Demokratins död i Ukraina?

 

Ja, det är i alla fall vad en dramatisk rubrik i Kyiv Post antyder. Bakom detta ligger den strid kring landets Anti-korruptionsinstitutioner som just nu utkämpas mellan Konstitutionsdomstolen och Kievs Administrativa Domstol och presidenten Volodomyr Zelenskij.

Foto: Hans Wåhlberg. Dramatisk rubrik i Kyiv Post.

Jag skrev om detta i ett inlägg nyligen då jag just bevittnat en stor demonstration till stöd för den Anti-korruptionsstruktur som nu hotas.

Konstitutionsdomstolen är känd för att vara korrupt (en del demonstranter bar skyltar med texten ”Korruptionsdomstolen”) och ledamöter har förstås intresse av att avväpna den Nationella Antikorruptionsbyrån NABU. Domstolen har nu bestämt att ogiltigförklara regeln om tillgångs- och förmögenhetsredovisning som gällt för offentligt anställda. Dessutom har de avskaffat straffbarheten för olaglig berikning. Konstitutionsdomstolens argumentation går ut på att den skulle vara oberoende enligt lag och att NABU eller NAPC därmed inte skulle vara tillåtna att blanda sig i deras göranden och låtanden.

Ordföranden för Kievs Administrativa Domstol, Pavlo Vovk, har också begärt att NABUs chef Artem Sytnyk ska avsättas med motiveringen att hans tillsättning 2015 skulle varit illegal. Vovk är förstås en av de domare som varit under utredning hos NABU. Som jag skrivit om tidigare i höst har NABU lagt fram ljudinspelningar som sägs innehålla bevis för att Vovk & co är inblandade i diverse kriminella aktiviteter med mutor och olovlig påverkan av andra juridiska institutioner, inte minst justitiekanslerämbetet. Bland annat ska Vovk ha sagt, i samtal med andra höga domare, att ”vi äger redan [min anm./i meningen har kontroll över] två domstolar – konstitutionsdomstolen och Kievs Administrativa Domstol”. Vovk lär ha mutat ledamöter i Konstitutionsdomstolen för att förmå dem att ogiltigförklara reglerna om redovisning av tillgångar för att han och andra ledande domare ska kunna tvätta sina olagligt förvärvade tillgångar vita. Dessutom misstänks riksåklagaren Iryna Venediktova vara inblandad i mutaffärerna och att hon därför förhalar eller obstruerar åtal mot Vovk och andra korrupta domare.

Även om domare i höga domstolar tjänar runt 7500 USD i månaden, långt mer än den genomsnittlige ukrainarens 400 USD, är det uppenbart att deras tillgångar knappast kan komma från förvärvsarbetet. En del har börjat registrera tillgångar i släktingars namn istället i försök att dölja rikedomarna, vilket naturligtvis är tämligen genomskinligt.

Konstitutionsdomstolens ordförande Oleksandr Tuptytskij har exempelvis år 2018 köpt mark i det av Ryssland annekterade Krim, att lägga till det hus han redan ägde där. Något som förstås väcker särskilt ont blod i Ukraina. Många rubriker talar om korrupta och pro-ryska domare men faktum är att de tillsattes under Petro Porosjenkos presidentperiod vars anti-ryska politik var ännu mer utmärkande än sittande presidenten Zelenskijs.

Allvarliga konsekvenser för Ukraina?

Ukraina förs med detta tillbaka inte bara till 2013 utan till 1991 när dess självständighet utropades och ingen infrastruktur för anti-korruption alls fanns, menar bland andra Oleksandr Novikov som är chef för National Agency for Preventing Corruption, NAPC. Det är nu fritt fram för domare och andra höga ämbetsmän att behålla och hemlighålla mutor och andra illegalt tillskansade tillgångar.

För Ukraina kan detta äventyra möjligheten att få lån av IMF och EU-företrädare har redan varnat Ukraina att den visumfrihet som ukrainska medborgare åtnjutit sedan 2017 nu kan dras in.

President Zelenskij och hans stab har i sin tur hotat att avsätta samtliga Konstitutionsdomstolens 15 domare och ersätta dem med nya. Detta är å andra sidan inte heller konstitutionsenligt och EU har framfört synpunkter även på detta. Hur presidenten än vänder sig riskerar han alltså att äventyra relationerna med EU. Den har därför inte heller stöd i parlamentet ens av presidentens eget parti Folkets tjänare. De diskuterar nu andra vägar att rädda antikorruptionsstrukturen och relationerna med EU utan att ännu ha nått fram till något konkret förslag.

 

Gatans lag?

Men de egna väljarnas och folkets ilska kan, vilket har visat sig förr många gånger, vara betydligt farligare. Den demonstration jag bevittnade häromdagen var helt fredlig men om missnöjet växer kan det snabbt förändras. Zelenskij har dock varit tydlig med att han inte vill se att ”gatuprotester” ska få avgöra saken. Bara någon dag därefter, den 7 november, körde ett antal bilburna medlemmar av Automaidan hem till Konstitutionsdomstolens ordförande Oleksandr Tuptytskij för att kräva hans avgång. Polis hindrade dem att blockera uppfarten till hemmet som ligger tre mil utanför centrala Kyiv.

Regeringen har nu beordrat NAPC att fortsätta hålla tillgångsdeklarationssystemet igång, trots Konstitutionsdomstolens beslut. Enligt Kyiv Post lär dock de korrupta domarna kunna komma undan även om anti-korruptionslagarna återinförs. Dessutom tvistas det i parlamentet om vilken väg som ska väljas och vilka beslut som ska tas.

Mellan presidenten Zelenskij och Konstitutionsdomstolen råder fullt krig. Zelenskij anklagade offentligt domstolen att tjäna oligarkers och pro-ryska politikers syften medan domstolen hotat med åtgärder som slår mot landreformer, banksystemet och återstående antikorruptions-institutioner.

Samtidigt har fyra av Konstitutionsdomstolens domare tagit ställning emot sina kollegor och vägrar nu delta i domstolens möten vilket omöjliggör dess arbete.

Det här är en typisk ukrainsk soppa men en allvarlig sådan som inte lär gå spårlöst förbi oavsett hur den utvecklas.

Foto: Hans Wåhlberg. Stor demonstration för en vecka sedan mot konstitutionsdomstolens aktioner mot landets anti-korruptionsbyråer. Det gick fredligt till väga denna gång enligt vad jag själv kunde bevittna.

Anti-korruptionsarbetet hotat i Ukraina

 

Mycket surrar kring den ukrainska konstitutionsdomstolen just nu. Det är dit de ukrainska blickarna riktas medan övriga världen tycks fixerade av det amerikanska presidentvalet. Själv befinner jag mig just nu i Kiev och naturligt nog tog jag mig ut på stan för att se vad som händer.

Just idag den 3 november var språkfrågan uppe till behandling av denna domstol. Nationalkåren manade till samling utanför domstolen för att ”försvara det ukrainska språket”. Domstolen hade att behandla en begäran från 51 parlamentsledamöter att undersöka om det är konstitutionsenligt att ha endast ukrainska som officiellt språk i Ukraina. Ryska är ett stort minoritetsspråk som talas av omkring 25 % av befolkningen och borde enligt många också kunna utgöra officiellt språk.

Högerextrema Nationalkåren, med kopplingar till Azov-bataljonen, ville alltså markera sitt missnöje med detta och sätta press på domstolen att inte ge efter för parlamentarikernas vilja. Det tjugotal personer som de skrapat ihop imponerade sannolikt inte på någon. Poliserna var minst dubbelt så många.

Därefter promenerar jag upp mot Bankova och presidentens administrationsbyggnad och traskar nästan rakt in i den demonstration som är på väg just dit. Uppskattningsvis 4000 personer marscherar med tutor och flaggor till stöd för den Anti-korruptionsbyrå, National Anti-Corruption Bureau of Ukraine (NABU), som bildats efter krav från EU och IMF och som i flera år försökt komma till rätta med korruptionen i landet, inte utan en del framgång. Nu menar denna konstitutionsdomstol att byråns beslut tagits i strid med konstitutionen och vill ”nullifiera” dem. Det vill säga ogiltigförklara alla byråns beslut. President Zelenskij försöker spjärna emot genom att uppmana konstitutionsdomstolens ledamöter att avgå. En väg som av flera skäl också är komplicerad och potentiellt farlig samt eventuellt olaglig.

Foto: Hans Wåhlberg. Demonstrationståget 3 november i Kiev till stöd för Anti-korruptionsbyrån drog till sig många medelålders kvinnor inte minst. Med buller och bång och tutor marscherades det mot presidentens administrationsbyggnad, men utan våldsamheter såvitt jag såg.

Foto: Hans Wåhlberg. Till skillnad från den här lilla skaran av högernationalister som samlats vid konstitutionsdomstolen i annat syfte, till "stöd för ukrainska språket".

Han får också vasst motstånd från Konstitutionsdomstolensordförande, Oleksandr Tupytskij, som sagt att Zelenskijs åtgärder är konstitutionsvidriga och ”bär tecken på en konstitutionell kupp” med vilken presidenten påstås vilja åstadkomma en ”lydig” domstol.

Folk är dock dödligt trötta på korruptionen och Anti-korruptionsbyråns rykte har varit ovanligt gott för att vara en offentlig institutions. Därför demonstreras det nu till stöd för byrån. Såvitt jag kunde bedöma var majoriteten av demonstranterna ”vanliga” ukrainare, familjer, äldre, medelålders kvinnor och män och inte så många av de rakade högernationalister som ingår i Nationalkåren och andra radikala högergrupper. Framför allt handlar det om det system för elektronisk redovisning av förmögenheter som enligt NABU själva utgör ”hörnstenen för den anti-korruptionsreform som tog sin början 2014”. Nu vill konstitutionsdomstolen att samtliga 110 rättsfall som drivs ska läggas ned vilket skulle betyda att de anklagade politikerna och domarna går fria.

Foto: Hans Wåhlberg. Demonstrationståget samlade uppskattningsvis 4000 personer och stannade upp vid presidentens administrationsbyggnad vid Bankova. 

Det riskerar också Ukrainas rykte internationellt. Många fruktar att IMF drar in lån, att EU drar tillbaka visumfriheten för ukrainare och att det förhalar Ukrainas väg mot EU-medlemskap.

För bara några dagar sedan attackerades konstitutionsdomstolen av ett tusental personer och rökgranater kastades mot byggnaden medan dagens demonstration gick lugnt tillväga så länge jag själv var vittne till den åtminstone.

Presidenten manar till lugn och vill inte att gatans lag ska gälla, men idag fick han alltså beskåda hur flera tusen samlades utanför hans administrationsbyggnad.

Månne ångrar han att han gjorde allvar av sin presidentkandidatur och att han inte istället nöjde sig med att spela president i den tv-serie, ”Folkets tjänare”, som gjort honom så populär och som också blivit namnet på det parti han företräder.

Fortsättning lär följa…

Det ukrainska anti-korruptionsarbetet: Stora ord men lite verkstad

”Ge 9000 korrupta domare sparken”

Ja, ungefär så sa Ukrainas premiärminister Jatsenjuk till pressen och den tyska premiärministern Angela Merkel vid ett möte i Tyskland för ungefär en månad sedan. Det har blivit en stor ”snackis” i den ukrainska pressen. Merkel uttalade i samma  veva sin beundran för denna beslutsamhet men betonade också, möjligen lite förläget, svårigheterna.

Jatsenjuk talade nämligen här om landets samtliga domare. Berättigade frågor är förstås hur alla dessa domare ska kunna ersättas med kompetent folk? Hur Jatsenjuk kan veta att samtliga domare i landet verkligen är korrupta, samt hur han kan vara säker på att ersättarna inte är det eller lockas att bli det? Dessutom har Jatsenjuk ofta, när han blivit pressad om det ineffektiva anti-korruptionsarbetet, betonat att det juridiska systemet inte står under hans kontroll. Utspel av den här typen betraktas alltså här som tomma ord och spel för galleriet inför hemmapubliken och inför de allierade i EU och USA, som börjat bli otåliga när reformer eller resultat av reformer uteblivit.

 Lika lite imponerar Jatsenjuks uttalande rörande schweiziska mutanklagelser mot hans nära allierade och partikamrat, Mykola Martynenko. Till Politico säger han, återigen, att regeringen inte har någon makt över åklagarämbetet men hävdar också i samma andetag att Martynenko inte kan vara skyldig ”eftersom han förnekar” !? Ett uttalande som väckt stor uppmärksamhet och löje här i Ukraina.Vilket möjligen också bidragit till Jatsenjuks och Folkfrontens störtdykning i popularitetsmätningarna.

Det är troligen också ett uttryck för den ”selektiva rättvisa” som jag skrev om för en dryg vecka sedan. Största boven i det sammanhanget är kanske ändå president Porosjenko. Den oheliga allians han anses ha med Riksåklagaren Viktor Shokin är så väl känd att det blivit ett vida spritt skämt att använda epitetet Poroshokin i beskrivningar av deras samarbete för att röja undan politiska motståndare och hålla rättvisans långa arm på avstånd från presidenten och hans entourage.

Shokin inledde på typiskt maner sin bana som Riksåklagare (på engelska General Attorney, närmast att likna vid vår Riksåklagare) med att skyffla om bland personalen på myndigheten och med att arrestera en av tidigare presidenten Janukovytjs gamla allierade, Oleksandr Yefremov, vilket blev en populär åtgärd bland allmänheten och fick medialt genomslag naturligtvis. För att vid senare tillfälle släppa honom fri och skjuta hela saken på framtiden. Det är ett mönster som förefaller ha gått igen sedan dess.

”We don´t have justice here but just a show, and as long as our prosecutor general is a puppet, the show will go on”, säger exempelvis Daria Kaleniuk vid Anti-Corruption Action Center till Kyiv Post nyligen.

Offentlig ”show” var det sannerligen när parlamentsledamoten Ihor Mosiychuk (Lyashkos Radikala Parti) anhölls i själva parlamentsbyggnaden. Att denne Mosiychuk kan vara en ful fisk är säkerligen ingen omöjlighet men förfarandet, när själve Riksåklagaren Shokin stormar in i parlamentsbyggnaden och visar filmbevis, för tankarna mer till sovjetsystemets skådeprocesser. Det bör här nämnas att Åklagarmyndighetens chef, i Ukraina har ganska vittgående befogenheter och är den ende som kan häva immunitet för parlamentsledamöter. Det är presidenten som tillsätter och har makt att avsätta denne Riksåklagare vilket också  är viktigt att veta i sammanhanget. Epitetet Poroshokin har alltså viss verklighetsgrund och är inte bara en elak ordvits.

Nyligen anhölls också, under stort buller och bång, Hennadiy Korban, partiledare för UKROP och en av oligarken Ihor Kolomoiskys närmast förtrogna. I en razzia genomförd av 500 man från säkerhetstjänsten SBU genomsöktes ett flertal av UKROP:s kontor. Kritiker menar att detta är ett sätt att använda rättsväsendet för att undanröja motståndare medan president Porosjenko hävdar att detta bara är början:

"[…]no one will enjoy immunity... neither the representatives of the new dispensation nor the representatives of the old regime"

Stora ord av en man som pressas av inhemsk såväl som internationella kritik för att ingen enda av Janukovytjs gamla klan ännu har ställts inför rätta. Vilket är signifikativt för anti-korruptionsarbetet i Ukraina. När kritiken börjar bli alltför brännande kommer eldiga uttalanden som ger braskande rubriker. Den tilltagande kritiken (bland annat en demonstration utanför Porosjenkos lyxvilla) mot Riksåklagaren Shokin och misstankarna om ”Poroshokins” användning av rättssystemet för politiska syften bemötte Porosjenko i ett tv-uttalande den 15 november där han deklarerade sitt ”missnöje” med Åklagarmyndigheten (eng/General Attorneys Office).  

Att Porosjenko skulle gå så långt som till att avsätta Shokin är det dock inte många som tror.

 “It is a pattern of behavior. Poroshenko wants to retain control over prosecution”, menar Vitaliy Shabunin vid Anti-Corruption Action Center till Kyiv Post.

Å andra sidan kan Shokin bli en alltför tung sten för Porosjenko att ha om halsen. Porosjenkos popularitet har inte varit på topp under senare tid. Hans redan stora förmögenhet lär i år haft en 20-procentig tillväxt och han har inte sålt av några tillgångar vilket var ett storartat löfte han avgav under presidentsvalskampanjen förra våren. Allmänhetens förtroende för politiker i Ukraina är inte särskilt högt och det kan snabbt gå utför om folk börjar tappa tålamodet, vilket tidigare makthavare har blivit smärtsamt påminda om.

Det är alltså mycket som står på spel för presidenten och för regeringen. Därtill kommer det internationella anseendet och dessutom pengar, vilket Ukraina är i desperat behov av. EU-stöd och finansiellt stöd från USA är åtminstone till viss del villkorat och tålamodet visar tecken på att rinna ut med den ukrainske presidentens saktmod att uppfylla dem. Bland annat från den amerikanske ambassadören Geoffrey Pyatt som i ett tal i Odessa nyligen betonade att ett misslyckande att ta itu med korruptionen ”hotar allt som denna regering gör”. Ett annat exempel är Europarådets kritik mot den inkompletta och inkompetenta utredningen av Odessa-massakern och skotten vid Euromajdan vilket enligt rådet kan påverka Ukrainas förhandlingar om EU-medlemskap.

Det är alltså inte förvånande att Porosjenko sprattlar till och nu slår på stora trumman för anti-korruptionsarbetet. Eller plötsligt kräver omedelbara resultat av utredningen om Majdan-skotten.

Stora ord har dock hörts förr och frågan är om de längre är särskilt effektfulla?