”Livsbejakelse är ett centralt begrepp i grön politik” är ett citat ur det partiprogram som vi snart ska revidera. I den filosofin ligger att alla ska ges samma möjligheter att få en god livskvalitet. Det är en ambitiös politisk vision i en värld där egennytta och vinstmaximering annars är de framträdande filosofier vi blir matade med. Livskvalitet blir då detsamma som maximering av den egna livskvaliteten oavsett om det sker på bekostnad av andras och förståelsen för andras behov och drömmar krymper. Det är också en värld där förståelsen för andra kulturella yttringar än den dominerande blir mindre och mindre trots utfästelser i resolutioner och högtidstal. Här hemma ropar folkpartisterna på lagändring när kvinnor med niquab försöker utbilda sig. Det är som att man vill säga att lagarna skrivits för alla utom just för dem. Mänskliga rättigheter är inte alltid så universella när det kommer till kritan.
Mångkulturalismen har angripits från många olika håll. Politiska tungviktare som Merkel och Cameron har dödförklarat den och Behring Breivik försökte genom sitt galna dåd på Utöya utrota dess tillskyndare. I Merkels och Camerons fall är det något oklart vad de egentligen menar medan Behring Breiviks avsikt övertydligt skrevs i blod. Samtidigt knäar Europa ekonomiskt och en Sannfinländare talar om att sätta in pansarvagnar på Atens gator.
Jag kanske överreagerar men jag tycker det blåser ganska isiga vindar över världen som riskerar att förgifta umgängesklimatet i tider när det behöver bli desto mer försonligt och konstruktivt för att lösa enorma ekonomiska och ekologiska problem samtidigt.
Därför hoppas jag att de ambitiösa orden om lika rätt får kvarstå i det nya partiprogrammet. Det behövs ett parti som inte hemfaller åt den kulturrasism som SD förespråkar eller den låtsasliberalism som Folkpartiet ger uttryck för. Det är också därför jag engagerar mig i Miljöpartiets intressegrupp för mångfaldsfrågor som verkar här i Stockholm. Vi ser gärna att vi blir fler.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar