onsdag 25 april 2012

Hanne Kjöllers retoriska metoder flyter ihop med Behring Breiviks

Bloggaren Peo Wagström har föreslagit mycket träffande att DN:s ledarskribent Hanne Kjöller håller på att samla ihop till någon sorts citronpris. Det vore mycket välförtjänt. Hon tar varje tillfälle att sparka på dem som redan ligger och skicka ut oöverlagda bittra rallarsvingar mot sådana och sådant hon inte gillar. De skickas dessutom ut mot hög som låg.

Hon förefaller, liksom Behring Breivik, hata socialister och vänsterfeminister. Vilket gör hennes senaste utspel lite extra intressant. I en ledare för några dagar sedan skriver hon om Breiviks bruna extremism och slänger ur sig att ”den flyter ihop med den röda och den gröna”. Lite i förbifarten sådär kastar hon ur sig en känga mot sina hatobjekt.  


Vad den gröna extremismen är vet jag inte riktigt men har svårt att förstå hur den flyter ihop med den bruna. Miljöpartiet utsågs ju innan förra valet till huvudfiende för Sverigedemokraterna exempelvis.

Men Hanne Kjöller har ju aldrig varit särskilt välgrundad i sina angrepp mot sina hatobjekt. I mångt och mycket liknar faktiskt hennes sätt att blanda fakta med sin egen bitterhet och fria fantasier just Breiviks sätt att resonera. Så det vore betydligt mer korrekt att påstå att Hanne Kjöllers retoriska metoder flyter ihop med Behring Breiviks.

För vad Hanne Kjöller utvecklat till en specialgren är att från sin ledarplats i den rikstäckande tidningen DN skicka ut rena överhalningar och avrättningar av personer utan att behöva utveckla saken. Därtill har hon för litet utrymme och, som det förefaller, för lite kunskaper. Men ett allmänt tyckande är enkelt att ägna sig åt. Det är bara att lyfta ut fakta ur sitt sammanhang, fylla på med gissningar, spekulationer och påståenden och krydda med gallstinna kommentarer och nålstick. 

Inte helt olikt sådant man finner i Behring Breiviks manifest och på andra håll bland bruna extremistretoriker. 



Andra bloggare om Hanne Kjöllers citronjournalistik:










Andra bittra och dåligt grundade rallarsvingar från Hanne Kjöller:



















måndag 23 april 2012

Järnvägar vad dåligt järnvägarna fungerar

Jag har tidigare skrivit om regeringens uteblivna satsningar på grön infrastruktur. Det är en avgrundslik skillnad mellan Tysklands satsning på förnybar energiproduktion och den svenska regeringens visionslösa budgetstramande.

Nu har också Svenskt Näringsliv börjat reagera på åratal av försumlighet när det gäller järnvägen åtminstone. I en skrift författad av Mårten Bergman, ”Fem röster om godset”, framhålls vikten av att järnvägarna fungerar för exportindustrins lönsamhet.

Han säger bland annat: ”Ett robust och väl fungerande järnvägssystem är dock en livsnödvändighet för många företag och på samma gång en viktig beståndsdel i svensk klimat- och energipolitik”.

Om nu inte regeringen bryr sig så mycket om miljön och i förlängningen planetens överlevnad kanske den ändå är mån om arbetslinjen och företagens överlevnad?  


Andra bloggare om alliansen bristande satsningar på järnväg:

http://blog.zaramis.se/2012/04/23/trangselavgifter-i-fler-stader/?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+Svensson+%28Svensson%29

http://www.supermiljobloggen.se/2012/04/borg-forfalskade-information-om-jarnvag.html?fb_comment_id=fbc_10150752332172072_22674353_10150752376592072#f24298c9e4

http://fogelqvist.wordpress.com/2012/04/02/riksrevisionen-sagar-regeringens-klimatpolitik/  


Twittrat:

https://twitter.com/#!/miljopartiet/status/191861594513354752

torsdag 19 april 2012

Vårbudgeten – ett hån mot miljömålen

Miljöministern Lena Ek (c) har ofta uttalat sig i stora ord om hur viktigt det är att nationen Sverige tar täten och visar vägen för andra när det gäller att nå exempelvis klimatmålen. Ta till exempel hennes anförande vid COP17 i Durban i vintras. Där sa hon bland annat:

“Sweden has a Roadmap to 2050 which envisions no net emissions in 2050. Through a consultative process, involving various stakeholders and civil society, we will go through sector by sector to determine what needs to be done year by year to reach this vision. I am convinced that bold climate policy, in line with what science tells us, is not a cost, but rather it is an opportunity that is good for our competitiveness, for sustainable development”.

Av denna stolta förklaring syns inga som helst spår i den vårbudget som regeringen lämnade ifrån sig i början av veckan. Att hela budgeten andas försiktighet och feghet har uttalats från många håll nu, både från höger och vänster, så det var kanske inte att vänta att den skulle visa på någon stor miljösatsning.

Det återstår att se hur Centerpartiet och miljöministern ska förhålla sig till finansministerns hårda grepp om plånboken i fortsättningen när vi nu börjar närma oss valet. Frågan är hur Centerpartiet ska kunna tillhöra en alliansregering där finansdepartementet är vikt för Moderaterna som betraktar miljöpolitik som en skvalppost i budgeten?

Det klimatet i regeringskansliet kan inte vara hälsosamt för en miljöminister som vill föra en ”djärv klimatpolitik”.



Andra blogginlägg om vårbudgeten och miljön:

http://jonassjostedt.se/?p=4588

http://rogerjonssons.blogspot.se/2012/04/klimatet-ar-kort.html

http://rikardlinde.se/post/21229494521/oppositionens-berattelse-ar-rorelse

http://www.supermiljobloggen.se/2012/04/mindre-pengar-till-miljon-i-regeringens.html

http://matteoni.blogspot.se/2012/04/forvandla-skiten-till-biogas.html

tisdag 17 april 2012

Sverigedemokraternas dröm är redan verklighet – svenska jobb åt svenskar

”Svenska jobb till svenska medborgare” är en av punkterna i Sverigedemokraternas arbetsmarknadspolitiska inriktningsprogram. Det antyder alltså en uppfattning om att lediga jobb tillfaller utländska medborgare i första hand. I dagarna har LO släppt en rapport ”Full sysselsättning” som ger intressanta resultat som visar att det Sverigedemokratiska kravet snarare är en beskrivning av det verkliga tillståndet. Svenska jobb går redan i huvudsak till svenska medborgare. Det är också en tendens som tycks förstärkas. 2010 ökade arbetslösheten bland unga invandrare med tre procent medan den sjönk bland unga svenskfödda med tio procent.

Det här är ett utdrag ur LO-rapporten som ger en tydlig bild av hur verkligheten ser ut:

”Sammantaget pekar lägre sysselsättningsgrad, högre arbetslöshet och
fler långtidsarbetslösa på att invandrare har en betydligt svagare position
på arbetsmarknaden än infödda svenskar... Tolv år efter gymnasiet hänger chansen att vara sysselsatt samman med ursprunget. Infödda med båda föräldrarna från ett icke västligt land har till exempel lägre sysselsättningschanser än utrikes födda med båda föräldrarna
från ett västland. Chansen att vara sysselsatt är ungefär hälften så stor för den tidigare kategorin som för någon som är född i Sverige med föräldrar födda i Sverige, även om man tagit hänsyn till en lång rad andra möjliga förklarande faktorer, däribland uppnådd utbildningsnivå och betyg i svenska. Chansen att få jobb beror inte bara på hur bra man behärskar svenska eller annan relevant kompetens. Att ha föräldrar som inte är födda västvärlden verkar vara en stor belastning på arbetsmarknaden. Detta tyder på att diskriminering är en viktig faktor när det gäller att förklara sysselsättningsgraden
bland invandrare och deras barn. Även ett bristande kontaktnät kan ha betydelse”.


Det sistnämnda i citatet ovan antyder alltså att det kanske inte ens hjälper att vara svensk medborgare, om man har ”fel” hudfärg eller namn.

Men det lär väl inte ändra världsbilden för de ca 7 % sverigedemokrater som delar Anders Behring Breiviks?

Däremot kan man hoppas rapporten kan stämma till eftertanke bland dem som stirrar sig blinda på svenskakunskaper som förklaring till invandrares svårigheter att få jobb.

söndag 15 april 2012

Centerpartiets ”krafttag” för hållbar ekonomi – förslag till ny rapport!?

I Dagens Industri 10 april kunde man läsa om hur miljöministern Lena Ek och Roger Tiefensee (c) aviserar en plan att föreslå ”en ny rapport, med fokus på vinsterna av att ställa om ekonomin”, som de skriver. De hänvisar till den ekonomiska studie (Stern-rapporten) av Nicholas Stern som fokuserade på kostnaderna med att inte agera på klimatområdet och menar att en ny rapport istället skulle fokusera på vad som finns att vinna på att göra det.

I artikeln redovisar hon siffror och prognoser från OECD som visar att det år 2050 kommer att användas 80 % mer energi och att om ingen förändring sker framför allt i I-länderna kommer världens artrikedom, klimat och vattenresurser då vara allvarligt skadade, kanske irreparabla.

Så någonting måste göras nu får vi intrycket av att artikelförfattarna tänker. Förslag till en ny rapport är alltså detta revolutionära miljöinitiativ från miljöministern. Till vilken nytta frågar man sig då? Jo, de skriver slutligen:

”När andra länder ser att deras grannar skördar frukterna av en grön ekonomi skapas incitament att fatta nödvändiga beslut”.

Åtminstone två saker tycker jag är värda att notera i detta.

För det första undrar man vad Centerpartiet anser om att satsa på ett ekologiskt hållbart samhälle om det skulle visa sig att det inte är vinstgivande? Är det inte värt för statsmakterna att satsa på att skapa det ändå, för miljövinsternas skull?

Det andra är varför miljöministern talar om att det behövs en rapport som ska visa vinsterna med att satsa på miljödrivna innovationer samtidigt som Sverige står vid sidan av och tittar på när exempelvis Tyskland redan satsar hundratals miljarder euro på förnybar energiproduktion?

Läste en annan artikel i veckan som kan anknytas till det här. Den handlade om hur solkraft och vindkraft blivit billigare och bättre de senaste åren. Utvecklingen har tagit fart. Christian Azar, professor i Energi och miljö vid Chalmers skriver bland annat:

”Ett antal viktiga förklaringar ligger bakom de sjunkande kostnaderna. När man bygger upp marknader för solceller eller vind, så möjliggörs industriell aktivitet. Kapitalister tar över från forskning i labb på universitet världen över. När marknaden växer erbjuds stordriftsfördelar, produktionsprocesser förbättras, och så vidare. Dessutom tillkommer mer forskningspengar, vilket möjliggör tekniska förbättringar, till exempel när det gäller solcellernas effektivitet. Den positiva cykeln förstärks”.


Såtillvida ger han ju miljöministern rätt i det att det finns en hel del vinster att hämta i nya miljödrivna innovationer och marknader. Men – och här kommer ju regeringen i högsta grad in - han skriver också om vikten av subventioner och statligt stöd:

”Det finns de som kritiserar subventioner för teknikutveckling, till exempel de tyska stöden till solceller. Det är ett dyrt sätt att minska koldioxiden menar de, framför allt ekonomer som jämför kostnaden för olika åtgärder. Men räknar man på detta sätt missar man hela poängen. De handlar primärt inte om att minska utsläppen nu – utan snarare om att betala nu för att förbättra och få ned kostnaden för de avancerade tekniker som ska göra det möjligt att lösa klimatfrågan på sikt”.

Det finns redan så oerhört många rapporter med kloka ord och siffror och beräkningar som borde räcka för att väcka till aktion. Det sista som behövs är ännu en rapport att lägga till handlingarna.

Så jag ber en stilla bön till miljöminister Lena Ek att istället sätta igång med riktiga konkreta åtgärder som kan stimulera den teknikutveckling hon ser fram emot.



Andra blogginlägg om ny miljödriven teknik och statliga satsningar på sådan:

http://www.havsvind.se/2012/04/nytt-om-havsbaserad-vindkraft-vecka-15/

http://rikardlinde.se/post/21035863679/solenergin-kommer-dominera-inom-10-ar

http://mikaelclemensblogg.blogspot.se/2012/04/solen-skiner.html

http://olajohansson.blogspot.se/2012/04/vindplaner-for-papperskorgen.html

http://erikpelling.blogspot.se/2012/02/var-tydlig-karnkraften-ska-avvecklas.html

torsdag 12 april 2012

Ungdomslöner inget krav från Svenskt Näringsliv

Läste i bladet i morse en mycket intressant artikel där ordföranden för Svenskt Näringsliv, Kenneth Bengtsson, går till skarpt angrepp mot arbetsmarknadsminister Hillevi Engström och alliansregeringen överlag. Han säger rätt ut att den misslyckats med sin politik att få unga i arbete. Han är också förbannad på regeringen som skyller misslyckandet på företagens ovilja att anställa unga.

”De verkar leva i en förenklad värld”, uttrycker han det.

Intressant att notera är också Kenneth Bengtssons svar på frågan om vad regeringen borde göra för att få bukt med ungdomsarbetslösheten. Ungdomslöner nämns INTE bland åtgärder han rekommenderar utan istället en bättre fungerande arbetsförmedling och bättre matchning mellan utbildning och näringsliv. Samtidigt som arbetslösheten är konstant hög har företagen problem att rekrytera i vissa branscher och yrkesgrupper.

Det där med utbildning borde ju peka mot Jan Björklund. Han kanske bör koncentrera sig på rätt saker i fortsättningen istället för kvarsittningar, betyg i uppförande och slöjförbud. Men han har ju alltid levat i en egen, förenklad värld.

Det börjar bli ganska prekärt nu för regeringen när båda arbetsmarknadsparter dömer ut deras jobbpolitik.



Andra blogginlägg om artikeln och ungdomsarbetslöshet:

http://martinmobergsblogg.blogspot.se/2012/04/en-sagning-av-regeringens-jobbpolitik.html

http://rodaberget.wordpress.com/2012/04/12/foretagen-sagar-regeringens-jobbpolitik/

onsdag 11 april 2012

Behring Breivik – en vanlig människa som tar intryck från sin omvärld

Den nya rättspsykiatriska undersökning som friskförklarat Anders Behring Breivik, och därmed underkänt den gamla undersökningen som kom till motsatt resultat, ger en möjlighet att tala om honom i andra termer än läkarvetenskapliga. Det är bra. Det är viktigt att debatten kring hans dåd handlar om vad det är för rörelser i samhället som gör att vanliga människor med hygglig intelligens kan utföra så kallblodiga massakrer som Behring Breivik gjort sig skyldig till.

Han säger sig vilja ta död på multikulturalismen och menar att muslimer är på väg att ta över hela Europa och att dessa kommer att kväva ”vår” kultur. För ett par decennier sedan hade det varit ett ytterst extremt resonemang men idag har vi riksdagspartier i alla nordiska länder som hämtar formuleringar och programpunkter ur samma diskurs. Den som, för att låna ett bra uttryck av Mattias Gardell, legat i långkok i ett tjugotal år.

Detta med diskurs har jag länge hävdat är mycket viktigt och kampen om diskurser är ständigt pågående och tämligen subtil. Vad som tidigare varit helt politisk inkorrekt att säga blir ju ofta med tiden acceptabelt och människors syn på problemformulering och lösningar för dessa vrids ett snäpp åt det ena eller andra hållet. Det här forumet, bloggande, är ett sätt att förändra diskurser. Internet är över huvud taget en oerhört stor möjlighet för dem som vill förändra diskurser. Det är intressant att lyssna till många ungdomars beskrivning av invandring till exempel. Den är mycket lik Jimmie Åkessons och florerar inte minst på forumet Flashback.

Så den som eventuellt funderar över hur en uppenbarligen normalt funtad person som Anders Behring Breivik får sina idéer bör ta sig en titt in i forum som Flashback och studera kommentarsfälten i andra forum när ämnet invandring eller islam är uppe till debatt. De flödar nästan över av osande hat och ostyrkta påståenden som sedan blir till vandringshistorier och en del av diskursen.

Det här är en tendens att vara ytterst uppmärksam på. Inte minst i tider när ungdomsarbetslösheten är runt 20-25 %. Det är inte alls konstigt om dessa normalt funtade unga börjar fråga sig varför deras läge ser så hopplöst ut. Varför får de varken jobb eller lägenhet? Något måste vara fel, någon måste bära skulden.

Hitler lade ut texten i sin ”Mein kampf” om judar som en mindervärdig ras med alltigenom usla egenskaper. Marxism och internationell kapitalism handlade, enligt Hitler, om en judisk konspiration för att ta kontroll över världen. Utan depressionen kanske dessa konspirationsteorier hade passerat utan större inflytande men som läget var i Tyskland under mellankrigstiden och i hela västvärlden under 30-talets depression fanns det en grogrund för dylika förklaringsmodeller. Något måste vara fel, någon måste bära skulden.

Det gick också så långt i Sverige att en del tidningar kommenterade kristallnatten med att Tyskland måtte ha för många judar. Någon kristallnatt fick nu inte Sverige men nazistsympatisörer och antisemiter bedrev ändå envetna kampanjer mot judar under 30-talet och ibland sattes lappar upp utanför butiker ägda av judar och listor över judiska företag och rörelseidkare tillhandahölls i tidningar. Om detta kan man läsa på hemsidan för Forum för levande historia.

Något internet fanns ju inte så det blev genom affischering, brevutdelning och tidningsförsäljning som budskapet spreds. Den mest kända kampanjen var kanske ”Mota Moses i grind” 1938 som iscensattes efter att tyska och österrikiska judar börjat fly till Sverige efter kristallnatten. En skrift författades bland annat med namnet ”Judeinvasionen måste stoppas”. Unga studenter tillhörde de mest aktiva och vid ett fackeltåg i Stockholm antogs ett upprop där man protesterade mot ”planerad import av judiska läkare, tandläkare och apotekare” och krävde att ”åtgärder omedelbart vidtages för hindrande av denna invandring. Vi kräva nu och för alltid att ifrågavarande yrken förbehålles svenska studenter”. Medicinska föreningens ordförande Gunnar Björk stödde uppfattningen och hävdade i ett anförande 1939 att de judiska flyktingarna skulle ta läkararbeten från unga svenskar. I riksdagen samma år debatterades anslag som skulle avsättas för mottagning av judiska flyktingar och bland flera infekterade inlägg kan särskilt noteras detta:

"Men jag tror mig våga säga, att det finns ingenting som är så lätt och så säkert kan väcka en döende nazism till liv i vårt land, som om statsmakterna visade sig alltför släpphänta, när det gäller flyktinginvasionen, eller alltför givmilda när det gäller att bereda möjligheter för flyktingarna att kvarstanna här”.

Ingenting nytt under solen, alltså. Den här sortens argument är numera ganska vanliga. Inte minst bland folkpartister har jag noterat. Tuffa tag mot invandrare är bra för att inte spela främlingsfientliga krafter i händerna lyder argumentationen. Genom att löpa med går man emot är den motsägelsefulla logiken.

Själva hetsen och konspirationsteorierna är desamma, men riktas nu mot muslimer, i Sverigedemokraternas idéskrifter. Ta till exempel följande från SD:s ungdomsförbunds hemsida:

”En så omfattande invandring orsakar problem som bland annat framträder i form av segregation, rotlöshet och kriminalitet samtidigt som den ansvarslösa invandringspolitiken kostar svenska skattebetalare hutlösa summor pengar årligen. Sverige islamiseras i takt med att krav från islamistiska grupperingar tillmötesgås. Svenskfientligheten ökar och tar sig uttryck i trakasserier och oprovocerat våld mot svenskar. Dagens massinvandring splittrar vårt samhälle och urholkar vår välfärd”.

Vad vill jag nu säga med allt detta? Jo det här med diskurser är oerhört viktigt. Inte minst vilar ett stort ansvar på de etablerade politiska partierna att inte anpassa sig till extremhögerns diskurs. Verbala attacker följs ofta av fysiska. Det kan handla om aldrig så små skiftningar i retoriken som hjälper till att etablera en uppfattning om sakernas tillstånd som är skrämmande lik den som florerade i 30-talets Europa.

Orsakerna till kapitalismens kris bör sökas på andra håll. Det är inte genom förföljelse av den Andre som vi löser problem som ungdomsarbetslöshet exempelvis. Det håller nog de flesta i min generation ändå fortfarande med om. Men har ni kollat med era barn och unga bekanta?