Ukraina efter valet – Europeiska Ukraina eller Vilda Östern?

Så är då parlamentsvalet i Ukraina över. Enligt alla rapporter har det gått hyggligt lugnt tillväga och inga observationer ännu i alla fall av uppenbart valfusk.

Rösterna räknas fortfarande men enligt den ukrainska valkommissionen, CEC, ska nu 99 % av rösterna nu vara räknade så äntligen kanske man kan börja spekulera i hur parlamentet kommer att forma sig och vilket underlag för regeringsbildning det finns.

Resultatet när dessa 99 % av rösterna är räknade meddelades idag 16.35 lokal tid (15.35 svensk) och gav följande fördelning bland de partier som passerat spärren på 5 %:

Jatsenjuks Folkfront 22,17 %, Petro Porosjenkoblocket 21,81 %, Självhjälp/Samopomich 10,99 %, Oppositionsblocket 9,38 %, Oleh Ljasjkos Radikala Parti 7,44 %, Tymosjenkos Fäderneslandsförbund/Batkivsjtjyna 5,68 %.

Svoboda, som ligger på 4,71 %, kommer alltså inte in i parlamentet även om det kan vara vanskligt att säkert säga än då röster är kvar att räkna. 

Därmed har också den sittande premiärministern Jatsenjuk tagit på sig ansvaret att bilda ny koalitionsregering. Han gjorde tidigare idag uttalandet att han såg framför sig en fempartiregering där alla partier som passerat spärren, utom Oppositionsblocket, skall ingå. Han deklarerade också att han vill döpa regeringen till ”Europeiska Ukraina” för att hedra de som stod på Majdan. Han måste dock lugna sig någon dag tills alla rösterna räknats in.

Dessutom måste ytterligare en viss reservation göras då halva parlamentet väljs i enmansvaldistrikt vilket kan ge platser till kandidater från partier som inte passerat spärren eller som är helt oberoende kandidater. 

Tips och överraskningar

Valresultatet avviker ganska markant från exit polls som gjordes i söndags men framför allt från de väljarundersökningar som gjordes innan valet. Även de mest färska av dem.

Porosjenkoblocket utropades i söndags till valets största parti då exit polls pekade på att de var ett par procentenheter större än Jatsenjuks Folkfront. Det visade sig dock vara en för tidig reaktion då Folkfronten ju fler röster som räknats närmat sig och gått förbi Porosjenkos parti. I väljarundersökningar före valet spåddes Porosjenkoblocket bli störst parti med mycket stor marginal, cirka 20 procentenheter större än näst största parti som tippades bli Radikala Partiet. Nu ser det ut att bli bara tvåa. Trea kom nu en överraskande uppstickare, Samopomich eller Självhjälp på svenska. De har inte alls funnits med i förhandstipsen. 

Ytterligare notabelt är att de högerpopulistiska och högerextrema inte alls lyckats få gehör för sin knytnävspolitik. Att Svoboda skulle backa var förväntat. Enligt många tips skulle de få svårt att komma över spärren på 5 %. Det lyckades de inte heller med, får vi förmoda nu, och har backat från dryga 10 % till mindre än 5 %. Mer oväntat var att Oleh Ljasjkos Radikala Parti inte lyckades bättre. Ljasjkos har tidigare utmärkt sig genom att slåss i parlamentet och under valkampanjen med att vifta med högafflar (som han vill sticka i baken på de gamla politikerna) och lägga upp filmklipp på Youtube där han förnedrar tillfångatagna separatister. Nästan alla väljarundersökningar innan valet pekade ut partiet som näst störst och tippades få mellan 10-15 % av rösterna. Nu ser de alltså ut att sluta som blott femte största parti. Högra Sektorn däremot blev precis så små och obetydliga som väntat och kom inte i närheten av att nå över spärren. Vilket inte hindrar att de skulle kunna vinna något säte genom enmansdistrikten. Inte heller hindrar det dem att fortsätta med sina utomparlamentariska och demokratiföraktande våldsaktioner. Kanske snarare tvärtom.

Den första reaktionen är lättnad över att mer moderata krafter dominerar parlamentet istället. Men en närmare titt på kandidaterna ger en lite mångtydigare bild, vilket jag återkommer till längre fram i detta inlägg. 

Oberäknelig äro den ukrainska politiken

Själv har jag ägnat ett flertal inlägg åt det ukrainska valet. Jag har försökt kartlägga det politiska landskapet och jag har studerat fyra olika analyser inför valet. Jag tror jag därmed kan påstå att jag informerat mig väldigt väl och noggrant. Ändå blir jag lite tagen på sängen av framför allt en sak, framgången för Samopomich.

Jag visste om att de ukrainska väljarundersökningarna har rykte om sig att vara notoriskt opålitliga men jag har försökt kompensera detta genom att titta på flera olika. Men ingen av dem jag tagit del av hade Samopomich över 5 %-spärren. I en av valanalyserna jag studerade närmare inför valet låg partiet kring 1,5 % i väljarundersökningar och Susann Wohrschech som specialstuderat den nya typen av politiker - aktivisterna och journalisterna - bedömde att de flesta av dessa hade chans att ta sig in i parlamentet, med undantag av de som stod på partiet Samopomichs lista.

Det var också lite överraskande att Tymosjenkos Fäderneslandsförbund inte lockade fler väljare än att med nöd och näppe klara spärren. Men än mer överraskande att Jatsenjuks helt nybildade Folkfront lyckades ta drygt 22 % av rösterna, att jämföras med de cirka 8-10 % som prognoserna talade om.

Just det här med Samopomich kan jag trösta mig med att de flesta medierapporter hade missat också. Anna-Lena Laurén skrev dock i allra sista stund i SvD om partiets frammarsch.  SvT:s Elin Jönsson rapporterade också i Rapport/Aktuellt från deras valvaka så dessa två hade möjligen nosat fram att något var på gång hos just detta parti? DN däremot var inte lika lyckosamma utan förutspådde fortfarande på valdagen framgång för nämnde Ljasjko och nämnde inte Samopomich med ett ord. Dessutom hade de lyckats missa Oppositionsblocket helt i valprognosen. Istället gav de Serhiy Tihipkos parti Starka Ukraina beskrivningen; ”rester av expresidenten Janukovytjs proryska maktparti”. Vilket alltså är en mer korrekt beskrivning av Oppositionsblocket även om Tihipko förvisso har varit med i Janukovytjs Regionernas Parti för ett antal år sedan.  

Glöm inte enmansvaldistrikten

Halva parlamentet väljs alltså i enmansvaldistrikt enligt modellen ”first-past-the-post”. Det vill säga ungefär som i Storbritannien. Flest röster i distriktet ger en plats i parlamentet för den segrande. De här lokala valrörelserna brukar gå ganska hett till och valfusk är allra vanligast i samband med dessa val. Enligt valkommissionen (CEC) har det förekommit tekniska problem såväl som problem med oerfarna rösträknare. Våld och hot har också förekommit och i flera distrikt har det lämnats in stämningsansökningar från förlorande kandidater. En talesperson för CEC menar dock att detta är helt normalt och tycks inte alls förvånad;

”Today, there is no reason to say that the results of elections will be cancelled in certain regions. We are expecting lawsuits. This is a traditional reality of Ukrainian election campaigns; I would not rule out that they have already been prepared at the district level,” 

I Lutsk, ett av valdistrikten, räknades Ihor Lapin, en kommendant i den ökända Aidar-bataljonen, in som segrare med endast 28 rösters marginal. När den lokala valkommissionens administratörer ville invänta sent inkommande underlag för att färdigställa resultatprotokollen samlades arga medlemmar ur bataljonen utanför kommissionens kontor. De tände bland annat på bildäck enligt Majdan-manér och nya konfrontationer är tydligen att vänta.

Denne Lapin ställde upp för Folkfronten. Alltså det parti som nu ser ut att bli störst och som med Jatsenjuk som ledare framställs som ett av de mest EU-vänliga.

Seger för de EU-vänliga och bakåt för fascisterna?

En seger för europavänligheten utropas alltså unisont av både ukrainska och utländska media. Det ligger förstås mycket i detta men det är ändå något av en sanning med modifikation.

För det första deltog bara knappt 50 % av befolkningen i valet. Vad tycker den andra halvan egentligen? Det förefaller sannolikt att den inte är lika EU-entusiastisk då det framför allt i östra Ukraina var ett lågt valdeltagande. Det ska heller inte glömmas bort att de partier som är mindre EU-entusiastiska eller rent pro-ryska, Oppositionsblocket, Kommunistpartiet och Starka Ukraina ändå tillsammans fick cirka 17 % av rösterna. De två sistnämnda dock inte tillräckligt för att nå över spärren. Dessutom deltog inte alls 14 distrikt som ligger inom de självutropade republikernas Donetsk och Luhansk områden. Ungefär tre miljoner människor har alltså inte kunnat rösta alls. Dessa väljare för också förmodas vara mindre EU-entusiaster än övriga landets väljare. Hur många som har skrämts till tystnad får vi naturligtvis aldrig heller veta. Men de högerextremas framfart har väl inte undgått någon och det mest ”oskyldiga” tilltaget är kanske den ”soptunnekampanj” som har drabbat politiker som försökt hålla torgmöten och framföra andra åsikter än de nationalistiska brösttoner som dominerar debatten. En särskild sajt har pekat ut vilka politiker som är mest värda att åka på huvudet före i en soptunna.

Huruvida framför allt Jatsenjuks Folkfront är enbart EU-vänlig kan också ifrågasättas i och med det stora antal krigskommendanter som rekryterats till partiets lista och som nu bereds plats i parlamentet. Där finns bland andra en sådan som Andreij Parubiy som grundade det nynazistiska Social-nationalpartiet i Ukraina modellerat efter det tyska (i omvänd ordning) Nationalsocialistiska partiet. Samt befälhavare från Azov-bataljonen och tillika ledare för nämnda nazistparti, som Ihor Mosiychuk och Andriy Biletsky. Så sent som i somras ordnade de en revolutionsmarsch i Kiev med sitt Social-Nationalparti. 

Här finns också Arsen Avakov, inrikesminister i den förra övergångsregeringen och efterlyst av Interpol anklagad för olagliga markaffärer. Han tillkännagav också för bara några veckor sedan att den ovan nämnda Azov-bataljonen ska införlivas med Nationalgardet. De har utmärkt sig i strid och ska få chansen att ytterligare ”utvecklas militärt”, ansåg han. 

Här finns Yuri Bereza, kommendant i Dnipro-bataljonen som enligt rykten ska ha varit inblandad i nedskjutningen av Malaysian Airlines-planet i somras. Bland annat hackade facebook-konversationer sägs peka på detta men kan förvisso mycket väl vara konspirationsteorier.Han är i alla händelser inte någon vän av förhandlingar då han nyligen sagt att det inte kan bli tal om sådana eftersom Ryssland bara förstår makt och vapen och han hade också alldeles före valet följande synpunkt om regeringen: ”These people are not mentally healthy”.

Igor Mosiychuk till vänster och Andrew Biletsky. Photo: Olena Belozerska

Det är den här typen av parlamentariker alltså som nu utgör en god del av det parlamentariska stödet för den regeringskoalition som Folkfronten nu vill bilda. I vilken också Oleh Ljasjkos Radikala Parti är tänkta att ingå, vilket inte precis har en lugnande effekt.

Det visar att det inte är alldeles enkelt att förutse vilken sorts politik denna nya regering kommer att föra. Det visar också att det inte heller enkelt går att säga att de nazistanstrukna har gått bakåt i detta val. Den ukrainska politiken är oberäknelig och partierna är sällan ideologiskt homogena utan består av personligheter med ibland ganska disparata ståndpunkter och bakgrund. Den ukrainska politiken analyseras främst genom att syna personerna bakom partinamnen och inte partiernas program.

Den EU-vänliga fasaden som nu tillkännages från Ukraina visar sig, när man skrapar lite på fernissan, dölja en murknare kärna. Att Folkfronten blir största parti istället för Porosjenkoblocket kan möjligen ge en hårdare linje i förhandlingar med separatisterna och med Ryssland. Vilket inte bådar gott för den som hoppas på en snar fred och försoning och ett enande av det sönderskjutna landet.

Intressant och oroande att USA just i detta läge passar på att skeppa in vapen till Ukraina. Precis vad Ukraina behöver nu?

Kolla också in:

Senaste valresultaten (still counting) här

SvD som gläds åt det EU-vänliga valresultatet och de många nya kandidaterna

Kritisk valanalys som spår instabilitet från gästbloggaren Pål Teigan på bloggen Jinge.se