Funderar över om det är en början på någon sorts kampanj jag
ser i borgerlig press?
I dagens SvD finns hur som helst två artiklar som pekar åt
det hållet. En kampanj som går ut på att det inte är någon idé för oss vanliga
konsumenter att kämpa för miljön genom att ändra vår livsstil.
Johan Norberg påstår att det bara är våra samveten vi räddar
genom att sluta flyga, som ”romerska kardinaler i celibat”, och Lydia Wålsten
attackerar viljan att återvinna kläder. Det återvunna plagget sägs ju vara
årets julklapp men Wålsten radar upp ett antal punkter för att underminera
intresset för hållbar konsumtion; folk tar ändå bilen till
återvinningsstationerna; plaggen är ofta dåligt sorterade och slitna; transporterna
blir fler om folk bollar runt sina gamla plagg; de flesta plagg går på export
till Afrika och kläderna kanske slängs i länder med sämre återvinningsstruktur
än Sverige.
Ja, du ska inte tro att du kan göra något åt miljöproblemen.
Hur du än vänder dig har du ändan bak, tycks tanken vara.
Eller är det mäktiga krafter bakom som vill att vi ska göra ”business
as usual”? Att vi inte ska komma på tanken att ändra det system som bygger på ökad
konsumtion och eviga tillväxtsiffror.
Det finns förvisso en poäng här som jag håller med om (fast det troligen inte är det som ovan nämnda skribenter är ute efter). Jag har
länge varit skeptisk till att så mycket av ansvaret för miljöförstörelse och utsläpp
av växthusgaser läggs på individnivå. Trots att vi nu vet att det är de 100
största företagen i världen som står för 80 % av alla utsläpp av växthusgaser.
Det är alltså där som de allra största miljövinsterna finns att hämta och just
där som huvuddelen av ansvaret måste ligga.
Så länge vi kilar mellan återvinningsstationerna och upptar
vår tid med att jaga bästa miljöval kan de 100 stora fortsätta med sitt som
vanligt, ”business as usual”.
Kanske skulle vi istället vägra och kräva kraftåtgärder i
produktionsledet istället? Och ett nytt sätt att mäta tillväxt?
