PK = Publicistklubben = Politiskt korrekt = ?

Jag läste just en intressant artikel om PK. Publicistklubben alltså. Inte politiskt korrekt... fast ändå lite. Den högerextrema konspirationsteorin om elitens åsiktsförtryck börjar kanske krypa in i de stora institutionerna och bli just... politiskt korrekt?

Alldeles nyss avslutades också en debatt på Publicistklubben med Ali Esbati, Åsa Linderborg, Lena Andersson, Jasenko Selimovic och Janne Josefsson som deltagare. Där diskuterades just detta; ”Vem får säga vad till vem och varför?” Möjligen går den att se i efterhand på denna länk.

  

Det mest slående med denna debatt var hur Janne Josefsson räknade upp ett otal exempel ur sin egen produktion som exempel på vad man inte fick säga trots att han ju fått göra det och på bästa sändningstid i tv. Nu fick han dessutom tillfälle att säga det igen i denna debatt. Det var inget som hindrade honom från att göra det och ingen försökte tysta honom. Att han däremot fått kritik för sina program och det han framfört med dem föreföll vara det allra värsta problemet för honom och kring detta kretsade mycket av debatten. På samma sätt försökte Jasenko Selimovic framstå som en martyr för att hans artikel om Jonas Hassen Khemiri kritiserats av så många.

Men ingen har hindrat herrarna från att säga sitt och ingen bör heller hindras från att kritisera dem. Så problemet med detta föreföll snarare vara kränkta egon.

Det som framför allt Ali Esbati försökte föra in debatten på är dock den stora frågan. Tyvärr hamnade den i bakvattnet. Måste det vara OK att debattera allt med alla? Varför är det inte OK att debattera om judar har samma värde som kristna? Jo för att vi en gång har avfärdat den debatten som befängd och finner det motbjudande och stötande intellektuellt att ens föra en debatt om saken. 

Att Stina Dabrowski tycker att det är svårt att hitta gränsen för just vad som är motbjudande och intellektuellt stötande är måhända mer ett problem för publicistklubben.