måndag 20 oktober 2014

Ukrainas parlamentsval 26 oktober – 3. Partierna: De vänsteroppositionella

Bland de vänsteroppositionella räknar jag även in Oppositionsblocket som är en sammanslutning av ett antal mindre partier. Egentligen ett socialliberalt parti men som har en ryssvänlig hållning och viss anknytning till den förre presidentens Janukovych parti Regionernas Parti. Det har dock inte varit helt lätt att hitta några säkra uppgifter om detta parti kommer att gå till val under namnet Oppositionsblocket eller om de går till val alls. Förvirringen kring detta är lite signifikativt för den ukrainska politiken just nu. Det finns motsägelsefulla uppgifter kring det mesta och bli inte förvånade om Regionernas parti dyker upp i valresultaten, även om det senaste jag kunnat hitta indikerar att de inte ställer upp alls.  

Det andra parti jag tittar närmare på är vänsterpartiet Ukrainas kommunistiska parti. Det förbjöds tidigare i år men i verkligheten är detta förbud en tämligen komplicerad historia som inte hindrar att de kan ställa upp i parlamentsvalet på söndag. Jag kommer till detta senare i inlägget.

Det finns också ett par mindre partier som skulle kunna räknas in bland dessa vänsteroppositionella men jag nöjer mig med att titta närmare på de två ovan nämnda.

I praktiken har inte kommunisterna särskilt stor chans att nå spärren på 5 % inte minst eftersom resultat från regionerna Luhansk och Donetsk med all sannolikhet inte kommer att kunna räknas in (se tidigare inlägg om valsystemet). Men deras historia och deltagande är intressant och säger en hel del om den politiska stämningen i Ukraina just nu.

Utmärkande är dock hur dessa partier motarbetas med såväl rättsliga och konstitutionella metoder och med eller hot om våld. De hålls borta från normalt kampanjarbete på gator och torg då främst högerextrema och fria miliser utövar misshandel, hot om misshandel och vandalisering av kontor eller valstugor/tält tillhörande dessa båda partier.


Sociologen Iryna Bekeshkina, chef för Democratic Initiatives Foundation, förutspår i en intressant valanalys i Kiyv Post att det nya parlamentet kommer att vara betydligt mer ”pro-Europeiskt” medan de pro-ryska krafterna kommer att utgöra en obetydlig minoritet. 

De metoder som används för att åstadkomma denna sammansättning av parlamentet är emellertid inte helt förenlig med det vi kallar demokrati. Men eftersom det handlar om kommunister och ukrainare som vill stärka banden till Ryssland snarare än EU är reaktionen från väst svag eller intet.



Oppositionsblocket:

Oppositionblocket är ett mycket färskt parti (som flera andra i detta val) som bildats i september av spillrorna från Regionernas Parti som var stödparti åt president Janukovytj, tillika dess tidigare partiledare, som tvingades fly från landet och lämna sin post med svansen mellan benen i slutet av februari i år. 

Regionernas Parti hade tidigare i september indikationer på sin egen hemsida om att de eventuellt skulle ställa upp i parlamentsvalet men uppgiften lär ha tagits bort från hemsidan. Det var annars meningen att de skulle ansluta sig till Oppositionsblocket men uppgifter gör nu gällande att de av oklara skäl dragit sig ur.

Det finns dock flera namn på Oppositionsblockets lista som har anknytning till Regionernas Parti. Toppar listan gör Jurij Boiko som kastades ut ur Regionernas parti tidigare i våras eftersom han ställde upp i presidentvalet. Partiet hade bestämt att ställa sig bakom kandidaten Mykhailo Dobkin och att utesluta alla som valde att ändå ställa upp som kandidater. Nu finns denne före detta vice premiärminister alltså med som Oppositionsblockets förstanamn. Denne Boiko är för övrigt en gammal bundsförvant med den stenrike oligarken Rinat Akhmetov från Donetsk som nu sägs backa upp detta Oppositionsblock.

Det är alltså mycket som är oklart och mystiskt kring detta nya parti men det sägs vara lett av Serhiy Lyovochkin, tidigare chef för den förre presidenten Janukovytjs administration. De lär ha en socialliberal hållning, vara ryssvänliga och eftersträva en fredlig lösning av konflikten i Donbass.

Denna ryssvänlighet och kopplingen till den misskrediterade för detta presidenten Janukovychs Regionernas Parti gör deras kandidater och partiaktivister till måltavlor för glåpord och misshandel och partiet har lämnat in officiella klagomål på den press deras representanter utsatts för under valkampanjen.

Trots detta och trots mystiken kring detta oppositionsparti har de befunnit sig kring 5 % i väljarundersökningarna och skulle i så fall klara spärren som ligger just på denna siffra.



Ukrainas kommunistiska part (KPU):

Kommunistpartiet, KPU (Komunistychna Partiya Ukrayiny) har funnits sedan 1993 och har haft samma partiledare, Petro Symonenko, sedan dess. En för ukrainsk politik fullständigt unik kontinuitet. Det gamla sovjetkommunistiska partiet bannlystes vid Ukrainas självständighetsförklaring 1991 men återbildades alltså 1993 och blev ganska snart legaliserat av parlamentet. Men nu ser sannerligen partiets existens ut att vara rejält hotad.

Den 6 maj i år beslutade parlamentet att bannlysa partiets ledamöter från sessionssalen. Den 1 juli i år lämnade sex parlamentsledamöter partiet och parlamentet hittade då på en ny regel som ungefär gick ut på att parlamentet skulle ha möjligheten att upplösa en partigrupp som blivit färre än en viss andel av dess ursprungliga numerär. Efter en liten namnteckning från Porosjenko var denna nya bestämmelse redo att klubbas och den 24 juli var partiets parlamentsgrupp upplöst. Därefter inleddes en serie rättsliga angrepp. Såväl riksåklagaren som säkerhetstjänsten har anklagat partiet för förräderi eftersom de anses ha stött den ryska annekteringen av Krim och de proryska rebellerna i öst som de också sägs ha finansierat (finansiering av terrorism). Rättegången började i augusti och lär pågå en bit över valet men det sägs att jurister från väst har vittnat till deras fördel och redogjort för den förvånade ukrainska domstolsförsamlingen hur en demokrati fungerar. Huruvida de ukrainska domarna tar intryck av detta är emellertid högst osäkert. 

Partiet ser på Euromajdan-rörelsens maktövertagande i mars som en kupp och att den ”avsovjetisering” som nu äger rum i Ukraina är ett sätt att sudda ut historien. Statyer och minnesmärken över andra världskriget från sovjettiden rivs nu ned eller vandaliseras med de styrandes goda minne. Den här snabba nedmonteringen av minnesmärken från Sovjet-eran är, enligt kommunistpartiet, ett sätt att sudda ut en bit av historien. Det splittrar också landet menar de och ser det som en del av en övergripande strategi -  där den väpnade konflikten med de pro-ryska rebellerna i öst också ingår - för att avleda uppmärksamheten från landets ekonomiska och sociala problem. De lagar om ”rening” (”lustration”) - som jag skrev om i mitt förra inlägg - som kan innebära avskedande av tusentals statliga tjänstemän och chefer, anser partiet ha väldigt lite med Euromajdans folkliga krav att göra och mest ett sätt att göra sig av med politiskt misshagliga personer och ersätta dem med sådana som är lojala till de nuvarande makthavarna.

Det sägs också att partiet nu i stort sett gett upp att ha några valstugor eller tält på gator och torg eftersom de vandaliseras och det lär ha förekommit hot från Svoboda och Radikala Partiet att attackera KPU:s kontor i Chernivtsi. Polisen sägs numera helt enkelt inte våga ingripa.

Den här bilden bekräftas också av en artikel i Aftonbladet som jag har refererat till i ett tidigare inlägg. I denna artikel förekommer allt oftare mord och misshandel och en del kommunister tvingas fly utomlands. Flera hundra oppositionella ska ha fängslats och om inte hotet kommer från polis och säkerhetstjänst är det de högerextrema som utövar våld och hot om våld i allt större omfattning och allt öppnare.

Redan i februari antog EU-parlamentet en resolution i vilken det i en rad punkter uppmärksammade den nya ukrainska övergångsregimens bristande respekt för mänskliga rättigheter. En av punkterna handlade om att Kommunistpartiets högkvarter i Ukraina förstörts av radikala högerkrafter, att kommunistpartiet förbjudits i vissa regioner och att minnesplatser över andra världskriget har förstörts. De uppmanade kraftfullt den dåvarande övergångsregeringen att ”säkra strikt respekt för de demokratiska rättigheterna och friheterna, de mänskliga rättigheterna, skyddet av minoriteter, pressfriheten samt mötes- och yttrandefriheten”.

Behandlingen av vänsteroppositionen vittnar dessvärre inte om någon vidare hörsamhet. Vi får se om dessa partier överlever valet, åtminstone rent fysiskt.




Tidigare inlägg i serien om parlamentsvalet i Ukraina:



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar