Öppet brev till försvarsminister Peter Hultqvist

Hej Försvarsministern!

Jag förstår att du har bråda dagar och känner dig lite pressad. Alliansen och SD hotar ju med misstroendevotering och vill få bort dig från din post. Just som du börjat komma igång ordentligt och knutit så många trevliga kontakter. Alldeles särskilt mysigt var det ju hos din amerikanske kollega James Mattis. Ni såg ut att ha det så trevligt där i Pentagon så jag förstår att du ser fram emot att göra dig riktigt hemmastadd där.

Det har emellertid framkommit en del uppgifter kring det eventuella undertecknandet av FN:s konvention om förbud av kärnvapen som jag skulle vilja ta upp med dig. Såg på tv att du bestämt uttalade att värdlandsavtalet med NATO på intet vis fick äventyras. För att vara helt exakt sa du så här:

”Det måste nu göras en ordentlig utredning över konsekvenserna av den här resolutionen. Jag vill vara mycket bestämd och tydlig på den punkten att inget får ske som i någon mening rubbar våra försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten”

Medan din regeringskollega, utrikesminister Wallström, varit väldigt klar, fram till denna vecka, med att regeringen hade för avsikt att inför riksdagen förorda ett undertecknande av FN-konventionen om kärnvapenförbud. Detta låter inte helt övertygande enhetligt så nu frågar jag mig om det möjligen är så att du tagit intryck av det brev som kollegan Mattis i hemlighet skickade till dig för att avråda från undertecknande, just för att inte äventyra Värdlandsavtalet? Är det möjligen särskilt på din inrådan som regeringen nu granskar avtalet lite extra för att se över det innan man bestämmer sig för att underteckna? Det skulle förvåna mig.

För det är väl inte så att vi låter en främmande stat bestämma om vi ska vara emot kärnvapen? Och framför allt är det väl inte heller så att ett undertecknande skulle äventyra Värdlandsavtalet? Det behöver väl knappast utredas? Jag vill nämligen minnas att du i riksdagens frågestund i februari 2016 bestämt försäkrade att ”värdlandsavtalet med NATO inte kommer att leda till att kärnvapen kan föras in på svenskt territorium”. Du sa också att ”det är överhuvudtaget inte aktuellt, det finns inte på kartan”, och att ”värdlandsavtalet inte har bäring på att kärnvapen kommer att placeras ut på svenskt territorium”.

Jag hoppas du kommer ihåg detta. För det är väl sant och riktigt? Inte for du väl med osanning då du försäkrade detta? Du har ju själv också sagt att det är ”allvarligt att sprida myter om Natosamarbetet”. Allt tal om att Sverige skulle bli tvungna att hysa kärnvapen på sin mark avfärdade du ju som en desinformationskampanj mot avtalet, baserat på direkta lögner och felaktigheter. Det borde ju kanske egentligen räcka för att lugna oss som undrar. Du vill väl inte själv göra dig skyldig till mytspridning om värdlandsavtalet?

Men när USA nu går på så hårt om just detta blir man ju ändå lite fundersam. Kan det vara så att det är precis just det du har gjort? Jag vill i alla fall uttrycka min oro. Dels för att du inte såg till att i värdlandsavtalet lägga in en klausul där det tydligt framgår att kärnvapen inte får placeras på svensk mark. Men jag är också lite bekymrad över din nuvarande politiska belägenhet. Det kan väl aldrig vara så att du känner dig så pressad av din amerikanske kollegas hot och Allianspartiernas hot om misstroendevotering att du lägger all din tyngd och pondus på att förmå regeringen att backa?  

Det skulle vara skönt med ett offentligt klarläggande om just detta. Typ något i stil med:

Regeringen vill härmed klargöra att vi inte kommer att ta intryck av hotelser och påtryckningar utifrån, från vilken stat eller främmande staters organisation det vara må, avseende vår avsikt att underteckna FN-konventionen om förbud av kärnvapen.

Vänlig hälsning och med hopp om klarhet,

Hans Wåhlberg,

Miljöpartist (än så länge) och bloggare som inte gillar kärnvapen

USA hotar världens nationer

Häromdagen snappade SvD upp ett brev riktat till svenska regeringen från USA, undertecknat av dess försvarsminister James Mattis, med en påtryckning om att inte skriva under FN:s konvention om förbud av kärnvapen. Jag har skrivit om detta i ett tidigare inlägg.

Nu har det alltså dykt upp ytterligare brev, oklart om Sverige fått det, med amerikansk regeringsavsändare till ett flertal länder som aviserat en vilja att skriva under denna konvention. Tre gånger upprepas i brevet en ”uppmaning å det starkaste” att inte skriva under. En slutkläm lyder, enligt SvD:

”… det vore olyckligt om avtalet tilläts distrahera eller avleda viktigt arbete inom andra nedrustningssammanhang där vi står inför säkerhetsmässiga utmaningar”

Ett annat citat som låter som ett mycket illa förtäckt hot lyder så här (enligt SvD):

”Avtalet har många vaga och illa definierade delar som potentiellt kan ha allvarlig påverkan på samarbete inom många områden, inklusive säkerhet, icke-spridning av kärnvapen och fredlig användning av kärnenergi”.

Det här är naturligtvis en exceptionellt provocerande åtgärd av USA för att påverka andra länders beslut. Ganska snart ska vår egen riksdag ta ställning till och besluta om Sverige ska skriva under konventionen. De gör det nu under ett tydligt hot från USA. Samtidigt vagt formulerat men ”ovanligt och aggressivt”, konstaterar exempelvis Beatrice Fihn som leder ett internationellt nätverk av organisationer i täten för arbetet. Vi kan ju föreställa oss vilka krigsrubriker det blivit om Ryssland hade gjort något liknande för att förmå oss att inte skriva under en FN-konvention om nedrustning. Kan se dem framför mig:

”Rysslands hot mot övriga världen”, ”Allt om det ryska hotbrevet” etc. etc.

Men nu är det alltså USA som står för hotandet och påtryckningarna och det ses av någon anledning som lite mindre grovt. Men SvD har som sagt ändå en artikel mitt i tidningen med rubriken ”USA pressar på fler länder att dumpa kärnvapenavtalet”. Det ska bli mycket intressant hur det här fortsatt framställs i media och i den parlamentariska debatten inför riksdagens omröstning om saken.

Frågan är då vad USA menar riktigt med sina varningar och hot? Vad säger de i sak och vad säger den föreslagna konventionstexten?

Ja, en passus i det senaste amerikanska hotbrevet är att avtalet skulle inverka negativt på samarbete inom (bl.a. ??) ”säkerhet, icke-spridning av kärnvapen och fredlig användning av kärnenergi”. Hur då? Det är en fråga som måste ställas. Vad säger konventionen?

Jo, den som vill läsa själv har den här i pdf-fil. Men viktigast kanske att undertecknande stater förbinder sig, under artikel 1 (Prohibitions/sv Förbud), följande (översätter inte då det eventuellt kan förvanska den juridiska innebörden):

1. Each State Party undertakes never under any circumstances to: (a) Develop, test, produce, manufacture, otherwise acquire, possess or stockpile nuclear weapons or other nuclear explosive devices; (b) Transfer to any recipient whatsoever nuclear weapons or other nuclear explosive devices or control over such weapons or explosive devices directly or indirectly; (c) Receive the transfer of or control over nuclear weapons or other nuclear explosive devices directly or indirectly; (d) Use or threaten to use nuclear weapons or other nuclear explosive devices; (e) Assist, encourage or induce, in any way, anyone to engage in any activity prohibited to a State Party under this Treaty; (f) Seek or receive any assistance, in any way, from anyone to engage in any activity prohibited to a State Party under this Treaty; (g) Allow any stationing, installation or deployment of any nuclear weapons or other nuclear explosive devices in its territory or at any place under its jurisdiction or control.

Hur detta skulle motverka icke-spridning av kärnvapen tarvar ett klarläggande. Men i så fall skulle USA behöva erkänna att det är punkten 1f här ovan som de är mest rädda för, eftersom den säger ungefär att det är förbjudet för en undertecknande stat att ta emot assistans från ett annat land på ett sätt som bryter mot förbuden i denna konvention, samt punkt 1g som förbjuder installation eller placering av kärnvapen på en undertecknande stats territorium. 

Det är nu detta som USA går i spinn över och som tydligen är något som omöjliggör försvarssamarbete med Sverige och inte minst ett NATO-medlemskap för Sverige. Jag vill nu betona än en gång att detta i sig är en mycket klarläggande ståndpunkt att ta hänsyn till i just den debatten framöver.

Det betonas också i avtalstexten att: ”[…] nothing in this Treaty shall be interpreted as affecting the inalienable right of its States Parties to develop research, production and use of nuclear energy for peaceful purposes without discrimination”.

Fredlig användning av kärnenergi är alltså inget hinder för undertecknarna av konventionen, så det amerikanska hotbrevet är öppet förljuget. Det lär väl dock inte vara någon stat som låter sig luras utan syftet är förstås att skrämma och pressa. Själva sakinnehållet är det inte särskilt noga med. Det är brevets effekt på ländernas politiska nerver som är det viktiga för USA här.

Varför en värld med kärnvapen skulle vara en säkrare värld återstår också för USA att förklara. Avtalet stipulerar ju inte någon ensidig nedrustning från någon sida utan tanken är helt enkelt att få bort denna typ av massförstörelsevapen från jordens yta. Helt i enlighet med FN:s allra första resolution från dess generalförsamling, som säger att en kommission ska arbeta för att ta fram förslag som innebär ”eliminering” av atomvapen från alla nationers vapenförråd.

Det blev inte verklighet då, och är det inte nu, men vem vill säga att det skulle vara omöjligt i en framtid? Allt hänger förstås på viljan att nå fram till en kärnvapenfri värld. USA har den uppenbarligen inte. Därför kommer hotet att fortleva att vi återigen får se detta:

Bild: Svenska Freds.

Nato och kärnvapen som hand i handske

Jag skrev i mitt förra inlägg om motviljan hos Allianspartierna mot regeringens avsikt att underteckna FN:s konvention om att förbjuda kärnvapen som läggs fram för omröstning i FN 20 september. Det skulle omöjliggöra svenskt NATO-medlemskap hävdas det. Motståndet är inte nytt. Redan tidigt i somras sa bland andra Moderaternas försvarspolitiske talesperson, f.d. försvarsministern Karin Enström, att ett undertecknande av konventionen skulle vara ”oförenlig med framtida svenskt NATO-medlemskap”.

Som ett brev på posten (ett hemligstämplat sådant) har nu till regeringen också inkommit en påstötning från USA med samma andemening. Den amerikanske försvarsministern James Mattis skriver till sin nye kompis och kollega Peter Hultqvist att en konvention som förbjuder kärnvapen överallt, inklusive svenskt territorium, skulle ”påverka både försvarssamarbetet i fred och möjligheterna till stöd från USA till Sverige i ett krisläge negativt”, enligt vad SvD erfar. Uppenbarligen finns en visselblåsare på regeringskansliet. Tack för det du okände kanslist! SvD undviker dock helt frågan om varför! Artikeln betonar istället att frågan är ”känslig” för regeringen. Det är den förstås på ett vis men enligt mitt synsätt borde den vara känsligare för Alliansens NATO-lobby. Det visar ju att NATO-samarbete i vilken form som helst är omöjlig om vi inte öppnar vårt territorium för kärnvapen. Det är förvisso bra med en tydlighet i debatten. Det brukar ju annars avfärdas som skrämselpropaganda men det motargumentet kan vi nu avfärda enkelt.

DN går i princip ett steg längre och utropar redan i rubriken att ”Natosamarbete hotas av kärnvapenförbud”. Jag som trodde att kärnvapnen var hotet mot världen?? Men enligt DN räcker inte ens detta utan ”även industrisamarbete, vapenexport och andra länders vilja att hjälpa Sverige i kris är i fara”, hävdar de, och hänvisar till att även Frankrike och Storbritannien nu varnat Sverige, enligt ”diplomatiska dokument” som DN påstår sig ha tagit del av. Det är uppenbart att det är kärnvapennationers intressen som hotas här och inte Sveriges. DN menar att ett undertecknande skulle stå i konflikt med den fastställda svenska försvarspolitiska förklaringen att ”säkerhet byggs solidariskt med andra”. DN antyder då att 122 av 193 FN-nationer inte är i enlighet med denna målsättning utan menar att den ska tolkas som att den ”innebär tätare samarbeten med likasinnade länder och organisationer – främst NATO”. Jo, de skriver faktiskt så. Solidariteten med 29 NATO-länder är mer solidarisk än den med 121 av 193 FN-länder?? De 29 NATO-länderna står förvisso för 69 % av världens militära budgetar, vilket kanske här har mer med saken att göra än solidaritet. Våra stora tidningars upprördhet borde rimligen gälla andra staters påtryckningar (näst intill hot) för att påverka vår politik (lita på att den gjort det om motsvarande påtryckning hade inkommit från Ryssland) men om detta sägs inte ett knyst.

Samtidigt säger NATO-lobbyisterna ofta att konventionen skulle bli en ”papperstiger” till intet förpliktigande. Motsägelsefullt naturligtvis men inte heller helt sant eftersom 122 av FN:s 193 medlemmar aviserat att de vill skriva under. Tidigare förbud mot kemiska och biologiska vapen har också haft en effekt som brukar beskrivas som ”stigmatiserande”. Med tiden kan denna konvention få samma effekt gällande kärnvapen. Detta motsätter sig nu förstås framför allt kärnvapennationerna, med USA i spetsen. Redan förra året uppmanade Barack Obama övriga NATO-länder att bojkotta förhandlingarna om konventionen för att det skulle ”avlegitimera konceptet med kärnvapenavskräckning som många av USA:s partner och allierade är beroende av”. Som om konventionen handlade om en ensidig avveckling från NATO:s sida. Den är ju i verkligheten allomfattande och skulle exempelvis också beröra Ryssland, som för övrigt också är emot konventionen. Varför de svenska riksdagsledamöterna från Alliansen (i den mån den ännu existerar) är så ovilliga att rösta för ett undertecknande som i förlängningen skulle få bort ryska kärnvapen är förstås också lite motsägelsefullt. Men har förstås att göra med ivern att så snart som möjligt för in Sverige i NATO.

Uppenbarligen är det numera oerhört kontroversiellt att verka för fred, avspänning och nedrustning. Det är inne med vapenskrammel och konfrontation. Det är freden och avrustningen som är ett hot, inte krig och upprustning. Ja, hur hamnade vi där?

Vi vet nu också med all säkerhet att medlemskap i NATO och viljan att hysa kärnvapen hör intimt ihop. Glöm aldrig det i den fortsatta debatten!

Hur man vill få oss att Älska bomben!?

Regeringen vill skriva under konventionen om avveckling av alla kärnvapen i världen. Det här har fått NATO-förespråkare i riksdagen att gå upp i atomer (ursäkta ordvitsen).

Allan Widman, den liberale höken, säger att det skulle ”omöjliggöra medlemskap i NATO”.

KD:s Mikael Oscarsson tycker det är ”mycket allvarligt” och hävdar att ”USA skulle inte kunna försvara Sverige längre om vi skriver under konventionen, och inte vara med på Auroraövningen till exempel”.

Man bör fråga sig varför? Jag förutsätter att USA och Sverige i ett skarpt läge situationsbedömer detta läge och tar beslut om insatser i enligt med det. Det lär knappast påverka besluten vilka konventioner Sverige skrivit under i så fall. Och varför skulle inte USA kunna delta i övningar som Aurora? Har de med sig kärnvapen till Norrland nästa vecka? Det skulle vara en sensationell nyhet i så fall.

Nu är det ju ingen ordning bland argumenten hos NATO-förespråkarna så det kanske inte borde förvåna. Tidigare har de ju ofta hävdat att det inte är Nato som har kärnvapen utan enskilda nationer och det är dessa som fattar beslut om användningen. Det brukar också hänvisas till Norge och Danmark som har undantag från kärnvapenbasering som NATO-medlemmar. Det har då anförts som argument FÖR ett NATO-medlemskap. Allt prat om kärnvapen har avfärdats som ”skrämselpropaganda”. Men nu är det alltså katastrofalt om vi INTE kan släppa in kärnvapen på svenskt territorium!!?

Tidigare har jag, precis som Margot Wallström, levt i tron att det i Sverige rått en viss konsensus kring att inte släppa in kärnvapen på svensk mark. Jag har uppenbarligen varit naiv. Jag får väl dock förmoda att motståndet inte innebär att det ses som negativt om hela världens kärnvapennationer skrotar sina kärnvapenarsenaler (?). Så katastrofen måtte då gälla det eventuella framtida NATO-medlemskapet. Och då måste vi alltså också förmoda att det inte stämmer att det är ”skrämselpropaganda” att vi får dras med kärnvapen här om vi går med i NATO. Att NATO-lobbyn har talat mot bättre vetande och fört oss bakom ljuset?

Kärnvapenhökarna blir också fler och fler i riksdagen så vi får nog vänja oss vid den här melodin. Frågan är bara vad svenska folket tycker? Vore intressant att veta exempelvis vad svaren skulle bli på frågan: ”Vill du ha en kärnvapenbas i din kommun?”

Vad säger SOM-institutet eller SIFO?

Men det kanske kommer… om något år. När kärnvapen- och NATO-hökarna i riksdagen har lärt oss att ÄLSKA BOMBEN!

                                         Kultgruppen Dom Dummaste med sin "Älska bomben".
                                         Låg på en kassett tror jag som släpptes 1980. Låter ganska                                                                      förfärligt men kan väl bli NATO-lobbyns nya ledmotiv.

Netanyahus tal inför kongressen; Har vi inte hört det förut?

Idag talade Israels premiärminister Benjamin Netanyahu inför den amerikanska kongressen. Något som inte uppskattades av Vita Huset.

Nå, vad var det då han sa? I huvudsak att avtalet som USA och ett antal andra länder är på väg att sluta med Iran är dåligt och att det kommer att leda till att Iran får en lätt väg till att skaffa kärnvapen. 

President Barack Obamas kommentar var att talet inte innehöll något nytt. Förmodligen tänkte han på det här:

“Iran would possess nuclear weapons in three to five years”

(Ur Netanyahus bok Fighting Terrorism: How Democracies Can Defeat Domestic and International Terrorists, 1995)

“The most dangerous of these regimes is Iran, than has wed a cruel despotism to a fanatic militancy. If this regime, or its despotic neighbor Iraq, were to acquire nuclear weapons, this could presage catastrophic consequences, not only for my country, and not only for the Middle East, but for all mankind … Only the United States can lead this vital international effort to stop the nuclearization of terrorist states. But the deadline for attaining this goal is getting extremely close.”

(Tal till amerikanska kongressen 10 juli 1996)

“... our experts say Iran was probably only one or two years away [from developing nuclear weapons]”

(Netanyahu till en amerikansk kongressdelegation, Wikileaks 09 februari 2009)

“The American president must stop Iran from acquiring nuclear weapons - and quickly – or an imperiled Israel may be forced to attack Iran´s nuclear facilities itself … You don´t want a messianic apocalyptic cult controlling atomic bombs. When the wide-eyed believer gets hold of the reins of power and the weapons of mass death, then the entire world should start worrying, and this is what is happening in Iran”

(Intervju i The Atlantic 31 mars 2009)

“Where’s Iran? Iran’s completed the first stage. It took them many years, but they completed it and they’re 70% of the way there. Now they are well into the second stage. By next spring, at most by next summer at current enrichment rates, they will have finished the medium enrichment and move on to the final stage. From there, it’s only a few months, possibly a few weeks before they get enough enriched uranium for the first bomb.”

(Tal till FN:s Generalförsamling 27 september 2012)

Han var för övrigt en gång i tiden fullständigt övertygad att även Irak hade kärnvapen på gång. Så här sa han 12 september 2002:

”There is no question whatsoever that Saddam is seeking and is working and is advancing towards a development of nuclear weapons. No question whatsoever.”

Vilket ju i och med USA:s invasion 2003 visade sig vara falskt alarm. En överdrift av Iraks kapacitet som Netanyahu och Bush framställde som ett dödligt hot vilket skulle sanktionera invasionen.

Så vad är det Netanyahu egentligen vill med sin närmast besatta repetition av kärnvapenhotet från Iran? Provocera fram en amerikansk invasion av Iran?

Nja, kanske är sanningen närmare en annan sak Netanyahu snuddade vid i sitt tal till kongressen idag?:

” The U.N.'s nuclear watchdog agency, the IAEA, said again yesterday that Iran still refuses to come clean about its military nuclear program.”

Han glömde nämligen lägga till att Israel inte ens tillåter IAEA att komma I närheten av sina egna anläggningar. Israel är ju också ett av få länder (tillsammans med bl.a. Nordkorea) som vägrat skriva under ett icke-spridningsavtal. Kanske är det egentligen just detta Netanyahu fruktar mest? Att en ökad insyn från IAEA i Irans atomprogram ska öka kraven på Israel att själva öppna sina dörrar till sitt eget. Som FN krävde 2012... och igen i december 2014.

Kanske är det ständiga tjatet om Irans kärnvapenprogram i själva verket ett sätt att leda uppmärksamheten från det israeliska?

Iran idag – Israel imorgon ?

Idag träder avtalet om Irans kärnenergiprogram i kraft. Överenskommelsen som ger IAEA tillträde till Irans kärnenergianläggningar och begränsar produktionen i enlighet med krav som ställts av länderna i FN:s säkerhetsråd.

Det är positivt och ett litet steg på vägen mot ett fredligare och kärnvapenfritt Mellanöstern. Det hoppas i alla fall flera bedömare på tidningarnas utrikessidor. Det återstår dock att ta itu med den stora bromsklossen för detta, nämligen Israel. Som naturligtvis hela tiden varit starkt kritiskt till avtalet med Iran.

Iran som nu öppnat för IAEA:s inspektioner vilka för övrigt, enligt den senaste rapporten, inte funnit några bevis för konvertering till militärt bruk. Israel däremot tillåter inte internationella inspektioner och premiärministern Netanyahu förklarade i september 2012 att Israel inte vill ha någon kärnvapenfri zon i Mellanöstern. Första gången en sådan föreslogs var redan 1974 av Egypten och Iran men har alltid motarbetats av Israel. År 2010 togs saken upp på nytt på FN:s översynskonferens för icke-spridningsavtalet och det beslutades att anordna ett toppmöte om saken i Helsingfors i december 2012. Iran meddelade sin vilja att delta utan några förhandsvillkor men Israel vägrade delta och mötet fick ställas in.

Enligt ett tyskt forskningsinstitut som ger ut listan Global Militarisation Index är Israel den mest militariserade staten i världen. I samtalen om en kärnvapenfri zon i Mellanöstern är det Israel som sätter sig på tvären. Det är Israel som har kärnvapnen och vill behålla sin ensamrätt förstås. Trots att de aldrig helt öppet medgivit att de har kärnvapen anses det vara världens sämst bevarade hemlighet. Men det vore rimligt och hälsosamt om omvärlden tilläts kontrollera hur mycket och exakt vad Israel har smusslat med i alla år. 

Kanske kan EU leda vägen och sätta press på Israel med hot om sanktioner motsvarande de som uppenbarligen haft effekt för Irans förhandlingsvilja? Ett isolerat Israel med frysta tillgångar utomlands skulle kanske bli en mer resonlig samtalspart i framtiden?

 

 

När får IAEA tillträde till Israels Dimona-anläggning?

Avtalet om Västmakters tillträde till Irans atomanläggningar och kärnprogram var en positiv framgång för diplomatin. Så tycker åtminstone de flesta. Dock inte Israels premiärminister Benjamin Netanyahu, som jag skrev om häromdagen. 

Han har tidigare ritat bomber i FN för att visa vilket hot Iran utgör för världen och tillsammans med USA ibland hotat med flygattacker mot iranska kärnanläggningar. När nu USA agerat diplomatiskt istället blir Israel alltmer isolerat i sin anfallsiver. Som Anders Persson, statsvetare i Lund, skrev i SvD för ett par dagar sedan handlar det inte bara om kärnvapen utan att Israel har en dominant ställning i regionen att försvara.

 

Likväl är denna intolerans mot kärnvapen i regionen intressant att notera när den kommer från just Israel. I gårdagens SvD kunde vi läsa om deras eget kärnvapenprogram som av Dr Ronen Bergman (israelisk säkerhetspolitisk expert) beskrivs som ”en av världens sämst bevarade hemligheter”. Atomanläggningen i Dimona har aldrig IAEA fått tillträde till men blev internationellt känd när Mordechai Vanunu (som jobbade där) 1986 avslöjade vapenprogrammet för en brittisk tidning. 

För detta har han avtjänat ett 18-årigt fängelsestraff, varav de första 11 i isoleringscell, och har numera förbud att lämna landet och att tala med utlänningar. Han skulle alltså, trots att han numera är på ”fri fot” få svårigheter att hämta det fredspris som han ofta nämnts som kandidat till.

IAEA däremot har fortfarande inte fått tillträde till själva anläggningen i Dimona och Israel svävar på målet när kärnvapenprogrammet kommer upp. Vilket det gör med skrämmande långa mellanrum. Om omvärlden betraktar Iran som ett instabilt hot mot världsfreden borde väl rimligen Israel betraktas på samma sätt? För vem kan seriöst påstå att Israel, åtminstone med nuvarande ledning, kan betraktas som en duva i den infekterade Mellanöstern-regionen? Avner Cohen, professor i Nonproliferation Studies vid Monterey Institute of International Studies, säger sig - enligt SvD-artikeln ovan – benägen att tro att Netanyahu är beredd att riskera krig för att behålla sitt kärnvapenmonopol i regionen.

 

Är det då inte ett rimligt krav att äntligen få veta säkert vad de håller på med där i Dimona?