Jasenko Selimovics senaste bidrag till SD

Jasenko Selimovic, statssekreterare på arbetsmarknadsdepartementet med ansvar för diskriminering och integrationsfrågor bl.a., har skrivit ännu en debattartikel. Som vanligt är det högst oklart vad han vill åstadkomma och vad vi kan anta att det kan komma ut för praktisk politik av det han skriver. Han har ju trots allt en viss maktposition. Dessutom betackar han sig för ”invektiv och anklagelser” eftersom han har sett ”riktig främlingsfientlighet”. Ingen kan ta den erfarenheten ifrån honom men det ger honom inte heller rätten att diktera hur hans inlägg ska bemötas. I synnerhet med tanke på nämnda maktposition. Han antyder dessutom med detta att det i Sverige inte finns någon främlingsfientlighet värd namnet och ger därmed näring åt en vanlig flashback-retorik. 

Selimovics metod förefaller vara att skjuta mot alla mål som rör sig och ibland får han in en och annan träff. Men skjuter sig själv i foten lika ofta. Naturligtvis är inte alla invandrare ”goda”. Det är dock snarast en truism och mig veterligt ingen seriös debattör som hävdat. I Aftonbladet har han fått ett utmärkt svar av Nathan Hamelberg som egentligen säger det mesta av vad jag själv tänker, men några kommentarer kan jag inte låta bli att ge. De må uppfattas som anklagande men jag tänker inte hörsamma hans vädjan om att slippa dem (vilket förstås vore bekvämast för honom).

För det första är det rent ut sagt fräckt att ösa ovett över Socialdemokraterna för att Sverigedemokraterna råkade ha samma åsikt som de röd-gröna angående det statliga skattetaket. Samtidigt som SD är enda orsaken till att den nuvarande regeringen över huvud taget har varit regeringsduglig. Det vill säga att SD i 80 % av alla riksdagsbeslut hjälpt regeringen att få sin politik utförd.

Det ovanstående tycks vara hans främsta poäng men enligt min mening tämligen irrelevant i debatten om främlingsfientlighet, rasism och diskriminering. Att SD sitter i riksdagen kan vi inte göra mycket åt. Att de därmed är tvungna att rösta ingår i den parlamentariska ordningen. Ibland faller rösten åt det ena och ibland andra hållet. För det mesta alltså åt alliansens. Därmed inte sagt att alliansens politik är rasistisk. Däremot är det intressant att förhålla sig till Sverigedemokraternas politik avseende migration och integration och angränsande frågor. Att verka för att SD ska få mindre inflytande handlar i första hand om att inte ge deras rasism och invandrarfientlighet stort utrymme. Det bör väl Selimovic ställa upp på?

Selimovic menar att kampen förs mellan ”de goda krafterna och de diskriminerande”. De sistnämnda menar han finns i alla läger, vilket han ju har rätt i. Oklart är däremot på vilket sätt detta utesluter en kamp mot rasism? Det är också en väldigt förenklad dualism; goda/diskriminerande. Kanske är det så att även de goda gör sig skyldiga till diskriminering? 

Själv menar jag att det är därför det behövs en stark lagstiftning och oberoende tillsyn av lagen. Där har Selimovic och hans chef, integrationsminister Erik Ullenhag, genom åren slirat betänkligt. Framför allt när det gällt möjligheten till utbildning för kvinnor med niquab. När lagen klargör att alla ska ha tillgång till utbildning sparkar folkpartisterna bakut. Var det möjligen detta som också föranledde det drastiska beslutet att sparka DO för snart tre år sedan? På vilken sida placerar detta Selimovic/Folkpartiet/Regeringen? De godas eller de diskriminerandes?

Selimovic brukar hävda att högljudda inlägg om diskriminering och rasism spelar högerextrema krafter i händerna. Själv gör han återkommande just detta vilket jag tidigare påpekat.

En google-sökning på det aktuella inlägget ger också gillande träffar från SD-håll. Exempelvis bloggen Sverigedemokraten i Partille som uppfattar Selimovics artikel som ”ett indirekt stöd för oss”. Han (Selimovic) faller också in i ett på flashback mycket vanligt förekommande resonemang om antirasism, exemplifierat med ett där författaren (alias "sverigeharfallit") under rubriken ”Antirasismen har blivit en masspsykotisk sjukdom i Sverige” menar att antirasisterna har ”en förvrängd världsbild och grova vanföreställningar om att rasismen är utbredd i Sverige”. 

Det ser alltså ut som att Selimovic gjort ännu en insats för att normalisera det högerextrema språkbruk som vill låta påskina att en antirasistisk kamp är detsamma som den mediala/intellektuella elitens anspråk på tolkningsföreträde och försök att sätta sig över vad ”vanligt folk” tycker och att rasism och främlingsfientlighet egentligen är ”invandringskritik”.

Om inte dessa inlägg från statssekreterare Selimovic är missbruk av kamp mot främlingsfientlighet så är de i så fall oerhört missriktade försök att ge bidrag till densamma. I så fall ber jag nu Selimovic, med hans egna ord; ”avstå från det”.