är mycket viktig.

Det är alltså viktigt att gå till valurnan och rösta röd-grönt eller för all del på Piratpartiet om man tycker att det är viktigare att EU:s konsumenter skyddas och att demokratiska beslut skyddas istället för i första hand utländska investerare som Fredrik Reinfeldt och moderaterna prioriterar.

Tidigare inlägg om TTIP och EU-valet på denna blogg:

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/03/ett-gott-skal-att-rosta-i-eu_27.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/05/varsagod-och-valj-tugga-och-svalj.html

Varsågod och välj – tugga och svälj

Längtar du efter genmodifierad mat? Eller kött från djur fullproppade med antibiotika? Eller vad sägs om en klorindoppad kyckling? Nej, skulle inte tro det! Ändå sägs 6 svenskar av 10 vara positiva till frihandelsavtalet mellan EU och USA, det s.k. TTIP. Det beror kanske lite på hur frågan ställs.

Förmodligen är många dåligt informerade och/eller upplever det som tekniska och svåra frågor att ta till sig. Förhandlingarna är också kringgärdade av stort hemlighetsmakeri så det kan vara svårt att veta säkert vad som kommer att komma ut av dem. Det handlar inte bara om livsmedel förstås men det där med vad vi stoppar i oss betyder ändå rätt mycket för de flesta.

På mitt jobb var det stor uppståndelse för ett par veckor sedan då larmrapporter kom om besprutade vindruvor. En kollega utropade förtvivlat konsumentens klagan; - Jag vet inte längre vad jag kan köpa!

Ja, hur gör konsumenten när hon ska handla? Behöver vi alla bli kemister och biologer och gå på långa inspektionsrundor i butiken varje gång? Den genomsnittlige livsmedelskonsumenten har väldigt svårt att hänga med när den ”goda” maten ska väljas. Det är svårt nog idag men frisläppande av ytterligare skadliga produkter lär inte göra saken bättre. I dagens SvD ger oss Henrik Ennart siffror att ta till oss. I USA blev år 2011 48 miljoner människor matförgiftade och av dessa dog 3000. I EU samma år var motsvarande siffror 70000 fall av matförgiftning och 93 med dödlig utgång. Tack för den pizzan! Ennart fortsätter så här:

”Med djurfabriker, slakterier och charkföretag av en storlek som fortfarande saknar motstycke i EU har amerikanska myndigheter för länge sedan gett upp den förebyggande striden mot bakterierna. Istället för att städa upp i stallarna är siktet inställt på säkra slutprodukter genom att desinficera slaktkroppar i efterhand, exempelvis genom att doppa slaktkycklingar i klorin. För att djuren ska klara sig fram till slakt tillåts en liberal användning av antibiotika”.

Gunnar Hökmark är moderat toppnamn i EU-valet. Jag kallar honom ”producentombudsmannen”. Han säger till SvD att han ”vill minska krångel”. Han företräder dock ett ensidigt producentperspektiv. Krånglet bollas till konsumenterna som får den delikata uppgiften att avgöra vilka produkter som är OK. Varsågod och välj, tugga och svälj och hoppas på det bästa verkar filosofin gå ut på. Det ligger inte så lite ideologi i detta. Valfrihet för konsumenten och en minimal statlig inblandning i produktionen. Det är på vårt matbord resultatet av detta hamnar till slut. Fråga 48 miljoner amerikaner.

Tillväxten är också en stor sak för förespråkarna för handelsavtalet TTIP. Enligt SvD ska det enligt EU-kommissionens beräkningar betyda 0,5 % tillväxt i EU. Det framgår dock inte över vilken tidsperiod. Det torde vara samma rapport de avser som Karel de Gucht, EU-kommissionär med ansvar för handelsfrågor, slog ifrån sig när han konfronterades med den av en reporter som visade att det stod 0,5 % tillväxt över en tidsperiod på 10 år! Jag har skrivit om det tidigare och lagt ut Youtube-klippet men gör det här igen. Det är värt att titta på då det blir riktigt komiskt när kommissionären tappar masken och avbryter intervjun i flera minuter för att läsa rapporten (cirka fyra minuter in i klippet). Det är stor skillnad på den siffran och Lars Adaktussons (EU-parlamentskandidat för KD) beskrivning av ett avtal som kan ”leda till hundratusentals jobb i Europa”. 

Frihandel är nog bra men det kan inte vara meningen att vad sk-t som helst ska prånglas ut på marknaden för att göra amerikanska matproducenter lyckliga och samtidigt reducera möjligheten till konsumentskydd och välmotiverade regleringar till ett minimum.

Frågan som är ställd om människor är positiva till handelsavtal mellan EU och USA bör ställas om i konkreta termer. Då lär svaren bli helt andra.

Miljöpartiet är ett av de få partier som tagit upp kritik mot de (kända) problem som TTIP kan leda till och eftersom detta är en av de frågor som EU-parlamentet kommer att ta ställning till när avtalet är färdigförhandlat 2016 är det av oerhört stor vikt vilka parlamentariker som sitter i parlamentet då. Ett säkert kort är att lägga rösten på en miljöpartist. Såvida du inte tycker klorindoppad kyckling låter lockande förstås!? 

Tidigare inlägg om EU-valet:

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/05/pa-flykt-till-europa-och-ett-eu-val.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/05/klimatfragan-viktigast-och-miljopartiet.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/04/korruption-lobbying-och-stangda-dorrar.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/04/demokratins-eu-2014-en-kort-lagesrapport.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/04/ett-gott-skal-att-rosta-i-eu.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/03/ett-gott-skal-att-rosta-i-eu_30.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/03/ett-gott-skal-att-rosta-i-eu_27.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/03/ett-gott-skal-att-rosta-i-eu.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/03/politiken-i-europa-maste-bli-varmare.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/02/har-europas-politiker-modet-att-gora.html

Ett gott skäl att rösta i EU-parlamentsvalet: TTIP - handelsavtalet EU/USA

Förhandlingarna om det stora handelsavtalet med USA, TTIP, förs sedan en längre tid bakom lyckta dörrar. George Monbiot menar, i The Guardian, att detta avtal som det ser ut att kunna utformas är; ”En frontalattack mot demokratin” (”A full-frontal assault on democracy”)

Förutom att avtalet kan öppna vägen för genmodifierade grödor, antibiotikastinna grisar och fracking med mera så kan det innebär att företag kan stämma stater som exempelvis ställer tuffa miljökrav på företag eller som vill kunna bestämma att inte riskkapitalbolag ska ha hand om välfärdstjänster. Det våra folkvalda har bestämt kan köras över av företagsjurister. ISDS (Investor-State Dispute Settlements) är det begreppsnamn som den här tvistlösningsmekanismen går under.

  

Moderate EU-parlamentsledamoten Gunnar Hökmark debatterade mot vänsterns Malin Björk om TTIP i Aktuellt igår. Hökmark bedyrade att avtalet var en fantastisk möjlighet för tillväxt och fler jobb. Invändningar om urholkning av demokratin viftades bort med en fnysning. Vi måste ju tänka på tillväxten. Samma sak säger kommissionären för handel Karel de Gucht som i en intervju med WDR (Westdeutscher Rundfunk) menar att vi inte ska förvänta oss någon tillväxt i EU, minsann, om inte det här handelsavtalet, TTIP, ros i hamn. TTIP framstår alltmer som en livboj för EU-toppar i sjönöd att klamra sig fast vid i krisens Europa.

Vi har hört det förr. Går vi inte med i EU är det ajöss med jobb och tillväxt, går vi inte med i EMU är det kört för oss ekonomiskt, skriver vi inte på detta avtal med USA kan vi glömma tillväxt i fortsättningen. Varken domedagsprofetior eller de utopierna om ekonomiska lyckoriken kan väl sägas ha blivit verklighet. När de här ”hoten” dyker upp blir åtminstone jag väldigt misstänksam. Finns det inte några sakliga argument att ta till?

För det andra måste vi fråga oss om mera tillväxt är det allra viktigaste just nu? Klimatfrågan och resursknappheten som väntar i en snar framtid borde istället frammana en återhållsamhet, en eftertänksamhet, ett uppstannande för att omstrukturera och tänka över hela gemenskapens inriktning för att kunna gå mot ett hållbart samhälle. På riktigt.

För det tredje måste man fråga sig vad det finns för grund för den här analysen om tillväxt till följd av TTIP? Det finns ett Youtube-klipp från den ovan nämnda intervjun med Karel de Gucht som blir helt ställd när han konfronteras av intervjuaren (som för övrigt är oerhört PÅ) med siffran 0,5 % tillväxt under 10 år (0,05 per annum) vilket är vad som kan förväntas enligt rapporten kommissionen själva beställt om TTIP. Lägg märke till förvirringen som uppstår när detta blir klart för kommissionären (efter cirka 3:40 av klippet här nedan). 

Det är ganska komiskt men inte särskilt förtroendeingivande. Risken förefaller uppenbar här att en desperat kommission och europeiska statschefer och premiärministrar är på väg att sälja ut demokratin för ”nickles and dimes”. 

Riktigt säkert vet vi dock inte eftersom allt är hemligt, hemligt, hemligt. Vi förväntas nöja oss med ”coola” försäkranden från president Obama att inget som helst negativt kommer att följa med avtalet. Detta kommer alltså från den man som leder det land som just avslöjats med avlyssningsutrustning i de allra högsta EU-kretsarna till och med.

En poäng med valet till EU-parlamentet är att se till att göra skillnad där parlamentet har något som helst inflytande. TTIP är en fråga som kan påverkas. En klar jämförelse kan här göras med parlamentets nedröstning av Acta-avtalet som gällde begränsningar av friheten på nätet.

 När det gäller TTIP är det egentligen bara Miljöpartiet, Vänstern och Piratpartiet som arbetar emot och försöker kritisera hemlighetsmakeriet och peka ut faran för demokratin så som vi känner den. Ska tribunaler av företagsledare kunna ta beslut som kör över nationell lagstiftning? Ja, det kan mycket väl bli verklighet med TTIP.

Enda chansen att undvika det är att rösta in rätt människor i EU-parlamentet. Här gäller det att ha vakthundar på plats. Har ni inte röstat förr i EU-parlamentsvalen är detta ett av flera mycket goda skäl att rösta den här gången.

 


Kolla också in:

Artikel i Fria om TTIP/ISDS


Bloggen Cornucopia om TTIP


EU-kommissionens bemötande av kritiken 

Det senaste om TTIP på Carl Schlyters (mp) blogg ttippen

Tidigare inlägg om EU-valet:

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/03/ett-gott-skal-att-rosta-i-eu.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/03/politiken-i-europa-maste-bli-varmare.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/02/har-europas-politiker-modet-att-gora.html