Det kan vara dags för en liten summering av lokalvalen i Ukraina. Detta trots att den andra omgången av borgmästarvalen återstår i 29 större städer på söndag den 15 november.
I och med den decentraliseringsprocess landet genomgår som en följd av Minsk-överenskommelsen har lokalvalen av många bedömare tillmätts en större betydelse än tidigare. Det verkar dock inte väljarkåren ha uppfattat då valdeltagandet stannade vid 46,6 %, den lägsta siffran i ukrainsk historia som självständig nation. Enligt OSSE ska valen ha genomförts utan allvarligare avsteg från vallagarna och vedertagen demokratisk procedur, men ändå rapporteras från ett flertal orter en hel del skandaler som med svenska ögon förefaller tämligen uppseendeväckande.
I Odessa rapporteras om en mängd brott mot valprocedurerna. Väljare ska ha blivit instruerade/uppmanade vad de skulle rösta på och det talas också om röstköp. Enligt rysk-amerikanska journalisten Vladislav Davidzon förekom varje sort av valbrott. Det värsta valet på länge, säger han i Foreign Policy.
Lokalt här i Chernivtsi, där jag befinner mig, blev presidentens Porosjenkoblock näst största parti medan nybildade Ridne Misto (Hemstaden) blev största parti med tio säten av 42 i stadens råd (Rada). Detta parti består till stor del av folk som tidigare tillhörde Janukovytjs Regionernas Parti vilket är intressant och de har också en av de två borgmästarkandidater som slåss om slutsegern i söndagens andra omgång av borgmästarvalet. De anklagelser om röstköp som riktats mot Ridne Misto har tydligen inte kunnat styrkas tillräckligt för att diskvalificera deras kandidat Vitalii Mikhailishyn från slutvalet. Om detta har jag skrivit häromdagen men kan till det lägga att en ledamot i stadens råd, Natalia Kozlova, har fått sin bil uppeldad. Hon själv och de flesta bedömare menar att det rör sig om en hämndaktion eftersom hon var en av de första att uppmärksamma det förmodade fusket med röstköp vid valet 25 oktober. Hon säger till nättidningen Molbuk att denna valkampanj varit den smutsigaste någonsin i Chernivtsi. Det kan med andra ord bli heta känslor under söndagens val.
Intressant att notera från grannorten Khmelnitskyi är att Svoboda där håller en betydligt starkare ställning än på de flesta andra orter. I första omgången av borgmästavalet fick deras kandidat Oleksandr Symchyshyn flest röster. Dock endast en halv procent före tvåan, oberoende Kostiantyn Chernylevskyi. I stadsrådet blev Svoboda största parti med tio av 42 säten medan de däremot inte lyckades lika bra i valet till regionråd där de fick lika många säten men av totalt 84. Största parti i regionvalet blev däremot Za Konkretni Spravy om vilket jag knappt funnit någon information alls. Jag tror dock att detta är en NGO som haft valobservatörsuppgifter (en watchdog) vid tidigare val. Vilket är intressant i så fall eftersom det bekräftar en tes som framför av en del, nämligen trenden att många partier börjar som NGO för att sedan bli parti. En del sägs fortfarande vara registrerade som NGOs och den stora frågan är om det finns ekonomiska skäl bakom detta. Kanske är det lättare att få vissa bidrag från EU eller andra nationella och internationella organisationer och stater som NGO eller är det mindre kontroversiellt för oligarker att stödja en NGO än ett politiskt parti? Det här kräver lite mer efterforskning men är en kuriositet som det kan ligga en del bakom. Även i Khmelnitskyi, liksom vid ett flertal andra orter, rapporteras hur som helst också om röstköp, i form av matpaket, enligt Freedom House.
Premiärminister Arsenij Jatsenjuks Folkfronten ställde inte upp alls i lokalvalen. Deras popularitetssiffror lär vara katastrofala och hellre än att riskera premiärministerns rykte och position drog sig partiet ur helt undan valen. Frågan är hur framtiden ser ut för detta parti och deras stridbare partiledare?
Däremot behåller oligarkerna greppet på lokal och regional nivå. Den gamla vanan att helgardera sina intressen lever vidare hos stormogulerna. Ihor Kolomoisky sponsrar två (eller tre) partier samtidigt. Mest känt är patriotiska UKROP men han sägs även ha intressen i nybildade och till synes pro-ryska Renässanspartiet. Rinat Akhmetov sponsrar i sin tur framför allt Oppositionsblocket som framför allt är stora i Donbass men också lockar 5-10 % av väljarna på många ställen i västra Ukraina. Bland annat här i Chernivtsi och i grannorten Vinnytsia.
Det har också dykt upp ett flertal nya partier under lokalvalen och flera har lyckats etablera en bas för kommande nationella val. Många av dessa har emellertid gamla ansikten på ledande positioner. Det handlar främst om gamla medlemmar av Regionernas Parti som med nya partibeteckningar försöker göra come-back men det spekuleras också i att partiskapelser som exempelvis Nash Kray (Vårt Land) skulle ha sitt ursprung i Porosjenko-lägret. Att bilda oppositionspartier splittrar oppositionen och ses av en del analytiker här som ett sätt att stjäla röster och kraft från främst Oppositionsblocket. Det ovan nämnda Renässanspartiet skulle vara ett liknande projekt från Kolomoiskys sida, spekuleras det. Mycket rävspel i kulisserna alltså vilket visar att den ukrainska politiken ser ut ungefär som före Euromajdan. Ett faktum som lär göra en hel del besvikna och förbittrade.
Det ska heller inte glömmas bort att en rätt stor del av väljarkåren helt berövats möjligheten att välja efter sin egen övertygelse i och med att de tre stora kommunistpartierna är bannlysta från deltagande. Med stöd av de lagar mot kommunistiska symboler och propaganda som antogs i våras bannlyste i somras justitieminister Pavel Petrenko kommunistpartierna från lokalvalen. Det handlar då om gamla KPU, Ukrainska kommunistpartiet, en avläggare till detta parti men med tilläggsnamnet Förnyade samt det som kallas Kommunistpartiet för Arbetare och Bönder. Enligt tidigare uttalanden från partiledarna för dessa partier skulle de trotsa bannlysningen och delta ändå men jag har inte lyckats få verifierat om de gjort allvar av detta och i så fall om rösterna ogiltigförklarats. Men jag lär nog återkomma till den här saken senare.
Utfallet av de lokala valen så här långt, innan andra omgången av borgmästarvalen på söndag, måste betraktas som en form av reell status quo trots en hel del nya partinamn. Populism och taktiskt rävspel, tomma slogans och löften från oligarkstyrda och erfarna politruker som gör allt för att klamra sig fast vid sina lukrativa maktpositioner är den gängse bilden. De som hoppades på helt nya krafter lär ha blivit besvikna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar