tisdag 8 mars 2016

Dagbok från ukrainska vägar 6


Internationella kvinnodagen

Idag är det Internationella kvinnodagen. Den uppmärksammas stort här i Ukraina och kan på vissa platser ge reducerad arbetstid, åtminstone för kvinnor. En rest från Sovjettiden. Det var andra internationalen som lanserade denna dag 1910 med syftet att lyfta frågor som rösträtt för kvinnor och annan ojämställdhet eller protester mot första världskriget. Kvinnor gick ut i strejk och demonstrerade för "bröd och fred". Det är fortfarande en helgdag här i Ukraina men nu brukar det firas med att männen ger kvinnorna blommor eller andra presenter. Olika ideologier, olika fokus?

Vi har dock bestämt oss för att lämna Odessa (något motvilliga) och tagit sikte på Zatoka som är en badort belägen längs en smal landremsa där floden Dniestr flyter ut i Svarta havet. Det är visserligen inte precis badsäsong eller väder för sådant men det verkar ligga fint tänker vi och är dessutom nära till staden Bilhorod-Dnistroisky där bland annat Akkerman Fortress tronar sedan 1400-talet.

Egen bild. Dimma och dåliga vägar är ingen vidare kombination.

Det där med att det inte är badsäsong blev vi övertydligt förvissade om när vi väl kryssat oss ut ur Odessa och börjat närma oss Zatoka. Till råga på allt svepte en tät dimma in hela landskapet i ett dis som dolde havet bakom de grå husen. Hotellen ligger här på rad längs den smala landremsan. Man måste dock vika av från huvudvägen mot stränderna. Vi svänger ned mot Karolino-Buhaz vid norra sidan av landremsan. Det ska ligga en del strandhotell i närheten har vi läst oss till. Vi kör på usel väg längs järnvägsspåret och varken strand eller hotell syns till. Det ser extra dystert och färglöst ut i dimman och vi kör dessutom lite vilse och börjar tvivla på att vi är på rätt ort. En smal liten betongväg för oss till Good Zone Club. En mur omgärdar hela komplexet och byggnadsarbeten pågår strax intill. Här exploateras tydligen vilket vi finner svårt att förstå. Det känns som världens ände och vi tvivlar på att zonen på andra sidan muren ska vara så mycket bättre än den utanför. Vi rullar emellertid vidare hundra meter och plötsligt uppenbarar sig en stor sandstrand framför oss. Den liksom stiger ur dimman plötsligt och ger oss svar på vad som rimligen kan locka folk att semestra här. Det är emellertid inget för oss så vi vänder och försöker hitta vägen till Zatoka på andra sidan landremsan. Vi är tvungna att ta en mindre väg upp mot huvudvägen och längs med denna börjar vi ana en semesterby. Här finns små hotell, krogar och disco-skyltar och vi inser att detta är själva turistcentrum. Det är bara det att det är nästan tomt på människor. Allt är stängt och vi möter, med något undantag, varken bilar eller folk på gatorna. Det känns som en spökstad. Den här semesterbyn längtar verkligen efter sommar och sol.



Egna bilder. Semesterort i väntan på sommaren. Spooky!


Vi kör vidare mot Zatoka men det känns lika stängt och dött som grannorten så vi ger upp strandhotelltankarna och far vidare mot Bilhorod-Dnistroisky. På vägen dit ligger dock Shabo, ett litet samhälle med vin- och konjakproduktion som vi hört talas om. Vi tänkte oss kanske en vingård med möjlighet till vinprovning men det visar sig vara en vin- och spritfabrik. Den är dock tämligen nybyggd och har en välskött och snygg butik och mittemot ligger en lika nybyggd, fräsch och trevlig restaurang med högklassig mat och dryck till normala ukrainska priser, dvs låga. Här bjuds kvinnorna på mousserande vin. Det är ju internationella kvinnodagen.

Egen bild. Mousserande vi hör ju kvinnodagen till!? I alla fall här i Ukraina. 





Egna bilder. Shabo har naturligtvis ett krigsmonument. Passande nog en kvinna så här på Internationella kvinnodagen. Annars är vin och konjak Shabos största tillgång och det produceras, med ukrainska mått mätt, riktigt gott vin och god konjak här.


Det börjar bli sen eftermiddag innan vi kommer därifrån men Bilhorod är bara en dryg mil bort. Däremot en grym besvikelse. Den medeltida stad vi väntar oss infinner sig aldrig utan istället en sömnig håla i jämngrå ukrainsk stil. Vi har spanat in ett hotell i förväg, Vodniy Mir, och tar oss dit. En låst järngrind spärrar vägen till hotellentren. Vi trycker på en knapp som ger signal till hotellvärdinnan att hon har gäster. Rummen hon visar oss är hopplöst smaklösa och det luktar unket. Dessutom står en rökande, blonderad kvinna i 40-årsåldern och svajar på trappen utanför hotellentren med ett glas vodka. Vi får känslan av att detta är en bordell och kör istället till ett annat hotell vi sett på vägen. Samma typ av järngrind möter oss där och en hund skäller ilsket innanför när vi ringer på. Ut kommer en äldre man med keps och svarar osammanhängande på frågan om det finns rum. Han verkar berusad och vi tappar lusten att titta på rummen och rullar vidare mot centrum av staden där vi hittar ett enkelt men hyggligt hotell, Fiesta, inte långt från Akkermanfortet. Det har blivit mörkt och vi bestämmer oss för att stanna på rummet och se på fortet imorgon istället. Sedan lämna Ukraina och ta oss till Moldavien och huvudstaden Chisinau. Hoppas vi får sova bara. I restaurangen som är granne i samma kåk är det party med DJ och dansmusik på hög volym och glada men berusade festdeltagare som tjoar med jämna mellanrum. Vi korkar upp en flaska vin och skålar för kvinnodagen... och drömmer om Moldavien. Här har vi nått vägs ände, tror jag. Gäller bara att räkna ut vilken gränspassage vi kan ta utan att hamna i Transnistrien. Det är svårare än man kunde tro eftersom Transnistrien inte är erkänt och alltså inte finns och gränsen dit inte är utsatt på vanliga kartor. Starokozache bör dock funka tror vi. Bara någon mil bort. Vi får se imorgon.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar