Friåret – otroligt vettigt... om du är VD

Läser i bladet att allt fler chefrekryterare tycker att det är positivt med sabbatsår.

”Vi tycker att det är väldigt intressant att träffa personer som tar ansvar för sig själva, sitt eget väl och ve och har modet att ta sig själv ur den vardagsloop man lätt kan hamna i där man inte reflekterar över sin position”.

Det här säger Maria Eriksson, vd på Poolia Executive Search, till SvD Näringsliv. Hon tycker att det är ”otroligt vettigt för egen del att ta en liten timeout”.

Det låter positivt att rekryterare har upptäckt fördelarna med att göra ett uppehåll i ett långt arbetsliv och vårda sig själv eller möjligen utveckla sig med någon utbildning eller ägna mer tid åt att utveckla ett sidointresse eller kanske bara ägna tid åt sina barn etc.

Jag noterar att den här beskrivningen av friåret skiljer sig starkt ifrån den som allianspolitiker och ledarskribenter för våra liberala tidningsdrakar brukar ge när det handlar om att tjänstemän och arbetare ska kunna göra det som chefrekryteraren här kallar ”att ta en liten timeout”. Något som ju Miljöpartiet drivit i många år och som också provades under ett par år i mitten av 00-talet till stor glädje för tusentals personer.

När Miljöpartiet 2010 åter lanserade friåret i programmet hördes upprörda protester från moderater som menade att idén om friår var ”befängd och djupt omoralisk”, att friåret var ”flum som hotar arbetslinjen” och förfasade sig över hur folk skulle ”pilla sig i naveln” på skattebetalarnas bekostnad. 

”Att ersätta arbetslinjen med en ledighetslinje är knasigt tänkt”, twittrade Jan Björklund tidigare i år och MUF var inne på ett liknande spår och kallade det för ”semesterlinjen” eller ”vi-som-inte-vill-eller-ska-jobba-alls-linjen”.

Detta med finansieringen skiljer naturligtvis dessa två kategorier ”friårstagare” åt och det går väl att argumentera vidare kring. Men det är intressant att den moraliska indignationen, tänker jag, tycks helt irrelevant när det gäller en VD som tar sabbatsår.

Att det är ett lika märkbart gap mellan ”otroligt vettigt” och ”befängt och djupt omoraliskt” som det är mellan en VD-lön och en sjuksköterskedito.