måndag 11 mars 2013

Varför just Vilks? – Raymans reflexiva försvar av yttrandefriheten



Sanna Rayman skriver i gårdagens SvD en ledare där hon efterlyser en vredens självklara reflex när yttrandefriheten hotas. Hon lyfter fram Lars Vilks och undrar varför landets intellektuella elit inte är mer aggressiva i sitt försvar för hans rätt att kränka muslimer. Sanningen är väl snarare att den intellektuella eliten - vilken hon som ledarskribent för en av de största tidningarna tillhör – har varit ovanligt ivriga att försvara yttrandefriheten just för Lars Vilks. Frågan är om inte den här ”självklara reflexen” har haft alldeles särskilt lätt för att utlösas när det gäller honom men däremot klickar om det gäller exempelvis hot mot muslimer eller feminister?


Maria Sveland och Lisa Bjurwald har i varsin nyutgiven bok belyst det näthat som innehåller både dödshot och hot om våld och våldtäkt. Sveland menar också att det inte är fråga om enstaka virrpannor som står för hoten utan att det är en tämligen väl genomtänkt strategi bakom för att tysta de röster som misshagar dem. Hoten mot Lars Vilks är alltså bara ett exempel ur högen av alla dödsdomar som utdelas, inte minst på nätet. Det förminskar inte allvaret för honom personligen och det finns ingen anledning att rangordna hoten, men det är ändå betänkligt att just det dödshot han utsatts för får sådan enorm publicitet, trots Sanna Raymans antydan om motsatsen.


40 % av landets muslimska församlingar har utsatts för våld, hot och vandalisering enligt Brottsförebyggande rådet (Brå). En undersökning av Mittuniversitetet visar samma siffra.


SvD redovisade häromveckan en undersökning som visade att en tredjedel av alla landets hem för ensamkommande flyktingbarn utsatts för vandalisering och mordbrand. 


Detta är olika yttringar av samma sak. En våldsoffensiv med rasistiska/främlingsfientliga/islamofobiska motiv som sveper över landet. Den vänder sig lika mycket emot främlingar/religioner/nationaliteter/raser som mot de som försöker försvara dem oavsett dessa tillhör landets kulturella elit eller bara tillhör den ”stora massan” som rör sig i sociala medier. Det rör sig således inte heller bara om ord utan det finns de som skrider till handling. Med andra ord; Lars Vilks är inte ensam.

Återigen, det förringar inte hoten eller gör dem mindre verkliga för hans egen del att leva med. Men varför upprörs då Sanna Rayman och andra debattörer så alldeles särskilt av hotbilden mot just honom?
 

  

Den svåra läxan

En del (bland andra Rayman själv har jag sett) menar att religion och ras inte ska blandas ihop när yttrandefriheten debatteras. Själv anser jag att det inte går att undvika eftersom dagens rasister förflyttat sin fokus och talar betydligt mer om främmande kulturer och just religioner än hudfärg och raser. I grunden menar de ungefär samma sak; ut med de främmande elementen som förmörkar deras förment rasrena/homogena tillvaro.

De mänskliga rättigheterna innehåller en rad friheter som världssamfundet efter andra världskrigets fasor tänkte sig garantera. Bland dessa finns både religionsfrihet och yttrandefrihet. Ibland tycks de stå emot varandra. Men friheterna är villkorade. Något annat vore förödande. Yttrandefriheten, enligt FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, anger också skyldigheter och ansvar som att ”respektera andra personers rättigheter eller anseende” samt ett förbud mot ”allt främjande av nationalhat, rashat eller religiöst hat” exempelvis.  Friheten är således inte total och helt fri från problematisering vilket Sanna Rayman och flera andra missar... åtminstone när det handlar om just muslimer.

Det intressanta är att samma skribent, Sanna Rayman, i samma tidning på samma sida, har en liten spalt med titeln ”Att lära av förintelsen”. I den skriver hon att en lärdom från nazismens förintelseprogram för judar är att helt vanliga människor blundade ”långt mer och långt hårdare än vi vill veta”. Den läxan är, säger hon slutligen, ”svårare att tradera”. Möjligen kan hon behöva läxhjälp?

För i samma ögonblick blundar hon själv för vår tids judeförföljelser. Vilks ”konst” och Behring Breiviks gränslösa hat hämtar näring ur samma mylla.  Den har odlats sedan korstågen, gödslats av Bushs terroristkrig och förgiftats helt av konspirationsteorin om Eurabia. Den som också får experter som Magnus Ranstorp att reflexmässigt tala om islamister så fort ett terrorattentat begås. Den innehåller samma sorts sådd som fick Hitler att skriva sitt manifest där judarna utpekats som det stora hotet mot den europeiska civilisationen och som sedan blev till den diskurs som tyska folket vande sig vid som norm och slöt deras ögon för de fasansfulla konsekvenserna. Det som börjar med ord slutar ofta i mord. Om detta skriver bland andra Forum för levande historia.

”Nazistregimen förändrade samhällets normer stegvis och skapade ett tydligt ´vi och dom´”.



Det är just det här som löser ut min reflex. 



 
 

6 kommentarer:

  1. Dödshotet mot Lars Vilks är reellt och hela tiden inför sin verkställighet. Vilken annan religion än islam har ett system med fatwas, för att ta livet av den som hädar/förolämpar tron - inte "muslimer"? Islam har här en blodig särställning, som alltför få troende tar ställning inför. Det är alltså viktigt att ta striden för ett öppet, demokratiskt, sekulärt styrt samhälle med de s.k. demokratiska fri- och rättigheterna intakta. Inga särintressen eller andra lagsystem (sharia) ska kunna nagga detta i kanten. Det finns exempel på detta ute i Europa.

    SvaraRadera
  2. Min fråga är bara varför det är så få som tar strid för alla dem som dödshotas för att de är just muslimer eller försöker nyansera debatten om islam/muslimer? I ett sådant klimat finns det också skäl att tänka över vilka krafter som får understöd av "kritik" av islam. Läser just nu Lisa Bjurwalds bok "Skrivbordskrigarna" och ett par citat ur den är rätt intressanta. Det första är yttrat av Anders Behring Breivik år 2002:

    "Jag tar starkt avstånd från att hänga ut islam, något jag har preciserat gång på gång. Detta gäller som sagt inte islam som helhet, utan kulturer (subkulturer) kopplade till islam".

    På frågan vad som hände honom sedan kan följande citat från Lisa Bjurwald ur boken passa:

    "Meningar som vi stöter på varje dag förlorar sin hotfullhet. Åsiktspluralism är naturligtvis någonting positivt. Att få kontakt med tankar som före internet låg bortom den egna umgängessfären kan vara mycket lärorikt. Problemet uppstår när dessa tankar är antidemokratiska, människofientliga och till och med uppmanar till våld. Gårdagens extrema politiska åsikter har på det sättet blivit vardagsmat idag - och kanske, för dem som påverkas, någonting önskvärt imorgon."

    Dödshot och hot om våld, såväl reella eller tomma (vilket det rör sig om är väl sällan möjligt att utröna, likväl är det hot) är alltså, vilket bland annat Brå:s siffror visar, mycket vanligt tyvärr... i synnerhet om man är muslim. Därför menar jag att det är viktigare att ta striden mot den hetsjakt som råder och som har obehagliga likheter med nazismens klappjakt på judar. På tal om att lära av förintelsen.

    SvaraRadera
  3. Men inte ett ord om att det är muslimer som förföljer dagens judar.
    Det kanske inte passar in i försöket att göra islam & muslimer till oskyldiga stackars offer för onda vita rasister.

    SvaraRadera
  4. Enligt uppgifter från Säpo och Brå står personer med koppling till vit makt-ideologi för mellan en fjärdedel till en tredjedel av alla hatbrott mot judar. Det är också belagt att de större högerextrema partierna med parlamentariskt säte driver en fientlig linje mot muslimer medan utomparlamentarisk extremhöger riktar sin fientlighet mot judar. Hatbrott rör sig om olika typer av brott men internet är den vanligaste brottsplatsen.

    Lisa Bjurwald som undersökt näthatet grundligt i ”Skrivbordskrigarna” menar att ”främlingsfientliga högerpopulister med udden riktad mot muslimer är den typ av organiserade rasister som har störst genomslag i dagens Europa, på nätet och offline”.

    Ingen ska behöva känna sig förföljd. Varken judar eller muslimer eller andra. Enskilda judar ska inte behöva ta på sig skulden för oförrätter som den israeliska staten gör sig skyldiga till på Västbanken och Gaza och inga muslimer ska heller behöva ta på sig skulden för vad islamistiska terrororganisationer gör sig skyldiga till.

    Båda grupper blir offer för hat och förföljelse. Men tendensen är tydlig. Udden riktas, som Bjurwald konstaterar, alltmer mot muslimer. Min främsta poäng var att visa hur rörelsen från ord till handling är densamma för judeförföljelserna vid andra världskriget och hetsen mot muslimer idag.

    Du tycks lite föraktfullt antyda att muslimerna minsann inte är ”oskyldiga stackars offer”. Motsatsen skulle väl då vara skyldiga förövare som får vad de förtjänar? Det var ungefär så det lät på 30- och 40-talens Tyskland också, fast rörande judar.

    Hänger du med?

    SvaraRadera
  5. Judarna under 30-talets Tyskland var välintegrerad i det tyska samhället och krävde inga särrättigheter vilket de inte gör i dagens Sverige heller. Muslimer i dagens Sverige och Europa kräver att utöva sin ideologi med byggnader, böneutop och klädsel. När någon inte vill böja sig inför deras vanföreställningar så kopplas DO in och skadestånd utbetalas. Skulle en person med KuKluxKlan-dräkt få 50000kr för vägran att följa arbetsplatsens regler? Deras hat mot västerländsk yttrandefrihet är ju också välkänd vilket bland andra Lars Vilks får känna på. Muslimer är lättkränkta kravmaskiner som i brist på intiligens gärna använder våld, vilket ju inte alls stämmer in på judarna.

    SvaraRadera
  6. Judarna i 30-talets Tyskland var inte i position att kräva någonting alls. Däremot hade de både synagogor och i vissa fall utmärkande klädsel. Nazisterna som brände ned dessa byggnader och satte gula stjärnor på deras kläder menar du måhända bara visade att de inte "böjde sig för deras vanföreställningar"? Muslimers brist på intelligens och våldsbenägenhet är däremot just den typ av kollektiviserande argumentation som användes mot judarna. Det är en jämförelse som stämmer in skrämmande väl.

    SvaraRadera