söndag 18 oktober 2015

Bert Karlsson en spelare av spelet

Det pågår en granskning av Bert Karlssons företag Jokarjo som blivit ganska uppmärksammad. SvD har i en serie artiklar belyst misskötsel av anläggningar under detta bolag som tar emot flyktingar. En fråga har också varit hur mycket bolaget tar ut i vinst på verksamheten, vilket Bert Karlsson besvarat minst sagt svävande. Och aggressivt. Nu senast i en intervju av Carolina Neurath som publicerats som ett klipp på webben. – Ni är så jävla dumma i huvudet, blev slutorden från Bert Karlsson.

Det finns uppenbarligen de som tycker att det var ”taskigt” att publicera intervjun. Andra njuter nog av att Bert Karlsson får en vinge. Han är ju sedan länge känd som en tämligen skrupelfri affärsman och attityden är ofta den som uppvisas i det aktuella klippet. Att alla är emot honom och alla är dumma i huvudet, utom han själv. Det är förstås lätt att raljera över detta och mot individen Bert Karlsson när han bjuder på den här typen av ”show”. Det är medialt tacksamt och genererar klick.

Men egentligen är individen Bert Karlsson rätt ointressant. Han är bara en spelare som infogat sig i spelsystemet. Möjligen kanske han är en dålig spelare och borde bytas ut? Men det finns många Bert Karlsson:ar där ute. Det vore mer intressant om SvD började rota i systemet riktigt på djupet. Det är ganska länge nu som hela idén kring offentlig service med statliga/kommunala huvudmän började ifrågasättas och marknadsprinciper började införas. Systemet med beställare och utförare, konkurrensutsättning och effektivisering genom marknadens effekter och brukarens valfrihet blev istället det paradigm som nära nog all offentlig verksamhet kommit att bedrivas enligt. De olika styrmetoderna brukar ofta samlas ihop under samlingsnamnet New Public Management (NPM). De negativa bieffekterna ser vi dagligen och ibland poppar de upp som mediala ”skandaler”. Det är riskkapitalbolag som stänger skolor, snålar med personal, mat eller städning. Det gäller flyktingmottagningar likaväl som äldreboenden eller skolor. Just nu är det flyktingmottagningar som är under lupp. Men dessa ingår så att säga i hela detta system. Det är när bristsituationer uppstår som problemen med övervinster blir som tydligast. Det är inte underligt att bostadsmarknaden är en marknad som dess utbudsaktörer längtar efter att få sätta tänderna i på riktigt. Hade vi haft en situation med mängder av tomma lägenheter som stod och skrek efter hyresgäster hade intresset för marknadshyror givetvis varit betydligt svalare.

Att på allvar ifrågasätta systemet eller det paradigm som styr offentlig verksamhet är inte lika populärt. Det blir stort, komplext och svårt för läsaren (journalisten?). Men det vore hälsosamt om SvD stormade in även på politikernas kanslier och på de tankesmedjor där NPM-idéerna en gång smiddes och där de omformas och paketeras för återbruk år efter år. Vad är viktigt och vad är riktigt? Hur går vi vidare, vad kan vi förkasta och vad kan vi ta tillvara? Kan det inte finnas verksamheter som inte lämpar sig för att utsättas för marknadens principer? Är det dags för ett paradigmskifte som kopplar hela frågan om offentlig verksamhet till större frågor om hållbarhet för såväl den globala miljön som närmiljön och för människors välbefinnande i längden? Väntar med spänning på den diskussionen. Istället för de som landar i enstaviga rop på vinstförbud eller å andra sidan valfrihet.

Själv har jag försökt lyfta perspektiv och funderingar kring detta på min blogg. Här är ett axplock för den intresserade:











Inga kommentarer:

Skicka en kommentar