Terrorresor till Ukraina?

För ett par dagar sedan kom ett TT-meddelande som kungjorde att svensk polis utreder krigsbrott utförda i Ukraina av en svenskbaserad person. Om det är en svensk medborgare framgår inte av meddelandet utan personen beskrivs som svenskbaserad. Exakt vad denne gjort framgår inte heller men brotten ska ha begåtts under 2014. Enligt Säpo har en handfull svenskar åkt till Ukraina för att slåss i frivilligbataljoner på den ukrainska sidan i konflikten. Detta är väl känt sedan tidigare och personen kan mycket väl ha ingått i den s.k. Azov-bataljonen som jag skrivit om tidigare. Enligt Säpo delar flera av personerna som deltar för ukrainska regeringssidan vit makt-miljöns värderingar och har tidigare visat våldsbenägenhet och intresse för vapen och sprängmedel.

Det är betryggande att notera att det svenska rättssystemet fungerar. Personer som gör sig skyldiga till krigsbrott utomlands kan identifieras och lagföras här. Det svenska rättsmaskineriet har alltså både möjlighet och vilja att göra just detta. Det är positivt alldeles oavsett hur domen nu kommer att falla. Det har ju tidigare rapporterats om frustration bland svenska åklagare och poliser som utreder krigsbrott över bristande resurser och att detta skulle kunna leda till att krigsförbrytare går fria.

Men det är också intressant eftersom det aktualiserar den debatt om s.k. terrorresor som förts tidigare under året. Sverigedemokraterna har ju exempelvis föreslagit att de som företar ”jihadresor” ska fråntas sitt medborgarskap vid hemkomsten vilket jag problematiserat i tidigare inlägg.

Men även många andra menar ju att de lagar som finns inte är tillräckliga och att det bör bli straffbart att delta i strider eller träning med stridande enheter oavsett om krigsförbrytelser begås. Det låter inte helt orimligt men det finns en hel del svåra gränsdragningar och frågeställningar att ta ställning till. Det skulle exempelvis vara intressant att höra vad Moderaterna har att säga om de här personerna som slåss i Ukraina. M föreslog ju alldeles nyligen en skärpning av lagar för att komma åt s.k.  ”terrorresor”. I en lista på 20 punkter som partiet presenterat finns förslag om indragna pass eller reseförbud till vissa länder infört i passet. De vill alltså begränsa rörligheten för personer som deltar, deltagit eller planerar att delta i strider utomlands. Frågan är alltså bara vilka förband eller enheter som dessa förslag är tänkt att gälla? Endast sådana som tillhör rörelser som finns på EU:s lista över terrorstämplade organisationer? Vilket i så fall inbegriper kurdiska förband som strider mot IS. Kan de till ukrainska regeringen ganska löst knutna frivilligbataljonerna komma ifråga? Gäller förslagen även personer som döms för krigsförbrytelser oavsett om det skett inom enheter som inte är terroriststämplade? Om inte, i så fall varför, och vilka andra gränsdragningar måste då göras rörande andra konflikthärdar i världen? 

Är lösningen kanske att helt förbjuda deltagande i strider utomlands annat än för svenska armén? Vad gäller då för utländska medborgare baserade i Sverige? Eller är det bättre att helt enkelt förse åklagare och polis med tillräckliga resurser att komma åt terrorism och krigsförbrytelser bättre?

Jag hoppas att dessa frågor kan komma högre upp på dagordningen i den terrorresedebatt som förs. Kanske kommer detta aktuella fall att kunna ge upphov till att de lyfts och att perspektiven vidgas? Vad är egentligen terrorresor och vad är det egentligen vi vill förbjuda?

Sverigedemokraterna har INTE ”förstått problematiken” med krigsresor

I dagens Aftonbladet skriver fyra ledande sverigedemokrater (Kent Ekeroth, Richard Jomshof, Adam Marttinen och Björn Söder) en debattartikel där de säger sig vilja frånta personer som åker på ”jihadresor” sitt medborgarskap. Vad de ser framför sig är alltså de som reser ned till Syrien och Irak för att slåss med IS. De välkomnar Socialdemokraternas förslag om snabbutredning av frågan om svenska krigsresenärer och är nu ivriga att tala om att SD minsann tidigt ”förstått problematiken” med det som de betecknar som ”jihadresor”. Att de använder just den här benämningen visar dock att de har en enda måltavla med sina förslag och snarast, i sin blinda iver att tvåla dit muslimer, glömmer bort just ”problematiken”.

”Är det rimligt att en människa som frivilligt deltar i övergrepp av det här slaget välkomnas tillbaka?”, frågar de, och avser då de som strider för IS. Ett resonemang som kan vara lätt att falla in i och besvara med ett nej. Den moraliska indignationen, att peka på rimligheten i att bestraffa ”jihadresenärerna” för deras krigsresa, är emellertid i sig en del av ”problematiken”.

Det räcker med att bläddra vidare i samma Aftonblad så ges ett exempel på vad den kan gå ut på. Martin Aagård skriver om svenskarna i Ukraina och återger en intervju som svensken Mikael Skillt, som strider för den ukrainska frivilligbataljonen Azov, gett till den italienska tidningen Corriere della Sera. Skillt är själv öppen nazist (Svenskarnas Parti) och Azov-bataljonen har sitt ursprung i det ukrainska nazistpartiet SNA. Andra bataljoner har liknande ursprung och rekryteringsbas. Inte bara bland ukrainska högerextrema alltså utan även bland utländska. Enligt Skillt är svenskar den absolut största gruppen utlänningar i de ukrainska volontärbataljonerna. Om uppgiften stämmer är svårt att avgöra men hans uppgifter lyfter i alla fall fram ett exempel på ”problematiken”. Dessa personer kan knappast omfattas av SD-begreppet ”jihadresenärer”. Däremot har en del av dem sannolikt begått handlingar som klassas som krigsbrott, enligt bland andra Human Rights Watch och Amnesty. Borde de fråntas sina svenska medborgarskap när de kommer hem?

Kanske inte, eftersom vi lär få svårt att använda andra kriterier än FN:s terrorstämpel på olika organisationer för att kunna avgöra till vilka krig det är OK att resa och delta i. De ovan nämnda frivilligbataljonerna i Ukraina finns inte med på denna lista av terrororganisationer. Där finns dock PKK och deras systerorganisationer som nu slåss mot IS. Det här påpekas av bland andra miljöpartisterna Per Gahrton och Jabar Amin i en debattartikel i dagens SvD. Där lyfter de fram den motsägelsefulla effekt ett förbud mot ”terrorresor” skulle kunna ge för kampen mot IS i och med att de som står i främsta ledet för att bekämpa dem, PKK, själva är terrorstämplade av FN. Svenskar som åker ned för att ansluta till dem skulle alltså omfattas av SD:s föreslagna bestraffningsmetod att bli av med sitt medborgarskap. Att kalla dem för ”jihadresenärer” vore däremot helt absurt. 

Tanken att förhindra svenskar från att alls delta i krig utomlands är kanske inte helt orimlig. Rent moraliskt finns väl inte mycket att invända emot det? Frågan är bara hur det ska gå till utan att rättssäkerheten sätts ur spel? SD talar om att göra människor statslösa, andra har talat om att ”förbjuda terrorresor”. Det finns en hel del komplikationer med dylika åtgärder. Said Mahmoudi, professor i internationell rätt vid Stockholms Universitet, har bland annat pekat på det faktum att en terrorstämpel på en organisation ofta är ett politiskt beslut och att det finns tidigare mål där domstolar konstaterat att stater följt FN:s terrorbedömningar men ändå brutit mot de mänskliga rättigheterna, exempelvis föreningsfriheten. Den som säger att vi ska bedömas för våra handlingar och att inte organisationstillhörighet i sig ska vara ett brott. 

Frågan är alltså tämligen komplex. Det är därför bra att den utreds. Däremot kanske mindre bra att det ska ske snabbt, vilket också varit Vänsterns främsta kritik mot ”snabbutredningen”. Sverigedemokraternas inlägg däremot faller pladask på att de använder benämningen ”jihadresor” vilket avslöjar att det inte handlar om att förhindra svenskars deltagande i grym krigföring utan bara är bara ännu ett i raden av deras utfall mot muslimer.

Själv är jag nog böjd att hålla med Mahmoudi och kanske istället förorda en mer aktiv spaning efter krigsförbrytare och lagföring av deras krigsbrott, alldeles oavsett vilken stats armé, frivilligbataljon eller gerillagrupp de slagits för. Det finns ju faktiskt lagar att använda för det.