Erik Ullenhag har gjort det igen. Presenterat en ny utredning alltså. Han börjar få ihop till en riktigt imponerande samling. Den senaste i raden handlar om det svenska medborgarskapet. Det ska uppvärderas, tycker han. En perspektivförskjutning jämfört med 1994, då det var höjden av provinsialism att värna om det svenska och vi skulle börja definiera oss som européer eller EU-medborgare, kan man tycka. Nu ska det svenska medborgarskapets betydelse definieras och kanske t.o.m. präntas ned i lagtext.
Vedertaget är ju att medborgarskapet innebär en ”ovillkorlig rätt att arbeta och bo i Sverige samt att ställa upp i och rösta i riksdagsval, för att citera Ullenhag själv från hans artikel i SvD idag (16/1). Men det räcker tydligen inte. Han vill åt något djupare som har med värderingar att göra. Då börjar vi snudda vid vad det egentligen handlar om. Vidare i artikeltexten framgår att utredningen ska undersöka möjligheterna att använda medborgarskapet för att ”främja integrationen”. Han betonar att medborgarskapet också medför skyldigheter och att Sverige inte bör ”förminskas till en samling olika etniska och religiösa enklaver”. Det liknar f.ö. resonemanget hos regeringens stödparti SD som i sitt nya principprogram försökt sig på att definiera vad som är svenskt.
Ullenhag har rätt i att det är bra att våga diskutera värderingar. Men jag betackar mig om det handlar om att Folkpartiet ska definiera och rentav lagstifta om vad det ska innebära att vara svensk. För, förutom de rättsliga betydelserna, bör väl ändå detta ”symboliska” även fortsatt vara något som inte är fixerat i lag utan just föremål för en ständigt pågående diskussion med möjlighet till omprövning och dessutom olika uppfattningar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar