Dagens EM-koll: Nationalism och en vilsen Rödknapp

Jag måste erkänna att min EM-feber har lagt sig något. Sveriges lama insats mot Ukraina gav ett par dagars depressiv bedövning. Inte så mycket för resultatet som just för själva insatsen. Rasistiska påhopp och nationalistiska kravaller har också lagt is på utbrotten av nationschauvinism som annars brukar infinna sig så här i EM- och VM-tider. Min kärlek till fotboll har säkerligen bidragit till en fostran i nationalistiska känslosvall som jag annars skulle skämmas över.

Det har skrivits ganska många spaltmeter om detta och en del menar att denna nationalism inte längre är lika uteslutande utan öppnar upp för gemenskap kring intresset för och kärleken till idrotten. Läs exempelvis Ian Burumas artikel om förra EM där han tyckte sig se en sådan tendens. De senaste dagarnas scener från Polen ger honom knappast rätt utan stärker snarare teser som går ut på att fotbollen "göder självgod nationalism" och "fungerar som bränsle för allvarligare uttryck av nationalism". Det är hur som helst svårt att värja sig mot dylika känslor när man är fotbollsintresserad och samtidigt identifierar sig som tillhörande en nation.

Innan matchen mot Ukraina hade emellertid min EM-feber nått någon sorts topp. Hur jag än försökte koncentrera mig på annat så vandrade tankarna ändå obevekligt in på fotboll. Tror att jag började hallucinera till och med. Kunde i alla fall svurit på att jag såg Spurs-managern Harry Redknapp i förarhytten på tunnelbanans linje 19 häromdagen.

Nu börjar det ändå pirra lite igen, så här dagen före drabbningen mot England. Möte med dem brukar ju innebära säkra poäng för Sverige i de stora mästerskapen, vilket min engelske vän William surt konstaterade när lottningen av EM-grupperna offentliggjordes för något halvår sedan. Sverige tycks onekligen ha ett psykologiskt övertag i alla fall. Det blir som sämst 2-2 och Sebastian Larsson gör en stormatch. Jag är också helt övertygad om att om det blir seger så kommer jag att överväldigas igen av nationellt färgad tokyra. Inte för att det skulle ge mig en inbillad självbild av överlägsenhet utan bara för att det helt enkelt är så roligt.

Apropå den gamle "Rödknappen" (Harry alltså), slutligen, så såg jag att han fått kicken av Tottenham. Det var inte alldeles väntat.  Först var han succétränaren som länge låg bäst till som kandidat till förbundskapten för Englands EM-lag. Nu är han arbetslös. Ibland går det fort. Får kanske kolla det där igen med linje 19...

Dagens EM-koll - Dansk De(h)likatess och öppen rasism

Jag fortsätter kommentera EM i fotboll och hur det går för ”mitt” EM-lag.

Som jag skrev senast är det härligt att konstatera att det inte alls är givet att favoritlagen vinner, trots bergsäkra förhandstips. Vem trodde på Danmark som vinnare över Holland? Noterbart är förvisso att Holland nu förlorat sina två senaste tävlingsmatcher (mot Sverige och Danmark). Kanske ett landslag på nedgång? Jag gillar också när andra spelare kliver fram än de på förhand haussade stjärnorna. Svaret på frågan om det skulle bli van Persie, Robben eller Huntelaar som blev matchprofiler, eller möjligen Bendtner, Christian Eriksen eller Kvist, blev alltså Michael Krohn-Dehli och Stephan Andersen. Vem hade tippat det? Krohn-Dehlis skottfint och avslut mellan benen på målvakten var fotbollsdelikatesser som lyste i en annars förvånansvärt tempofattig match.

Att döma av gårdagens matcher blir det Tyskland och Portugal som går vidare från ”dödens grupp”. Men det skulle inte förvåna mig om det blir precis tvärtom.

För min egen EM-elva går det sämre. Holländske backen Mathijssen var skadad och kunde inte spela, van der Wiel blev utbytt och Huntelaar startade på bänken. Glädjande nog gjorde mitt forwardsval Gomez mål för Tyskland. Alltid något.

Holland stod inte att känna igen bortsett från inledningskvartarna av respektive halvlek. Möjligen var de ur balans på grund av den polska träningspublikens uppträdande. Under träningen för ett par dagar sedan, inför 25.000 åskådare, möttes de färgade spelarna av apljud och rasistiska glåpord. Samma sak inträffade under Rysslands match mot Tjeckien då ryska fans hånade tjeckiske backen Gebre Selassie, ursprungligen från Etiopien.

Jag hoppas att inte EM kommer att präglas av detta outhärdligt avskyvärda och tröttsamma hat. Men om det blir en fortsättning i den här stilen får väl UEFA börja använda sina disciplinära åtgärder mot arrangörerna eller de deltagande ländernas förbund.Alldeles före EM, vid en tillställning på polska utrikesdepartementet, levererades stolta deklarationer som ”Respect diversity” och löften om disciplinära sanktioner om inte den uttalade anti-rasistiska linjen följdes under mästerskapen. 

Det klingar onekligen ganska tomt om det inte följs upp av någon form av aktion när det verkligen gäller.

UEFA har öppnat ett disciplinärende mot det ryska fotbollsförbundet angående de ryska fansens uppträdande. Fyrverkeripjäser har bränts av och de har varit allmänt stökiga. Deras rasistiska glåpord nämns däremot inte i anmälan.

Att UEFA inte gör någon som helst markering är pinsamt. Holländarna var tvungna att flytta sin träning för att komma undan de rasistiska glåporden. Samma princip alltså som UEFA hävdar när det gäller spelare som lämnar planen för att de utsätts för rasistiska utfall från läktarna under match. Det är den/de utsatta som ska anpassa sig eller straffas.

En del spelare är tydligen förvarnade om vad som väntade. Exempelvis har de engelska spelarna Theo Walcott och Alex Oxlade-Chamberlain uppmanat sina familjer att stanna hemma och titta på tv istället för att åka till Ukraina/Polen för att slippa bli utsatta för öppen rasism.

Det vore på sin plats om UEFA snarast gick in med en kraftfull markering som visar att det finns substans bakom de tjusiga parollerna från UEFA-pamparna:

"We are here to celebrate diversity: diversity in football and diversity in society," (Peter Gilleron, UEFA Fair Play and Social Responsibility Committee)

 

Dagens EM-koll – titanen Tyton

Eftersom jag är en oförbätterlig fotbollsnörd tänkte jag varva mina inlägg om liberalism, tillväxt och vinster i skolan och andra allvarliga ämnen lite då och då med en liten koll på hur mitt EM-lag sköter sig och vad som hänt i fotbolls-EM. 

Gårdagens premiär handlade mycket om Polen och Ryssland. Glädjande nog inledde mitt forward-val Lewandowski med att göra mål för Polen. Lite sämre gick det för mina målvakter. Akinfeev brottas med knäproblem och kunde inte ens spela utan ersattes av Malafeev i Rysslands utskåpning av Tjeckien. ”Min” ersättare, polske Szczesny, uppträdde inte helt klockrent vid grekernas kvittering av den polska 1-0 ledningen och drog sedan på sig en utvisning och orsakade en straff när han satte krokben för Salpingidis (vilket inhopp, gjorde ju mål också). 

Det som sedan hände är ett exempel på det underbara oväntade som gör fotbollen till en så oöverträffad underhållning. Reservmålvakten Tyton kliver in helt ouppvärmd och sträcker ut sig i hela sin längd och räddar straffen och därmed troligen också Polen från ett EM-fiasko, åtminstone tillfälligt. Polen har jag annars tippat som ett av överraskningslagen. Gårdagens match gav inte riktigt fog för det. Däremot lovar Rysslands anstormning gott inför fortsättningen. Greklands resning, som en fågel Fenix, i andra halvlek måste man också beundra. Den totala hopplöshet som de måste ha känt när motigheterna hopade sig i första halvlek, med underläge och en tveksam utvisning, vändes sedan till sin motsats, trots missad straff. Det är inte utan att man unnade just grekerna lite framgång och glädje med tanke på den ekonomiska situationen i landet. 

Mitt eget EM-lag har dock problem inför nästa omgång då det står utan målvakt, med Akinfeev skadad och Szczesny avstängd. En given ersättare vore väl egentligen Tjeckiens Petr Cech, men hans fyra insläppta mål stärkte knappast hans aktier. 

Det är väl detta som gör det hela så spännande med de stora fotbollsmästerskapen. Ibland får de på förhand hyllade lagen och spelarna finna sig i att hamna i bakgrunden och helt andra lag och spelare kliver fram och sätter färg som sedan kan sitta i som bestående när tillbakablickarna börjar formuleras.

Vad blir dagens resultat av Holland-Danmark och Tyskland-Portugal? Det givna svaret borde vara vinst för Holland och Tyskland. Eller blir kanske en Kvist eller Bendtner som kliver fram istället för en Robben eller van Persie? Kanske blir det Portugals målvakt Rui Patricio som glänser och den klart mer omskrivna (och överskattade) Manuel Neuer som gör bort sig? 

Det sköna är att egentligen har man ingen aning.