Sverigedemokraternas kulturapartheid

Sverigedemokraternas vill inte framstå som rasister utan bli mer rumsrena men deras åtskillnad av människor, som den framställs i deras nya principprogram, följer samma logik som rasismens hierarkiska indelning av raser. När nu rasläran inte längre är lika gångbar fungerar kulturläran alldeles utmärkt. Den europeiska kulturen är överlägsen och därför kan man nedvärdera andra kulturer och klassificera människor efter kulturtillhörighet. Det är egentligen samma sak som rasåtskillnad enligt gamla koloniala doktriner men kulturtillhörighet har fått ersätta hudfärgen.

Idéerna om rashygien har tyvärr en fast förankring i svensk historia och den förste chefen för Statens Institut för rasbiologi, Herman Lundborg, ansåg på 1920-talet att den nordiska, blonda rasen var överlägsen moraliskt och medicinskt men oroade sig för att de inte fortplantade sig i samma takt som de andra ”blandraserna”. En grundläggande inställning för den steriliseringspolitik som sedan fördes, vilket bland annat drabbade romer hårt. Den nordiska rasen riskerade att degenereras var tanken bakom denna rashygien.

En Sverigedemokrat (åtminstone inte de i riksdagen) skulle aldrig öppet bekänna sig till dessa idéer. Men däremot står det att läsa i det nya principprogrammet:
”Det är uppenbart så att vissa kulturer är bättre än andra på att slå vakt om grundläggande mänskliga rättigheter, skapa demokrati och materiellt välstånd, god sjukvård, hög utbildningsnivå och likhet inför lagen. Detta gör att dessa kulturer, i våra ögon är bättre än de kulturer som inte vill eller förmår att skapa goda levnadsvillkor för de människor som lever i dem”.
Med denna syn som grund angriper de mångkulturalismen som de fruktar sträva efter att ”skapa ett samhälle där alla nationella kulturer upplöses och sammanblandas till en ny gemensam mångkultur”.
Vidare kan man läsa i programmet om SD:s oro för ”massinvandringen” från avlägsna länder och kulturkretsar” som anses ge starkt negativt sociala och ekonomiska effekter.

Detta kan sammankopplas med den Eurabia-teori - som i synnerhet SD-riksdagsmannen Kent Ekeroth öppet och frenetiskt bejakar – som talar om en demografisk bomb i form av muslimer som kommer till Europa och föder extremt många barn.

Rashygien har blivit kulturhygien och den överlägsna blonda, nordiska rasen har blivit den överlägsna svenska eller nordiska kulturen. Skräcken för rasblandning har blivit skräcken för kulturblandning. SD:s trixande med ord döljer ganska illa vad det handlar om.