Liberalextremismen ett hot mot mänskligheten?!

"Det är dags att sätta dessa perspektiv på dagordningen. När alliansen hotade med att slänga ut Miljöpartiet från pensionsgruppen nyligen med argument om att MP skulle vara arbetsfientliga och tillväxtfientliga är det läge att kontra. Med svenska pensionsfonder som investerar i världens största oljebolag står vi i en situation där vi riskerar att få välja mellan framtida pensioner och klimatet. Om svenskarnas pensionsfonder verkligen används där de för tillfället är investerade kommer oljereserver tas i bruk som omöjliggör att vi klarar tvågradersmålet. Hållbara investeringar och ett pensionssystem som inte havererar när ekonomin inte växer har aldrig varit mer nödvändiga".

Det är Frida Johnsson som skriver för den gröna tankesmedjan Cogito jag citerar här ovan. Hon lyfter i en artikel på Cogitos hemsida fram nödvändigheten av en seriös debatt där ett antal ödesfrågor för planeten Jorden sätts högst på agendan. Hon betonar också hur viktigt det är att inse att detta också innebär frågor om sociala frågor. Det är inte bara genom klimatmål och beskattning av utsläpp och liknande som miljöpolitik kan föras. Det är ett bra tag sedan partiet kunde placeras lite vid sidan av på höger-vänster skalan som ett enfrågeparti. Den breda miljöpolitiken spänner över i stort sett alla samhällsfrågor och politikområden och det är kanske därför den nu börjar bli ett reellt hot mot invanda mönster för många som därmed ser sin tillvaro hotad. Detta gäller inte minst de som lever gott och har det allra bäst. Ju mer du har desto mer att förlora, känns logiskt att anta. 

Ända sedan Mp:s framgångsrika EU-val har den liberala morgonpressen och de borgerliga allianspartierna trummat på mot Miljöpartiet som "tillväxtfientliga", "arbetsfientliga" och ibland också "vänsterextrema". Det gäller att få partiet att framstå som extremt och utmåla miljöpartister som verklighetsfrånvända utopister. Detta i en tid då vår gemensamma planet står inför utmaningar som blir helt avgörande för förutsättningarna för mänskligt liv på den. Miljöpartiets politik är knappast extrem och den är inte heller utformad för att gynna en specifik intressegrupp eller inkomstgrupp vilket nog kan hävdas när det gäller vissa andra partier. Den bygger på forskning om vad som krävs av oss alla för att bädda för kommande generationers möjlighet att alls leva här på jorden. 

Då är det välgörande att få lyfta fram debattörer utanför partiet som är inne på samma tankebanor. Bara i denna morgons SvD finns tre exempel som kan rekommenderas som helgläsning för den tveksamme.

Per Lindvall skriver om bostadspolitiken (hittar tyvärr ingen länk men kanhända dyker den upp senare under dagen) och inleder med att beklaga allianspartiernas kallsinnighet till mijöpartistiske finansmarknadsminister Bolunds invit till förhandlingar om sänkning av hushållens ränteavdrag kopplats till hushållens höga skuldsättning. Lindvall sätter detta i ett större sammanhang och påpekar hur bostadspolitiken sedan 90-talet, med slopade räntesubventioner för nyproduktion men bibehållna ränteavdrag kombinerat med kraftigt reducerad fastighetsskatt varit den starkast bidragande orsaken till utvecklingen. "Hyresrätten har hamnat på undantag" och nyproduktionen handlar nästan uteslutande om räntesubventionerade upplåtelseformer som bostadsrätt och direktägande. Nya grupper på bostadsmarknaden belånar sig upp över öronen och akut bostadsbrist råder, inte minst i storstäderna men numera också i flertalet städer. Lindvall är inte främmande för subventioner av byggande av smålägenheter. Det är förmodligen som att svära i kyrkan hos allianspartierna som i blanda annat Stockholm har gjort allt de kunnat för att avväpna de folkvalda möjligheter att påverka bostadsbyggandet och lämna det mesta fritt åt marknaden och främja individuellt ägande av bostäder till varje pris. Att inte vilja diskutera detta problem är en tydlig ideologisk låsning. Kanske bör vi börja kalla den för liberalextrem? 


I samma del av tidningen (SvD Näringsliv) kan vi också ta del av ekonomen och professorn Jeffrey Sachs uppmaning till åhörarna vid de proffsinvesterare som deltog i fondbolaget Skagens årliga nyårskonferens igår. Inte heller denna artikel hittar jag på nätet. Börjar fråga mig om det är ett medvetet beslut från ansvarig utgivare? Han säger hur som helst bland annat detta:

"Den globala ekonomiska tillväxten vi har idag, 3-4 procent, är en rimlig global tillväxt och visar att världsekonomin har återhämtat sig efter finanskrisen. Men i ett hållbarhetsperspektiv är en så hög tillväxt ohållbar, den innebär att världsekonomin dubblas under en generation".

Han uppmanar alltså finanssektorn att investera i områden som främjar en övergång från en fossilburen ekonomi till en ekologiskt hållbar ekonomi och menar vidare att "det finns inget alternativ om vi vill undvika en okontrollerbar uppvärmning av jordklotet".

Allt fler ekonomer och andra forskare talar nu om detta och att motsätta sig varningssignalerna genom att exempelvis sätta klackarna i marken och spjärna emot exempelvis nedläggning av flygplatser till förmån för bostäder (varav många hyresrätter) eller byggande av kollektivtrafik istället för motorväg runt storstäderna är en ideologisk låsning som vi kanske bör börja kalla liberalextrem?


I samma tidnings huvuddel presenterar ett stort forskningsprojekt sina slutsatser. Jo, den artikeln finns här men starkt nedskuren jämfört med pappersversionen vilket är lite intressant. I nätversionen är rubriken "Cykelpendling sparar liv" och består helt enkelt av ett TT-meddelande där forskarnas beräkningar om sparade människoliv vid ökad cykelpendling i Stockholm presenteras. I papperstidningen finns detta med som en del av en större artikel, signerad Henrik Ennart, där rubriken är "Cykelpendling räddar fler än Förbifart Stockholm". Där ställs alltså utbyggande av cykelvägar i jämförelse med bilvägar (Förbifarten) parallellt och ger ett forskningsbaserat tillägg till argumentbanken mot den typ av investering i mångmiljardklassen som Förbifarten utgör. Det är möjligt den typen av insikter för tidningens utgivare är alltför "vänsterradikala"? Åtminstone för den del av deras läsekrets som vi kanske nu bör börja benämna liberalextrema.

Hur som helst vore det ett ödesdigert misstag att utestänga Miljöpartiet från varje diskussion som handlar om hur vi investerar för framtiden. Kanske vore det bättre att stänga ute de som visar tendenser till vad vi bör kalla liberalextremism?

Tågresor på fel spår

Läste i ett nummer av resemagasinet Vagabond (hittar inte artikeln på nätet dock) att Fritidsresor lagt ned sina tågcharterresor. Tidigare har även Vingresor lagt ned sin tågcharterprodukt. Det är för dyrt och krångligt tycker resenärerna. 

Bland annat är bristen på direktvagnar till kontinenten ett skäl. Stockholm-Berlin lades ned för ett antal år sedan och Stockholm-Hamburg redan på 1990-talets slut om jag inte minns fel. Häromåret var det dags även för SJ att lägga ned direktvagnen Malmö-Berlin. Visserligen har Veolia tagit över linjen men det är oklart när de tänker låta folk åka på den. Just nu går den inte. På deras hemsida får vi inte veta mer än att de återkommer med besked när de tänker starta linjen igen. Möjligen tar de samma beslut som SJ, det vill säga att linjen inte är lönsam.

 Det här är en långtgående utveckling som strider lite mot all logik egentligen med tanke på den förment ökande medvetenheten om klimathotet och mot alla de fagra orden om tågsatsningar. 

Det strider dessutom mot de övergripande mål som transportsystemet ska hjälpa till att nå. Regeringen klargjorde dessa bland annat i sin stora proposition i ämnet 2008/09:35. Nämligen att:

”Regeringens övergripande mål är att bryta utanförskapet genom fler jobb
i fler och växande företag. En fungerande infrastruktur är en grundförutsättning
för att bedriva företagsverksamhet och att åstadkomma en långsiktigt
hållbar tillväxt i alla delar av landet. Regioners möjlighet att behålla
och locka till sig företag är beroende av att det finns fungerande
transporter och kommunikationer”.

Samt dessutom att:

”Det finns behov av ett transportsystem som hanterar klimatutmaningen och samtidigt bidrar till en samhällsutveckling med hållbar tillväxt. Resor och transporter ska underlätta vardagen
för människor och företag och utgöra hållbara klimatsäkra transportlösningar”.

 Jag har jobbat i resebranschen i många år och minns hur jag bokade många resor med tåg till kontinenten. I synnerhet till Tyskland dit man kunde komma med de direkta sovvagnarna från Stockholm. Numera alltså inte ens ifrån Malmö.

Det var inte heller då (vi pratar 80-tal) särskilt stor skillnad i pris. Jag försökte själv ta mig och min familj med tåg från Paris häromåret men det blev så vansinnigt dyrt (och många byten) att det blev billigare att övernatta 2 nätter på hotell och köpa nya flygbiljetter (vi hade missat ett plan). Nu beror skillnaden till viss del på att flygresor blivit billigare men jag köper inte helt den förklaringen. En annan orsak, misstänker jag starkt, är det lapptäcke av operatörer som en resenär tar sig igenom på en resa genom Sverige till kontinenten. I detta har jag medhåll från den före detta moderatledaren Ulf Adelsohn som fick kicken som GD för SJ för att han påtalat detta med avregleringen av tågtrafiken som ett stort problem.

Ett problem inte bara avseende priset alltså utan även kvaliteten på produkten. Det är stor skillnad att ta sig från Stockholm till Hamburg genom att gå och lägga sig på Stockholms central och vakna upp på Hamburgs centralstation mot att, som det är idag, göra det med mellan 3 och 6 byten av tåg på vägen dit.

Det är en sak (förvisso en bra sak) att bygga ny räls och nya snabbare tågtyper. Men det är, enligt min mening, inte tillräckligt när själva helhetsprodukten för resenären helt glöms bort. Ska ett bra miljöval kunna göras måste produkten åtminstone vara i närheten av att svara mot moderna krav på komfort och service. Tågresor till utlandet gör inte det i dagsläget. Det duger inte att stirra sig blind på rälskvaliteten. Hela tågprodukten avgörs också av sådant som vilka krav som ställs vid upphandlingar. Det är i sista hand där det avgörs om goda miljöval blir realistiskt möjliga för folk som reser i affärer och nöje. Tills dess ligger Fritidsresors tågcharter i träda och affärsresenärerna skrattar högt om en tågresa till destinationen erbjuds. 

Ulf Adelsohn sätter fingret rätt på den ömma punkten när han säger att:

”uppdraget från svenskarna är att ge bra service, medan uppdraget från regeringen bara är lönsamhet”    

... och det är inte bara ett svenskt problem. Jag har i tidigare inlägg ställt frågan vad vi ska ha EU till. Detta är väl ett mycket bra exempel på ett område där samarbete över gränserna skulle kunna göra underverk. 

Men dessvärre är kapitalets resa över dessa gränser en överordnad prioritet. Det viktiga är inte att marknaden mättar behovet utan att den är fri.