Nato och kärnvapen som hand i handske

Jag skrev i mitt förra inlägg om motviljan hos Allianspartierna mot regeringens avsikt att underteckna FN:s konvention om att förbjuda kärnvapen som läggs fram för omröstning i FN 20 september. Det skulle omöjliggöra svenskt NATO-medlemskap hävdas det. Motståndet är inte nytt. Redan tidigt i somras sa bland andra Moderaternas försvarspolitiske talesperson, f.d. försvarsministern Karin Enström, att ett undertecknande av konventionen skulle vara ”oförenlig med framtida svenskt NATO-medlemskap”.

Som ett brev på posten (ett hemligstämplat sådant) har nu till regeringen också inkommit en påstötning från USA med samma andemening. Den amerikanske försvarsministern James Mattis skriver till sin nye kompis och kollega Peter Hultqvist att en konvention som förbjuder kärnvapen överallt, inklusive svenskt territorium, skulle ”påverka både försvarssamarbetet i fred och möjligheterna till stöd från USA till Sverige i ett krisläge negativt”, enligt vad SvD erfar. Uppenbarligen finns en visselblåsare på regeringskansliet. Tack för det du okände kanslist! SvD undviker dock helt frågan om varför! Artikeln betonar istället att frågan är ”känslig” för regeringen. Det är den förstås på ett vis men enligt mitt synsätt borde den vara känsligare för Alliansens NATO-lobby. Det visar ju att NATO-samarbete i vilken form som helst är omöjlig om vi inte öppnar vårt territorium för kärnvapen. Det är förvisso bra med en tydlighet i debatten. Det brukar ju annars avfärdas som skrämselpropaganda men det motargumentet kan vi nu avfärda enkelt.

DN går i princip ett steg längre och utropar redan i rubriken att ”Natosamarbete hotas av kärnvapenförbud”. Jag som trodde att kärnvapnen var hotet mot världen?? Men enligt DN räcker inte ens detta utan ”även industrisamarbete, vapenexport och andra länders vilja att hjälpa Sverige i kris är i fara”, hävdar de, och hänvisar till att även Frankrike och Storbritannien nu varnat Sverige, enligt ”diplomatiska dokument” som DN påstår sig ha tagit del av. Det är uppenbart att det är kärnvapennationers intressen som hotas här och inte Sveriges. DN menar att ett undertecknande skulle stå i konflikt med den fastställda svenska försvarspolitiska förklaringen att ”säkerhet byggs solidariskt med andra”. DN antyder då att 122 av 193 FN-nationer inte är i enlighet med denna målsättning utan menar att den ska tolkas som att den ”innebär tätare samarbeten med likasinnade länder och organisationer – främst NATO”. Jo, de skriver faktiskt så. Solidariteten med 29 NATO-länder är mer solidarisk än den med 121 av 193 FN-länder?? De 29 NATO-länderna står förvisso för 69 % av världens militära budgetar, vilket kanske här har mer med saken att göra än solidaritet. Våra stora tidningars upprördhet borde rimligen gälla andra staters påtryckningar (näst intill hot) för att påverka vår politik (lita på att den gjort det om motsvarande påtryckning hade inkommit från Ryssland) men om detta sägs inte ett knyst.

Samtidigt säger NATO-lobbyisterna ofta att konventionen skulle bli en ”papperstiger” till intet förpliktigande. Motsägelsefullt naturligtvis men inte heller helt sant eftersom 122 av FN:s 193 medlemmar aviserat att de vill skriva under. Tidigare förbud mot kemiska och biologiska vapen har också haft en effekt som brukar beskrivas som ”stigmatiserande”. Med tiden kan denna konvention få samma effekt gällande kärnvapen. Detta motsätter sig nu förstås framför allt kärnvapennationerna, med USA i spetsen. Redan förra året uppmanade Barack Obama övriga NATO-länder att bojkotta förhandlingarna om konventionen för att det skulle ”avlegitimera konceptet med kärnvapenavskräckning som många av USA:s partner och allierade är beroende av”. Som om konventionen handlade om en ensidig avveckling från NATO:s sida. Den är ju i verkligheten allomfattande och skulle exempelvis också beröra Ryssland, som för övrigt också är emot konventionen. Varför de svenska riksdagsledamöterna från Alliansen (i den mån den ännu existerar) är så ovilliga att rösta för ett undertecknande som i förlängningen skulle få bort ryska kärnvapen är förstås också lite motsägelsefullt. Men har förstås att göra med ivern att så snart som möjligt för in Sverige i NATO.

Uppenbarligen är det numera oerhört kontroversiellt att verka för fred, avspänning och nedrustning. Det är inne med vapenskrammel och konfrontation. Det är freden och avrustningen som är ett hot, inte krig och upprustning. Ja, hur hamnade vi där?

Vi vet nu också med all säkerhet att medlemskap i NATO och viljan att hysa kärnvapen hör intimt ihop. Glöm aldrig det i den fortsatta debatten!

Iran idag – Israel imorgon ?

Idag träder avtalet om Irans kärnenergiprogram i kraft. Överenskommelsen som ger IAEA tillträde till Irans kärnenergianläggningar och begränsar produktionen i enlighet med krav som ställts av länderna i FN:s säkerhetsråd.

Det är positivt och ett litet steg på vägen mot ett fredligare och kärnvapenfritt Mellanöstern. Det hoppas i alla fall flera bedömare på tidningarnas utrikessidor. Det återstår dock att ta itu med den stora bromsklossen för detta, nämligen Israel. Som naturligtvis hela tiden varit starkt kritiskt till avtalet med Iran.

Iran som nu öppnat för IAEA:s inspektioner vilka för övrigt, enligt den senaste rapporten, inte funnit några bevis för konvertering till militärt bruk. Israel däremot tillåter inte internationella inspektioner och premiärministern Netanyahu förklarade i september 2012 att Israel inte vill ha någon kärnvapenfri zon i Mellanöstern. Första gången en sådan föreslogs var redan 1974 av Egypten och Iran men har alltid motarbetats av Israel. År 2010 togs saken upp på nytt på FN:s översynskonferens för icke-spridningsavtalet och det beslutades att anordna ett toppmöte om saken i Helsingfors i december 2012. Iran meddelade sin vilja att delta utan några förhandsvillkor men Israel vägrade delta och mötet fick ställas in.

Enligt ett tyskt forskningsinstitut som ger ut listan Global Militarisation Index är Israel den mest militariserade staten i världen. I samtalen om en kärnvapenfri zon i Mellanöstern är det Israel som sätter sig på tvären. Det är Israel som har kärnvapnen och vill behålla sin ensamrätt förstås. Trots att de aldrig helt öppet medgivit att de har kärnvapen anses det vara världens sämst bevarade hemlighet. Men det vore rimligt och hälsosamt om omvärlden tilläts kontrollera hur mycket och exakt vad Israel har smusslat med i alla år. 

Kanske kan EU leda vägen och sätta press på Israel med hot om sanktioner motsvarande de som uppenbarligen haft effekt för Irans förhandlingsvilja? Ett isolerat Israel med frysta tillgångar utomlands skulle kanske bli en mer resonlig samtalspart i framtiden?