lördag 28 juli 2012

OS-inmarsch igår – protestmarsch idag


OS-invigningen är över och spelen kan börja. Storslaget, magnifikt, humoristiskt – jodå. Överdådigt och påkostat. Absolut, man förstår att kostnaden för spelen beräknas bli 10 gånger så hög som den planerade. Eller, ska man kanske säga, den som marknadsfördes vid ansökan? För att lugna kritiker kan tänkas eller möjligen optimistiskt önsketänkande. 

Som konstrast till den glada inmarschen av OS-deltagare på arenan igår marscherar idag en säkert lite argare samling från Mile End Park till Wennington Green för att markera sitt missnöje med stadens OS-arrangemang och hantering av London-bornas kritik av dem. CON (Counter Olympics Network) arrangerar. En rörelse som kanaliserar detta missnöje.

Säkerligen är det många som genast tänker; “glädjedödare”. Det ska inte heller underskattas betydelsen av stora festarrangemang och symboliska gränsöverskridande vänskapliga sammankomster som ett OS ju är tänkt att vara och i bästa fall kan innebära. Ingen vill väl förstöra en fest? Men det kan vara lätt för en utomstående att glömma bort att de boende i staden London fått och får göra stora uppoffringar både praktiskt och ekonomiskt, såväl före som under och inte minst efter spelen. Finansieringen av spelen sägs till 98 % hamna på det offentligas ansvar. De lever kvar i den eftertänksamma vardagens kranka blekhet när festdeltagarna har åkt hem.

Det mest störande, enligt min mening, är kanske ändå den kringskurna friheten för de lokala boende och företagen. Privatiseringen av offentliga ytor, sponsorstyrningen av yttrandefriheten, rörelsefriheten och till och med människors klädsel och censuren av kritik mot spelen som råder under dess genomförande. Dagens protestmarsch har exempelvis omväxlande förbjudits, omdirigerats och belagts med restriktioner avseende mötestalen. 

För är det något som ett OS är tänkt att vara så är det väl inkluderande. Det borde gälla även, eller i synnerhet, de som bor, lever och verkar på den plats där evenemangen går av stapeln. Det känns tvärtemot som att dessa inte ens har blivit inbjudna till festen.










onsdag 25 juli 2012

Grönland +4 – Isbergen faller och vi med dem


Naturen har levererat sitt eget svar på Rio +20. På 4 dagar i juli smälte nästan all is och snö på Grönland. Under Rio +20 lades principerna fast för hur globala hållbarhetsmål ska formuleras 2015. Naturen fungerar enligt sin egen tidtabell.

Det diskuteras, kveruleras, protesteras, funderas och formuleras. Världens ledare lägger upp sina oerhört genomtänkta (?) tidtabeller för hur miljön vi lever i och av ska räddas. Under tiden faller isbergen – och vi med dem, för att travestera den gamla Lundell-dängan.

Den tidtabell naturen fungerar efter tror vi oss kanske veta väldigt mycket om men den grönländska issmältningen visar att vi kanske egentligen är oroväckande okunniga. Om 3 år formuleras alltså nya mål och en ny tidtabell för genomförandet av hållbarhetsmål. Det börjar bli tydligt att dessa tidtabeller inte ligger i fas med varandra.

Det är ungefär 225 4-dagarsperioder fram till år 2015. Har vi tid att vänta?




tisdag 24 juli 2012

OS i London – The Greenest Olympic Games in History?


Arrangörerna av de olympiska spelen som snart startar I London har utropat dem som de grönaste någonsin. En rad initiativ har också genomförts för att utnyttja miljövänliga material, använda förnybara bränslen och försöka styra transporter till kollektivtrafik bland annat.

Stadens gröna aktivister ställer sig avvaktande och hänvisar till att det inte går att säga säkert huruvida arrangörerna lyckats eller ej förrän i efterhand. Många är dock tveksamma till om ett gigantiskt arrangemang med gigantiska konstruktionsarbeten och massivt resande någonsin kan bli miljövänligt. 

Brittiska Green Party har emellertid kritiserat OS-arrangörerna för att ha misslyckats med att nå upp till sin egen paroll om ”the greenest Olympic Games in history”. Partiet har författat en kritisk rapport, ”Hurdles to Jump”, som tyvärr tycks omöjlig att finna i nätversion. 

De gröna ambitionerna har också kritiserats lokalt bland annat för att offentliga grönområden naggats i kanten för att ge plats åt betongbyggnader och parkeringsplatser. Just privatiseringen av offentliga platser är också något som den kanske argaste kritikern av London-OS, Iain Sinclair, tar upp. Människor som promenerat, cyklat och fiskat i ett område som alltid varit lite vid sidan av det hektiska centrala London har nu fått maka på sig till förmån för en futuristisk OS-stad och betongarkader.

En utvärdering av hur väl arrangörerna har lyckats göra spelen till de grönaste någonsin är naturligtvis inte möjlig att göra innan spelen startat. Snarare ett par år framåt i tiden. Men frågan är om ett sommar-OS någonsin kan bli särskilt grönt när nya städer tar marker och parker i anspråk för att konstruera nya arenor och OS-byar som ska svälja hundratusentals deltagare, funktionärer, åskådare och sponsorer. En del menar att man borde hålla spelen på samma plats varje gång för att kunna utnyttja de befintliga faciliteterna. Varför inte i Aten? Det är ju den historiskt naturliga platsen för olympiska spel och arrangerade ju OS 2004 och behöver blåsa liv i de anläggningar som då användes men som nu (sedan flera år tillbaka) står tomma och vittrar sönder och med en ekonomi i spillror som inte lämnar något som helst utrymme för underhåll.

Alternativet borde annars vara att tona ned själva arrangemangen som för varje gång haussat nästa arrangör till ännu vräkigare och mer påkostade arenor och OS-byar. Den ekonomiska krisen kanske kan vara startskottet till en åtstramning? Kanske kommer framtida arrangemang att ha svårare att locka värdar till sig när stats- och stadskassorna sinar?



Andra bloggare om OS: