Ingen kan väl ha missat Jan Björklunds nya utspel om bruket
att bära slöja. Hans favoritämne verkar det. Det är märkligt att en ledare för
ett parti som kallar sig Liberalerna är så ivrig att bestämma vad kvinnor ska
bära för kläder. Och motsägelsefullt. Det finns förvisso en hel del
motsägelsefullt i hans resonemang.
För det första är det en kvinnlig handelsminister han
attackerar för att hon möjliggör utförandet av sitt uppdrag. Uppenbarligen
anser Björklund att det vore bättre om Sverige skickade en delegation av enbart
män (?). Eller att de kvinnliga deltagarna i delegationen skulle ha stängt in
sig på svenska ambassaden och hoppats att deras motparter skulle kommit och
knackat på. En kvinnlig minister ska enligt Björklund tvingas till kraftiga
avvikelser i sin tjänsteutövning i jämförelse med manliga kollegor. Vilka
signaler sänder det?
Motsägelsefullt är det också att, när det gäller bruket att
bära slöja eller skaka hand, ha en närmast militant uppfattning att de som
kommer till Sverige måste ta seden dit de kommer, medan Björklund uppenbarligen
är av rakt motsatt uppfattning när det är åt andra hållet. Det är också rubriken
till hans artikel i AB. Han tänker inte ta seden dit han kommer, hävdar
han. Nå, då kan vi kanske förvänta oss att han inte kräver det av andra?
Nu var det förvisso en lag som handelsministern tyckte sig
tvungen att respektera i främmande land. Men Björklund är ju inte särskilt noga
med lagar heller. Minns för ett antal år sedan då han drev på för att få till
en lag som skulle förbjuda kvinnor som studerar att bära huvudtäckelse. Det
stred mot förarbetena till den diskrimineringslag hans eget parti var med om
att driva igenom ett par år innan dess. Jag skrev om det då för den som missade
det. Jag hävdar fortfarande att jag vill slippa se scener som de vi fick
bevittna från Frankrike i somras då fransk polis patrullerade stränderna och
tvingade kvinnor som bar s.k. ”burkini” att klä av sig. En offentlig förnedring
för kvinnan och ett förfarande som inte anstår en stat med ambition att bygga
på de mänskliga rättigheter som Jan Björklund säger sig vilja värna. Påbud och
tvång riktat mot kvinnor är något som ska motarbetas, oavsett om den tvingande
parten heter Mohammed, Sven, Francois eller… Jan Björklund.
Björklund fördömer, förvisso med rätta, de självutnämnda
moralpoliser som kontrollerar unga flickor och kvinnor i förorter. Men själv är han
alltså mycket bestämd att markera vad han anser att kvinnor bör ha på sig eller
inte ha på sig.
Den sista motsägelsen är minst lika allvarlig. Björklund
säger till SvT och i AB att handelsministern måste tänka på vilka signaler hon
sänder till landets muslimer. Bilden av henne bärande slöja ”sprids nu i våra
förorter och försvårar kampen mot hedersförtryck”, hävdar han. Jag tror det har
oerhört marginell betydelse om någon alls för denna kamp. Däremot är hans
resonemang troligen mer relevant om vi vänder på det. Jan Björklund borde tänka
på vilka signaler han själv sänder ut i landet. Ett av de
vanligaste hatbrotten är att rycka av muslimska kvinnors huvudbonader eller
rikta hatiska uppmaningar till dem att ta dem av sig. Hatbrotten ökade, enligt
Brå:s statistik från i höstas, med 11 % under 2015 jmf med året innan och de
allra vanligaste motiven var ”främlingsfientliga/rasistiska”. Allra vanligast
riktat mot muslimer. Anmälningar om islamofobiska hatbrott ökade med 69 %
mellan 2011-2015. Särskilt utsatta var (och är) muslimska kvinnor. I stort sett
i samtliga fall just för att de bär slöja (hijab/niqab osv).
Ju mer normaliserad Björklunds typ av intolerans blir desto
svårare lär det bli för dessa kvinnor att över huvud taget vistas i offentliga
miljöer i Sverige. Björklunds signaler, vill jag hävda, är betydligt ”olyckligare”
än Ann Lindes.
En ”olycklig” signal skickar det också till
Sverigedemokraterna som nu gnuggar händerna åt att äntligen vara pk. Men vi
kanske snart får se Björklund sälla sig till Moderaterna och bilda nya
allianser?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar